Mode för män 2008
Jag förhåller mig till stil på samma sätt som till matlagning. Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur anrättningen är tillagad så länge det smakar bra. Jag förstår att hemligheten med både matlagning och stil handlar om att få olika element, som säkert också är fantastiska var för sig, att förvandlas till ett uttryck där helheten plötsligt är större än summan av beståndsdelarna.
En annan bra liknelse kan göras med en orkester. Ett flertal instrument kan ljuda samtidigt, men en god kompositör styr med stor skicklighet undan alla kakafoniska inslag. Ett enstaka instrument i taget kan kanske tillåtas att ta extra plats, eller kanske en sektion om den är homogen nog, för att som en accentfärg i ett hav av dova och lugnande kulörer komplettera ljudbilden.
På samma sätt vill den stilmedvetne att kläderna ska framhäva bäraren. Det är alltså aldrig meningen att någon ska beundra detaljer i utstyrseln, det är inte meningen att någon ska fundera på hur anrättningen tillreddes. Vissa intresserar sig även för själva processen, precis som en del intresserar sig för matlagning och musikalisk komposition, men denna skara tillhör alltså inte jag.
Trots det anser jag mig ha ett öra för musik och en gom för god mat. Jag dristar mig även till att ha åsikter om stil och mode, trots att jag sällan eller aldrig bär kläder som sticker ut. Min enkla tes i det här fallet är att mode för män allt som oftast tycks förvränga och förvanska det som skulle kunna vara god stil.
Mode har för mig kommit att bli vad budskapet i historien om kejsarens nya kläder försöker berätta för oss. Att auktoritära och inflytelserika personer, omgivna av trendsättande ja-sägare, faktiskt kan få en hel population att unisont förhärliga en idé som faktiskt inte var särskilt god från början.
För mig är catwalken lika intressant som köksredskap eller musikinstrument, det vill säga begränsat som bäst. "Vårens influenser från de stora modehusen" är för mig som all ny musik och all ny mat; intressant som kuriosa, men när det handlar om vad jag själv väljer att utsätta min mage, min kropp och mina öron för tillåter jag mig att vara selektiv.
Men när det gäller just "vårens influenser" i modevärlden, så finns det ingen selektivitet över huvud taget. Allt är bara så himla "rätt". Det är kejsarens nya kläder i ett nötskal. Nya restauranger utsätts liksom nya musikalbum alltid för kritiska recensenter - men inom modevärlden sväljs minsann allt så länge det råkar vara det allra senaste från "de stora modehusen".
Det ligger något motsägelsefullt i att följa trender och att klä sig individuellt, tycker jag. Det enda utmärkande draget i en sådan strävan är att antingen vara påtagligt bättre eller påtagligt sämre än alla andra att tolka och omsätta de trender som sköljer in över oss. Och det för mig känns som en strävan baserad på en osäkerhet och en konform vilja att till varje pris passa in - alltså motsatsen till det individuella uttrycket.
Vi som skriver vet att det individuella uttrycket inte är ett manér som man kan lägga sig till med. Din unika särprägel framträder först när du lyckas med att skala bort allt sådant som är ovidkommande. Reduktion är alltså inte bara viktigt när det handlar mot matlagning. Inte heller i musik får melodin drunkna i sprakande effekter. När det handlar om kläder är det människan som bär dem som är just melodin eller den smak som ska framhävas och förstärkas.
Se dig kring och du kommer istället för människor att se kejsarens nya kläder, överallt. Taniga män med långa fötter går omkring med för korta stuprörsjeans och hårt snörade basketskor. De ser ut som seriefigurer. Du ser stabbiga män vandra kring i kläder skurna för smala silhuetter. De ser ut som skådespelare i någon svensk landsbygdsrevy. Och alla tror de att de är Justin Timberlake.
Eller vad sägs om tumvantar i päls så stora att når dig ned till knäna, allt "trendigt" avvägt mot högblanka och två nummer för små silverkostymer som hämtade ur Star Trek? Eller varför inte stickade sjalkragade pullovrar som två nummer för stora får accentuera dina tajta stretchjeans? Annars kan du satsa på tvärrändigt och svartvitt om du vill vara en rocker (när du egentligen ser ut som clownen Manne).
Vad i allt detta kan kallas för "stil"?
Om vi bortser från att mode, som ju rent semantiskt är ett derivat av just modernt, är ett ängsligt resultat av vad samtidens "kejsare" ska tycka, så kan jag ändå inte blunda för att mode också skapas för människotyper som har resonansbotten i ett visst ideal (ocså det styrt av samtidens kejsare). Sammantaget innebär detta att kläderna skapas för människor som saknar representativitet.
Modellerna bevisar i all sin brist på just representativitet hur snett modet har hamnat i att sätta människan i centrum. De är uttryckslösa som provdockor, som om all mänsklighet blåsts ur dem och lämnat tomma skal kvar. I sin iver att överglänsa varandra i kreativitet har modehusen skapat modeller som klarar att bära upp kreationer så utflippade att deras egna personligheter inte ryms på catwalken.
Men hur kreativa utstyrslar vi än väljer kan vi män aldrig överglänsa våra feminina motpoler - och jag har svårt att första varför vi ens skulle vilja försöka. Det är ju trots allt inte våra kläder de vill ha.
Därför har jag ett modest - men radikalt! - förslag att komma med.
Kan inte vi män under 2008 få dispens från allt vad mode heter? Kan inte vi få ställa oss vid sidan av detta spektakel och istället koncentrera oss på den goda stilen istället? Jag tror att alla inblandade skulle uppskatta och applådera en sådan utveckling. För stil är ju till skillnad från mode så mycket mer än bara kläder. Dessutom får vi mer tid över att njuta allt njutbart, må det vara god mat, god musik eller för all del kvinnor i alla former och skepnader.
En annan bra liknelse kan göras med en orkester. Ett flertal instrument kan ljuda samtidigt, men en god kompositör styr med stor skicklighet undan alla kakafoniska inslag. Ett enstaka instrument i taget kan kanske tillåtas att ta extra plats, eller kanske en sektion om den är homogen nog, för att som en accentfärg i ett hav av dova och lugnande kulörer komplettera ljudbilden.
På samma sätt vill den stilmedvetne att kläderna ska framhäva bäraren. Det är alltså aldrig meningen att någon ska beundra detaljer i utstyrseln, det är inte meningen att någon ska fundera på hur anrättningen tillreddes. Vissa intresserar sig även för själva processen, precis som en del intresserar sig för matlagning och musikalisk komposition, men denna skara tillhör alltså inte jag.
Trots det anser jag mig ha ett öra för musik och en gom för god mat. Jag dristar mig även till att ha åsikter om stil och mode, trots att jag sällan eller aldrig bär kläder som sticker ut. Min enkla tes i det här fallet är att mode för män allt som oftast tycks förvränga och förvanska det som skulle kunna vara god stil.
Mode har för mig kommit att bli vad budskapet i historien om kejsarens nya kläder försöker berätta för oss. Att auktoritära och inflytelserika personer, omgivna av trendsättande ja-sägare, faktiskt kan få en hel population att unisont förhärliga en idé som faktiskt inte var särskilt god från början.
För mig är catwalken lika intressant som köksredskap eller musikinstrument, det vill säga begränsat som bäst. "Vårens influenser från de stora modehusen" är för mig som all ny musik och all ny mat; intressant som kuriosa, men när det handlar om vad jag själv väljer att utsätta min mage, min kropp och mina öron för tillåter jag mig att vara selektiv.
Men när det gäller just "vårens influenser" i modevärlden, så finns det ingen selektivitet över huvud taget. Allt är bara så himla "rätt". Det är kejsarens nya kläder i ett nötskal. Nya restauranger utsätts liksom nya musikalbum alltid för kritiska recensenter - men inom modevärlden sväljs minsann allt så länge det råkar vara det allra senaste från "de stora modehusen".
Det ligger något motsägelsefullt i att följa trender och att klä sig individuellt, tycker jag. Det enda utmärkande draget i en sådan strävan är att antingen vara påtagligt bättre eller påtagligt sämre än alla andra att tolka och omsätta de trender som sköljer in över oss. Och det för mig känns som en strävan baserad på en osäkerhet och en konform vilja att till varje pris passa in - alltså motsatsen till det individuella uttrycket.
Vi som skriver vet att det individuella uttrycket inte är ett manér som man kan lägga sig till med. Din unika särprägel framträder först när du lyckas med att skala bort allt sådant som är ovidkommande. Reduktion är alltså inte bara viktigt när det handlar mot matlagning. Inte heller i musik får melodin drunkna i sprakande effekter. När det handlar om kläder är det människan som bär dem som är just melodin eller den smak som ska framhävas och förstärkas.
Se dig kring och du kommer istället för människor att se kejsarens nya kläder, överallt. Taniga män med långa fötter går omkring med för korta stuprörsjeans och hårt snörade basketskor. De ser ut som seriefigurer. Du ser stabbiga män vandra kring i kläder skurna för smala silhuetter. De ser ut som skådespelare i någon svensk landsbygdsrevy. Och alla tror de att de är Justin Timberlake.
Eller vad sägs om tumvantar i päls så stora att når dig ned till knäna, allt "trendigt" avvägt mot högblanka och två nummer för små silverkostymer som hämtade ur Star Trek? Eller varför inte stickade sjalkragade pullovrar som två nummer för stora får accentuera dina tajta stretchjeans? Annars kan du satsa på tvärrändigt och svartvitt om du vill vara en rocker (när du egentligen ser ut som clownen Manne).
Vad i allt detta kan kallas för "stil"?
Om vi bortser från att mode, som ju rent semantiskt är ett derivat av just modernt, är ett ängsligt resultat av vad samtidens "kejsare" ska tycka, så kan jag ändå inte blunda för att mode också skapas för människotyper som har resonansbotten i ett visst ideal (ocså det styrt av samtidens kejsare). Sammantaget innebär detta att kläderna skapas för människor som saknar representativitet.
Modellerna bevisar i all sin brist på just representativitet hur snett modet har hamnat i att sätta människan i centrum. De är uttryckslösa som provdockor, som om all mänsklighet blåsts ur dem och lämnat tomma skal kvar. I sin iver att överglänsa varandra i kreativitet har modehusen skapat modeller som klarar att bära upp kreationer så utflippade att deras egna personligheter inte ryms på catwalken.
Men hur kreativa utstyrslar vi än väljer kan vi män aldrig överglänsa våra feminina motpoler - och jag har svårt att första varför vi ens skulle vilja försöka. Det är ju trots allt inte våra kläder de vill ha.
Därför har jag ett modest - men radikalt! - förslag att komma med.
Kan inte vi män under 2008 få dispens från allt vad mode heter? Kan inte vi få ställa oss vid sidan av detta spektakel och istället koncentrera oss på den goda stilen istället? Jag tror att alla inblandade skulle uppskatta och applådera en sådan utveckling. För stil är ju till skillnad från mode så mycket mer än bara kläder. Dessutom får vi mer tid över att njuta allt njutbart, må det vara god mat, god musik eller för all del kvinnor i alla former och skepnader.
En annan gång, Erik
Jag sätter en stor ära i att ha lärt känna dig som vän och senare också som kollega. Allt vi sa att vi skulle göra får helt enkelt vänta. Till dess, lägg champagnen på kylning broder så tar vi den där avstämningen en annan gång.
Veckans citat: Friedrich Nietzsche
A thinker sees his own actions as experiments and questions--as attempts to find out something. Success and failure are for him answers above all.
Andra bloggare om veckans citat, friedrich nietzsche.
Dawkins försvarar ateismen
Kristendom är ju alltid på tapeten så här i juletider och alla som har hängt med här på bloggen vet att jag driver ett passionerat korståg mot religionen. Därför kan jag tipsa om den här 70 minuter långa frågestunden där ateisten Richard Dawkins ställs mot väggen av arga och kristna amerikaner.
Bland annat förklarar Dawkins med en skärpa (som jag själv aldrig kommit i närheten trots att vi delar samma åsiktsgrund) om varför ateism inte är någon sorts teism. Men allra starkast är kanske Dawkins argument för att det inte finns något sådant som ett "kristet barn".
Låt mig också poängtera att de som ifrågasätter Dawkins inte bara är dumtroende bonläppar från instängda hålor i den amerikanska södern. Det är professorer och forskare som gör sitt bästa för att försvara den tro de upplever vara så starkt under attack.
Bland annat förklarar Dawkins med en skärpa (som jag själv aldrig kommit i närheten trots att vi delar samma åsiktsgrund) om varför ateism inte är någon sorts teism. Men allra starkast är kanske Dawkins argument för att det inte finns något sådant som ett "kristet barn".
Låt mig också poängtera att de som ifrågasätter Dawkins inte bara är dumtroende bonläppar från instängda hålor i den amerikanska södern. Det är professorer och forskare som gör sitt bästa för att försvara den tro de upplever vara så starkt under attack.
God jul!
Norsk PR
Jävligt skön pitch, måste jag säga. "Inget tjat, ingen mat!" tycks alltså gälla i Norge också. Tipstack till Elin Haremo Myhre på Cision!
Veckans citat: Ani Di Franco
you look like a photograph of yourself
taken from far far away
Ur Untouchable face
taken from far far away
Ur Untouchable face
Battle med Mensa
Till råga på allt elände har jag hamnat i en fet debatt med en övertygad kille från Mensa. Ämnet? IQ, förstås... *host, host* Någon som som vill satsa en slant på mig?
Nähä, skit i det då.
Nähä, skit i det då.
Vilse
Åh, vad jag är trött på bloggandet nu. Inte av någon särskild anledning, utan bara rent allmänt. Sedan jag började blogga för tre år sedan har dessutom mitt skönlitterära skrivande hamnat i skymundan. Det är ju så mycket enklare att sätta sig ned och skriva något lättsamt på bloggen istället!
Jag lägger ingen värdering i att det jag skriver ofta är "lättsamt". Och om någon tänker "ytligt" är det helt okej det också. Jag har inga som helst problem med det - alla kanaler har ju sina särdrag.
Tröttheten slog ned över mig som en lavin, plötsligt och våldsamt. Det var när jag insåg att det fanns enkla sätt att publicera valda delar av bloggen som bok som jag förstod att något var fel. Jag tittade tillbaka på lite gamla inlägg och botaniserade bland dem:
En del inlägg är lite ironiskt dekadenta, andra är skitnödigt pretentiösa och de allra flesta är skapligt ointressanta för de allra flesta. Att publicera en roman är en livslång dröm, men inget av det jag har skrivit de senaste tre åren skulle duga ens som förströelse för arbetslösa eftermiddagar i soffan.
Missförstå mig inte. Det finns rätt många bloggar och jag tror säkert att min har haft ett existensberättigande - åtminstone emellanåt. Men det börjar kännas tomt att kommentera på sådant som trängt igenom det massiva mediebruset, det känns tomt att komma med PR-tips utan att någon har bett om dem.
Det har känts tomt att deklarera åsikter bara för att sedan lämna dem åt sitt öde i all sin tyngdlöset någonstans i ett ofantligt universum av digital information.
Samtidigt har jag alltid tyckt att de som lägger ner sina bloggar är uslingar.
Jag vet hur det är att vara en skrivande människa: Emellanåt slår det tillbaka och man börjar ifrågasätta vad man egentligen håller på med. Ifrågasättandet får inte förväxlas med ett fåfängt sökande efter bekräftelse, utan bör snarare liknas vid att stanna upp för att kunna jämföra kartan med terrängen.
Men vad gör man när kartan är försvunnen? Den fanns ju där när du planerade kursen, när du packade din väska och framförallt fanns den där när du gav dig av. Hur kan den nu vara borta?
Det viktiga är att fortsätta skriva, det är det enda jag vet. Dit skrivandet har tagit dig kan skrivandet också ta dig från.
Uppdaterat: För att befästa melankolin har du här dessutom 10 orsaker att döda mig.
Jag lägger ingen värdering i att det jag skriver ofta är "lättsamt". Och om någon tänker "ytligt" är det helt okej det också. Jag har inga som helst problem med det - alla kanaler har ju sina särdrag.
Tröttheten slog ned över mig som en lavin, plötsligt och våldsamt. Det var när jag insåg att det fanns enkla sätt att publicera valda delar av bloggen som bok som jag förstod att något var fel. Jag tittade tillbaka på lite gamla inlägg och botaniserade bland dem:
En del inlägg är lite ironiskt dekadenta, andra är skitnödigt pretentiösa och de allra flesta är skapligt ointressanta för de allra flesta. Att publicera en roman är en livslång dröm, men inget av det jag har skrivit de senaste tre åren skulle duga ens som förströelse för arbetslösa eftermiddagar i soffan.
Missförstå mig inte. Det finns rätt många bloggar och jag tror säkert att min har haft ett existensberättigande - åtminstone emellanåt. Men det börjar kännas tomt att kommentera på sådant som trängt igenom det massiva mediebruset, det känns tomt att komma med PR-tips utan att någon har bett om dem.
Det har känts tomt att deklarera åsikter bara för att sedan lämna dem åt sitt öde i all sin tyngdlöset någonstans i ett ofantligt universum av digital information.
Samtidigt har jag alltid tyckt att de som lägger ner sina bloggar är uslingar.
Jag vet hur det är att vara en skrivande människa: Emellanåt slår det tillbaka och man börjar ifrågasätta vad man egentligen håller på med. Ifrågasättandet får inte förväxlas med ett fåfängt sökande efter bekräftelse, utan bör snarare liknas vid att stanna upp för att kunna jämföra kartan med terrängen.
Men vad gör man när kartan är försvunnen? Den fanns ju där när du planerade kursen, när du packade din väska och framförallt fanns den där när du gav dig av. Hur kan den nu vara borta?
Det viktiga är att fortsätta skriva, det är det enda jag vet. Dit skrivandet har tagit dig kan skrivandet också ta dig från.
Uppdaterat: För att befästa melankolin har du här dessutom 10 orsaker att döda mig.
Andra bloggare om bloggande, funderingar.
Att tävla i PR, del 2
Apropå att tävla i PR så var vi nominerade till Resumés Årets bästa PR-byrå. Vinnare blev Westander för tredje året i rad. Vi kom på sjundplats och jag, jag är väl sådär nöjd. En lite högre placering hade jag trots allt hoppats på. Ifjol kom vi ju femma och sämre tycker jag inte att vi har blivit.
Med illa dold bitterhet konstaterar jag också att själva eventet var värdelöst:
Sunkig "mat", obevakad garderob och snålt med alkohol innan prisutdelningen. Det var helt enkelt inte mycket man fick för de 500 kronorna per skalle det kostade att komma dit. Dessutom gjordes det klart från stora scenen att alkoholen var sponsrad - samtidigt som vi tvingades genomlida smetiga reklamfilmer från dessa sponsorer emellan prisutdelningarna.
Med sådana marginaler måste man fråga var pengarna egentligen hamnar? Rimligen blir det hummer på Resumés egen interna julfest, kan man tänka. Fast någon viskade elakt i kulisserna att tidningen inte bär sig själv samt att de huvudsakliga intäkterna faktiskt kommer från sidoaktiviteter - som just Årets bästa byrå.
Uppdaterat: Jag kan också meddela att alla vinnare vet att de ska vinna eftersom de får veta detta av Resumé innan själva galan. Så de "spontana" jublen och alla tacktal med "det här var oväntat" får därav en extra dimension.
Uppdaterat: Jävlar vad bittert den här postningen är. Fy skäms, Jerry!
Med illa dold bitterhet konstaterar jag också att själva eventet var värdelöst:
Sunkig "mat", obevakad garderob och snålt med alkohol innan prisutdelningen. Det var helt enkelt inte mycket man fick för de 500 kronorna per skalle det kostade att komma dit. Dessutom gjordes det klart från stora scenen att alkoholen var sponsrad - samtidigt som vi tvingades genomlida smetiga reklamfilmer från dessa sponsorer emellan prisutdelningarna.
Med sådana marginaler måste man fråga var pengarna egentligen hamnar? Rimligen blir det hummer på Resumés egen interna julfest, kan man tänka. Fast någon viskade elakt i kulisserna att tidningen inte bär sig själv samt att de huvudsakliga intäkterna faktiskt kommer från sidoaktiviteter - som just Årets bästa byrå.
Uppdaterat: Jag kan också meddela att alla vinnare vet att de ska vinna eftersom de får veta detta av Resumé innan själva galan. Så de "spontana" jublen och alla tacktal med "det här var oväntat" får därav en extra dimension.
Uppdaterat: Jävlar vad bittert den här postningen är. Fy skäms, Jerry!
Att tävla i PR, del 1
Läser i pappersvarianten av Dagens Media att skivrecensenten och krönikören Jan Gradvall uttalat sig kritiskt om PR-tävlingen Spinn. Dagens Media hänvisar till Gradvalls krönika i DI Weekend som jag inte hittar, men jag kommenterar ändå på den information som framgår i Dagens Media:
Enligt Dagens Media menar Gradvall att de vinnande bidragen i stor utsträckning handlar om att skriva pressmeddelanden som i mer eller mindre obearbetat skick går rakt in på det redaktionella utrymmet. Och han borde veta, för han satt med i juryn när de vinnande bidragen i Spinn skulle utses.
Men då undrar man ju stilla om Gradvall inte borde rikta kritiken mot sig själv i egenskap av jurymedlem? För jag vet med all säkerhet att det fanns bidrag anmälda till tävlingen där det knappast handlade om några massutskickade pressmeddelanden...
Enligt Dagens Media menar Gradvall att de vinnande bidragen i stor utsträckning handlar om att skriva pressmeddelanden som i mer eller mindre obearbetat skick går rakt in på det redaktionella utrymmet. Och han borde veta, för han satt med i juryn när de vinnande bidragen i Spinn skulle utses.
Men då undrar man ju stilla om Gradvall inte borde rikta kritiken mot sig själv i egenskap av jurymedlem? För jag vet med all säkerhet att det fanns bidrag anmälda till tävlingen där det knappast handlade om några massutskickade pressmeddelanden...
IQ-debatt
Det här kan komma att bli en rolig debatt om huruvida en människas IQ är konstant eller ej.
Uppdaterat: Jäklar vilken fart det blev. Huvudnumret är utan tvekan Roberts charmoffensiv.
Uppdaterat: Jäklar vilken fart det blev. Huvudnumret är utan tvekan Roberts charmoffensiv.
MIT(t) tidsfördriv
Samtalade med en vän häromdagen som berättade att MIT lägger ut allt kursmaterial på webben - gratis. Inklusive videoupptagningar där några av världens bästa föreläsare delar med sig av sin visdom. Trots det sitter man och kollar på Parlamentet på söndagkvällarna, konstaterade han krasst.
Klarsynt om kreativitet
Point Break, igen
UTAH: I've gotta be fucking crazy.
BODHI: But are you crazy enough?
Läs mer här.
BODHI: But are you crazy enough?
Läs mer här.
Andra bloggare om point break, citat.
Vulkan, igen
Nu verkar Vulkan ha kommit igång efter att ha brakat ihop ordentligt i samband med lanseringen. Jag tycker dock fortfarande att detta är en av de mest spännande satsningarna på den svenska webben just nu.
Läs mer: DN; Metro; Expressen
Läs mer: DN; Metro; Expressen
Jag är ett Idol-ufo
Läser att 1,6 miljoner röstade på endera kandidaterna i Idol. Och då snackar vi alltså röster - inte tittarsiffror! Jag frågar mig därför, vad för ett ufo är jag som tycker att Idol är totalt ointressant?
Kreativa klappar
På byråns julfest igår lekte vi julklappsleken. Den fungerar som så att alla köper med sig varsin julklapp och lägger dem på ett bord som alla sedan sätter sig runt. Därefter går två tärningar runt bordet och alla som lyckas slå dubbelt får ta ett valfritt paket.
När paketen på bordet sedan är slut blir det dags att öppna presenterna, men du kan glömma att du får behålla dem! För tärningarna fortsätter att vandra runt bordet - men den här gången tar du de uppackade klapparna direkt från dina kollegor.
Alltså blir vissa helt utan klappar och som teambuilding är aktiviteten att betrakta som något tveksam. Däremot brukar leken locka till kreativa inköp. Tidigare år har det handlat bodybuilder-magasin, visdomsord från Ernst Kirschsteiger eller varför inte klassikern vaselin och en påse valnötter?
I år stod Linda Rosings pocket högt på mångas önskelista, så högt att någon slet ut den sista sidan och sprang iväg. Själv var jag mest sugen på cd:n Nie mehr schlaflos (Aldrig mera sömnlös) där en tysk berättarröst bistår med att räkna får, men tyvärr visade det sig att cd-fodralet var tomt.
Sist blev jag utan, men den här gången lyckades jag lägga beslag på generöst fång med stearinljus. Själv hade jag köpt tyska tryfflar, men priset för den mest kreativa julklappen borde gått till den ännu okända inköparen av burken med sadelfett.
Vilken är den mest kreativa/kufiga julklappen du har fått/gett?
När paketen på bordet sedan är slut blir det dags att öppna presenterna, men du kan glömma att du får behålla dem! För tärningarna fortsätter att vandra runt bordet - men den här gången tar du de uppackade klapparna direkt från dina kollegor.
Alltså blir vissa helt utan klappar och som teambuilding är aktiviteten att betrakta som något tveksam. Däremot brukar leken locka till kreativa inköp. Tidigare år har det handlat bodybuilder-magasin, visdomsord från Ernst Kirschsteiger eller varför inte klassikern vaselin och en påse valnötter?
I år stod Linda Rosings pocket högt på mångas önskelista, så högt att någon slet ut den sista sidan och sprang iväg. Själv var jag mest sugen på cd:n Nie mehr schlaflos (Aldrig mera sömnlös) där en tysk berättarröst bistår med att räkna får, men tyvärr visade det sig att cd-fodralet var tomt.
Sist blev jag utan, men den här gången lyckades jag lägga beslag på generöst fång med stearinljus. Själv hade jag köpt tyska tryfflar, men priset för den mest kreativa julklappen borde gått till den ännu okända inköparen av burken med sadelfett.
Vilken är den mest kreativa/kufiga julklappen du har fått/gett?
Bekräftelsehora, svar "JA"
Nu har jag återigen blivit tillfrågad om jag kan ställa upp som intervjuperson, den här gången är det ett par studenter vid Mittuniversitetet som behöver mig till sin c-uppsats. Nedan bidrar jag även till en inlämningsuppgift kring konsultens vardag och mitt förhållningssätt till just sociala medier.
Och här på byrån har vi annars monterat upp en strålkastare som lyser upp vårt företagsnamn över Humlegården och Sturegatan. Och som jag tidigare berättat är vi för andra året i rad nominerade till Årets bästa PR-byrå, detta enligt branschtidningen Resumé som baserar sin årliga ranking utifrån hur nöjda kunderna är.
Som Alex Schulman skulle ha uttryckt det: "MER! MEN GE MIG DÅ! VILL HA! CRAVINGS!!!"
Och här på byrån har vi annars monterat upp en strålkastare som lyser upp vårt företagsnamn över Humlegården och Sturegatan. Och som jag tidigare berättat är vi för andra året i rad nominerade till Årets bästa PR-byrå, detta enligt branschtidningen Resumé som baserar sin årliga ranking utifrån hur nöjda kunderna är.
Som Alex Schulman skulle ha uttryckt det: "MER! MEN GE MIG DÅ! VILL HA! CRAVINGS!!!"
Men välkommen då
Skön grej. Skottland anlitar en byrå för att få en ny slogan. 1,7 miljoner kronor senare kommer den: "Welcome to Scotland". Hepp!
Evert om Norrlands huvudstad
Med anledning av tidigare livliga debatter kring Grattis, Sundsvall, Stockholmskomplexet och Manifest för Sundsvall 2007, så kommer här ett intressant inlägg från Jämtlands president, Evert Ljusberg.
Under året har snart sagt varje ort i Norrland bråkat om vem som är Norrlands huvudstad. Tjogtals med kissnödiga kommunala marknadsföringsgenier har skickat ansökningsblanketter till patentverket. Sundsvall kom först, på grund av snabbare postgång än närmsta konkurrenterna Pajala, Kalix och Övre Soppero.
Folk få kalla sig för vad de vill. Men det jag inte gillar är smygandet bakom ryggen i tron att man kan finta åt sig fördelar. Han som registrerade ?Sundsvall - Norrlands huvudstad? beter sig som en sniken solturist som ger sig ut i svinottan för att sno alla solstolar runt poolen.
Norrlands huvudstad!!! Det är ju för bövelen inget man kan döpa sig till. Det måste man förtjäna.
Läs hela presidenttalet här.
Uppdaterat: Mer debatt på ST.nu.
Under året har snart sagt varje ort i Norrland bråkat om vem som är Norrlands huvudstad. Tjogtals med kissnödiga kommunala marknadsföringsgenier har skickat ansökningsblanketter till patentverket. Sundsvall kom först, på grund av snabbare postgång än närmsta konkurrenterna Pajala, Kalix och Övre Soppero.
Folk få kalla sig för vad de vill. Men det jag inte gillar är smygandet bakom ryggen i tron att man kan finta åt sig fördelar. Han som registrerade ?Sundsvall - Norrlands huvudstad? beter sig som en sniken solturist som ger sig ut i svinottan för att sno alla solstolar runt poolen.
Norrlands huvudstad!!! Det är ju för bövelen inget man kan döpa sig till. Det måste man förtjäna.
Läs hela presidenttalet här.
Uppdaterat: Mer debatt på ST.nu.
Busschaufför eller hallick?
Äntligen ett horoskop värt namnet. Jag är Jungfru, vilket tecken är du?
Veckans citat: Magdalena Almqvist
Jag visste faktiskt inte att Solleftå har tre dj:s. Har Linkan och Rickard odlat fram en liten protegé kanske?
Hela postningen här.
Hela postningen här.
Konsult på PR-byrå
Simon, Sundsvall: Jag har fått en uppgift där jag ska utröna en aktiv PR-utövares huvudsakliga arbetsuppgifter, samt ta reda på om han eller hon "tror att sociala medier (t ex blogg, RSS, Wikipedia, Facebook, Youtube, podcasting osv.) påverkar yrkesutövandet" - (well duuh?). Jag vet inte varför vi får denna typ av uppgift under det sista året av utbildningen, men jag skulle bli väldigt tacksam om du kunde skriva några rader kring detta.
Doktor Spinn: Väldigt mycket måste ske innan det praktiska PR-arbetet kan ta vid:
Under införsäljningsprocessen handlar det om att förstå prospektets affärsutmaningar. Efter att ha träffat dig måste ledningen känna att du och dina kollegor kommer att bidra till att göra verksamheten mer framgångsrik. Resten är personkemi, något som går hand i hand med ditt engagemang (vilket i sin tur hänger ihop med din förståelse för - trumvirvel! - affärsutmaningarna).
Med dina befintliga kunder arbetar du proaktivt med allt från budskapsarbeten och kriskommuniktionsövningar till medierelationer och pressmöten. Vad gäller alla dessa proaktiva projekt finns två enkla regler; du ringer alltid kunden innan kunden hinner ringa dig och ett projekt får aldrig "fastna" hos dig: Ingen minns undanflykter när resultaten ska redovisas!
Sedan sker en hel del på uppstuds förstås. En kollega kanske har kört fast och behöver hjälp med kreativa idéer, en kund kanske får en kris på halsen eller så kanske någon av dina underleverantörer är på väg att missa en deadline. Sådant får hög prioritet. Administration däremot, det ska man akta sig för, även om det förstås är svårt att undvika helt.
De sociala medierna då?
Kort kan man säga att vi befinner oss i en rätt utdragen övergång från masskommunikation till nischkommunikation. PR-effekten av detta blir att tidigare latenta publiker aktiveras och får större betydelse för våra uppdragsgivare.
Explosinen av nya kanaler borde innebära att mediernas makt per capita minskar, men med fler kanaler ökar samtidigt engagemanget hos publikerna som därmed investerar mer av sin identitet i medievalet. Min uppskattning är att de sociala plattformarna ökar mediernas totala inverkan på de beslut vi fattar som konsumenter och samhällsmedborgare.
Vad innebär då de sociala medierna för PR-konsultens vardag? Det har blivit mer att hålla reda på, men de sociala kanalerna ökar användarnas engagemang vilket i sin tur ökar effekten av PR. Och ju mer nischade målgrupper, desto enklare blir det för konsulten att skräddarsy budskapen. (Redan idag slåss många PR-byråer om expertrollen vad gäller just PR och sociala medier.)
Relaterat: Livet som PR-konsult i repris; Vad är PR?; Träna öronen
Doktor Spinn: Väldigt mycket måste ske innan det praktiska PR-arbetet kan ta vid:
Under införsäljningsprocessen handlar det om att förstå prospektets affärsutmaningar. Efter att ha träffat dig måste ledningen känna att du och dina kollegor kommer att bidra till att göra verksamheten mer framgångsrik. Resten är personkemi, något som går hand i hand med ditt engagemang (vilket i sin tur hänger ihop med din förståelse för - trumvirvel! - affärsutmaningarna).
Med dina befintliga kunder arbetar du proaktivt med allt från budskapsarbeten och kriskommuniktionsövningar till medierelationer och pressmöten. Vad gäller alla dessa proaktiva projekt finns två enkla regler; du ringer alltid kunden innan kunden hinner ringa dig och ett projekt får aldrig "fastna" hos dig: Ingen minns undanflykter när resultaten ska redovisas!
Sedan sker en hel del på uppstuds förstås. En kollega kanske har kört fast och behöver hjälp med kreativa idéer, en kund kanske får en kris på halsen eller så kanske någon av dina underleverantörer är på väg att missa en deadline. Sådant får hög prioritet. Administration däremot, det ska man akta sig för, även om det förstås är svårt att undvika helt.
De sociala medierna då?
Kort kan man säga att vi befinner oss i en rätt utdragen övergång från masskommunikation till nischkommunikation. PR-effekten av detta blir att tidigare latenta publiker aktiveras och får större betydelse för våra uppdragsgivare.
Explosinen av nya kanaler borde innebära att mediernas makt per capita minskar, men med fler kanaler ökar samtidigt engagemanget hos publikerna som därmed investerar mer av sin identitet i medievalet. Min uppskattning är att de sociala plattformarna ökar mediernas totala inverkan på de beslut vi fattar som konsumenter och samhällsmedborgare.
Vad innebär då de sociala medierna för PR-konsultens vardag? Det har blivit mer att hålla reda på, men de sociala kanalerna ökar användarnas engagemang vilket i sin tur ökar effekten av PR. Och ju mer nischade målgrupper, desto enklare blir det för konsulten att skräddarsy budskapen. (Redan idag slåss många PR-byråer om expertrollen vad gäller just PR och sociala medier.)
Relaterat: Livet som PR-konsult i repris; Vad är PR?; Träna öronen
Fågelviskningar
Björn, Sundsvall: I en artikel publicerad i Aftonbladet hävdar Liv Ullmann att Ingmar Bergman besökt henne i form av en fågel. Nu undrar jag om det är ifrån liknande händelser som uttrycket "en fågel viskade i mitt öra" kommer?
Doktor Spinn: Nej, men "dårpippi" kanske.
Doktor Spinn: Nej, men "dårpippi" kanske.
Golfströmmen
Rosie, Norrköping: Enligt vad jag förstår ligger Gud bakom att Golfströmmen oförklarligt (eller?) stannade då det är ett resultat av världens Gudsförnekelse, vilket innebär att onda andliga krafter (de påverkar även människor att göra det de vill) får fritt spelrum. Kan du på vanlig svenska förklara för mig, vad det antas innebära för vårt land, rent vetenskapligt, att Golfströmmen avstannade?
Doktor Spinn: Att händelsen hittils inte har påverkat våra dagliga liv, det vet vi ju. Men om Golfströmmen stannade permanent skulle hela det svenska samhället tvingas till en stor omställning. Jag anser därför att ansvariga myndigheter borde inkludera detta scenario i den nationella krisberedskapsplanen. Men även om Gud utpekas som huvudmisstänkt skulle jag inte rekommendera någon kyrklig inblandning i själva myndighetsutövandet.
Doktor Spinn: Att händelsen hittils inte har påverkat våra dagliga liv, det vet vi ju. Men om Golfströmmen stannade permanent skulle hela det svenska samhället tvingas till en stor omställning. Jag anser därför att ansvariga myndigheter borde inkludera detta scenario i den nationella krisberedskapsplanen. Men även om Gud utpekas som huvudmisstänkt skulle jag inte rekommendera någon kyrklig inblandning i själva myndighetsutövandet.
Hybris
Björn, Sundsvall: Vad är tanken med namnbytet? Från det extremt anspråklösa nonsens.blogg.se till det högt hajpade Spinn doktor (omkastat!). Har redaktören drabbats av hybris?
Doktor Spinn: Jag fick en idé att det kunde vara roligt att varva de dagliga inläggen med lite läsarfrågor. Som fråga doktorn, ungefär - fast med fokus på kommunikation. Tänkte att det kunde vara ett roligt sätt att få utlopp för min inre besserwisser!
Jag tror ju faktiskt på fullaste allvar att det mesta kan lösas med kommunikation; kriget i Irak, energikrisen, mobbing, växthuseffekten - och diverse relationsproblem också för den delen! Så, som svar på din andra fråga Björn:
Visst handlar det om hybris.
Doktor Spinn: Jag fick en idé att det kunde vara roligt att varva de dagliga inläggen med lite läsarfrågor. Som fråga doktorn, ungefär - fast med fokus på kommunikation. Tänkte att det kunde vara ett roligt sätt att få utlopp för min inre besserwisser!
Jag tror ju faktiskt på fullaste allvar att det mesta kan lösas med kommunikation; kriget i Irak, energikrisen, mobbing, växthuseffekten - och diverse relationsproblem också för den delen! Så, som svar på din andra fråga Björn:
Visst handlar det om hybris.
Andra bloggare om hybris.
Grattis, Sundsvall
Sundsvall gjorde en Stockholm (Vi är Skandinaviens huvudstad!) och utropade sig egenmäktigt till "Norrlands huvudstad". Precis som Stockholm ådrog sig kritik från Skandivaviens rättmätiga huvudstad, Köpenhamn, så ådrog sig Sundsvall kritik från den enda norrländska staden med ett riktigt universitet - Umeå.
Som en följd av detta har Sundsvall nu tagit tillbaka allt och kallar sig hellre för shoppingens och hockeyns huvudstad. Det sistnämnda lär bli jäkligt spännande med Timrå som grannkommun. Återstår att förlita sig på Sundsvall som "shoppingens huvudstad i Norrland" alltså. Heja Ikea, med andra ord.
Relaterat: Evelina Wahlqvists blogg.
Som en följd av detta har Sundsvall nu tagit tillbaka allt och kallar sig hellre för shoppingens och hockeyns huvudstad. Det sistnämnda lär bli jäkligt spännande med Timrå som grannkommun. Återstår att förlita sig på Sundsvall som "shoppingens huvudstad i Norrland" alltså. Heja Ikea, med andra ord.
Relaterat: Evelina Wahlqvists blogg.
Veckans citat: Tero Ojanperä
E-posten är inte helt död. Men när man vaknar varje dag och har 200 mejl som man inte vill ha och bara får än fler om man gör misstaget att svara, då inser man att systemet inte är så effektivt.
Läs mer på E24.
Läs mer på E24.
Svepet 2.0
Shampoo Rising gör upp med det svenska "myset":
Mer och mer i Sverige tycks gå ut på rent och skamlöst mys. Myset passar gentrifieringen och den nya borgerligheten perfekt. Det handlar om att stänga in sig. Vara sig själv närmast och liksom bara mysa, helst i en nyrenoverad lägenhet eller villa. Slippa städa, eftersom det är jobbigt och obehagligt. Leva det goda livet.
PRfekt skriver rätt långa postningar, men de är läsvärda för dem som delar hans specialintressen. Detta tyckte jag var oerhört väl fångat och något som svenska företag verkligen behöver ta till sig och fundera över:
Därför behöver företagen skapa innehåll som KAN distribueras i flera kanaler (embedded) locka till sig intresserade genom intressant innehåll (pull), snarare än att försöka jaga efter de man tror är intresserade med färdigpaketerad kommunikation (push).
Prime-avfällingen Mahir har ju gjort sig ett namn som den lite "2.0-hippa" PR-byrån. Nu låter de utvalda bloggare lotta ut en kille som står i kö åt dig. Han köar för H&M:s Cavalli-kollektion och Bruce Springsteen-biljetter. Lite jippo över det hela förstås, men påhittigt är det allt.
I utflyttningsorterna i norr åker grabbarna skoter med ofullständiga betyg medan deras gamla klasskompisar flyttar söderut till nya liv och till en annan framtid. Först får kvinnorna inte vara med och sedan tar de över på område efter område. Varför är det så? Varför kommer man som tjej undan med att vara bra i skolan? Varför tillåts inte killar vara både tuffa och smarta? [...] Hur hänger det i hop? Kanske är det så att klyftan ökat mellan männen, att de friare och mer priviligerade männen lämnat en underklass av män bakom sig.
Kommentar: Jag är både tuff och smart. Men man får lära sig att läsa av situationen och välja, för i Sverige får inte en man vara både tuff och smart samtidigt.
Ni har väl hört om den brittiska lärarinnan som lät en elev döpa en teddybjörn till Muhammed? Dick Erixon sammanfattar det hela rätt bra, tycker jag.
Mer och mer i Sverige tycks gå ut på rent och skamlöst mys. Myset passar gentrifieringen och den nya borgerligheten perfekt. Det handlar om att stänga in sig. Vara sig själv närmast och liksom bara mysa, helst i en nyrenoverad lägenhet eller villa. Slippa städa, eftersom det är jobbigt och obehagligt. Leva det goda livet.
***
PRfekt skriver rätt långa postningar, men de är läsvärda för dem som delar hans specialintressen. Detta tyckte jag var oerhört väl fångat och något som svenska företag verkligen behöver ta till sig och fundera över:
Därför behöver företagen skapa innehåll som KAN distribueras i flera kanaler (embedded) locka till sig intresserade genom intressant innehåll (pull), snarare än att försöka jaga efter de man tror är intresserade med färdigpaketerad kommunikation (push).
***
Prime-avfällingen Mahir har ju gjort sig ett namn som den lite "2.0-hippa" PR-byrån. Nu låter de utvalda bloggare lotta ut en kille som står i kö åt dig. Han köar för H&M:s Cavalli-kollektion och Bruce Springsteen-biljetter. Lite jippo över det hela förstås, men påhittigt är det allt.
***
Heja världen har ett lågmält men alldeles eget perspektiv:I utflyttningsorterna i norr åker grabbarna skoter med ofullständiga betyg medan deras gamla klasskompisar flyttar söderut till nya liv och till en annan framtid. Först får kvinnorna inte vara med och sedan tar de över på område efter område. Varför är det så? Varför kommer man som tjej undan med att vara bra i skolan? Varför tillåts inte killar vara både tuffa och smarta? [...] Hur hänger det i hop? Kanske är det så att klyftan ökat mellan männen, att de friare och mer priviligerade männen lämnat en underklass av män bakom sig.
Kommentar: Jag är både tuff och smart. Men man får lära sig att läsa av situationen och välja, för i Sverige får inte en man vara både tuff och smart samtidigt.
***
Ni har väl hört om den brittiska lärarinnan som lät en elev döpa en teddybjörn till Muhammed? Dick Erixon sammanfattar det hela rätt bra, tycker jag.
