Utrikesåret 2006
Påven satte sig rejält i klaveret efter att "having spoken his mind" vid ett mindre väl valt tillfälle. Därefter ses han besöka moskéer och be vänd mot Mecka. Det hela blir väldigt löjligt när två villfarelser ställs mot varandra.
Det verkar som om Bush är på väg ut utr Irak. Ett Irak som brinner av inbördeskrig. Saddam greps och ska nu avrättas genom hängning (civiliserat mina herrar, mycket civiliserat!). Rumsfeld lyckades få sparken någonstans mellan sina jaktturer. Ground Zero är fortfarande obebyggt och Usama på fri fot. Hökarnas omvridning av den amerikanska utrikespolitiken blev precis så framgångsrik som vilken idiot som helst hade kunnat förutse.
Klimathotet får allt större utrymme i deabtten, men vad händer då? Självklart blir folk förbannade över att forskare skrämmer upp folk. De borde veta bättre än att ge hederligt folk sömnbesvär. Som om de inte hade nog med att vara duktiga små arbetsmyror i det accelererande konsumtionshjul som vi kallar samhälle.
Asien växer exlosionsartat och allt tyder på att tillväxttakten kommer att fortsätta öka under 2007. Frågan är när de kommer att springa om Europa och Nordamerika?
Pollonium, nu vet jag vad det är för något. Och Robert Ludlum hade inte kunnat skriva ihop en bättre story själv. Fast ska man t ihjäl ryska agenter med radioaktivt material kan man kanske vara lite försiktigare med handhavandet? Nåväl.
Zinedine Zidane butt-headar Materazzi under den final som skulle bli hans triumf. Konstigt. Hur som helst hade VM en enda lysande vinnare och det var nationen Tyskland som genomförde ett mästerskap med den äran.
Mycket tjafs om MySpace. Murdochs uppköp var mycket omtalat. Men när sedan YoTube såldes för mycket större pengar blev det annat ljud i skällan; helt plötsligt tyckte alla att MySpace såldes för billigt! På det allt snack om Webb 2.0 och parallellerna till IT-bubblan borde ligga färskare i minnet än vad den tycks göra hos vissa.
Mycket tjafs om Brokeback Mountain. Killar som knullar varandra på bioduken är kanske ett stort steg för konservativa USA, men varför all denna uppståndelse i Sverige? Jag tror det blev politiskt korrekt att tycka om filmen trots att jag tror att de flesta tyckte att filmen på sin höjd var sisådär.
Lonelygirl15 var nätets mest spännande fenomen i år. Skum grej. Apropå det har SecondLife vuxit till sig under året. Har du provat att hångla digitalt med en polare ännu?
Jag trodde faktiskt inte att Angela Merkel skulle lyckas med konststycket att bli Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Progressivt, Tyskland!
Såg förresten Daniel Craig som nye Bond. Vet fortfarande inte vad jag tycker. Visst var han bra på ett lite annorlunda sätt. Men var han Bond, verkligen? Och om han nu inte var särskilt mycket Bond, hur bra eller dåligt är det på en skala? Jag är förvirrad.
Det verkar som om Bush är på väg ut utr Irak. Ett Irak som brinner av inbördeskrig. Saddam greps och ska nu avrättas genom hängning (civiliserat mina herrar, mycket civiliserat!). Rumsfeld lyckades få sparken någonstans mellan sina jaktturer. Ground Zero är fortfarande obebyggt och Usama på fri fot. Hökarnas omvridning av den amerikanska utrikespolitiken blev precis så framgångsrik som vilken idiot som helst hade kunnat förutse.
Klimathotet får allt större utrymme i deabtten, men vad händer då? Självklart blir folk förbannade över att forskare skrämmer upp folk. De borde veta bättre än att ge hederligt folk sömnbesvär. Som om de inte hade nog med att vara duktiga små arbetsmyror i det accelererande konsumtionshjul som vi kallar samhälle.
Asien växer exlosionsartat och allt tyder på att tillväxttakten kommer att fortsätta öka under 2007. Frågan är när de kommer att springa om Europa och Nordamerika?
Pollonium, nu vet jag vad det är för något. Och Robert Ludlum hade inte kunnat skriva ihop en bättre story själv. Fast ska man t ihjäl ryska agenter med radioaktivt material kan man kanske vara lite försiktigare med handhavandet? Nåväl.
Zinedine Zidane butt-headar Materazzi under den final som skulle bli hans triumf. Konstigt. Hur som helst hade VM en enda lysande vinnare och det var nationen Tyskland som genomförde ett mästerskap med den äran.
Mycket tjafs om MySpace. Murdochs uppköp var mycket omtalat. Men när sedan YoTube såldes för mycket större pengar blev det annat ljud i skällan; helt plötsligt tyckte alla att MySpace såldes för billigt! På det allt snack om Webb 2.0 och parallellerna till IT-bubblan borde ligga färskare i minnet än vad den tycks göra hos vissa.
Mycket tjafs om Brokeback Mountain. Killar som knullar varandra på bioduken är kanske ett stort steg för konservativa USA, men varför all denna uppståndelse i Sverige? Jag tror det blev politiskt korrekt att tycka om filmen trots att jag tror att de flesta tyckte att filmen på sin höjd var sisådär.
Lonelygirl15 var nätets mest spännande fenomen i år. Skum grej. Apropå det har SecondLife vuxit till sig under året. Har du provat att hångla digitalt med en polare ännu?
Jag trodde faktiskt inte att Angela Merkel skulle lyckas med konststycket att bli Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Progressivt, Tyskland!
Såg förresten Daniel Craig som nye Bond. Vet fortfarande inte vad jag tycker. Visst var han bra på ett lite annorlunda sätt. Men var han Bond, verkligen? Och om han nu inte var särskilt mycket Bond, hur bra eller dåligt är det på en skala? Jag är förvirrad.
64 procent lagom

David Persson tipsade om ett test på Fredrik Lindströms hemvist @ SVTs hemsida. Enligt detta test är jag normal till den facila graden av... trumvirvel... 64 procent! (Nej det har du alldeles rätt i, jag har ingen aning om vad fan det betyder, men gör gärna testen själv för att ha något att jämföra med.)
God jul...
... på er alla! Själv loggar jag ut ett tag nu; drar direkt efter jobbet imorgon upp till Sundsvall och familjen. Sköt om er och ta det försiktigt i jultrafiken!
Månadens första måndag
Det är tisdag idag, men jag tänkte ändå passa på att tipsa om att ett skönt nyhetsbrev vid namn Månadens första måndag. Å nej, tänker du, inte ännu ett nyhetsbrev! Men det här nyhetsbrevet innehåller alltid en välskriven text med tänkvärt innehåll.
(Och då brevet skickas ut en gång i månaden lär den inte spränga storleksgränsen på din inbox heller.)
Månadens första måndag handlar om hur du får andra människor att göra sig som du vill. Du behöver alltså inte syssla med kommunikation professionellt för att se nyttan med detta. Brevet är något sorts påhäng till ett radioprogram vid namn Mind Control och ges ut av en snubbe med anknytning till mediekoncernen MTG.
Det går att lyssna på gamla nyhetsbrev som poddsändningar eller bara läsa dem direkt på skärmen om du inte vill beställa hem brevet. Läs mer här.
(Och då brevet skickas ut en gång i månaden lär den inte spränga storleksgränsen på din inbox heller.)
Månadens första måndag handlar om hur du får andra människor att göra sig som du vill. Du behöver alltså inte syssla med kommunikation professionellt för att se nyttan med detta. Brevet är något sorts påhäng till ett radioprogram vid namn Mind Control och ges ut av en snubbe med anknytning till mediekoncernen MTG.
Det går att lyssna på gamla nyhetsbrev som poddsändningar eller bara läsa dem direkt på skärmen om du inte vill beställa hem brevet. Läs mer här.
Borat, Borat
Garvade mig nästan av biostolen när jag såg bioaktuelle Borat göra sin roadtrip i USA. Antar att min humor inte är lika sofistikerad som jag trodde att den var. Såg den tillsammans med min flickvän Ellinor som redan innan bestämt sig för att att filmen skulle vara helt värdelös, men långa stunder skrattade hon faktiskt mer än vad jag gjorde.
Betyg: *****
Betyg: *****
Nyårslöften
Jag tar nyårslöften på fullaste allvar.
Det hela började en gång för ett antal år sedan när jag lovade mig själv att sluta snusa. När jag sedan slutade den 5 mars det året fattade jag beslutet av en rad anledningar men ingen av dessa hade något med nyårslöftet att göra. Att jag faktiskt infriat ett nyårslöfte var inget jag reflekterade över förrän nyåret därpå när det var dags för nya löften.
Men efter att ha lyckats med konststycket att sluta snusa kunde jag inte låta bli att förundras en smula över att jag faktiskt infriat ett riktigt tufft nyårslöfte och den oundvikliga följden blev att jag inte kunde stopp mig själv från att lova ännu mer. Året därpå gick jag ner 14 kg och ytterligare 11 året efter det. Efter detta hade jag blivit mer eller mindre ostoppbar i fråga om nyårslöften.
Bland några av de mer spektakulära experimenten framhåller jag alltid löftet om att under ett och samma år slutföra studierna, studera utomlands och skaffa mig ett jobb. Att efter 25 år på samma geografiska lilla stycke jordyta plötsligt sälja och ge bort alla materiella ägodelar var rena rama befrielsen även om det i början var smärtsamt värre.
Min stereoanläggning som jag under så många somrar sparat ihop till styckades upp, min samling med VHS-kasseter och CD-skivor gavs bort, möblerna hamnade i grovsoprummet och resten kastades i omgångar tills inget längre återstod. Lägenheten sas upp. Det enda jag inte klarade att skilja mig från var femton banankartonger med gamla favoritböcker och mina skridskor.
För 2006 var den stora skillnaden mot tidigare år att jag för första gången hade ett riktigt arbete att gå till och därför tror jag att det blev naturligt att låta nyårslöftet för i år vara att göra det mesta möjliga av den chans jag fått. Även om 2006 ännu inte är över tror jag att en utomstående bedömare ändå skulle ge mig godkänt även i år. Jag har fått fast anställning och allt ansvar jag någonsin kunnat drömma om, så jag är nöjd.
Nyårslöften har för mig blivit något av en livlina dagar då funderingarna landar på frågor om mening och riktning. Då kan jag alltid förvisso mig om att det går att ändra på sig själv. Det går att tänka nytt, att bryta gamla vanor och att utsätta kroppen och sinnet för nya förnimmelser, nya intryck. Någonstans känner jag alltid att det är det som är meningen, att det är det som är riktningen.
Men mot bakgrund av detta ökar samtidigt pressen för varje nyår som närmar sig. Det får inte vara för mesiga löften. Inte heller för små eller för obetydliga. Det går heller inte bara att lova något stort om det inte är ordentligt genomtänkt. Ändå är jag säker på att jag kommer att hitta bra löften för listan på förslag börjar redan bli lång.
I år har jag i alla för avsikt att avlägga mina nyårslöften på Skansen, tyst för mig själv mitt under Tennysons vackra dikt Nyårsklockorna. Jag har ännu inte helt klart för mig vilka dessa löften kommer att vara, men en sak är säker; de kommer att vara spektakulära.
Det hela började en gång för ett antal år sedan när jag lovade mig själv att sluta snusa. När jag sedan slutade den 5 mars det året fattade jag beslutet av en rad anledningar men ingen av dessa hade något med nyårslöftet att göra. Att jag faktiskt infriat ett nyårslöfte var inget jag reflekterade över förrän nyåret därpå när det var dags för nya löften.
Men efter att ha lyckats med konststycket att sluta snusa kunde jag inte låta bli att förundras en smula över att jag faktiskt infriat ett riktigt tufft nyårslöfte och den oundvikliga följden blev att jag inte kunde stopp mig själv från att lova ännu mer. Året därpå gick jag ner 14 kg och ytterligare 11 året efter det. Efter detta hade jag blivit mer eller mindre ostoppbar i fråga om nyårslöften.
Bland några av de mer spektakulära experimenten framhåller jag alltid löftet om att under ett och samma år slutföra studierna, studera utomlands och skaffa mig ett jobb. Att efter 25 år på samma geografiska lilla stycke jordyta plötsligt sälja och ge bort alla materiella ägodelar var rena rama befrielsen även om det i början var smärtsamt värre.
Min stereoanläggning som jag under så många somrar sparat ihop till styckades upp, min samling med VHS-kasseter och CD-skivor gavs bort, möblerna hamnade i grovsoprummet och resten kastades i omgångar tills inget längre återstod. Lägenheten sas upp. Det enda jag inte klarade att skilja mig från var femton banankartonger med gamla favoritböcker och mina skridskor.
För 2006 var den stora skillnaden mot tidigare år att jag för första gången hade ett riktigt arbete att gå till och därför tror jag att det blev naturligt att låta nyårslöftet för i år vara att göra det mesta möjliga av den chans jag fått. Även om 2006 ännu inte är över tror jag att en utomstående bedömare ändå skulle ge mig godkänt även i år. Jag har fått fast anställning och allt ansvar jag någonsin kunnat drömma om, så jag är nöjd.
Nyårslöften har för mig blivit något av en livlina dagar då funderingarna landar på frågor om mening och riktning. Då kan jag alltid förvisso mig om att det går att ändra på sig själv. Det går att tänka nytt, att bryta gamla vanor och att utsätta kroppen och sinnet för nya förnimmelser, nya intryck. Någonstans känner jag alltid att det är det som är meningen, att det är det som är riktningen.
Men mot bakgrund av detta ökar samtidigt pressen för varje nyår som närmar sig. Det får inte vara för mesiga löften. Inte heller för små eller för obetydliga. Det går heller inte bara att lova något stort om det inte är ordentligt genomtänkt. Ändå är jag säker på att jag kommer att hitta bra löften för listan på förslag börjar redan bli lång.
I år har jag i alla för avsikt att avlägga mina nyårslöften på Skansen, tyst för mig själv mitt under Tennysons vackra dikt Nyårsklockorna. Jag har ännu inte helt klart för mig vilka dessa löften kommer att vara, men en sak är säker; de kommer att vara spektakulära.
Avskaffa SVT
Ingenting borde vara mer primetime än 20.00 - 21.00 på SVT2. Och med en sådan fin programtid till förfogande, vad väljer kommunisterna till programchefer på SVT att visa?
Jo, programmet Tema: Fidel Castro. Det är inte utan att man blir alldeles matt.
Ett nostalgiskt journalistförhärligande med journalfilmsgrävande och en märkligt kritisk ton mot det imperialistiska USA. Tack så jävla mycket.
Inte heller vill jag att mina licenspengar ska bekosta lekprogram heller. Jag mår fysiskt illa varje gång jag ser att jag har bekostat ytterligare ett jävla husband.
Nej, slopa SVT och tv-avgiften. Skattefinansiera en nyhetskanal och en informationskanal med konsumentupplysning och samhällsinformation istället.
Svårare än så behöver det inte vara.
Jo, programmet Tema: Fidel Castro. Det är inte utan att man blir alldeles matt.
Ett nostalgiskt journalistförhärligande med journalfilmsgrävande och en märkligt kritisk ton mot det imperialistiska USA. Tack så jävla mycket.
Inte heller vill jag att mina licenspengar ska bekosta lekprogram heller. Jag mår fysiskt illa varje gång jag ser att jag har bekostat ytterligare ett jävla husband.
Nej, slopa SVT och tv-avgiften. Skattefinansiera en nyhetskanal och en informationskanal med konsumentupplysning och samhällsinformation istället.
Svårare än så behöver det inte vara.
Avskaffa intellektuella patent
Jag tycker att intellektuella patent borde avskaffas.
Det immaterialrättsliga sytem vi har dag är omodernt och saknar verklighetsförankring. Det enda sättet att äga en idé är att behålla den för dig själv. Om du släpper lös den förvandlas den till allmängods, det säger sig självt.
Men hur ska man då kunna tjäna pengar på bra idéer?
Svaret är lika enkelt som dom det är uppenbart. Tillåt endast upphovsmakaren att tjäna pengar på idén.
Har du producerat ett musikstycke är det alltså fritt upp till var och en att mångfaldiga musiken, att citera textrader, att sjunga den på busshållplatsen eller att bränna den på en skiva och ge bort. Du får göra allt utom att profitera på någon annans verk, helt enkelt.
Men förlorar då inte upphovsmakaren intäkter på detta?
Ja och nej. Det kommer inte att gå att ta lika mycket betalt, om det är det som menas. Däremot kommer nya affärsmodeller med utgångspunkt i den globala ekonomin att få fotfäste, modeller som bygger på låg styckekostnad och stor volym.
Jag tror att den här debatten kommer att komma igång på allvar under nästa mandatperiod. Kom ihåg var du läste det först.
Det immaterialrättsliga sytem vi har dag är omodernt och saknar verklighetsförankring. Det enda sättet att äga en idé är att behålla den för dig själv. Om du släpper lös den förvandlas den till allmängods, det säger sig självt.
Men hur ska man då kunna tjäna pengar på bra idéer?
Svaret är lika enkelt som dom det är uppenbart. Tillåt endast upphovsmakaren att tjäna pengar på idén.
Har du producerat ett musikstycke är det alltså fritt upp till var och en att mångfaldiga musiken, att citera textrader, att sjunga den på busshållplatsen eller att bränna den på en skiva och ge bort. Du får göra allt utom att profitera på någon annans verk, helt enkelt.
Men förlorar då inte upphovsmakaren intäkter på detta?
Ja och nej. Det kommer inte att gå att ta lika mycket betalt, om det är det som menas. Däremot kommer nya affärsmodeller med utgångspunkt i den globala ekonomin att få fotfäste, modeller som bygger på låg styckekostnad och stor volym.
Jag tror att den här debatten kommer att komma igång på allvar under nästa mandatperiod. Kom ihåg var du läste det först.



