Doktor Spinn

För intresseklubben kan jag  berätta att jag har tagit hjälp för att lägga upp en Wordpress-blogg på www.doktorspinn.se istället. Jag hoppas kunna vara uppe och snurra med den tisdagen den 16 september.

 

(Jävligt pretto med ett lanseringsdatum på en privat blogg, det håller jag med om, men det hela beror helt enkelt på att jag inte riktigt kommer att ha tid att sätta mig ned med för mig obegripliga css-mallar förrän då!)

 

Andra bloggare om wordpress, bloggosfären, lanseringar, doktor spinn, css.

Blogg Esses webbpubliceringsverktyg fuckade precis upp hela utseendet på bloggen. Ett knapptryck och inte ens en ångerfråga. Nåväl, det börjar ändå bli dags att byta plattform. Wordpress, kanske?

Även om jag inte skriver så mycket om FRA-lagen, så engagerar jag mig en hel del i hur opinionen successivt byggs starkare och starkare. Jag tycker helt enkelt det är intressant hur de sociala medierna förvandlats till en enda stor och öppen tankesmedja.

Sedan är jag ju stark emot själva lagen också, bör tilläggas.

Därför tyckte jag det var intressant att stöta på Mark Klamberg. Hans självbetitlade blogg diskuterar lagen ur ett juridiskt perspektiv och har på kort tid blivit en viktig röst, kanske inte i den folkliga debatten ännu, men väl för hur anti-FRA-opinionen successivt bygger upp sin kollektiva argumentation.

Särskilt intressant var det eftersom jag träffade Mark under min tid som praktikant på Folk & Försvar där han arbetade som projektledare för ett antal år sedan. Vi pratade en del försvarspolitik förstås och jag, som fortfarande var moderat vid den tidpunkten, fick höra av honom att det bara var en tidsfråga innan jag skulle inse att jag var liberal...

Så, med den erfarenheten har jag defintivt ingen anledning att betvivla hans analytiska skarpsinne!

Tackar tackar, Lisah!

Idag fyller jag 29 år. Vad innebär det?

Det jag har lärt mig under det senaste året är att världen aldrig bara är svart eller vit. Tidigare har jag försökt tolka tillvaron genom att förenkla, polarisera och konkretisera, men jag inser nu att världen inte låter sig förstås på det sättet. Den som endast söker efter enkla mönster kommer endast att finna mönster som är enkla. Det är ju det irrationella, intuitiva och komplexa som gör vår värld så fascinerande och fantastisk!

Denna insikt har under året som gått gett mig en annan syn på livet.

Låt mig ge ett exempel: Det finns en hög och lång bro i Norrland dit många självmordskandidater vallfärdar. Enligt en brandman som ofta deltar i städningsarbetet hoppar ungefär en person i veckan. Därför har kommunen investerat i en galleranordning som nästintill täcker bron. Med min tidigare logik vore detta vansinne - problemet är väl inte att det är lätt att klättra över broräcket, problemet är väl att folk vill ta sina liv?

Men så fick jag en dag höra att de boende i villorna invid bron mådde psykiskt dåligt av att höra skriken om nätterna. Utifrån det perspektivet så kanske galleranordningen verkligen gör sitt jobb? 

På varje sanning går det minst en ytterligare sanning. Ett vattenglas är alltid halvtomt och halvfyllt på samma gång. Världen är komplex. Det är med ödmjukhet inför denna komplexitet som jag idag ser min plats i allt detta. I den mån det går kan jag skapa mitt eget öde, medveten om att inga handlingar sker i vakuum. Allt påverkar allt och vissa av oss lyckas navigera sig fram på intuition i detta virrvarr av orsak och verkan.

Andra hoppar från broar som en sista utväg att återta kontrollen över sitt öde.

Att fylla 29 är således varken svart eller vitt. Jag är ödmjuk, men har ambitioner. Jag är tacksam, men har inte haft tur. Jag är klok, eftersom jag inser hur lite jag vet utan att acceptera det. Och trots att min verklighet aldrig överensstämt med min inre karta, så har jag ändå alltid lyckats ta mig från A till B. Ibland har det varit otäckt, men mod kan inte existera utan rädsla och kontroll kan endast utövas av dem som vågar lita till sin intuition.

Ledorden för mitt 30:e levnadsår blir intuition, ödmjukhet och mod.

Relaterat: 28

DN:s På Stan har testat några av Stockholms frukostar och därtill skrivit några rader och satt ett betyg. Högst betyg får Bakverket på Bondegatan, men visst finns det fler spännande alternativ att utforska?

• Billströms konditori (frukosttest)
• Bulleboden (frukosttest)
• Cadierbaren, Grand Hotel (frukosttest)
• Café Frankfurt (frukosttest)
• Caffè Nero (frukosttest)
• Cocovaja (frukosttest)
• Espresso House (frukosttest)
• McDonalds (frukosttest)
• Petite France (frukosttest)
• Tössebageriet (frukosttest)
• Zink grill (frukosttest)
• Det stora frukosttestet
• Barista Fair Trade Coffee (frukosttest)
• Två systrar och en kock (frukosttest)
• Blooms (frukosttest)

Kom gärna med fler förslag på frukost eller brunchställen runt om i landet! Vad är det man inte får man missa?

Klaus-Peter Beiersdorf rör om i ankdammen och får samtidigt möjlighet att berätta om sin nya rörelse. Själv kan jag bara konstatera att det inte är varje dag man läser om "konferensknullare" i branschpressen...

Hur många av er tror på ödet och hur många tror att det är slumpen som styr vår tillvaro?

Det är PaljettenQ som undrar (och det är jag som vardagsfilosofiskt fastnar på kroken):

 

Själv tror jag på ödet. Ett tärningskast är aldrig slumpmässigt; utfallet beror på miljarder variabler. Alla dessa variabler skapar en illusion om en slumpmässighet som egentligen inte existerar.

 

Däremot kan inte allt sägas vara förutbestämt. Detta beror helt enkelt på att naturen inte “bestämmer” saker. Ödet är därför det oundvikliga resultatet av miljarder och åter miljarder kedjereaktioner som samverkar.

 

(Läs PaljettenQ:s blogg förresten. Den är klok, självdistansierad och alltid intressant illustrerad. Jag tror hon blir en superstar i bloggosfären snart.)

 

Andra bloggare om paljettenq, slump, synkronicitet, variabler, sannolikhetslära, tärningsspelaren, ödet.

Nya regler ska få fler att klara körkortsprov.

Jag såg rubriken högst upp på Dagens Nyheters förstasida idag. Och jag älskar den. Utan att skriva mig på näsan målar den upp ett samhälle där byråkratin gett kreti och pleti fri lejd att härja på våra svenska vägar. Jag ser bilar som kraschar in i träd och människor som körs över på övergångsställen, allt i en kakafoni av glas som krasar, plåt som öronbedövar och gummi som skriker i ursinnigt vansinne.

Anything you do not say can be used against you in the court of public opinion.

Niclas Strandh på deep.edition frågar:

1. Hur skapade du din blogg titel/namn? Eller om du använder en handle/pseudonym när du kommenterar (som jag gör: deeped) - hur fick du den?

Det där med bloggtiteln är krångligt, jag skapade nonsens.blogg.se 2005 mest bara som ett test, för att se hur det här med bloggandet fungerade. Efter ett tag hade jag påtat på med lite css-mallar och vips blev jag kallad för bloggare med egna besökare och allt.

Jag har faktiskt reggat doktorspinn.se och har väl någon sorts diffus ambition om att flytta över hela konkarrongen, men hur bär man sig åt när alltihop ligger på blogg.se?

2. Vad är historien bakom namnet/titeln/din handle?

nonsens.blogg.se fungerade varken som handle eller beskrivning av bloggens innehåll (nåja, det kanske kan diskuteras). Men på den sedan länge borglömda communityn nightlife.se hette jag DoktorSpinn, alltså en ordlek av enkelskans spin doctor, och bytte därför till Doktor Spinn.

Vad gäller anonymitet så har jag väl klivit över någon sorts gräns. Jag "ligger ändå ute", så varför inte gå all in?

Sitter på Tidemans, mitt favoritcafé i Stockholm. Testar att blogga från mobilen:

I Wired läser jag i sektionen Infoporn om att den kanadensiska sångerskan Alanis Morissette borde skaffa en ordbok ("please") eftersom de händelser hon beskriver i megahiten Ironic snarare är att beskriva som "unfortunate circumstances" än någon sorts ironi.

Ironiskt...

Intressant artikel av Karin Rebas i Internetworld. Hittade den via Media Means Nothing.

Klart det blir rörigt när bloggosfären får allt fler röster med objektiva ansatser, samtidigt som journalistiken personifieras och subjektifieras. Men har Karin rätt? Det tycks ju finnas en skepsis från journalistsamfundet mot bloggosfären, men är denna skepsis verkligen så ohälsosam? Och har bloggarna verkligen så liten inverkan på medieagendan?

Personligen tror jag att problematiken (för visst existerar en viss friktion mellan bägge läger) bottnar i att teknikutvecklingen urvattnar journalistiken som begrepp, en urvattning som ställer till det för alla som håller fast vid gamla föreställningar om att journalistik skulle vara synonymt med objektivitet.

Jeremy Piven for President. Det är bara att hålla med. Karaktären Ari Gould, Hollywoods hårdast arbetande agent, dominerar varje scen i den fantastiska tv-serien Entourage. När kommer säsong 5?

Min före detta kollega, PR-konsulten och telekomdrottningen Lotta Rickeby, tipsade mig idag om denna sköna postning på Dagens Medias internblogg, Köksveckan:

onsdag 6 augusti 2008, 12:18
Avdelningen hur man inte bör skriva ett pressmeddelande.
"Do you think it would be possible to place this release? Perhaps you'd like it translated into Swedish, or would even like to ask XXX a few questions yourself?"
Det är jag som har fetat några av orden. I fall någon skulle missa.
/Martin

Jag tror att både jag och Charlotta tvår våra händer från den här grejen. Vi är oskyldiga. Det är säkert. Hedersord. Låt oss istället finna tröst i att norrmännen fan inte är bättre.

Niclas "deep.edition" Strandh börjar nu få rull på nya Researcher. Sajten är avsedd att fungera som en digg-klon för bloggpostningar som har med marknadsföring och kommunikation att göra. Jag kommer att börja posta en del av mina alster där i förhoppning om att det ska ge upphov till fler intressanta diskussioner. Rösta gärna på mina stories om ni har vägarna förbi!

I gårdagens DI uppmanar ledarsidan oss att inte glömma bort de viktiga kinafrågorna så här i skuggan av OS. Själv är jag den förste att hålla med. I synnerhet sedan jag antog utmaningen i bloggstafetten Facklan och galna nationalister gick till personangrepp mot Johan Florén som är ordförande i Amnesty Business Group.

Eftersom jag känner Johan ville jag inte bidra till någon hets mot hans person, men för en libertarian som mig efterlämnade det hela en besk eftersmak...

Inte gjorde invigningsceromins propagandauppvisning saken särskilt mycket bättre. De nationalistiska strömningarna kändes otäcka och den totalitära stämningen var ruggig för alla oss i utlandet som vet vad som händer, till exempel i landets fängelser och i Tibet.

Ambivalensen blir därför total när Sveriges egen smygkommunist nummer ett Janne Josefsson beslutar sig för att sända direktsänd debatt inifrån Kina. Jag antar att när frihetens siste utpost heter Janne Josefsson så har man fanimig svängt fel någonstans längs vägen. Å andra sidan, hjälp är hjälp till och med när Sveriges mest subjektive journalist tar på sig frälsarkransen.

Men, som någon påpekat i artikelkommentarerna i både Dagens Media och Resumé, fan vet om de släpper in honom i landet efter denna lilla PR-kampanj...

Med risk för att låta jävligt storstadssnobbig och blasé, men jag längtar efter en skön afterwork. Att alternera mellan att jobba hemifrån och på ett ödsligt kontor börjar gå mig på nerverna. Men nu när kontoren sakta återbefolkas behöver jag verkligen ett par snygga drinkar på Brasserie Godot, Nox eller Anglais på torsdag kväll. Jag behöver säsongens första AW, helt enkelt.

Anyone up for it?

Jag är sjuk och jävlig. Jag tycker otroligt synd om mig själv. Den dubbelsidiga halsflussen gör att jag inte kan äta eller dricka. Dessutom känner jag mig stressad över allt jobb som tornar upp sig. Och jag känner att jag egentligen borde vara på väg hem till Stockholm för att ta tag i saker. Men, när allt kommer kring, var är hemma egentligen? Kanske "hemma" inte är en plats?

Enbart eftersom jag är så jävla sjuk och miserabel tillåter jag mig sentimentala postningar av det här slaget. Håll till godo kära publik och var glad om ni har hittat hem ni också.

Den amerikanska rymdsonden Phoenix har funnit vatten på Mars och en forskare från NASA har enligt DN klunkat i sig härligheten. Alla pojkdrömmar om rymdäventyr vaknar till liv och jag undrar stilla varför nyhetsmedierna inte har slagit upp detta större?

Det visar sig att sonden hittat några små isfläckar. Dessa har sedan analyserats och återskapats i laboratorium. Sedan har någon lustigkurre tagit en klunk och springer sedan runt på presskonferenser stolt över att vara den förste att dricka vatten från en annan planet.

Nyhetsvärderingen kanske var rätt sansad, med andra ord. Men frågan är om inte utomjordiska vattenfynd ändå förtjänar större uppmärksamhet? Drömmande forskare har alltid hänvisat till universums storlek och menat att förutsättningar för liv borde finnas på fler platser än bara just hos oss – rent statistiskt sett alltså.

Och så hittar vi vatten hos vår närmaste grannplanet. Alla som intresserar sig för sannolikhetslära och kaosteori uppskattar säkert den inneboende ironin i detta. Vem vet, snart kanske analysen ger vid handen att det i denna interstellära juice lever härdiga små marsbakterier.

Tänk dig den rubriken, du.

The corporate website is an unbelievable collection of hyperbole, artificial branding, and pro-corporate content. As a result, trusted decisions are being made on other locations on the internet.

Läs hela postningen här.