Doktor Spinn

Jag och Ellie sitter på Tidemans Café klockan kvart i fyra en lördag eftermiddag. Vi har precis ätit varsin kycklingpaj, pratat om resor och strax innan jag hinner ta den första klunken kaffe får jag en idé.

- Ska vi inte ta och hyra en bil?

- Visst, svarar Ellie utan att så mycket som blinka.

Vi lämnar kaffet odrucket och ger oss ut i den kalla höstluften. På en mack får vi tag i en Saab 9.3 och susar iväg. I bilen bestämmer vi oss för att styra till en festkväll på Alnön hos Ellies storasyster och hennes kille.

Tjugo över nio på kvällen kliver vi ur Saaben efter att ha tillryggalagt över fyrtio mil med bara ett stopp för kaffe och kanelbullar. Vi hör stereon pumpa Red Hot Chili Peppers, det är kolsvart, det är minusgrader och vi är fanimig på Alnön.

I fönstret till vardagsrummet ser vi det flammande skuggspelet från den öppna brasan och vi kliver villigt och raskt mot det varma skenet. Utan en tanke på hastighetskameror och en galen hunger stegar vi fram mot farstukvisten där en irländsk setter lufsar fram för att hälsa oss välkomna.

Nu sitter jag här hemma igen och det är söndag kväll. Jag är trött efter lite sömn och mycket körande och för stunden häftigt involverad i en tvättid som tycks konsumera den lilla uppmärksamhet jag har kvar. Ändå är jag fånigt nöjd.

Åttio mil på tjugofyra timmar, överdrivet? Visst. Skulle jag göra det igen? Absolut.

Har precit sett Djävulen bär Prada. Det går förvisso inte att ducka för alla uppenbara amerikanska klichéer, men Meryl Streep är så jäkla bra och kläderna är så jäkla snygga att filmen definitivt är värd att se.

För ett ögonblick kändes haute couture nästan angeläget och vem hade kunnat tänka sig att det rytmiska klickandet av stilettklackar spelar frångångens melodi?

Filmens bästa one-liner: "Jag är bara en maginfluensa från min målvikt."

Snackade med en fotograf idag som visade mig bilder på sin dator. Bland mycket annat plåtar han modeller och dansare för deras portfolios. Vad han visade mig var häpnandsväckande

Han visade mig ett par riktigt snygga bilder, som direkt hämtade ur värsta Lindeberg-kampanjen, verkligt proffsiga och välkomponerade bilder.

Men så visade han mig hur han efterarbetat bilderna i ett av de vanligare bildbehandlingsprogrammen. Genom att släcka lager för lager kunde jag följa arbetsprocessen baklänges till det ursprungliga resultatet.

Missförstå mig inte, modellerna var verkligen vackra till att börja med. Men det är fantastiskt vilket resultat man får om man med små, små förändringar bättrar på det som redan nästan är perfekt.

Rätt hudton. Inga rynkor, inte ens de små tunna linjerna. Smalna av ansiktet och lyft fram kindbenen med skuggor. Förminska porer och fördela dem jämnare över huden. Gör ögonvitan vit och förstärk ögonfärgen. Bort med kluvna hårtoppar och lägg till highlights.

Alla vet att det går till på det här sättet. Men man glömmer, man invaggas så lätt i de vackra illusionernas värld. Retuscherade organismer flyter friktionsfritt fram i den fläckfria övre medelklassmiljö som vi inbillar oss är normen. Det är inget fel på yta, yta är viktigt men ibland är det nyttigt att påminnas om att yta bara är yta.

Fotografens ord sammanfattade det hela mycket kärnfullt:

"Det här skulle alla unga tjejer behöva se lite då och då."

För den som inte har märkt det så förändras ju klimatet lite för snabbt för att man ska känna sig bekväm. Forskarnas prognoser om global uppvärmning har infriats på mycket kortare tid än beräknat. Som om det inte vore illa nog snackas det på det globala planet mer om Nordkoreas kärnvapenkapacitet än om den stora miljökatastrof som vi alla som av en händelseråkar sitta mitt i.

Tydligen - och det här har jag läst någonstans - så har man glömt att räkna med ett par variabler som så här i efterhand kan tyckas vara rätt viktiga att ha med.

Vi vet att de smältande polarisarna kommer att ge upphov till högre havsnivå, vilket i sin tur kommer att slå hårt mot låglänta landmassor. Vad som sällan tas med i beräkningarna är den erosion som de ökade, oroliga vattenmassorna kommer att föra med sig. Så det är inte nog med att vattennivån stiger - landmassa under våra fötter eroderas bort också. Oops, tänkte inte på det.

Sedan vet vi ju också att växthusgaserna fastnar i atomsfären, temperaturen höjs och isarna på polerna smälter vilket skapar en mörkare landmassa vilket i sin tur absorberar ytterligare värme och vips har vi en accelererande temperaturökning. Men man har missat hela den ryska tundran som ju faktiskt håller på att tina upp. När permafrosten tinar blir det inte bara en mörk värmeabsorberande yta, det blir också rena avgasfabriken som släpper från sig gaser tidigare bundna i markytan, gaser som obönhörligen spär på de effekter vi redan ser. Oops.

Och här sitter vi som några nollor och tjafsar om tv-licenser. Va? Samtidigt kan vi kliva upp imorgon och mellan det att vi har slagit på vattenkokaren och det att vi har hoppat in i duschen kan Golfströmmen ha bytt riktning.

Tänk om alla kunde ta och stänga av Idol och Postkod miljonären och istället ta och göra något åt saken. Fan, starta en blogg och driv din ståndpunkt! Byt till energisnåla glödlampor om det är din grej. Skriv en bok, hoppa upp på på barrikaerna, skriv ett brev eller ring någon jävel. Annorlunda uttryckt: Kan jag kan fan du också.

Kampen startar idag.

Efter tre helt galna veckor tänkte jag försöka bli människa igen; Man vet att det börjar bli dags att lägga om kursen efter att ha

- memorerat upplagesiffror för obskyr branschpress - ofrivilligt.
- börjat spontanblöda näsblod i tunnelbanan klockan 21.30 på väg hem från jobbet.
- sjungit karaoke på Dagens Medias inflyttningsfest.
- blivit tillsagd av chefen att raka sig.
- försökt varva ner med en tolva Laphroig och senaste numret av New Scientist men ändå hamnat framför Outlook utan att fatta hur fan det egentligen gick till.

Min plan för ikväll är att sitta i ett par softa boxers och en sunkig piké och dricka billigt rödvin och lyssna på musik i höstmörkret.

Börjar med Prodigy, får se lite var jag hamnar sedan. Kan lika väl fastna på Rammstein och Lok som på Justin och Pussycat Dolls. Den som lever får se.

Prodigys Always outnumbered never outgunned är lätt världens coolaste albumtitel. Ville bara säga det.

Äntligen fredag! Skönt att få sitta hemma och jobba ett par dagar.

Ok, Justin Timberlakes album FutureSex/LoveSounds är toppen, men i övrigt är det väldigt mycket rumpskakande, ultrakommersiellt och tuggummidoftande jävla standardformulär 1A-musik just nu.

Därför dammar jag av lite musik från förr. För alla er som vill skölja ur Idol-pop, Max Martin och anime-sexiga JC-anthems kan följande playlist vara en lisa för era sargade musiköron:

1. I Might Be Wrong - Radiohead
2. Henry Lee - Nick Cave & PJ Harvey
3. Breathing - Kate Bush
4. Road To Nowhere - Talking Heads
5. I'm Waiting For The Day - The Beach Boys
6. Who Will Love Me Now - PJ Harvey
7. Don't Give Up - Peter Gabriel & Kate Bush
8. Wonderwall - Ryan Adams
9. I Don't Like Mondays - Tori Amos

"Göran Persson kör fortfarande varv på varv i samma retoriska rondell."

Liberale ledarskribenten Marcus Bohlin, Sundsvalls Tidning

Mycket politik här nu på bloggen den senaste tiden. Men jag vill bara kommentera utnämningen av de nya statsråden:

Jag är mycket nöjd!

Allra roligast är att vi får en finansminister soom till skillnad från de tidigare kan räkna. Timbro-Cecilia som kulturminister känns också modigt, ska bli riktigt roligt med annat än pseudo-intellektualism i kulturkretsarna. Eller vad säger du, Travolta-Paggan?

(Kristina Lugn hamnar apropå kultur i Svenska Akademin. I didn't see that coming...)

Själv är jag ju dessutom Bidt-fantast (även om våra politiska uppfattningar skiljer sig en smula) och Reinfeldt kommer att behöva hans internationella tyngd för att väga upp sin egen och de andra partiledarnas. Hoppas bara de kan samarbeta och växeldra.

Också lite orolig över Beatrice Ask. övertygade inte förra gången hon satt i regering. men förhoppningsvis får hon till det den här gången och ett önsketänkande vore ju om hon övergick till att bli Alliansens svar på sossarnas ovilliga frälsare Margot Wallström.