Juridiska felöversättningar
Bekanta engelska ord tenderar att betyda andra saker när de figurerar i juridiska sammanhang. I Press Judicata nummer 6/2005 förekommer följande lilla ordlista och exempel:
BETYDER OFTA / BETYDER OFTA INTE
Dock Förhörsbås / Hamnbassäng
Pusher Knarklangare / Stöttande människa
Charger Anklagare / Batteriladdare
Purchase Förvärva / Hävstångskraft
Charter Rättigheter / Grisfest på Mallorca
Stall Undanflykter / Spilta, bås
Neat Effektiv / Jättekul
Fancy Orimligt hög / Plötslig idé, dröm
Dress Bereda / Klänning
Brief Kortfattad, anlita, försvar / Trosor
Inclination Tendens / Böjelse
Apply Tillämpa, ansöka / Sätta på
Party Part i avtal eller mål / Fest, födelsedagskalas
Treaty Traktat / Pakt a’ la dokusåpa
Appendix Bilaga, bihang / Blindtarm
Peer Jämlik / Kisa
Plumpbum Valkampanj / Välgödd rumpa
Decline Avslå / Sluttning
Ett exempel på en juridisk text som översatts lite galet från engelska till svenska:
"Den tilltalade satt i hamnbassängen och hade blivit batteriladdad för att vara en stöttande människa. Han hade genom hävstångskraft kommit över något olagligt, men själv trodde den tilltalade att det var hans grisfest på Mallorca. Den tilltalade lade fram några spiltor i hamnbassängen, men det var inte speciellt jättekul. Vittnet fick endast framföra spiltorna i trosor. Tyvärr hade vittnet en böjelse att inte prata trosor. I blindtarmen som följde med inlagan när målet var i klänning, framgick att den tilltalade hade varit en del av ett födelsedagskalas, samtidigt som hans hemland hade ingått en pakt. Försvaret hade satt på rätten för att få kalla ett extra vittne. Påsättningen blev en sluttning. Den tilltalade fick en plötslig idé som straff. Detta kan starkt ifrågasättas, i och med att alla ska dömas som kisare. På grund av straffet missar den tilltalade en välgödd rumpa."
BETYDER OFTA / BETYDER OFTA INTE
Dock Förhörsbås / Hamnbassäng
Pusher Knarklangare / Stöttande människa
Charger Anklagare / Batteriladdare
Purchase Förvärva / Hävstångskraft
Charter Rättigheter / Grisfest på Mallorca
Stall Undanflykter / Spilta, bås
Neat Effektiv / Jättekul
Fancy Orimligt hög / Plötslig idé, dröm
Dress Bereda / Klänning
Brief Kortfattad, anlita, försvar / Trosor
Inclination Tendens / Böjelse
Apply Tillämpa, ansöka / Sätta på
Party Part i avtal eller mål / Fest, födelsedagskalas
Treaty Traktat / Pakt a’ la dokusåpa
Appendix Bilaga, bihang / Blindtarm
Peer Jämlik / Kisa
Plumpbum Valkampanj / Välgödd rumpa
Decline Avslå / Sluttning
Ett exempel på en juridisk text som översatts lite galet från engelska till svenska:
"Den tilltalade satt i hamnbassängen och hade blivit batteriladdad för att vara en stöttande människa. Han hade genom hävstångskraft kommit över något olagligt, men själv trodde den tilltalade att det var hans grisfest på Mallorca. Den tilltalade lade fram några spiltor i hamnbassängen, men det var inte speciellt jättekul. Vittnet fick endast framföra spiltorna i trosor. Tyvärr hade vittnet en böjelse att inte prata trosor. I blindtarmen som följde med inlagan när målet var i klänning, framgick att den tilltalade hade varit en del av ett födelsedagskalas, samtidigt som hans hemland hade ingått en pakt. Försvaret hade satt på rätten för att få kalla ett extra vittne. Påsättningen blev en sluttning. Den tilltalade fick en plötslig idé som straff. Detta kan starkt ifrågasättas, i och med att alla ska dömas som kisare. På grund av straffet missar den tilltalade en välgödd rumpa."
"Welcome to Sea World, kid."
Filmcitat från visdomskällan Point Break, en filmklassiker i DVD-hyllan.
UTAH: Don't you gamble?
UTAH: Don't you gamble?
BODHI: Only make bets I can't afford to lose. Only way to be 100% committed.
15 year old kid: Hey, man, guys your age learning to surf, it's cool, there's nothing wrong with it.
15 year old kid: Hey, man, guys your age learning to surf, it's cool, there's nothing wrong with it.
UTAH: I'm twenty-five.
15 year old kid: See that's what I'm saying, it's never too late.
UTAH: I've gotta be fucking crazy.
BODHI: But are you crazy enough?
BODHI: Not tragic to die doing what you love. You want the ultimate thrill, you gotta be willing to pay the ultimate price.
UTAH: Okay, so this is where you tell me all about how locals rule and yuppie insects like me shouldn't be surfing your break and all that, right?
UTAH: I've gotta be fucking crazy.
BODHI: But are you crazy enough?
BODHI: Not tragic to die doing what you love. You want the ultimate thrill, you gotta be willing to pay the ultimate price.
UTAH: Okay, so this is where you tell me all about how locals rule and yuppie insects like me shouldn't be surfing your break and all that, right?
BUNKER: No.
TONE: Waste of time.
WARCHILD: We're just going to fuck you up.
BODHI: It's basic dog psychology, brah. If you scare them, get them pissing down their leg, they submit... you control them. If you project weakness, you draw aggression... that's how people get hurt. Fear causes hesitation, and hesitation will cause your worst fears to come true. You project strength to avoid conflict.
BODHI: Other guys snort for it, jab a vein for it -- all you gotta do is jump.
BODHI: It's basic dog psychology, brah. If you scare them, get them pissing down their leg, they submit... you control them. If you project weakness, you draw aggression... that's how people get hurt. Fear causes hesitation, and hesitation will cause your worst fears to come true. You project strength to avoid conflict.
BODHI: Other guys snort for it, jab a vein for it -- all you gotta do is jump.
A-kassa efter studier, ett fall för Regeringsrätten
Säg att du avslutar dina studier och ger dig ut i jakt på jobb. Du får inget jobb direkt, så medan du söker jobb passar du på att läsa en fempoängskurs.
Vips nekas du a-kasseersättning, för du kan ju inte få a-kassa om inte dina studier är avslutade. Nu utreds det hela av domstol.
Jag tycker att det här är intressant.
Är det bättre att sitta hemma och rulla tummarna? Det hela påminner om den situation som en del hamnar i där människor tjänar nästan lika mycket på att inte jobba än på att faktiskt göra det. Vad är det för signaler?
Nu framgår det i och för sig inte om personen i fråga lyfter studiebidrag under tiden. Då hamnar saker och ting i ett annat ljus. I vilket fall är det märkligt.
Säg att personen i fråga är "duktig" och låter bli den där fempoängaren. Säg att personen söker men inte får tag i ett jobb. Är det socialkontoret nästa då, eller?
För det kan ju inte vara tänkt att man ska lägga undan studielånet under studietiden för att klara sig efter studierna? Det är bra att CSN finns, men resurserna har sina begränsningar.
Suck, vilken bidragskarusell.
Varför inte avskaffa alla bidrag och ersätta dem med en medborgarlön? En lön som alla efter en behovsprövning har rätt till, oavsett om de studerar, om de är arbetslösa, eller om de av andra helt frivilliga anledningar saknar inkomst.
Medborgarlönen ska vara tillräcklig för att en människa ska klara sig, men inte hög noog att hålla någon borta från arbete. Studenten som vill ha böcker får förlita sig på sitt studentlån, den arbetslöse som vill leva extravagant får hitta försäkringslösningar. Osv.
Jag menar, det är ju samma pengar. I sämsta fall sparar vi in en slant på administration.
Vips nekas du a-kasseersättning, för du kan ju inte få a-kassa om inte dina studier är avslutade. Nu utreds det hela av domstol.
Jag tycker att det här är intressant.
Är det bättre att sitta hemma och rulla tummarna? Det hela påminner om den situation som en del hamnar i där människor tjänar nästan lika mycket på att inte jobba än på att faktiskt göra det. Vad är det för signaler?
Nu framgår det i och för sig inte om personen i fråga lyfter studiebidrag under tiden. Då hamnar saker och ting i ett annat ljus. I vilket fall är det märkligt.
Säg att personen i fråga är "duktig" och låter bli den där fempoängaren. Säg att personen söker men inte får tag i ett jobb. Är det socialkontoret nästa då, eller?
För det kan ju inte vara tänkt att man ska lägga undan studielånet under studietiden för att klara sig efter studierna? Det är bra att CSN finns, men resurserna har sina begränsningar.
Suck, vilken bidragskarusell.
Varför inte avskaffa alla bidrag och ersätta dem med en medborgarlön? En lön som alla efter en behovsprövning har rätt till, oavsett om de studerar, om de är arbetslösa, eller om de av andra helt frivilliga anledningar saknar inkomst.
Medborgarlönen ska vara tillräcklig för att en människa ska klara sig, men inte hög noog att hålla någon borta från arbete. Studenten som vill ha böcker får förlita sig på sitt studentlån, den arbetslöse som vill leva extravagant får hitta försäkringslösningar. Osv.
Jag menar, det är ju samma pengar. I sämsta fall sparar vi in en slant på administration.
argumentera.se: I demokratins tjänst... eller?
Läs först om hur David Persson kommenterar initiativet argumentera.se i sin blogg.
Först fattade jag inte alls vad det hela handlade om, men efter att ha klickat mig runt på sidan började jag förstå vad det hela är:
Först fattade jag inte alls vad det hela handlade om, men efter att ha klickat mig runt på sidan började jag förstå vad det hela är:
En avancerad form av namnlistor. Elektroniskt, olika särintressen samlade på ett ställe, allt utökat med ett textverktyg. Men fortfarande bara namnlistor.
Vem som initierar en namnlista eller vem som samlar in namnen bryr jag mig inte så mycket om. Jag fokuserar mest på om huruvida jag själv kan stå bakom åsikten eller inte.
Betyder detta resonemang att jag gillar initiativet argumentera.se? Nej, tyvärr. Jag måste säga att jag inte heller gillar det.
Faktum är att jag finner det hela absurt.
Jag ser inte det demokratiska i att likrikta medborgarnas åsikter. Inte heller i att underkänna deras förmåga att ge uttryck för sin syn på saker och ting utifrån sin egen situation.
Nog för att det ibland finns bättre sätt att säga saker på. Men detta verktyg hjälper inte till med att differentiera den enskildes röst, verktyget bara klumpar ihop åsikter i syfte att dränka beslutsfattare i e-post.
Utöver detta undrar jag om Svensk demokratiutveckling inte urholkar sitt eget varumärke genom att ta betalt av företag för att initiera "debatter"? Jag menar, det är en sak om de profilierat sig som ett verktyg för särintressen att sätta agendan - då hade det varit okej.
Nu profilierar argumentera.se sig som en resurs för "den vanliga människan" - för övrigt en formulering som får det att vrida sig i magen...
Det vore spännande att få veta hur mycket det kostar att starta en tråd. Någon som provat? Jag funderar på att starta en tråd som uppmanar proffsen att låna argument av "vanliga människor", istället för tvärtom.
Damtvåan i innebandy: Sthlm vs. S-vall
Hur står sig damernas division 2 i innebandy i Sundsvall mot damtvåan i Stockholm?
Jag förstår att många har legat sömnlösa över den här frågan, och därför är jag glad över att kunna hjälpa till. Jag har nämligen sett Sundbybergs IK (se även här) möta Ristomta IF i Hallonbergshallen.
Mot bakgrund av Stockholms dominans vad gäller antalet aktiva innebandyspelare och ett mycket mer omfattande seriesystem, så visste jag inte vad jag kunde vänta mig av matchen.
Själva matchen i sig var inget märkvärdigt; SIK styrde och ställde första perioden, men i andra la RIF in en högre växel och trampade ifrån, en trend som höll i sig matchen ut. RIF kunde till slut vinna med 6-2. Och då är ändå Sundbyberg ett lag som vunnit över både Djurgården och AIK.
Något förvånad kunde jag konstatera att damtvåans nivå här i Stockholm inte skilde sig nämnvärt från den i Stockholm. Det fanns skillnader i spelet, men inte i klass.
Men för att lista de skillnader som jag tyckte mig kunna se:
- Stockholmslagen är kvickare i benen än lagen i Sundsvall. Rätt ordentligt mycket kvickare. Det är ett skoningslöst konstaterande, men i Sundsvall är det rätt ovanligt att se två fulltaliga lag där ingen är överviktig.
- Stockholmslagen tycks ha fördelat talangen över fler spelare i trupperna. I ett Sundsvallslag framträder annars omedelbart ett par tre profiler som måste fungera för att laget ska vinna matchen.
- Sundsvallslagen skjuter mycket bättre och spelar med större spelförståelse. Kanske måste man ha i huvudet det man inte har i benen?
Mer innebandy framöver. Här i närområdet dräller det av lag, både på dam- och herrsidan. Jag menar, bara en sådan sak som att här finns två elitserielag alldeles runt husknuten, AIK och Råsunda! I Sundsvall fick man nöja sig med att drömma sig tillbaka till den tiden då IBK Sundsvall lirade i elitserien - vilket var på stenåldern...
Jag förstår att många har legat sömnlösa över den här frågan, och därför är jag glad över att kunna hjälpa till. Jag har nämligen sett Sundbybergs IK (se även här) möta Ristomta IF i Hallonbergshallen.
Mot bakgrund av Stockholms dominans vad gäller antalet aktiva innebandyspelare och ett mycket mer omfattande seriesystem, så visste jag inte vad jag kunde vänta mig av matchen.
Själva matchen i sig var inget märkvärdigt; SIK styrde och ställde första perioden, men i andra la RIF in en högre växel och trampade ifrån, en trend som höll i sig matchen ut. RIF kunde till slut vinna med 6-2. Och då är ändå Sundbyberg ett lag som vunnit över både Djurgården och AIK.
Något förvånad kunde jag konstatera att damtvåans nivå här i Stockholm inte skilde sig nämnvärt från den i Stockholm. Det fanns skillnader i spelet, men inte i klass.
Men för att lista de skillnader som jag tyckte mig kunna se:
- Stockholmslagen är kvickare i benen än lagen i Sundsvall. Rätt ordentligt mycket kvickare. Det är ett skoningslöst konstaterande, men i Sundsvall är det rätt ovanligt att se två fulltaliga lag där ingen är överviktig.
- Stockholmslagen tycks ha fördelat talangen över fler spelare i trupperna. I ett Sundsvallslag framträder annars omedelbart ett par tre profiler som måste fungera för att laget ska vinna matchen.
- Sundsvallslagen skjuter mycket bättre och spelar med större spelförståelse. Kanske måste man ha i huvudet det man inte har i benen?
Mer innebandy framöver. Här i närområdet dräller det av lag, både på dam- och herrsidan. Jag menar, bara en sådan sak som att här finns två elitserielag alldeles runt husknuten, AIK och Råsunda! I Sundsvall fick man nöja sig med att drömma sig tillbaka till den tiden då IBK Sundsvall lirade i elitserien - vilket var på stenåldern...
Can France walk the path in the middle?
Jag korresponderar med en skön snubbe som jag bodde med i London, han arbetar en del med cultural relations. Vi diskuterar aktuella konflikter kontinuerligt och vi är sällan särskilt överens. Nedan följer mitt senaste inlägg i debatten kring den senaste tidens oroligheter i Frankrike. (Självklart tycker jag själv att min syn på saken är klandefri!)
The problem is complex. Immigrants must adapt to new cultural settings. This is true, also for minorities and is also a traditional part of human behaviour; it’s the way we expect guests to behave. When in Rome, you do as the Romans.
Therefore I can understand the conflict; the French cultural pride and all their efforts to preserve their language and their way of live versus strong minority groups trying to make their mark as an ethnic identity to be reckon with.
The burning cars became a symbol for all these people living in systematic exclusion, an exclusion which is built-into the French system. If these frustrated groups of people are to be considered as guests, they should also be treated like guests. I wouldn’t invite anyone into my home and then ignore their needs! That would be both rude and uncivilised.
In a mono-cultural societal system you have to treat guests with respect and support, thus creating a will and an opportunity for them to assimilate into the system over time. The French state doesn’t seem to realise this.
The other approach is to change the system and taking steps towards a multi-cultural society, thus excluding the need for assimilation. But this is difficult for a country like France to do, this due to their historical heritage and national pride. (And a multi-cultural society also creates exclusion in the lack of an overall cultural identity.)
Culture is an abstract phenomenon. If you try to preserve it by pushing outsiders away, it will die. If you disregard it completely, it will die. A nation should encourage the preservation of its cultural heritage, but not by exclusion. The key is to allow people in, to embrace.
In the future we might find our self in a global setting without borders or even nations. All cultural expressions will not survive this transition, only those who by nature are embracing and loving will prevail. That’s the middle-way between mono-cultural and multi-cultural solutions, as I see it.
Cultural preservation is important, but it shouldn’t be confined to ethnicity or religion.
The division between the French state and all of these self-governed cells tells us another important aspect, or at least something to ponder on:
These young protesters may be involved in terrorist acts, but are we willing to call them terrorists? If yes, what would be consequences of such an analysis?
Terror, it seems to me, is nothing but a humans expression for despair. Terror is a terrifying solution to a very real problem. I’m not saying we should celebrate such acts, but we should try to fix the problems causing it, the roots of it. Still, democracies of today confronts terror by arresting and punishing these terrorists. Instead of dealing with the bottom line they just label their motives as pure evil, and that’s that.
What if the democracies of the world started to fight terror by saying, “Hey and welcome, this is our culture, our way of life! Why don’t you join us and try it for a while, see if you like it?” No hand-outs, just a standing invitation to be a part of the societal fellowship.
Anyway, I think that our outlook on these matters is quite the same, even though we at times might find ourselves on different sides of the ideological spectrum. For instance, we could probably have a debate about how secular France really is and what part religion plays in this conflict.
As I see it, practically all world religions teach the message of love, but automatically excludeds you if you don’t share a certain religious frame of reference – which in extension equals intolerance. (On account of being an atheist not seeking salvation, I risk eternal torture in a burning hell, reincarnation as a rat, damnation, and missing out on Nirvana and Paradise.)
In my view, a society may be conservative and inward, but secularism is not to blame for this. And if two religious groups can’t get along, the cause is intolerance, not some people having the wrong beliefs.
The problem is complex. Immigrants must adapt to new cultural settings. This is true, also for minorities and is also a traditional part of human behaviour; it’s the way we expect guests to behave. When in Rome, you do as the Romans.
Therefore I can understand the conflict; the French cultural pride and all their efforts to preserve their language and their way of live versus strong minority groups trying to make their mark as an ethnic identity to be reckon with.
The burning cars became a symbol for all these people living in systematic exclusion, an exclusion which is built-into the French system. If these frustrated groups of people are to be considered as guests, they should also be treated like guests. I wouldn’t invite anyone into my home and then ignore their needs! That would be both rude and uncivilised.
In a mono-cultural societal system you have to treat guests with respect and support, thus creating a will and an opportunity for them to assimilate into the system over time. The French state doesn’t seem to realise this.
The other approach is to change the system and taking steps towards a multi-cultural society, thus excluding the need for assimilation. But this is difficult for a country like France to do, this due to their historical heritage and national pride. (And a multi-cultural society also creates exclusion in the lack of an overall cultural identity.)
Culture is an abstract phenomenon. If you try to preserve it by pushing outsiders away, it will die. If you disregard it completely, it will die. A nation should encourage the preservation of its cultural heritage, but not by exclusion. The key is to allow people in, to embrace.
In the future we might find our self in a global setting without borders or even nations. All cultural expressions will not survive this transition, only those who by nature are embracing and loving will prevail. That’s the middle-way between mono-cultural and multi-cultural solutions, as I see it.
Cultural preservation is important, but it shouldn’t be confined to ethnicity or religion.
The division between the French state and all of these self-governed cells tells us another important aspect, or at least something to ponder on:
These young protesters may be involved in terrorist acts, but are we willing to call them terrorists? If yes, what would be consequences of such an analysis?
Terror, it seems to me, is nothing but a humans expression for despair. Terror is a terrifying solution to a very real problem. I’m not saying we should celebrate such acts, but we should try to fix the problems causing it, the roots of it. Still, democracies of today confronts terror by arresting and punishing these terrorists. Instead of dealing with the bottom line they just label their motives as pure evil, and that’s that.
What if the democracies of the world started to fight terror by saying, “Hey and welcome, this is our culture, our way of life! Why don’t you join us and try it for a while, see if you like it?” No hand-outs, just a standing invitation to be a part of the societal fellowship.
Anyway, I think that our outlook on these matters is quite the same, even though we at times might find ourselves on different sides of the ideological spectrum. For instance, we could probably have a debate about how secular France really is and what part religion plays in this conflict.
As I see it, practically all world religions teach the message of love, but automatically excludeds you if you don’t share a certain religious frame of reference – which in extension equals intolerance. (On account of being an atheist not seeking salvation, I risk eternal torture in a burning hell, reincarnation as a rat, damnation, and missing out on Nirvana and Paradise.)
In my view, a society may be conservative and inward, but secularism is not to blame for this. And if two religious groups can’t get along, the cause is intolerance, not some people having the wrong beliefs.
Rolf van der Brink-metoden
Jag ska testa Rolf van der Brink-metoden. I en krönika i Dagens Media lanserar han en teori, The Fine Arty of Droppa Namn. Genom avancerad name-dropping kan man öka bloggtrafiken avsevärt, det är tanken i alla fall.
(Inte heller är jag först att haka på tåget. JMWs blogg har också prövat.)
Rikskändisar:
Magnus Uggla, Kungen, Darin, Lasse Berghagen, Mona Sahlin, Daniel Collert, Victoria, Carl-Philip, Madelaine, Fi-Tiina, Mona Sahlin, Carola Häggkvist, Gudrun Schyman, Bert Karlsson, Michael Storåkers, Stefan Holm, Bosse Ringholm,Olinda, Lasse Holm och Lena Philipsson.
Zlatan
Mediefolket:
Göran Skytte, Lena K Samuelsson, Gunilla Herlitz, Charlotta Flinkenberg, Mats Hård, Alexandra Pascalidou, Christian Gerglis, Amelia Adamo, Johan Hakelius, Johan Ehrenberg, Johan van der Schoot, Johan Såthe, Lena Melin, Bosse Hedin, Kjell Häglund, Mats Edman, Ebba von Sydow, Bernt Hermele, Åsa Tillberg, Åsa Drakenberg, Åsa Moberg, Sakari Pitkänen, Thorbjörn Larsson, Anders Gerdin, Viggo Cavling, Jonna Bergh, Joachim Berner, Niklas Svensson, Malin Siwe, Per Gunne, Alex Scbulman, Filip & Fredrik, Pontus Enhörning, Pontus Schultz, Pontus Gårdinger och Anders Billing. Jan Scherman och Christer Mårdbrant.
Stora företag och organisationer:
Saab, Spendrups, Ogilvy, Pharmacia, Alkoholkommittén, Wedins, Svenska Akademin, Philip Morris, Skandia, Scan, Systembolaget och Arla.
Spännande platser:
Hovet, Globen, Stureplan, Enskede IK, Knutby, Avenyn, Ullevi, Ullared, Utomhus, Kiruna, Spy Bar, Råsunda, Turning Torso, Hammarby, Djurgården, Liseberg, Kumla, Båstad, Drottningholm, Riksdagen och möjligen Öresundsbron.
Halvkändisar:
Kjell-Henry Dahlström, Billy Butt, Orup, Gustav Fridolin, Gunde Svan, Charlotte Perrelli, Erik Zsiga, Jenny Ulving, Alexander Skarsgård, Carl-Fredrik Sammeli, Clas de Faire, Camilla Henemark, Dominika Peczynski, Adam Alsing, Anders Timell, Pernilla Wahlgren, Hanna Graaf, Tomas Brolin, Thomas di Leva, Tito Frez, Carolina Gynning, Daphne Leon, Fredrik Berlinger, Peter Siepen, Natacha Peyre och Harald Treutiger samt Horace Engdahl.
Lite varumärken:
Nicorette, McDonalds, Treo, Toblerone, Coca-Cola, Pripps, MTV, Scholl, Spray, Färjestad, Ajax, Ariel, Anticimex, Undice, Unilever, Urguel, Losec, Loka, Lunarstorm, Skruf, Bindefeld, Bondelid, Lindeberg, AIK, Stimorol, Läkerol, Mix Megapol och Swe.
Och så det obscena:
Chock, analsex, kräks, jävla, miffo, silikon, porr, onanera, tuttar, rumpor, dildo, fethaja, braja, bajamaja och snorta.
Jag återkommer med rapport om huruvida det här lyckades eller inte. I värsta fall får ni läsa en och annan sur kommentar om tilltaget - i så fall passar jag på att redan nu be om ursäkt.
(Inte heller är jag först att haka på tåget. JMWs blogg har också prövat.)
Rikskändisar:
Magnus Uggla, Kungen, Darin, Lasse Berghagen, Mona Sahlin, Daniel Collert, Victoria, Carl-Philip, Madelaine, Fi-Tiina, Mona Sahlin, Carola Häggkvist, Gudrun Schyman, Bert Karlsson, Michael Storåkers, Stefan Holm, Bosse Ringholm,Olinda, Lasse Holm och Lena Philipsson.
Zlatan
Mediefolket:
Göran Skytte, Lena K Samuelsson, Gunilla Herlitz, Charlotta Flinkenberg, Mats Hård, Alexandra Pascalidou, Christian Gerglis, Amelia Adamo, Johan Hakelius, Johan Ehrenberg, Johan van der Schoot, Johan Såthe, Lena Melin, Bosse Hedin, Kjell Häglund, Mats Edman, Ebba von Sydow, Bernt Hermele, Åsa Tillberg, Åsa Drakenberg, Åsa Moberg, Sakari Pitkänen, Thorbjörn Larsson, Anders Gerdin, Viggo Cavling, Jonna Bergh, Joachim Berner, Niklas Svensson, Malin Siwe, Per Gunne, Alex Scbulman, Filip & Fredrik, Pontus Enhörning, Pontus Schultz, Pontus Gårdinger och Anders Billing. Jan Scherman och Christer Mårdbrant.
Stora företag och organisationer:
Saab, Spendrups, Ogilvy, Pharmacia, Alkoholkommittén, Wedins, Svenska Akademin, Philip Morris, Skandia, Scan, Systembolaget och Arla.
Spännande platser:
Hovet, Globen, Stureplan, Enskede IK, Knutby, Avenyn, Ullevi, Ullared, Utomhus, Kiruna, Spy Bar, Råsunda, Turning Torso, Hammarby, Djurgården, Liseberg, Kumla, Båstad, Drottningholm, Riksdagen och möjligen Öresundsbron.
Halvkändisar:
Kjell-Henry Dahlström, Billy Butt, Orup, Gustav Fridolin, Gunde Svan, Charlotte Perrelli, Erik Zsiga, Jenny Ulving, Alexander Skarsgård, Carl-Fredrik Sammeli, Clas de Faire, Camilla Henemark, Dominika Peczynski, Adam Alsing, Anders Timell, Pernilla Wahlgren, Hanna Graaf, Tomas Brolin, Thomas di Leva, Tito Frez, Carolina Gynning, Daphne Leon, Fredrik Berlinger, Peter Siepen, Natacha Peyre och Harald Treutiger samt Horace Engdahl.
Lite varumärken:
Nicorette, McDonalds, Treo, Toblerone, Coca-Cola, Pripps, MTV, Scholl, Spray, Färjestad, Ajax, Ariel, Anticimex, Undice, Unilever, Urguel, Losec, Loka, Lunarstorm, Skruf, Bindefeld, Bondelid, Lindeberg, AIK, Stimorol, Läkerol, Mix Megapol och Swe.
Och så det obscena:
Chock, analsex, kräks, jävla, miffo, silikon, porr, onanera, tuttar, rumpor, dildo, fethaja, braja, bajamaja och snorta.
Jag återkommer med rapport om huruvida det här lyckades eller inte. I värsta fall får ni läsa en och annan sur kommentar om tilltaget - i så fall passar jag på att redan nu be om ursäkt.
Andra bloggare om rolf van der brink, dagens media.
Utvalda kaféer från Svensk kaffeinformation
Här har jag listat de stockholmskaféer som jag gett mig tusan på att testa innan jag beslutar mig för en slutgiltig favorit. Alla uppgifter och omdömen kommer från Svensk kaffeinformation.
Akademibokhandeln
Mäster Samuelsgatan 28
Betyg: 6 av 10 (feb 2005)
Föredömligt med ett fik i ett hav av läsupplevelser. Utbudet i det Waynes Coffee-kontrollerade fiket är okej men lite primitivt, man får exempelvis själv rosta sin bagel. Men en hasselnötslatte är aldrig fel. Betjäningen kan vara långsam med bara en i personalen.
Atrium
Nationalmuseum, S Blasieholmshamnen
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Man kan gå hit utan att ha det minsta ärende till museet, men det är inte helt fel att ta en sväng in och få sig lite kulturell spis. Smörgåsar, kakor, mat och kaffe finns i långa banor. Här serveras olivoljemat. Se upp för petiga tanter. Vi kändisspottar Kristina Lugn. Bäst: lokalen - det är läckert att sitta på stengolvet med minst tio meter i tak. Utekänsla!
Recession
Birger Jarlsgatan 9
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Recession serverar kaffe av mycket hög kvalitet. Utbudet begränsar sig till en kaffemeny, biscotti, panini och foccacia, men det räcker gott. Lokalen är långsmal och inbjuder till snabbfika, men längre in finns låga soffor där man kan stanna lite längre. En bred tidningshylla hjälper den ensamme.
Sosta
Sveavägen 84
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
Du, man som drömmer om Milano, vespa, och Umberto Eco minst en natt i veckan, kan få lisa för själen på detta eleganta lilla kafé där personalen talar italienska och gör landets vassaste espresso. Kaffet inmundigas stående. Att stanna längre än femton minuter är ett brott mot de oskrivna reglerna. På Sosta hänger man inte över en tabloidblaska, man sveper i sig sin javados och går tillbaka till kontoret och arbetar.
Café Edenborg
St Nygatan 35
Betyg: 4 av 10 (januari 2004)
Gott om sekunda soffor och fåtöljer. Samt ett ostämt piano, risken finns att någon oblyg gäst använder det för att lufta sina ”talanger”. Annars är stället som gjort för att sjunka ner en timme eller två och läsa. Ett flertal bokhyllor erbjuder udda littertur med kulturell prägel. Omsorg om kaffe och mackor. Undvik den närmast sadistiskt sönderhackade salladen på tomat, gurka och lök.
Chokladkoppen
Stortorget
Betyg: 7 av 10 (jan -04)
Detta är ett generöst fik utan trendnoja. QX ligger framme och såväl personal som klientel är övervägande homo, men alla blir lika vänligt bemötta. Mackor och smask serveras vid borden i rejäla portioner. Barnvagnar göre sig icke besvär. Stolarna är smala, det krävs viss kryssningskompetens för att ta sig fram mellan borden. Värmen stiger i den lilla lokalen.
Alfons coffeeshop
Scheelegatan 6
Betyg: 9 av 10 (januari 2004)
Espressobar och kafé som hyllats i internationell espressoguide. Har kaffeskola och chokladavsmakning. En långsmal ljus lokal som inte är särskilt lämplig för barnvagnar.
Thelins
S:t Eriksgatan 43
Betyg: 8 av 10 (sep -04)
På Thelins bakar de själva, och det märks. Mazarinen (18 kr), dammsugaren och chokladbiskvin (båda 20 kr) är kanske inte billiga, men slår Delicato med hästlängder. Här finns också klassiska mackor som räk- och leverpastej. Räksmörgåsen för 65 kronor är gjord på färska, handskalade räkor och innehåller så klart också ägg och majonnäs. Bryggkaffet är bra (20 kr) men vi saknar läsk på flaska.
Galent
Surbrunnsgatan 31 A
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
Några religionsstuderande, ett par kulturantropologer, en och annan konstnär samt ett par bönkunniga kaféägare. Dessa kommer du att möta en fredagseftermiddag på Galento. I stenväggs-källaren får du lyssna på brassejazz och dricka påste eller nördkaffe. Vet du inte vilken böna du vill ha, hjälper den avslappnade personalen gärna till.
Mellqvist bar
Rörstrandsgatan 4
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
På morgonen har gästen ungefär en kvadratmeter att röra sig på. Mysig stämning, fantastiskt kaffe tillsammans med personalens mottagande gör kaféet till en självklarhet. Frukosterbjudandet för 55 kronor med latte, färskpressad juice och en rejäl macka med skinka, ost och sallad gör att man svävar som på moln till jobbet. Fråga från personalen: ÓHur starkt vill du ha ditt kaffe?Ó
Valand
Surbrunnsgatan 48
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
En mycket gammal kaféägare stapplar fram till bänken för att visa de hembakta kakorna som ligger på plåtar vid ingången. Den gamle mannen slår sedan in en kopp te, en fanta och två kakor i en kassaapparat från stenåldern. Det är oerhört fascinerande. Inne i den stora lokalen finns möbler från den gamle mannens ungdom och kaffedrickande studenter ockuperar några av stolarna. Detta är en kulturskatt som stockholmarna bör värna om. Charmigare kaféägare finns nog inte.
Café Foam
Karlavägen 75
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Stockholms godaste kycklingsallad, saftig morotskaka och en kaffe latte som håller måttet får oss att komma tillbaka igen. Här hänger Öster malms kidsen, mediebyråfolket, b-kändis arna och de som vill vara någon av dessa. Alltid kul att kolla in folk här. Som att hänga i en bar, fast dagtid och utan sprit. Snyggt hak för snygga människor, och för oss som vill kolla in dem. Kändisspotta cirkusdirektörer och Popstars-deltagare. Dryg personal.
Food
Runebergsgatan 1
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Gästerna i blå LeviÕs, uppknäppta rosa skjortor och Canada Goose-jackor bor i hem fyllda med prylar från Klara, House och Designtorget. De behöver ett skrovmål efter gårdagsnattens kraftansträngning på Kharma och Riche och blir inte besvikna när det kommer in en rejäl ägg-korv-och-bacon-rätt med lite tomatsallad. De jobbiga kalorierna kan tränas på Sturebadet i veckan.
Kafé
Riddargatan 20
Betyg: 9 av 10 (januari 2004)
Ett stenkast från Stureplansruschen råder här ett konstant lugn, oavsett antal gäster. Levande ljus på borden och Stan Getz i högtalarna. Fräscha råvaror i smörgåsarna och mycket gott kaffe. Självplock av isbitar och citron till bordsvattnet är exempel på små detaljer som gör detta kafé så mycket bättre än många andra. Stammisen är en Beckmansstudenten som pluggar alldeles runt hörnet.
Riddarbageriet
Riddargatan 15
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Detta är egentligen en brödbutik, men bagare Johan Sörberg har även ställt ut några marmorbord och litet antal stolar. Vid dem dricker vi en något för mjölkig kaffe latte och njuter Sveriges godaste bröd. Den färskpressade apelsinjuicen gjordes för några timmar sedan och har följaktligen blivit lite sur i kylen. Ändå är det en känsla av ohämmad lyx som infinner sig på detta Östermalmsfik.
Saturnus
Eriksbergsgatan 6
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Det finns inget annat fik i Stockholm där kanelbullarna är lika stora som här. Men Saturnus har välgjorda smörgåsar och mat av hög kafékvalitet också. Priserna ligger något över fikpriser. Nyligen fick Saturnus nya ägare, de vet att hålla fast i en god tradition. Ibland är kronprinsessan här med prinsen av Ockelbo.
Mer om kaffe på Kaffesnobben och The Espresso Guide.
Akademibokhandeln
Mäster Samuelsgatan 28
Betyg: 6 av 10 (feb 2005)
Föredömligt med ett fik i ett hav av läsupplevelser. Utbudet i det Waynes Coffee-kontrollerade fiket är okej men lite primitivt, man får exempelvis själv rosta sin bagel. Men en hasselnötslatte är aldrig fel. Betjäningen kan vara långsam med bara en i personalen.
Atrium
Nationalmuseum, S Blasieholmshamnen
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Man kan gå hit utan att ha det minsta ärende till museet, men det är inte helt fel att ta en sväng in och få sig lite kulturell spis. Smörgåsar, kakor, mat och kaffe finns i långa banor. Här serveras olivoljemat. Se upp för petiga tanter. Vi kändisspottar Kristina Lugn. Bäst: lokalen - det är läckert att sitta på stengolvet med minst tio meter i tak. Utekänsla!
Recession
Birger Jarlsgatan 9
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Recession serverar kaffe av mycket hög kvalitet. Utbudet begränsar sig till en kaffemeny, biscotti, panini och foccacia, men det räcker gott. Lokalen är långsmal och inbjuder till snabbfika, men längre in finns låga soffor där man kan stanna lite längre. En bred tidningshylla hjälper den ensamme.
Sosta
Sveavägen 84
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
Du, man som drömmer om Milano, vespa, och Umberto Eco minst en natt i veckan, kan få lisa för själen på detta eleganta lilla kafé där personalen talar italienska och gör landets vassaste espresso. Kaffet inmundigas stående. Att stanna längre än femton minuter är ett brott mot de oskrivna reglerna. På Sosta hänger man inte över en tabloidblaska, man sveper i sig sin javados och går tillbaka till kontoret och arbetar.
Café Edenborg
St Nygatan 35
Betyg: 4 av 10 (januari 2004)
Gott om sekunda soffor och fåtöljer. Samt ett ostämt piano, risken finns att någon oblyg gäst använder det för att lufta sina ”talanger”. Annars är stället som gjort för att sjunka ner en timme eller två och läsa. Ett flertal bokhyllor erbjuder udda littertur med kulturell prägel. Omsorg om kaffe och mackor. Undvik den närmast sadistiskt sönderhackade salladen på tomat, gurka och lök.
Chokladkoppen
Stortorget
Betyg: 7 av 10 (jan -04)
Detta är ett generöst fik utan trendnoja. QX ligger framme och såväl personal som klientel är övervägande homo, men alla blir lika vänligt bemötta. Mackor och smask serveras vid borden i rejäla portioner. Barnvagnar göre sig icke besvär. Stolarna är smala, det krävs viss kryssningskompetens för att ta sig fram mellan borden. Värmen stiger i den lilla lokalen.
Alfons coffeeshop
Scheelegatan 6
Betyg: 9 av 10 (januari 2004)
Espressobar och kafé som hyllats i internationell espressoguide. Har kaffeskola och chokladavsmakning. En långsmal ljus lokal som inte är särskilt lämplig för barnvagnar.
Thelins
S:t Eriksgatan 43
Betyg: 8 av 10 (sep -04)
På Thelins bakar de själva, och det märks. Mazarinen (18 kr), dammsugaren och chokladbiskvin (båda 20 kr) är kanske inte billiga, men slår Delicato med hästlängder. Här finns också klassiska mackor som räk- och leverpastej. Räksmörgåsen för 65 kronor är gjord på färska, handskalade räkor och innehåller så klart också ägg och majonnäs. Bryggkaffet är bra (20 kr) men vi saknar läsk på flaska.
Galent
Surbrunnsgatan 31 A
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
Några religionsstuderande, ett par kulturantropologer, en och annan konstnär samt ett par bönkunniga kaféägare. Dessa kommer du att möta en fredagseftermiddag på Galento. I stenväggs-källaren får du lyssna på brassejazz och dricka påste eller nördkaffe. Vet du inte vilken böna du vill ha, hjälper den avslappnade personalen gärna till.
Mellqvist bar
Rörstrandsgatan 4
Betyg: 8 av 10 (januari 2004)
På morgonen har gästen ungefär en kvadratmeter att röra sig på. Mysig stämning, fantastiskt kaffe tillsammans med personalens mottagande gör kaféet till en självklarhet. Frukosterbjudandet för 55 kronor med latte, färskpressad juice och en rejäl macka med skinka, ost och sallad gör att man svävar som på moln till jobbet. Fråga från personalen: ÓHur starkt vill du ha ditt kaffe?Ó
Valand
Surbrunnsgatan 48
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
En mycket gammal kaféägare stapplar fram till bänken för att visa de hembakta kakorna som ligger på plåtar vid ingången. Den gamle mannen slår sedan in en kopp te, en fanta och två kakor i en kassaapparat från stenåldern. Det är oerhört fascinerande. Inne i den stora lokalen finns möbler från den gamle mannens ungdom och kaffedrickande studenter ockuperar några av stolarna. Detta är en kulturskatt som stockholmarna bör värna om. Charmigare kaféägare finns nog inte.
Café Foam
Karlavägen 75
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Stockholms godaste kycklingsallad, saftig morotskaka och en kaffe latte som håller måttet får oss att komma tillbaka igen. Här hänger Öster malms kidsen, mediebyråfolket, b-kändis arna och de som vill vara någon av dessa. Alltid kul att kolla in folk här. Som att hänga i en bar, fast dagtid och utan sprit. Snyggt hak för snygga människor, och för oss som vill kolla in dem. Kändisspotta cirkusdirektörer och Popstars-deltagare. Dryg personal.
Food
Runebergsgatan 1
Betyg: 6 av 10 (januari 2004)
Gästerna i blå LeviÕs, uppknäppta rosa skjortor och Canada Goose-jackor bor i hem fyllda med prylar från Klara, House och Designtorget. De behöver ett skrovmål efter gårdagsnattens kraftansträngning på Kharma och Riche och blir inte besvikna när det kommer in en rejäl ägg-korv-och-bacon-rätt med lite tomatsallad. De jobbiga kalorierna kan tränas på Sturebadet i veckan.
Kafé
Riddargatan 20
Betyg: 9 av 10 (januari 2004)
Ett stenkast från Stureplansruschen råder här ett konstant lugn, oavsett antal gäster. Levande ljus på borden och Stan Getz i högtalarna. Fräscha råvaror i smörgåsarna och mycket gott kaffe. Självplock av isbitar och citron till bordsvattnet är exempel på små detaljer som gör detta kafé så mycket bättre än många andra. Stammisen är en Beckmansstudenten som pluggar alldeles runt hörnet.
Riddarbageriet
Riddargatan 15
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Detta är egentligen en brödbutik, men bagare Johan Sörberg har även ställt ut några marmorbord och litet antal stolar. Vid dem dricker vi en något för mjölkig kaffe latte och njuter Sveriges godaste bröd. Den färskpressade apelsinjuicen gjordes för några timmar sedan och har följaktligen blivit lite sur i kylen. Ändå är det en känsla av ohämmad lyx som infinner sig på detta Östermalmsfik.
Saturnus
Eriksbergsgatan 6
Betyg: 7 av 10 (januari 2004)
Det finns inget annat fik i Stockholm där kanelbullarna är lika stora som här. Men Saturnus har välgjorda smörgåsar och mat av hög kafékvalitet också. Priserna ligger något över fikpriser. Nyligen fick Saturnus nya ägare, de vet att hålla fast i en god tradition. Ibland är kronprinsessan här med prinsen av Ockelbo.
Mer om kaffe på Kaffesnobben och The Espresso Guide.
Me want... en duschradio!
Ja, ja. Visst kan man tycka att jag är prylkåt. För visst kan man verkligen leva utan en duschradio.
Och visst har väl jag på senare tid gjort mitt i kampen mot konsumtionssamhället. Visst har väl jag stått på barrikaderna och proklamerat att vi kan frigöra oss från materialismens bojor, att vi faktiskt inte behöver så mycket stuff för att vara lyckliga.
Men..., invänder jag med dåligt samvete och skruvar mig samtidigt otåligt.
Om ägandet nu ska manageras efter parollen less is more, kan man inte ändå tänka sig att en duschradio skulle överleva en sådan skärskådning?
Självklart skulle den göra det. Det finns små, enkla prylar som det enkelt går att leva ett liv utan, men några av dessa är helt enkelt allt för oumbärliga.
Skohornet med långt skaft är ett sådant exempel. Det bärbara USB-minnet ett annat. Klädborsten, mobilen och Mp3-spelaren är andra exempel.
Vissa saker kan tillföra så mycket i förhållande till storlek och pris samtidigt som de är absolut umbärliga i kampen om överlevnad. En duschradio kvalificerar sig i denna kategori.
För hur kan någon bättre optimera sin tid i duschen. För vad kan du göra i duschen som du inte kan göra med en duschradio i bakgrunden.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra. På morgonen ska jag lyssna på nyheter och på kvällarna är det jag som rockar loss till Stockholms bästa radiokanal, Bandit Rock 106,3!
Och visst har väl jag på senare tid gjort mitt i kampen mot konsumtionssamhället. Visst har väl jag stått på barrikaderna och proklamerat att vi kan frigöra oss från materialismens bojor, att vi faktiskt inte behöver så mycket stuff för att vara lyckliga.
Men..., invänder jag med dåligt samvete och skruvar mig samtidigt otåligt.
Om ägandet nu ska manageras efter parollen less is more, kan man inte ändå tänka sig att en duschradio skulle överleva en sådan skärskådning?
Självklart skulle den göra det. Det finns små, enkla prylar som det enkelt går att leva ett liv utan, men några av dessa är helt enkelt allt för oumbärliga.
Skohornet med långt skaft är ett sådant exempel. Det bärbara USB-minnet ett annat. Klädborsten, mobilen och Mp3-spelaren är andra exempel.
Vissa saker kan tillföra så mycket i förhållande till storlek och pris samtidigt som de är absolut umbärliga i kampen om överlevnad. En duschradio kvalificerar sig i denna kategori.
För hur kan någon bättre optimera sin tid i duschen. För vad kan du göra i duschen som du inte kan göra med en duschradio i bakgrunden.
Jag vet i alla fall vad jag ska göra. På morgonen ska jag lyssna på nyheter och på kvällarna är det jag som rockar loss till Stockholms bästa radiokanal, Bandit Rock 106,3!
Vad är RSS?
RSS står för Rich Site Summary. Du kan ladda hem olika typer av RSS-program till din dator. I inställningarna väljer du vilka sajter du vill prenumerera på, eller "syndikera" som det också kallas.
Programmet presenterar en översiktlig lista med nyligen uppdaterade sajter. Du får en rubrik och några rader ur artikeln, inlägget eller vad det nu kan tänkas vara.
Denna typ av webbtjänst kan sägas vara väldigt användbar för den som vill skaffa sig en snabb överblick av en viss typ av nyheter. Istället för att klicka sig runt på ett antal sajter letar programmet upp allt nytt åt dig.
Ett annat problem som RSS löser är att du slipper klicka runt på alla bloggar som intresserar dig, med denna tjänst riskerar du inte att klicka dig fram till sidor som inte uppdaterats sedan du sist var där. Inte heller behöver du bry dig om rubriker som inte fångar ditt intresse.
Tråkigt nog finns det ett antal olika protokoll. Det senaste är RSS 2.0, men detta protokoll har blivit kraftigt kritiserat. Det finns också olika lösningar för att läsa rubrikerna, feeden, t.ex. i browsern, med e-postprogrammet eller med ett program som du måste ladda ned.
Vilket protokoll och vilket program som fungerar bäst just nu kan jag inte svara på. Men det verkar som om utvecklingen är satt i rullning.
Jag hoppas på en mjukvarulösning som integrerar RSS-audio med min iPod. Någon som vet om det finns redan?
För mer om RSS, läs mer på
http://susning.nu/RSS%20 och http://www.sr.se/rss/
Programmet presenterar en översiktlig lista med nyligen uppdaterade sajter. Du får en rubrik och några rader ur artikeln, inlägget eller vad det nu kan tänkas vara.
Denna typ av webbtjänst kan sägas vara väldigt användbar för den som vill skaffa sig en snabb överblick av en viss typ av nyheter. Istället för att klicka sig runt på ett antal sajter letar programmet upp allt nytt åt dig.
Ett annat problem som RSS löser är att du slipper klicka runt på alla bloggar som intresserar dig, med denna tjänst riskerar du inte att klicka dig fram till sidor som inte uppdaterats sedan du sist var där. Inte heller behöver du bry dig om rubriker som inte fångar ditt intresse.
Tråkigt nog finns det ett antal olika protokoll. Det senaste är RSS 2.0, men detta protokoll har blivit kraftigt kritiserat. Det finns också olika lösningar för att läsa rubrikerna, feeden, t.ex. i browsern, med e-postprogrammet eller med ett program som du måste ladda ned.
Vilket protokoll och vilket program som fungerar bäst just nu kan jag inte svara på. Men det verkar som om utvecklingen är satt i rullning.
Jag hoppas på en mjukvarulösning som integrerar RSS-audio med min iPod. Någon som vet om det finns redan?
För mer om RSS, läs mer på
http://susning.nu/RSS%20 och http://www.sr.se/rss/
Saxat ur TIME, december 19 2005
"It hit an iceberg and it sank. Get over it."
Robert Ballard, amerikansk upptäcksresande som upptäckte Titanics vrak 1985, i ett försök att tona ned nya rön som pekar på att skeppet kan ha sjunkit fortare än vad som tidigare antagits.
"You have to hand it to America. It has exercised a quite clinical manipulation of power worldwide while masquerading as a force for universal good. It's a brilliant, even witty, highly succesful act of hypnosis."
Harold Pinter, ur hans något anti-amerikanska tacktal för nobelpriset i litteratur.
Robert Ballard, amerikansk upptäcksresande som upptäckte Titanics vrak 1985, i ett försök att tona ned nya rön som pekar på att skeppet kan ha sjunkit fortare än vad som tidigare antagits.
"You have to hand it to America. It has exercised a quite clinical manipulation of power worldwide while masquerading as a force for universal good. It's a brilliant, even witty, highly succesful act of hypnosis."
Harold Pinter, ur hans något anti-amerikanska tacktal för nobelpriset i litteratur.
"Securitas antyder brister i säkerheten"
Så lyder den rubrik som DN toppar papperstidningen med i dag, lördagen den 17 december 2005.
Vag kommunikation från Securitas, minst sagt. Efter veckor av bilder på söndersprängda värdetransportbilar känns ledningens signaler ordentligt yrvakna.
På något plan tror jag att den genomsnittlige DN-läsaren ändå förstår vad Securitas vd Thomas Berglund försöker säga, dvs. att det kan ha funnits fler säkerhetsåtgärder som Securitas borde ha vidtagit, men att denna utredning ännu inte är helt klar.
Men genom att vara vag blir det bara pannkaka av alltihop.
"Brister i säkerheten." You think?
Vag kommunikation från Securitas, minst sagt. Efter veckor av bilder på söndersprängda värdetransportbilar känns ledningens signaler ordentligt yrvakna.
På något plan tror jag att den genomsnittlige DN-läsaren ändå förstår vad Securitas vd Thomas Berglund försöker säga, dvs. att det kan ha funnits fler säkerhetsåtgärder som Securitas borde ha vidtagit, men att denna utredning ännu inte är helt klar.
Men genom att vara vag blir det bara pannkaka av alltihop.
"Brister i säkerheten." You think?
Ordfattig men uttrycksfull: Dialogen som verktyg
Om du skriver kommer du förr eller senare att skriva dialog. Och oundvikligen kommer du att börja fundera över hur vi talar med varandra.
Du kanske är en sådan som varje dag bubblar av ord. De bara väller ur dig. Ibland till och med okontrollerat.
Eller du kanske är en tyst en? En sådan som gärna inte säger mer än absolut nödvändigt, en sådan som gärna inte pratar för pratandets skull.
Oavsett vilket blir det en hel massa ord under en livstid. Tänk dig. Hur många meningar hinner du konstruera från den dagen du lär dig koppla ihop verb och substantiv till den där oundvikliga dagen då du förlorar den förmågan?
Men hur många meningar konstruerar du som är bara dina? Hur många unika fraser kan du hävda enbart ha yttrats av dig och ingen annan?
Ett tiotal kanske.
Mer är det inte. Och kanske är inte det så konstigt. Nästa gång du har ett samtal med någon, koppla bort dig själv för en stund, ställ dig vid sidan av dig själv. Lyssna.
Du vet vad som ska sägas innan det som ska sägas faktiskt har sagts.
Vi rör oss alla i bekanta omgivningar, inte minst verbalt. Vi kan ju gärna inte uttrycka oss med uttryck vi inte äger.
Rimligtvis borde detta göra den talade världen förutsägbar och innehållslös. Och på ett sätt är denna värld precis så förutsägbar och innehållslös som den faktiskt förefaller att vara.
En sådan tanke besitter provokativa krafter. Ingen vill väl försonas med tanken att det som kommer ur just min mun är förutsägbart. Innehållslöst. Ingen vill vara o-unik, o-speciell, o-särskild.
Men som skribent äger jag ett annat sett att se på saken, ett perspektiv som om något kan verka trösterikt. När jag skriver är dialogen sällan unik, alla meningar har säkert yttrats gång på gång förut, av såväl verkliga som uppdiktade personer. Men magin ligger inte i det som sägs.
Konsten att skriva dialog handlar om att lämna det allra bästa osagt.
På ytan är det som i verkligheten, förutsägbart och innehållslöst. En kvinna frågar en man om hur han mår, han svarar att han mår bra, ler försiktigt, och sedan frågar han henne om hur hon mår. Ordväxlingen må vara något, men unik är den inte.
Och vi hade nog alla en god gissning om vad mannen skulle svara och att han skulle besvara artigheten. Men vad var det vi såg för vårt inre öga?
Kanske såg någon en man i oxfordskjorta och slips, nyss hemkommen, regnstänkt i paradvåningens kapprum, med ryggen mot den ängsliga kvinnan. Hon misstänker att han har en affär, han vet att han har en. Hon lever hellre bedragen än konfronterar honom, han lever hellre med skammen än överger spänningen.
Kanske såg någon en kvinna blödande på asfalten, påkörd och trasig inombords. Hennes man hukar sig över henne, håller hennes hand hårt, hårt som för att hålla henne kvar i den här världen, något han vet är hopplöst.
Kanske ser någon en vacker ung läkare komma in i ett undersökningsrum där en äldre man med svettpärlor i pannan väntar på henne. Hon känner inte igen honom, men han vet exakt vem hon är och i fickan kramar han kniven så hårt att hans knogar vitnar.
Oavsett vad vi ser (eller vad vi får hjälp med att se), så har det mänskliga mötets magi lite eller inget att göra med de ord som faktiskt yttras. Ändå är det dessa ord, dessa förutsägbara och innehållslösa ord, som redan vid första stavelsen sätter alla dessa mäktiga mekanismer i rörelse.
Om ett ord ska betraktas som just ett ord, då stämmer verkligen det gamla talesättet om att en bild säger mer än tusen ord. Men ett ord, en fras eller en text, berättar också något om alla de ord, fraser eller texter som inte finns med.
För visst säger en bild mer en tusen ord. Men inte mer än alla de miljarder kombinationer av stavelser som den skicklige dialogmakaren medvetet har utelämnat.
Högtidsoptimering
Jag tycker att det är synd att vi inte har fler högtider i Sverige.
För vi har ju jul. Julen är högtidernas Graal. På julen satsar vi allt. Mat. Klappar. Socialt umgänge. En speciell anda måste infinna sig och därför håller vi hårt fast vid traditionerna. Det ska tittas på Kalle och det ska ätas sylta och rödbetssallad.
På detta blir det nyår och en hejdundrande fylla, raketer och ett och annat ohållbart löfte. Sedan är det ett år kvar till nästa jul och nyår. Midsommar har vi ju också förstås, men inte ens midsommar kommer i närheten av julhysterin.
Missförstå mig inte, jag gillar högtider och vill ha fler. Men eftersom vi egentligen har så få högtider, så får dessa högtider dra ett allt för tungt lass. Därtill, vilket på sätt och vis är än värre, så har vi på något sätt förlorat själva konceptet med vad det innebär att fira något.
Låt mig förklara:
De kristna högtiderna syftar ju mest till att vi ska vara tacksamma för att Jesus dog för våra synder. Detta tycker jag är fånigt förstås, och som tur är firar vanligt folk inte jul och påsk och pingst av dessa anledningar. Men det är ett problem att folk inte firar något.
Julen till exempel, har reducerats till en anledning till att träffa familjen. Och ett datum då barn ska ha presenter. Och sedan är det inget mer med det. Det tycker jag är synd.
Vad jag föreslår är detta:
Vi behöver fler högtider, högtider som verkligen står för något som vi moderna människor kan förlika sig med. Tydligare syften vad det är som ska firas. Det känns en smula överdrivet med tiotalet högtider, men åtminstone två per årstid känns som något sorts minimum.
Nyår - Dags att fira att man klarat av ett år och att ett nytt står för dörren. Tolvslaget, champagne, nyårslöften. Fyrverkerier tycker jag att vi kan hoppa över, tänk på alla stackars husdjur.
Alla hjärtans dag - Kommersialiserat, javisst. Men att ha en dag då man uppmärksammar sin käresta är definitivt en viktig högtid. Vi borde i större utsträckning importera företeelser som Alla hjärtans dag-kort och Alla hjärtans dag-dejt från Staterna.
Vårdagjämningen - En hednisk högtid. Ett utmärkt tillfälle att fira sexualiteten. Massor av vin, brinnande eldar och togapartyn.
Sveriges nationaldag - Fram med flaggan! Ut på gatorna, allsång och körsång! Det är inget att skämmas för, Sverige är ett vackert land.
Midsommar - Jag tycker att midsommar är den högtid som bevarat sitt fokus. Man firar verkligen sommaren. Vi borde fortsätta i samma stil.
Alla helgons dag - I Syd- och Latinamerika tar de rätt hårt på det där med att fira de döda. Här i Sverige har kidsen mest anammat bus eller godis- traditionen. Jag tycker att det går att göra mer av denna högtid. Så mycket god mat är ju i säsong. Och de döda borde firas de också!
Jul - En tid att hylla familj och vänner, att vara tacksam och snäll. Och glad, det tjänar inget till att känna sig skamsen för att någon lät sig dödas för din skull för 2000 år sedan. Heja tomten.
Att skippa:
Lucia - Ett sicilianskt helgon, eller hur? Jag vet inte jag. Finns det verkligen någon relevans? Hörde att hon stack ut sina egna ögen. Och ska vi verkligen tvinga framtidens barn att i tidig ålder behöva rösta fram klassens sötaste tjej? Och tvinga på pojkarna de där strutarna?
Påsk - Påsktuppen är lite som tandfén. När allt kommer kring är det påskgodiset respektive slanten som kidsen vill åt. De har ju tomten, och jag tror att han räcker som fantasifigur. Och vi firar ju ändå bara något som har med Jesus och smärta att göra.
Pingst - Vet inte riktigt vad den här högtiden står för. Jag vet bara att många gifter sig. Men jag tror det har att göra med att det brukar vara fint så års, inte att det råkar vara pingst.
Advent - Ännu en högtid (eller egentligen fyra) som börjar kännas blaskig. Julskyltning, är inte det överskattat så säg? Bättre att gå på en julmarknad och dricka glögg, eller?
Så, fler högtider. Mer fest, tycker jag. Mer kul, helt enkelt.
