Doktor Spinn

Sweet. Jag har varit på affärsresa till Amsterdam. Min första riktiga affärsresa, kan jag tillägga. (Och då vägrar jag att räkna Kista Science Tower och Solna Business Park.)

Hursomhelst var Amsterdam kung. Femstjärnigt hotell med tofflor och choklad på kudden. Kvällstur med båt på kanalerna. Litervis med Grolsch in på småtimmarna. Sweet.

Och så en massa PR-folk från hela Europa, icke att förglömma. Smarta människor, kan jag tillägga. (Jag vägrar tillstå att jag skulle vara partisk.)

Hursomhelst ska jag snart boka in en weekendresa. Amsterdam, here I come!

Hur inleder man ett blogginlägg med dunder och brak?

Copyblogger har Topp 5-listan.

Inflyttade Stockholmare har ofta en förkärlek till ställen där det är mycket folk och gärna svårt att komma in. Ängsligt oroar sig den stockholmska medelklassen mer för att råka hamna på ett ställe som inte har cred för tillfället, detta när de egentligen borde leta efter stadens guldkorn.

Mot bakgrund av detta, kolla in en skön DN-artikel av Johan Åkesson och Ann-Sofi Rosenqvist. Och fenomenalt skriven är den också!

"I wanna hang a map of the world in my house. Then I'm gonna put pins into all the locations that I've traveled to. But first, I'm gonna have to travel to the top two corners of the map so it won't fall down."

- Mitch Hedberg

Msn seglar upp som en av de mest välbesökta portalerna utan att sajten är vare sig snygg, användbar eller särskilt kul. Vad beror detta på? Jo, kidsens val när det gäller IM (instant messaging) är Microsofts MSN Messenger - vilket driver trafiken till Msn och Hotmail.

Investererarna måste snart börja se sajterna för vad de är. Trafik är ett momentant fenomen. Imorgon kan den vara all världens väg. Samma sak gäller det med användare. All hype kring Skype minns vi ju, men hur många använder egentligen tjänsten? Kidsen snackade ju redan via sina headset på Xbox Live, World of Warcraft och Msn Messenger. Och inte minst gamla hederliga Counterstrike!

Det är kidsen e-entreprenören måste vinna. Att du lyckats charma kontorsråttorna i 08-området kanske ger dig en illusion av framgång och cred, men det kan bli kostsamt när initiativet trots stort tålamod aldrig tar fart och når de där oanade höjderna. Kidsen är nyckeln, detta då de kommer att ta med sig sina konsumtionsvanor upp i tonåren och snart bli unga vuxna.

Nu verkar det som om kidsen har fått upp ögonen för Playahead. Lunarstorms dagar är räknade, hoppas bara att alla som har ekonomiska intressen i Lunarstorm har fattat det...

P.S. Om Skype ska få fotfäste hos kidsen måste de kunna ringa mobilt - gratis. Detta går bara om wlan får ordentligt genomslag - gratis. Gissa därför om jag blev inspirerad av att läsa att Skypes grundare Nicklas Zennström satsar på Fon, ett samarbete där användarna själva delar ut sina trådlösa nätverk mot att de får surfa på andras. That's how we do it in this century!

Såg precis filmen Lord of War. Tydligen är de permanenta medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd också de största vapenexportörerna i världen. Go figure.

I det senaste numret av nyliberala Neo intar man tematiskt en klimatskeptisk hållning. De som slår på stora trumman för de miljöeffekter som mänskligheten orsakar får etiketten "alarmister" och för tydlighetens skull grävs olika argument fram för varför klimatförändringarna - om de nu finns - faktiskt inte är något att ora sig för.

Mänskligheten har anpassat sig förut och kommer att göra det igen, det är sensmoralen.

Neo är i allt väsentligt ett insiktfullt inslag i en publik debatt som annars tycks vara krampaktigt låst i konventioner. Som fritänkare har Neo känts som ett välbehövligt inslag även om man aldrig har haft den där riktiga tyngden som röst i samhällsdebatten.

Men den här gången är Neos reflexmässiga motstånd mot klimatförespråkarna kraftigt snedvriden.

Att vår jord skulle vara illa däran är forskningsvärlden överens om. Graden av "illa" kan förstås alltid diskuteras, men vad vi ser nu är början till den första globala folkrörelsen någonsin - förutsatt att den kan tillåtas få fotfäste.

Omställningen kommer förstås att bli tuff att få till stånd. De aktörer som motsätter sig utvecklingen är by default de som tjänar på att saker och ting är som de är just nu. De är alltså bemedlade. Rika och mäktiga - och mänskligt nog vill de fortsätta att vara det. Många människor - naturligt nog vänsterfolket i stor utsträckning - saknar tålamod för moderata folkprocesser.

Följden blir per automatik att många ropar efter reaktionära och i det närmaste diktatoriska lösningar.

När många sådana människor hamnar på en och samma "sida" reagerar Neo alltså reflexmässigt. Klimatförespråkarna är en bunt alarmister och forskningsrönen är minsann ingalunda allenarådande på deras sida!

Problemet är att man inte skiljer på sjukdom och botemedel. Jag motsätter mig alla former utav reaktionära eller icke-demokratiska eller anti-kapitalistiska styrmedel i denna kamp. Men detta har inget att göra med huruvida det faktiskt existerar ett hot mot vår planet eller ej!

Att agera och agitera för en ekologiskt hållbar livsstil är oantastligt, något som borde vara självklart för de allra flesta.

Neo borde attackera de reaktionära krafterna bland klimatförespråkarna. På så sätt kan man göra verklig nytta. Att förneka att något är galet med hur vi behandlar vår planet är lika verklighetsfrånvänt som att förneka att förintelsen har ägt rum.

Well, här kommer lite bilder från Kap Verde. Lite för långt bort, lite för sandigt, lite för dyrt. Men en skön och avkopplande semester blev det trots allt. Bilderna kommer från en enda dag då vi bestämde oss för att för en gångs skull ta med oss kameran.

Vi befinner oss i utkanten av en öken där Atlanten dag som natt försöker kränga sig upp på de långa stränderna. Vinden tycks alltid vara närvarande här på Sal, en av de tio sandiga öar som utgör den afrikanska ögruppen Kap Verde.

Vårt första intryck av öarna var allt annat än positivt. Allt som inte känns skitigt känns konstgjort. I öns huvudstad Santa Maria pratade vi med ung man som sökt sig hit från kontinenten i jakt på turister, men han gjorde ingen hemlighet av att affärerna kunde ha gått bättre.

De stora hotellen betalar dåligt, förklarade han på usel engelska. Vi hade inga problem med att förstå hans dilemma. För oss som turister finns allt på hotellanläggningarna och inget i städerna. Maten på vårt hotell RIU Funana är bättre, här finns fler aktiviteter och de olika affärerna i hotellets lobby säljer allt som finns att köpa utanför hotellet - fast billigare.

Vi bor på ett av de finare hotellen. Det är fyrstjärnigt, nybyggt och allt är inkluderat. Med tanke på att vårt första och enda besök i stan mest var deprimerande håller vi och alla andra turister oss inom hotellets anläggningar. Vilket förstås är snopet för lokalbefolkningen.

Reser man hit bör man på förhand förstå vad det innebär att resa till ett utvecklingsland. Hotellet här håller en oklanderlig standard och serveringarna är generösa. Men samtidigt går det inte att ta miste på den distans som finns mellan dem som arbetar här och gästerna. Att Kap Verde är en gammal slavkoloni känns.

Till skillnad från Thailand möts man inte av ett leende på Kap Verde. I ögonen på varenda städerska, receptionist och servitör ser jag bara en spegelbild av den orättvisa de upplever över att behöva passa upp på de blekfeta västerlänningar som lite varstans lämnar sina halvätna tallrikar och halvdruckna spritglas.

Som nytt chartermål kommer Kap Verde att få det tufft. Öarna kommer att konkurrera med Kanarieöarna i första hand. Du badar i Atlanten och poolerna för kalla för att ligga en hel timme i, dagarna är varma men nätterna är svala och luftfuktigheten blir aldrig särskilt hög. Här är dagtid definitivt varmare än Kanariöarna, men så blåser det alltid friskt.

Om Kap Verde ska överleva som svenskt turistmål måste Fritidsresor sänka priserna till nivåer jämförbara med Kanarieöarna. Därefter tror jag att hotell med allt inkluderat är ett måste för en avkopplande semester. Trist för lokalbefolkningen, men ändå bättre än att turismen sinar och efterlämnar gigantiska, enorma hotellkomplex efter sig.

Men hur går det då för oss? Den första besvikelsen lade sig ganska fort. Vi kopplar verkligen av i storslagen kolonial stil med tennis, bufféer och långpromenader efter stränderna. Fast med en något modernare touch förstås; tv-serier på eBook på kvällen, Ipod vid poolen och iRiver på löpmaskinen.

När allt kommer kring orkar inte ens vi bära bördan av det västerländska frosseriet särskilt länge, utan istället ligger vi hellre vid poolen och sörplar gin och tonics. En vecka fullkomligt undangömda i utkanten av en öken och närapå på måfå utslängda i Atlanten var nog precis vad vi behövde.