Doktor Spinn

En spellista för strand och hängmatta, grillfest och bryggbad. Äntligen semester!

1. LCD Soundsystem - Daft Punk Is Playing In My House
2. Mange Schmidt [Feat. Petter] - Giftig
3. The Goo Goo Dolls - Iris
4. Jakob Hellman - Blå Container
5. Enrique Iglesias - Do You Know?
6. Treble & Bass - My Sweet Senorita
7. Justin Timberlake - Losing My Way
8. Baz Luhrman - Everybody's Free (To Wear Sunscreen)
9. Rhianna [Feat. Jay-Z] - Umbrella [ZAX Extended Mix]
10. Snook - Kommer Ifrån
11. R. Kelly - The World's Greatest
12. Death Cab For Cutie - I Will Follow You
13. Lindsay Lohan - Rumours
14. Beyonce & Shakira - Beautiful Liar
15. Björn afzelius & Mikael Wiehe - Tusen Bitar
16. Hinder - Lips Of An Angel
17. East 17 - Deep
18. Lars Winnerbäck - Tvivel
19. Dinosaur Jr. - I Got Lost
20. Dia Psalma - Skymningstid

"All human beings should try to learn before they die what they are running from, and to, and why."

Gästbloggare Björn Wallin
Reoriker och författare

Spelar du datorspel? Bara lite? Eller är du helt fast i träsket? Många undersökningar visar att det inte bara är barn och yngre vuxna som spelar datorspel. Allt fler äldre gör det också.

 

Nu är det dags att kliva fram från skuggorna och sluta skämmas, om du nu gjorde det. Datorspelande har nämligen visat sig vara rena träningsprogrammet för blivande chefer.

 

I en artikel i wired.com berättas det om Stephen Gillett som spelade World of Warcraft, världens största online-spel, och kunde använda det som merit i samband med att han sökte ett chefsjobb!

 

I artikeln berättar Stephen Gillett - som sökte ett chefsjobb på Yahoos teknikavdelning - att han förvisso hade kvalificerade meriter med sig från arbetslivet, men till skillnad från många andra hade han också något annat i bakfickan som gav honom fördelar - erfarenheter från att leda ett framgångsrikt guild i World of Warcraft.

 

Som ledare för ett större guild fick Stephen Gillet brottas med problem som att attrahera och testa nya medlemmar, skapa tillfällen för medlemmar att utveckla sina färdigheter, utarbeta gruppstrategier och hantera dispyter på ett sådant sätt att det digitala teamet inte förlorar medlemmar i onödan. Mycket av det här går att applicera på en chefsposition ute i arbetslivet.

 

Stepehen Gillet säger att han brukade oroa sig för att han inte hade vad som krävdes för att få ett jobb gjort, men nu ser han det som en "quest" och är beredd att pröva nya angreppsmetoder och improvisera för att nå målet.

 

För drygt hundra år sedan var det många barn som fick höra att de skulle gå ut och leka, eller hjälpa till på gården, istället för att göra något så onaturligt som att ligga och läsa timme efter timme. Man kunde ju bli förläst och klen! Det var heller inte bra för ögonen.

 

Att läsa visade sig istället vara det överlägsna förberedandet på det kunskapssamhälle som väntade. Kanske är datorspelande på samma sätt en förberedelse för den informationsintensiv och den datoriserade framtid som väntar. Och att leda ett guild med allt vad det innebär kan visa sig vara precis den träning som gör att just du blir den bästa kandidaten till drömjobbet.

 

Så vill du skaffa dig en merit inför ett tänkt arbete. Surfa då in här: http://www.worldofwarcraft.com/index.xml, fixa ett account, och börja questa.

 

- Björn, a.k.a Victrix the Hunter

Efter att ha läst Evelina Wahlqvists blogg har jag funderat över kreativitet.

Jag tror att kreativitet är tillämpad intelligens. Jag tror att alla kan ha stunder av fullkomlig genialitet och det som utmärker kreativa människor är att de har en medfödd benägenhet att låta vänster hjärnhalva problemlösa utan att höger hjärnhalva kväver de kreativa impulserna med sina logiska och rationella slutledningar.

Detta gör att människor som i regel inte är strukturerade och logiska faktiskt kan ha stunder av genialitet som vida överstiger de som traditionellt sett betraktas som intelligenta. Detta motsatsförhållande gör det svårt att vid face value se koplingen mellan intelligens och kreativitet.

Genom att tillåta vänster hjärnhalva hitta irrationella lösningar befästs och stärks dessa nervbanor, vilket följaktligen gör det lättare för personen i fråga att få tillgång till ännu fler kreativa idéer.

Så, den som har en kreativ ådra bör rimligtvis arbeta med sin intelligens för att inte vara irrationell på heltid, detta då rationell logik också är viktigt. Omvänt behöver logikerna använda sin rationella intelligens till att medvetet träna upp förmågan att använda vänster hjärnhalva fritt närhelst det inte längre handlar om linjärt processtänkande.

Dags för månadens bokbeställning igen. Det är ju sommar och semester så den här gången blir det en fet beställning.

Holographic Universe av Michael Talbot
Killen menar att all materia egentligen är ett holografiskt fenomen. Varje partikel är således egentligen manifestationen av kordinater i en flerdimensionell tidrymd. Detta skulle kunna förklara hur vi kan förnimma sådant som sker i fjärran eller sådant som har eller ska ske. För sena rödvinskvällar, tänkte jag.

The God Delusion av Richard Dawkins
Läste om denna omdebatterade bok i Neo och gjorde direkt en anteckning i en av mina många anteckningsböcker: "Läs den här!"

The Analysis Of Mind av Bertrand Russel
Ofta när jag läser om mina favoritfilosofer Nietszche, Aristoteles och Jung så dyker Russels namn upp. Det börjar bli dags att läsa honom. Jag är ingen expert på filosofi, men jag kan ju bli...

Allt kommunicerar: PR-konsulterna visar vägen av Henry Rawet, Magnus Dahl & Kaj Flick
Har förvisso redan läst den, men jag vill återuppleva den efter att själv ha verkat som PR-konsult själv en tid. Det blir intressant att se om jag uppfattar något av det som står annorlunda just därför.

Choke av Chuck Palahniuk
Lite skönlitteratur behövs också. Även om jag har kvar att läsa Paulo Coelhos Zahiren som av de första kapitlen att döma verkar vara intressant. Chuck Palahniuk [paula-nikk] är annars vid sidan av Douglas Coupland och Paul Auster en av mina absoluta favoritförfattare. Vem Chuck är? han är killen som skrev romanen Fight Club som senare blev film.

Emanuel Sidea skriver om en intressant trend, nämligen att människor i allt högre utsträckning väljer att leva på två platser istället för på en. Nu är jag tveksam till hur utbredd en sådan utveckling egentligen är, men visst skulle det vara fullt tänkbart att detta blir en lyx för de allra penningstarkaste nationernas befolkningar.

Så, om jag skulle flytta min blogg till Metrobloggen skulle jag alltså kunna sleva in några korpören för varje sidvisning. De flesta diskuterar ersättningsnivåer och annonseringsmetoder och det tycks som om konsensus i bloggosfären är att det finns effektivare sätt att tjäna pengar om du har en välbesökt blogg.

Under högsäsong har [nonsens.blogg.se] en ca 400 läsare dagligen, men eftersom det i huvudsak är samma ip-nummer dag ut och dag in så lönar det sig knappast för mig - enbart eftersom jag har återvändande läsare! Dumt. Nåväl, det är kul att blogga, men jag tycker att 20 min om dagen är alldeles lagomt.

Och är det bara jag som reagerar på hur fult gränsnittet blir?

Läs mer: bisonblog.se

Det bubblar fortfarande om on demand tv-sajten Joost, men när ska det börja hända grejer? Det finns så mycket bra gratis grejer att titta på idag så jag hoppas att alla investeringar verkligen tar fasta på grundbulten i hela denna andra internetvåg, nämligen att gratis fortfarande är godast.

Känner mig fortfarande krasslig och nu även totalt utanför loopen; missade tydligen PodCamp Europe som ju verkar ha varit en väldigt angelägen tillställning.

Nog tycker jag lite synd om mig själv. Jag har varit febrig och hostig i snart tre veckor utan att egentligen bli riktigt dålig eller riktigt frisk. Ärligt talat vet jag inte ens om det är dåligt väder eller om det bara är allt som ska göras som skymmer solen.

Det hela är något av en käftsmäll då jag den senaste månaden faktiskt tränat frekvent, knaprat vitaminer och nogsamt undvikit alla former av alkohol. Så vad händer efter en månads fåfängt GI-tänk och fem bortsprugna kg? Man blir sjuk.

Annars var maj min yrkesmässigt bästa månad hittills - för tredje månaden i rad! Men, nu har jag tappat mitt momentum så här lagom till semestrarna och juni blir som bäst en mellanmånad - om jag nu blir frisk snart...

Men efter regn kommer solsken, var det inte så han sa, den gode dansbandsentusiasten Roland?

(Tack Lotta förresten för veckans ord: konvalescera. Det ska jag.)

Det var ett jävla tjat om sommarpratare här på bloggen, men jag vill ändå tipsa om denna sms-påminnelse som du kan få för två spänn per favoritsommarpratare strax innan vederbörande greppar micken.

Nu fattar jag vad Markus yrade om. Jag började med att lyssna på en låt, sedan en till, och en till, och en till. Och nu är jag fast. Esmée Denters är fantastisk.

Nu måste jag bara få tag i hennes låtar med lite bättre ljudkvalitet. I väntan på ett album lyssnar jag vidare på fler talanger, här Mia Rose och Heaven.

Jag har precis läst Donald Trumps Så blir du rik! Nu har jag själv inga förhoppningar om att göra några stora klipp - knegare som jag är - men det var en mycket lättsmält och härligt osvensk liten pocket.

Några av godbitarna:

"Om du inte berättar om din framgång för folk kommer de antagligen inte att känna till den."
"Du måste arbeta med ditt momentum för att bibehålla det."
"Vinnare ser problem bara som ännu en möjlighet att visa vad de går för."
"Nästan alla män klarar motgång, men vill du pröva en mans karaktär ska du ge honom makt."
"Jag vet att det låter hårt, men man måste erkänna det - vissa mäniskor är förlorare."
"Visa mig en person som saknar självkänsla, så ska jag visa dig en förlorare."
"Alla har en åsikt. Oftast är den inte värd papperet den är skriven på. Är åsikten värd sitt papper och papperet är en tidning folk läser, inse då att om folk inte tycker att du är tillräckligt intressant för allmänheten så skulle de inte bry sig om att kritisera dig. Ta kritiken som en komplimang, som ett bevis på din betydelse."
"Ägna tre timmar om dagen åt att tänka."
"Håll dig till vinnarna."
"Det klokaste råd jag kan ge dig är att bara investera i produkter du förstår med människor du vet att du kan lita på. Ibland är de bästa investeringarna de du inte gör."
"Om jag inte hade haft ett äktenskapsförord, skulle jag ha skrivit den här boken utifrån en storförlorares perspektiv."
"Glöm advokaterna. De kommer aldrig att vilja lösa problemet, för då tar deras arvode slut."
"Vissa människor är skurkar. I de fallen, stäm de jäklarna."
"Jag har kommit att hata läkare. Jag anser, i allmänhet, att de är hoper penninggalna hundar."
"Du måste veta vad du gör. Det är därifrån verklig makt kommer."
"Vi är värre än lejon - de gör det åtminstone för att skaffa föda."
"Om någon sårar dig, ge igen så elakt och hårt du kan."

Sympatisk kille, verkligen.

De sommarpratare som har valts ut återfinns på SR:s hemsida.

David Persson: 0 rätt (+2 tröstpoäng för Fuglesang och Fridolin)
Markus Christiansson: 3 rätt

Själv är jag rätt missnöjd med utbudet. Jag tänker lyssna på dessa:

Gästbloggare David Persson
Pressekreterare och opinionsbildare

Ah, härlig utmaning! Men trist att inte vara först förtås... det gör ju lätt att man stirrar sig blind och dessutom "inte får" välja vem man vill...

Min lista (utan inbördes ordning):

1. Göran Persson
2. Henrik Dorsin
3. Signhild Arnegård Hansen
4. Per Gessle
5. Svante Stockselius
6. Svante Axelsson
7. Carolina Gynning
8. Alex Schulman
9. Putte Svensson
10. Annika Sörenstam

Av Markus gissningar så tror jag följande slår in (även om jag av gentelammanmässiga skäl inte "snor" dem):

Fuglesang
Danielsson
Fridolin

Gästbloggare Markus Christiansson
Kommunikationsrådgivare och trendspanare

Idag kl. 13.05 presenteras årets värdar för P1 Sommar. Har klurat lite på vilka jag tror skulle kunna platsa och valt ut tio kandidater. Kom gärna med en egen lista, så kan vi se vem som lyckades pricka in flest!

1. Christer Gardell
2. Natalia Kazmierska
3. Prinsessan Madeleine
4. Filippa Reinfeldt
5. Lars Danielsson
6. Mikael Tornving
7. Gustaf Fridolin
8. Christer Fuglesang
9. Marie Lindberg
10. Bert Karlsson

Okej, antingen är den här killen ett geni, eller så har han tittat på ett par avsnitt av Stargate för mycket.

Men låt oss för skojs skull säga att hans tidsmaskin fungerar. I så fall lär han rimligen få instruktioner från framtiden om hur man förbättrar maskinen. Frågan är vad som händer då?

Med instruktionerna finns ingen anledning att upphöra med utvecklingen av tidsmaskinen, så rimligtvis fortsätter arbetet. Rimligen borde därför den nya framtiden kunna skicka tillbaka ännu bättre instruktioner?

Följaktligen borde det vara att bara slå sig ner framför maskinen och invänta ständigt nya förbättringar. Under tiden skulle finansieringen kunna lösas med lite börstips från framtiden.

Men vad händer egentligen med alla dessa framtider? Försvinner de i takt med att historien väljer en annan stig baserat på informationen från just denna framtid?

Om den framtiden som skickade meddelandet aldrig uppstod, då kunde den rimligen aldrig heller skicka meddelandet. Alltså borde meddelanden som förändrar framtiden (vilket egentligen alla meddelanden gör) helt enkelt inte komma fram - något som måste vara ett plausibelt scenario för alla inblandade.

Ett annat scenario torde vara att historien förgrenar sig och skapar alternativa framtider. Med tanke på att svarta hål existerar redan idag kanske detta sker kontinuerligt i skrivande stund.

Den fråga vi behöver ställa oss då är hur detta i så fall är möjligt med hänsyn till den massa som finns i universum. Fördubblas denna massa vid varje sådan förgrening i historien? Rent instinktivt känns det långsökt.

Oavsett vilken teoretisk utgångspunkt vi väljer, så tror jag att vi behöver se universums massa som en konstant. Utifrån ett sådant antagande vore det omöjligt för en partikel att befinna sig i samma tid och rum som en tidigare form av sig själv.

Personligen tror jag därför att det bästa vi kan hoppas på är att kunna skicka fysiska föremål framåt i tiden, men aldrig bakåt. Detta vore i sig inte lika sci-fi, men ändå rätt coolt.

Tänk dig att lösa klimatproblemet genom att skicka hela jordens befolkning 300 år framåt i tiden medan vår stackars planet fick en chans att återhämta sig? Svindlande, inte sant?

Gästbloggare Björn Wallin
Retoriker och författare

Vi älskar verkligen att bli lurade av all sköns mystik. Stort sett varje kanal på TV har sina andeskådare och varje tidning med självaktning tillhandahåller både horoskop och andemedier som letar upp dina borttappade löständer. I samma anda blir vi också matade med andra new age-inspirerade företeelser. Här har vi äntligen en skön motvikt av Kjell Häglund till allt gullande med tjollret.

Läs även Jerry Silfwers krönika Feng shit.

Mognadsgraden för högstadiegrabbar varierar kraftigt, så mycket står klart. På den lägre delen av skalan hittar vi igen min tvångsplacerade bänkgranne som under tre långa år av tyskalektioner pratade oavbrutet på svenska, skröt lika ohejdat som omotiverat och hånade folk som sa något som gick att anmärka på.

Men efter högstadiet återsåg jag honom egenligen aldrig och min lille antagonist föll i glömska - tills igår. Detta då jag av en händelse surfade jag förbi den här artikeln i Aftonbladet. Det hela kan sägas bekräfta två saker som jag redan visste: 1) den grabben är en udda fågel och 2), what goes around comes around.

Gästbloggare Markus Christiansson
Kommunikationsrådgivare och trendspanare

Läste just att Mike Volpi, före detta chef för Cisco, blir ny vd i Niclas Zennströms Joost. Kan bli riktigt bra! Inte minst när allt fler stora content-aktörer börjar sin produktion av Joost-kanaler. Hörde bland annat att Sony BMG är i färd med att ta fram ett flertal musikkanaler. Ska bli spännande att följa utvecklingen och se om det kan få lika stora konsekvenser på marknaden som Zennströms tidigare innovationer. Den som lever får se.

Vad gäller köandet så köar jag aldrig av princip. Jag vet att det låter stroppigt men det anstår inte en man i min ålder. Det kan vara okej att köa när man är 17 eller 22 år, men inte nu. Då är jag hellre hemma och äter middag med min fru och goda vänner.

Ur Shortcut 2 maj 2007, s. 38

Gästbloggare Johan Lipecki

Lingvist och lyriker

 

Stilla sitter jag på tredje raden när jag hör den polska flygvärdinnan bekräfta världsordningen. Den svenska kvinnan som bett om hjälp med en plastförpackad elektronikprodukt får svaret maybe I can ask some man på bruten öststatsengelska.

 

Jag suckar för mig själv i en stilla - men verkningslös - bön om förändring.

 

Varför måste de bägge kvinnorna avstå från att ens försöka? I större ordalag: Hur kommer det sig att människor begränsar varandra och i förlängningen sig själva? Är maktfördelningen ett så pass starkt mänskligt behov? Måste ett behov av kategorisering konstant tillfredställas?

 

Det beskrivna ögonblicket avkräver mig ett ställningstagande från tredje rad: Ska jag bekräfta dessa vuxna kvinnors föreställningar? Stilla bevittnar jag resignationen. De är hjälplösa, bortom alla eventuella räddningsförsök.

 

Ibland önskar jag att jag vore kvinna. Jag önskar ibland att mina tillkortakommanden skulle göra människor bekväma istället för beklagande: "Jag beklagar att du inte kan, men du är heller ingen man."

 

Självklart kan en man, lika väl som en kvinna, laga mat, städa och passa ungar − till och med i Polen. Men här blir jag omyndigförklarad - och det gör mig barnsligt förbannad! Men jag lugnar mig; jag tuggar; jag sväljer − hårt! − även om manlighet i Polen ofta handlar om att svära, supa, slåss och aldrig, aldrig, aldrig säga förlåt.

 

Så förlåt mig om jag säger att könet är en ursäkt!

Microsoft har inhandlat ett par teknologier som tillsammans utgör Photosynth. Processen med att zooma in och ut i bilder kopplas direkt till det aktuella antalet pixlar du ser på skärmen i varje given tidpunkt och på så sätt kan jättelika arkiv med bilder hanteras utan att systemet belastas med mer än det som syns på skärmen.

Tack vare den här innovativa bildhanteringstekniken blir stora bildmängder plötsligt väldigt hanterbara. Men hur hanterbara de än är så blir de för den sakens skull inte mer sökbara för det. Som tidigare går det i princip bara att söka på antingens bildens egenskaper eller dess filnamn.

Det är här som det börjar bli smått genialiskt. Den problematik som behöver övervinnas är att elementen i själva bildytan behöver kunna särskiljas och därefter indexeras semantiskt. För några månader sedan läste jag i Wired om en teknologi som byggde på ansiktsigenkänning och som kanske skulle kunna fungera för detta ändamål, men insåg att det nog aldrig skulle bli riktigt bra.

Bara därför trodde jag nog att bilders innehåll faktiskt aldrig skulle bli sökbara, åtminstone inte så länge fototeknologierna ger oss tvådimensionella avbildningar.

Men så fel jag hade! Genom att matcha bilder med samma ord i filnamnet mot varandra i ett tredimensionellt pussel, med hänsyn till avstånd och perspektiv, skärpa och ljus, så kan fysiska objekt återskapas med hjälp av det tillgängliga bildmaterialet. Skriv "katedralen notre dame" och Photosynth bygger en tredimensionell modell av kyrkan med hjälp av alla tillgängliga foton på internet.

På så sätt skapar man ett tekniskt underverk. En kamera kan inte skapa ett tredimensionellt objekt, men tusentals kameror kan! Och tredimensionella objekt kan särskiljas eftersom element som återkommer i bild efter bild behålls, medan grafiska element som bara förekommer på enstaka bilder exkluderas. På så sätt slipper alla se de leende människor som poserar framför kyrkan på nästintill varenda foto.

Och om det finns möjlighet att digitalt tagga de hundratals statyerna med sina rätta namn så kommer samtidigt alla andra användare att kunna tillgodogöra sig denna information - lite som Wikipedia, fast med bilder:

Säg att du knäpper ett kort på Mount Rushmore. Om din digitalkamera har wlan kan den på ett ögonblick fylla LCD-skärmen med all tänkbar information. Som presidenternas namn till exempel. Eller låt oss föreställa oss att Google Earth samkörs med alla fotografier som någonsin tagits för att skapa detlajerade 3D-miljöer? Tänk vad coolt att kunna spela Duke Nukem i en äkta New York-miljö eller varför inte förflytta hela Second Life till Google Earth?

Jag kan i alla fall knappt bärga mig. Vem vet, är detta rent av insteget till webb 3.0?

Av alla de mörka sidor jag listade i föregående inlägg tycks den moraliska flexibiliteten väcka mer anstöt än både elitism och osund missunnsamhet. Det verkar som om det är okej med människors tillkortakommanden - så länge man vet var man har dem. Vad beträffar moraliskt flexibla personer blir det värre med den saken. Vad kan en sådan person tänkas ta sig till?

Själv tycker jag att det är ohederligt att inte vara moraliskt flexibel. Precis som i fysiken gäller de moraliska lagarna bara i relativa system. Vad skulle till exempel du säga om vi uppfann en tidsmaskin som kunde stoppa världens undergång men att detta ingripande på samma gång skulle innebära en oskyldig människas död. Och om du själv råkar vara den människan, är du ett monster om du väljer att slåss för ditt liv?

Den moraliska flexibiliteten uppträder varje gång vi ställs inför nya naturvetenskapliga framsteg. Ju bättre vi blir på att manipulera DNA, desto fler moraliska frågor hamnar på högkant. Samma sak gäller för fildelning - är vi plötsligt brottslingar allihopa? Eller om en kvinna vid sekelskiftet lurar röstsedeln av sin soffliggande man för att maskerad kunna få göra sin röst hörd i demokratiska val - är hon omoralisk som den lagförbrytare hon faktiskt är?

Självklart måste vi lära oss moralisk flexibilitet för att kunna se etiska frågeställningar i sin rätta kontext. Och vi kan aldrig förlita oss på gamla vanföreställningar om rätt och fel när vi tittar på vår omvärld och den framtid vi går emot. Moral - och därmed etik - är relativt och alla som hävdar rätt och fel som eviga absolut klamrar sig bara fast vid tankar och idéer på väg att utdateras.

Sedan är det klart jobbigt för människor att förhålla sig till varandra socialt utan moraliska regler. Just därför måste vi alla värna det offentliga samtalet och just därför får vi heller aldrig underkänna omoraliska åsikter, detta då vi riskerar att förvandlas till ett intolerant och utvecklingsfientligt samhälle där ingen egentligen får plats till slut.

En av mina favoritbloggare, Isobel Hadley-Kamptz, skriver om sina allra mörkaste sidor. Jag vill inte vara sämre - eller... är det kanske precis det jag vill?

10. Jag är elitist och beundrar högpresterare.
9. Följaktligen ser jag ner på människor som saknar ambitioner.
8. Jag anstränger mig inte ens för att dölja det.
7. Kanske för att det ger en värmande känsla av makt?
6. Jag tycker att vissa åsikter är mer värda än andras.
5. Misstänksam mot människor som inte måste kämpa med sig själva för att vara lyckliga.
4. Avundsjuk på människor som snackar sig till framgång trots att jag skulle göra det själv om jag bara kunde.
3. Jag anser att det ligger en intellektuell prestige i att vara moraliskt flexibel.
2. Jag är hämdlysten.
1. Jag tycker egentligen inte att ovanstående 9 punkter är särkilt hemska.

Uppdaterat: Deepeds elitlista är nog lite värre än min ändå...

Gästbloggare Markus Christiansson
Kommunikationsrådgivare och trendspanare

Esmée Denters - lägg det namnet på minnet. Oh, my God! Hon har potential att bli större än LonelyGirl15! Säga vad man vill om YouTube, men nog fan är det web 2.0 - för att inte prata om entertainment logic 2.0. Coolt!

Gå in på YouTube så fattar du vad jag yrar om.

Hittade en gammal text som jag skrev någon gång under min något vapenfixerade och testosteronstinna värnplikt. Roligt att läsa gamla texter - det känns som om den har skrivits av någon annan, vilket på sätt och vis kanske är sant.

Ricky vaknade lycklig, men med en glödande dödslängtan. Klarvaken svingade han sig upp och lät fötterna nudda vid det kalla golvet. Golvdraget var påtagligt men långt ifrån outhärdligt. Nervtrådarna kvittrade i hans kropp och han kände sig levande, fullkomlig och i allt väsentligt redo för att dö.

Vissa skulle säga att Ricky hade allt och Ricky var böjd att hålla med: Han var en trygg och empatisk ung man mitt i karriären, älskad av kollegor och beundrad av sina medmänniskor för sin hjälpsamhet. Han granskade sig själv i sovrumsfönstrets svaga reflex, den bara överkroppen var en elitsimmares och hållningen en aristokrats.

Belåtet lät han utmana sig själv medan han borstade tänderna. Han behövde en text, något oväntat. Febrilt bläddrade han i sitt undermedvetna. Till jordens medelpunkt av Jules Verne? Märkligt val intalade han sig, men Ricky hade lärt sig lita till sin instinkt. Till jordens medelpunkt fick det bli.

I duschen lät han ur minnet översätta det tredje stycket i det tredje kapitlet från engelska först till italienska och sedan till svenska, sedan till tyska, sedan till franska sedan till spanska. Ryska hade han precis börjat lära sig, så där fick han göra ordentligt med våld på orginaltexten - men det gick.

Till frukosten var han färdig med den lingvistiska akrobatiken och minneskonsterna och projicerade istället i sitt medvetande fram ett stort, tomt klassrum:

Längst framme vid tavlan bakom katedern stod en ung Albert Einstein och Ricky kunde utan ansträngning styra Einsteins krita mot tavlan. Han började enkelt med en rak linje med positiva skärningspunkter på x- och y-axeln. På måfå valde han koordinater för skärningspunkterna och utgick från dessa för att göra en kurva med dubbla värden på x-axeln. Ur detta härledde han en formel för andragradsekvationer - även om han visste hur en sådan formel såg ut. Därefter räknade han ut de två olika värdena för x och använde sedan dessa för att matcha dem mot den integral vars primitiva funktioner svarade mot den ursprungliga andragradsekvationen.

Einstens hand svepte fram över den tavlan som om hela hans arm desperat försökte fly från helvetets alla demoner.

Påklädd granskade Ricky sig själv i spegeln. Den långa mörka luggen bakåtkammad och blicken stadig som en klippa. En krisp snövit skjorta framhävde den mörkt blodröda slipsen. Kostymen: En nyans mellan svart och obestämbart grå med nästan osynligt tunna kritstreck. En perfekt rakning och sylvassa, breda käkben. Ögonbryn lika svarta som de perforerade skinnhandskarna han dragit på sig.

Han kände sig perfekt, som en trimmad maskin skapad för en enda uppgift. Hans kropp och sinne var ett och för ett ögonblick inbillade han sig att han kunde förnimma allt han någonsin sett, hört och känt. Han rös av välbehag och plockade fram en portfölj ur en garderob i sovrummet.

Med en svepande armrörelse vräkte han undan allt på sitt skrivbord; med ett kras slog datorskärmen, skrivbordslampan, pennorna och tangentbordet i golvet. Ricky la upp portföljen på det tomma bordet och öppnade den. Metodiskt tömde han den på sitt innehåll:

Magasin ett, magasin två. Påse med läsklina, fett och rengöringsdukar. Ammunition, en, två, tre, fyra askar. Och sist, en silverglänsande Desert Eagle.

Vad skulle hans vänner säga om honom imorgon? Skulle han bli hyllad som en hjälte? Eller skulle de känna sig svikna? Någonting inom honom sa honom att de kanske inte skulle förstå, att de inte skulle kunna greppa omfattningen av det som idag skulle ske. Rickys goda humör försvann för ett ögonblick, men avbröts av en ringande telefon.

Det var dags.

"Do you knooow, what it feeels like?"

Så där lagomt överproducerad får Enrique Iglesias ping pong-sång mig att börja längta efter båtliv, kubb och sena grillkvällar. Jag tror att den blir ledmotivet för mången strandraggare på Tranviken-beachen i år!

Den här texten av Balder, 15 år inspirerade mig. Han skrev den på tid under uppsatsdelen i det nationella provet i engelska.

File sharing is against the law, so in that way it might be a negative change for the society. But if it were to be legal, it would be a positive thing for many people.

It is stupid to make a law such as the law against filesharing. Not only so that we can download eberything for free, but also so that artists that have not made any big money yet could give out their songs on internet - free.

That way, they could become famous in a pretty easy way, and when they are famous, people will buy their albums. So that bullshit about record companies losing money because people download their or other companies' songs is a myth.

Of course they do not get any money when someone downloads a song, but I think, since you can download songs on the internet, more people will listen to more music. So they do not loose any money since more people both buy and download their songs.

My message in this text is that filesharing is good for society if people could download songs without breaking the law! But if you want to download songs even though it is illegal - just do it then!

And show the million dollar companies that their law is pathethic.

Gästbloggare Björn Wallin
Författare och retoriker

På DN debatt den 1 juni, finns en artikel om könsneutrala äktenskap eller rättare sagt en inlaga från ett antal riksdagsmän, troligen kristna, som debatterar mot att homosexuella ska få ingå äktenskap. Det märkliga med resonemanget man för är att man blandar in ett barnperspektiv i begreppet kring äktenskap. Det må vara hur det vill med den saken. Jag tar inte ställning här.

Min reaktion baserar sig på Mona Sahlins sätt att reagera, och som vi kan läsa i SvD den 1 juni. Där laddar nämligen Sahlin med den stora kanonen för att göra sin indignerade röst hörd. Hon säger: "De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är."

Här tar Sahlin till ett känt men ofta föga verksamt sätt att injaga fruktan i sina meningsmotståndare. Hon använder sig av en avskyvärd jämnförelsebild så att vi läsare ska reagera liksom hon. Faran med att dock måla ut en f.d. landsfader som Torbjörn Fälldin och en lika populär politiker som Alf Svensson som högerextremister är direkt dumt. Uttalandet kommer vända tillbaka mot henne lika säkert som att kissa i motvind. Det känns bra när du skickar iväg det men blir vidrigt när det landar på dina kläder.

I retoriska sammanhang pratar vi här om begreppen aptum och decorum. Aptum berättar för oss att vi måste anpassa oss efter våra åhörare. Att det vi säger eller skriver måste passa våra åhörare. Decorum talar om det som är passande. Att vi visar sinne över det som är lämpligt, att inte såra eller genera sin publik.

Det är med andra ord stor risk att Sahlin i sin affekt tar i så hon spricker när hon i sin iver att skynda på en homoäktenskapslag. Nu återstår bara att se vart skiten landar. Se därför till att du inte ställer dig i motvinden.