Doktor Spinn

Norske författaren Henrik Langeland är före detta trainee i Schibstedt-koncernen. Han har skrivit en bok som utspelar sig i det norska medielandskapet mitt under IT-åren högkonjunktur. Det är en sedelärande berättelse som utan att moralisera ger en rättvis bild av en fullkomlig man som i sin fullkomlighet ändå hamnar snett, mycket snett.

Romanen handlar om den unge direktören och före detta McKinsey-konsulten Christian von der Hall, som vid sidan av familj och hemliga utflykter till strypsexklubbar försöker raida två av Norges största förlag i syfte att skapa en en enorm mediekoncern och överföra de värden som ligger dolda i den mossiga förlagsbranschen till den nya ekonomin med internet och digitalisering och allt vad det innebär.

Språkligt sett är Langeland en man med ett tempofyllt och drivet uttryck, även om hans storhet ligger i hans känsla för dramatik och struktur (varför är norrmän så duktiga på dramatik?). Jag vill dra paralleller till Bret Eaton Ellis med en stänk vardera av Douglas Coupland och Chuck Palahniuk. Själv hyllar han Tom Wolfe och Don deLillo.

Det här är alltså en välskriven, väberättad historia som sällan tappar tempo. Däremot gör moralpoliser säkrast i att undvika den här boken, liksom de som tycker att affärsvärlden är bland det tråkigaste som finns.

Finns i pocketform på bland annat på Bokus för 46 kronor.

Mediesök
Recension på Dagens Industri.
Intervju med Langeland på Aftonbladet.

Häromveckan var jag på väg till reklamskolan Berghs för att lyssna på ett föredrag om storytelling. När vårt sällskap så försöker svänga in från Stureplan upp mot Kungsgatan är det liksom en propp av människor, så vii får svårt att ta oss in på gatan helt enkelt. Försiktigt börjar vi snirkla oss bort mot hörnet av Humlegården istället.

Jag har inte plockat i mina linser så jag har inte en aning om varför Kungsgatan var så tom, men några i mitt sällskap talade om poliser med dragna vapen, några väldigt aktiva, andra passivt handfallna. När vi lämnar korsningen Kungsgatan och Birger Jarlsgatan och kryssar oss genom eftermiddagens rusningstrafik hör jag en polis bakom mig:

"Flytta er! Ni står i skottlinjen!"

Filminspelning, övning eller skarpt läge. Var det verkligen något allvarligt som hade skett därborta på Kungsgatan? Vi stannade upp på en refug mitt i gatan och såg hur den uppspelta polismannen med varierad framgång försökta fösa människoproppen bakåt. En kille i sällskapet med en kontakt på TT försökte ta reda på vad som hänt, men utan resultat.

Senare, under minglet efter seminariet, fick vi reda på att någon försökt råna bijouteributiken Glitter och tagit gisslan. Ingen filminspelning eller övning, med andra ord. Och det senaste jag hörde var att gärningsmannen kom undan.

Dramatiskt, inte sant? Only in Stockholm, only in Stockholm.

I fredags var jag på förhandsvisningen av dokumentären 1 200 miljarder. Filmen är skapad av pr-konsulten Martin Borgs och finansierad av Skattebetalarnas förening. Filmen handlar om de 1 200 miljarder som varje år tas ut i skatt - och var dessa pengar sedan går.

Du kan läsa mer om filmen här.

Försök se den på något sätt, oavsett om det sedan råkar bli på en biograf, en dvd eller om du laddar hem den. Byråkrati, överstatlighet och resursslöseri är dominerande inslag i vårt moderna samhällsbygge och genom att fara land och rike runt i en gammal sheriffbil sätter Martin Borgs fingret på en vår tids stora politiska utmaningar.

Tack till David Persson som tipsade om filmen.

Det slår mig nu att Filip & Fredrik är genier. Låt mig utveckla:

Jag såg det första avsnittet av Ursäkta röran, vi bygger om och deras brist på talang tyckte i alla fall jag var uppenbar. Men ändå såg jag varenda avsnitt. Jag kunde liksom inte slita mig. Det var nästan samma skräckblandade förtjusning som när man upptäckte Glenn Killing i manegen.

(Om någon tvivlade på deras inkompetens så kanske någon minns Hello Sydney?)

Men så såg jag första avsnittet av High Chaparall. Helt meningslöst. Men ändå började jag förstå att de var något på spåren. Jag såg inte alla avsnitt, så jag gick faktiskt och hyrde dvd:n. Och garvade. Jag garvade något sanslöst.

Sedan började jag förstå. 100 höjdare. Två nötcreme och en moviebox. Och så Sveriges genom tiderna bästa reseprogram Grattis världen. Och efter några avsnitt av Ett herrans liv har Malou, Stina och Luuk inte en chans att mäta sig;

De genialiska herrarna Filip & Fredrik regerar svensk underhållnings-tv just nu.

Idag har jag köpt TwinLabs krillolja. Den är ny och är en omega-3 olja framställd på pyttesmå räkor från typ Norra ishavet. Oljan är 28 gånger starkare än vanlig fiskolja.

Fetterna är bra för hjärta och kärl, och så hjärnan förstås. Jag tror på det här, det gör jag verkligen. Fan vad smart jag ska bli!

Efter att ha förolämpat en stackars lokalradiomänniska och motverkat ett initiativ som främjar deltagandet i samhällsdebatten, så kan man torrt konstatera att jag behöver käka lite smartpiller.

Musikbyrån på SVT tog häromdagen upp problematiken kring att nästan allt klassas som rock dessa dagar.

Av inslaget att döma skulle man kunna tro att de hämtat inspiration av mitt inlägg Rocken är död, länge leve rocken! där jag bland annat thrash-talkar The Poodles.

Men jag tycker fortfarande att min sammanfattande analys gjorde jobbet:

"En rocklåt ska vara ett X2000 rakt in i en bergvägg. Och var tionde låt får vara en ballad om kärlek som gör ont till tonerna av en klagande elgitarr. I min värld räcker det bra så. Men i morse gick jag till jobbet med känslan att all musik är trallvänlig, kommersiell och helt enkelt jävligt plastig."

Bokade en Thailandsresa igår. Jag och flickvännen sticker över nyår. Lite överdrivet att boka åtta månader i förväg kan tyckas, men vi fick faktiskt tag i det sista rummet på det fyrstjärniga hotell vi siktat in oss på.

Det verkar vara ett otroligt tryck på Thailandsresor över jul, nyår och de första veckorna i januari. Men vi har i alla fall bokat in oss nu. Märkligt hur stor del av en resupplevelse som faktiskt utgörs av förväntningar.

Det är ju det som är synd med sista minuten-lösningar annars. Hela den där gå och längta-grejen försvinner ju liksom.

Men inget ont om sista minuten, faktiskt så var vår senaste Thailandsresa just en sista minuten-grej som blev mycket lyckad. Så lyckad att vi faktiskt siktar in oss på södra Phuket den här gången igen.

Kul den här gången att vi får med oss mina föräldrar och flickvännens syster och hennes kille. De tar visserligen med sig sin relativt nyfödda bebis, men vi får hålla tummarna för att det går bra.

Undrar om Thailand kommer att vara sig likt? Undrar om tsunamin lämnat spår efter sig? En sak är säker, mitt 2007 tänker jag påbörja med en flaska champagne på en strand i Thailand.

Enligt en undersökning av Precis, Sveriges informations- och PR-organisation, investerades det 35 miljarder kronor i informationssatsningar under 2005. Det låter mycket, men om det stämmer borde det vara ett bevis på att kommunikation via icke-betalda kanaler verkligen har fått sitt definitiva genombrott.

Men om man vänder sig till IRM för motsvarande reklamsiffra, då uppges det att reklaminvesteringarna uppgick till 27 miljarder kronor under samma år. Det är märkligt. Det borde betyda att information och PR skulle ha växt om reklamen med en sisådär 8 miljarder kronor.

Men så kan inte vara fallet, det inser de flesta. Någon som kan reda ut siffrorna? Vem har mätt vad och vem har mätt bäst?

För en tid sedan läste jag om sajten argumentera.se på David Perssons blogg. Jag bildade mig en uppfattning och skrev en kommentar som jag sedan utvecklade i ett eget blogginlägg. Från det inlägget citerades jag sedan av argumentera.se enligt nedan:

"Jag ser inte det demokratiska i att likrikta medborgarnas åsikter. Inte heller i att underkänna deras förmåga att ge uttryck för sin syn på saker och ting utifrån sin egen situation.”

Bloggaren Jerry Silfwer

Genom att låta både belackare och påhejare komma till tals hoppas de skänka legitimitet till sidan. Helt okej med mig. (Taskigt bara att de inte länkar till mitt inlägg så att läsarna får hela sammanhanget och jag lite trafik till sidan.)

Det vore intressant med en utvärdering av tjänsten, särskilt nu när den funnits ett tag. Hur effektiv är opersonlig korrespondens som dessutom spammar beslutsfattarens inbox?

Framtiden får utvisa om argumentera.se och webbgenererade namnlistor med textvariationer blir en succé eller om det förblir tyst om initiativet. För allas skull hoppas jag på det sistnämnda.

Och så, icke att förglömma, den andra belackaren som publicerats på deras sajt, en människa som med sådan precision uttrycker det jag försöker säga (om än en smula sarkastiskt):

”En sådan genial idé - åsikter på burk! Sluta tänka själv, vi har gjort det åt dig! Låter som en briljant kommunistisk innovation.”

E-post till Argumentera.se

Jag köpte det senaste numret av Magasinet Neo på Pressbyrån i Gallerian för 89 kronor. Det är dyrt för ett magasin, men artiklarnas kvalitet var helt fantastiska. Om inte annat belyser artikelförfattarnas djupsinnigheter hur mycket skit som faktiskt skrivs i Sverige.

Med skit menar jag inte texter som förmedlar tankar som motsätter sig mina egna, tvärtom. (Den intellektuella vänstern har en tradition av att med stor framgång kunna förmedla sitt patos till en bredare publik - om än sällan sin logik.) Med skit menar jag alla de texter som saknar bottenlinje, som inte förmår att hämta kraft ur sin sin egen idégrund:

Så många opinioner förmedlas hit och dit och detta utan att handskas med de egna resonemangens underliggande konsekvenser. Så mycket skräp spolas fram i strömningar av politisk korrekthet och historielöshet, ofta en följd av förbannad okunnighet och en ovilja att lyssna när någon annan talar till punkt.

Men Magasinet Neo tar inga genvägar i dessa avseenden. I Neo får vi följa skribenternas tankegångar från början till slut. Det är befriande med människor som inser att skrivande inte är en objektiv syssla, som ohöljt redovisar sina ståndpunkter, även om dessa ibland hämtats från enkla vardagserfarenheter. Skribenterna är fan klipskare än oss läsare och de försöker osvenskt nog inte dölja det.

Det blir heller inte alltid bekvämt som när Peter Wennblad anlitar svart städhjälp eller som när Sofia Nerbrand och Erik Sundberg berättar om sina perspektiv på Muhammedstriden.

Från Neos webb kan jag inte låta bli att plocka en rad citat av Peter Wennblads blogginlägg Kaffets politiska teori:

"Bara borgare prioriterar själsliga värden. Underklassen, eller kanske snarare de som säger sig solidarisera med denna, har bara råd med funktion. [...] Självplågarvänsterns ekonomiska teori gäller nämligen också själens tillgångar – mer behag för mig betyder mindre för någon annan. Alltså ska en soffa helst vara både ful och obekväm för att kunna sittas i utan dåligt samvete."

01) Being gay is not natural. Real people always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.

02) Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

03) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.

04) Straight marriage has been around a long time and hasn’t changed at all; women are still property, blacks still can’t marry whites, and divorce is still illegal.

05) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of Britney Spears’ 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed.

06) Straight marriages are valid because they produce children. Gay couples, infertile couples, and old people shouldn’t be allowed to marry because our orphanages aren’t full yet, and the world needs more children.

07) Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.

08) Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That’s why we have only one religion the world.

09) Children can never succeed without a male and a female role model at home. That’s why we as a society expressly forbid single parents to raise children.

10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven’t adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

Författare: Okänd

Nu är inte jag dummare än att jag förstår precis hur pass graverande ett DNA-bevis är. Men den som utpekats som Hagamannen är ännu inte förklarad skyldig. Mot bakgrund av detta förstår inte jag vilken "god publicistisk sed" som ger nyhetsmedierna rätt att hänga ut den misstänkte utan dom.

Om den utpekade är - mot alla odds - oskyldig, vart skulle då denne stackare då ta vägen? Bilderna har gått ut över hela Sverige.

Allmänintresset har i det här fallet inget med säkerhet att göra. Den misstänkte får ändå inte vara ute och springa i parkerna tills han förklarats skyldig eller oskyldig. Det finns ingen publicistisk anledning till varför hans porträttbild måste hängas ut redan nu.

Tidningarnas uppgift är att upplysa och att granska, inte att döma och straffa. Men vem kan stoppa dem?