Vadå "jävligt glad i hatten"?
Det blir riktigt godtyckligt när journalister ska börja uttala sig om hur full en offentlig person var vid ett visst tillfälle genom att ögonvittnesskildra "hon var inte redlös, men jävligt glad i hatten".
Vadå, satt hon och drack vin samtidigt som hon skrattade högljutt? Var finns de journalistiska beläggen för än det ena än det andra? Att ge sig på folk på det här sättet är osmakligt och journalsitiken kan närmast beskrivas som tramsig.
Och om oppositionen inte har något mer substansiellt att gnälla över så måste det betyda att regeringen faktiskt gör ett förbaskat bra jobb just nu.
Läs mer här: Aftonbladet, TV4 nyheterna, Metro, Expressen, DN.
Vadå, satt hon och drack vin samtidigt som hon skrattade högljutt? Var finns de journalistiska beläggen för än det ena än det andra? Att ge sig på folk på det här sättet är osmakligt och journalsitiken kan närmast beskrivas som tramsig.
Och om oppositionen inte har något mer substansiellt att gnälla över så måste det betyda att regeringen faktiskt gör ett förbaskat bra jobb just nu.
Läs mer här: Aftonbladet, TV4 nyheterna, Metro, Expressen, DN.
Opensocial
Visst, Google har förvandlats till ett allsmäktigt företag med världsherravälde inom räckhåll. Att ens aspirera på kejsartronen väcker förstås både ont blod och misstankar, men det hindrar dem inte från att försöka.
För några kvaliteter har ändå förvandlat företaget till den stormakt som man förvandlats till. Personligen tror jag att det handlar om att Google har anställt jävligt smarta människor.
Ta bara Opensocial som exempel, Goggles kommande svar på Facebook.
Att konkurrera med Facebook måste vara hybris, inte sant? Ja, visst är det så. Men de smarta människorna på Google kan åtminstone inte anklagas för att ha tänkt så himla galet:
- Opensocial kommer att samla identiter från en rad redan befintliga communities. Användaren slipper därför logga in på en massa ställen utan kan ha sina kontakter från olika communities samlade på ett och samma ställe.
- Öppen källkod och öppet för utvecklare att programmera egna applikationer och dessutom ha möjlighet att generera egna annonsintäkter.
Smarta åtgärder, eller hur? Jag tror att Opensocial ska tas på allvar!
För några kvaliteter har ändå förvandlat företaget till den stormakt som man förvandlats till. Personligen tror jag att det handlar om att Google har anställt jävligt smarta människor.
Ta bara Opensocial som exempel, Goggles kommande svar på Facebook.
Att konkurrera med Facebook måste vara hybris, inte sant? Ja, visst är det så. Men de smarta människorna på Google kan åtminstone inte anklagas för att ha tänkt så himla galet:
- Opensocial kommer att samla identiter från en rad redan befintliga communities. Användaren slipper därför logga in på en massa ställen utan kan ha sina kontakter från olika communities samlade på ett och samma ställe.
- Öppen källkod och öppet för utvecklare att programmera egna applikationer och dessutom ha möjlighet att generera egna annonsintäkter.
Smarta åtgärder, eller hur? Jag tror att Opensocial ska tas på allvar!
12 steg
Jag fick ordentligt dåligt samvete eftersom jag tidigare bara gnällde över den politiska skandalen i Sundbyberg. I vanliga fall är jag mer lösnings- än problemorienterad. Men det hindrar inte att jag nu försöker vara konstruktiv istället! Som den besserwisser jag är sätter jag därför ihop en checklista på hur folkpartiet och de andra i allianspartierna i Sundbyberg ska kunna bära sig åt för att slippa se sitt arbete raseras av vänsterkartellen:
1. Starta en kampanjorganisation. En kampanjgeneral och talesperson samt en representant från vardera parti i den borgerliga alliansen. Glöm inte ungdomsförbunden! Initiativet samfinansieras av alla parter.
2. Besluta i respektive parti om att godkänna en programförklaring. Målen bör vara att ta tillbaka mandaten och få till stånd en lagändring.
3. Kommunicera programförklaringen och den nya organisationen. "Politisk specialstyrka ska få m-avhopparna i Sundbyberg avsatta" eller något i den stilen.
4. Gör en enkät på stan. Fråga sundbybergarna om deras förtroende för politiker skadats av skandalen. Om det har skadats, fråga varför. Om inte, vilken nivå låg förtroendet på innan?
5. Skapa en nyhet som bygger på statistik från undersökningen. "2 av 3 sundbybergare överväger att inte rösta i nästa kommunalval - m-avhopp ger allvarligare konsekvenser än tidigare befarat"
6. Sedan kan ni ringa upp journalister med intresse för rättvisa och demokrati. Låt dem känna ert engagemang. Förklara och ge dem statistiken exklusivt. Skicka inte bara ut något dammigt pressmeddelande.
7. Samla kritiska yttranden från namnkunniga statvetare och demokratiforskare. "Statsvetare fördömer m-avhopparnas agerande"
8. Upprätta en fond för c- och d-uppsatser som utreder ekonomiska ekonomiska eller politiska konsekvenser av skandalen i Sundbyberg.
9. Punktmarkera m-avhopparna politiskt. Vilka utspel gör de? Vilken mötesnärvaro har de? Vilken profil har de frågor de driver i s regi?
10. Uppvakta rikspolitiker i de egna leden. Kan de tänka sig att stödja organisationens arbete ekonomiskt eller genom sin medverkan?
11. Gör en Sifo-undersökning bland svenska folket. "Vad anser du om att politiker byter parti men behåller sitt mandat?"
12. Organisationen får sedan fortsätta med aktiviteter i den här stilen till dess målen i programförklaringen har gått i uppfyllelse.
1. Starta en kampanjorganisation. En kampanjgeneral och talesperson samt en representant från vardera parti i den borgerliga alliansen. Glöm inte ungdomsförbunden! Initiativet samfinansieras av alla parter.
2. Besluta i respektive parti om att godkänna en programförklaring. Målen bör vara att ta tillbaka mandaten och få till stånd en lagändring.
3. Kommunicera programförklaringen och den nya organisationen. "Politisk specialstyrka ska få m-avhopparna i Sundbyberg avsatta" eller något i den stilen.
4. Gör en enkät på stan. Fråga sundbybergarna om deras förtroende för politiker skadats av skandalen. Om det har skadats, fråga varför. Om inte, vilken nivå låg förtroendet på innan?
5. Skapa en nyhet som bygger på statistik från undersökningen. "2 av 3 sundbybergare överväger att inte rösta i nästa kommunalval - m-avhopp ger allvarligare konsekvenser än tidigare befarat"
6. Sedan kan ni ringa upp journalister med intresse för rättvisa och demokrati. Låt dem känna ert engagemang. Förklara och ge dem statistiken exklusivt. Skicka inte bara ut något dammigt pressmeddelande.
7. Samla kritiska yttranden från namnkunniga statvetare och demokratiforskare. "Statsvetare fördömer m-avhopparnas agerande"
8. Upprätta en fond för c- och d-uppsatser som utreder ekonomiska ekonomiska eller politiska konsekvenser av skandalen i Sundbyberg.
9. Punktmarkera m-avhopparna politiskt. Vilka utspel gör de? Vilken mötesnärvaro har de? Vilken profil har de frågor de driver i s regi?
10. Uppvakta rikspolitiker i de egna leden. Kan de tänka sig att stödja organisationens arbete ekonomiskt eller genom sin medverkan?
11. Gör en Sifo-undersökning bland svenska folket. "Vad anser du om att politiker byter parti men behåller sitt mandat?"
12. Organisationen får sedan fortsätta med aktiviteter i den här stilen till dess målen i programförklaringen har gått i uppfyllelse.
Egenmäktighet och kappvänderi
Har inte kommenterat det tidgare, men vilka jävla grisar moderaterna som hoppade av i Sundbyberg är. Inget annat än förakt hyser jag för dessa människor.
De som röstat moderat i kommunen får i och med dessa mäns handlingar sina röster devalverade då de så egenmäktigt stjäl med sig mandaten över till ett annat parti.
Om de nu var missnöjda så står det dem självklart fritt att byta parti! Men vilken rätt har de att ta med sig sina mandat? Det är inget mindre än en skymf mot den demokratiska processen.
Som nybliven folkpartist i Sundbyberg blir jag dubbelt besviken när jag på omvägar hör att stora delar av partiet överväger att samregera med socialdemokraterna.
Hur liberaler ens kan överväga att samarbeta med dessa bodströmska ideologsfränder övergår mitt förstånd. Så lätt glömde kappvändarna den allians för Sverige vi gick till val på.
Men att den realpolitiska verkligheten är svekfull och ohederlig behöver inte nödvändigtvis svärta ner mig. Därför har jag nu lämnat partiet.
Uppdaterat: Mattias Lönnqvist som är folkpartist i Sundbyberg klargör vilka aktiviteter som genomförts som motåtgärder till avhoppen. Mattias resonemang i sin helhet kan du läsa bland kommentarerna, men jag tycker att dessa aktiviteter behöver all synlighet de kan få:
"[...] för att besvara din fråga om hur Folkpartiet agerat:
* Tillsammans med övriga partier i alliansen hade vi idag en flygbladskampanj där vi berättade vad vi åstadkommit under ett år och att Sossarnas försök att ta makten är orättfärdigt.
* Den 28/9 var vi ute på stan och delade ut flygblad tillsammans med KD+C om den politiska situationen, om vad som hänt, och vad som skulle ske den närmaste tiden.
* På kräftskivan 30/8 var vi ute med våra bokbord, med information och för att svara på frågor.
* Vi har skickat ut ett antal pressmeddelanden, jobbat med yrkanden och reservationer och haft oändliga mängder möten både inom förtroendemannagruppen och med våra allianskamrater.
* Vi har haft flera medlemsmöten så att våra medlemmar ska få information om vad som hänt och vad som kan tänkas ske i framtiden.
* Jag har på min egen blogg, liksom på kommunens diskussionsforum skrivit om det ett antal gånger."
De som röstat moderat i kommunen får i och med dessa mäns handlingar sina röster devalverade då de så egenmäktigt stjäl med sig mandaten över till ett annat parti.
Om de nu var missnöjda så står det dem självklart fritt att byta parti! Men vilken rätt har de att ta med sig sina mandat? Det är inget mindre än en skymf mot den demokratiska processen.
Som nybliven folkpartist i Sundbyberg blir jag dubbelt besviken när jag på omvägar hör att stora delar av partiet överväger att samregera med socialdemokraterna.
Hur liberaler ens kan överväga att samarbeta med dessa bodströmska ideologsfränder övergår mitt förstånd. Så lätt glömde kappvändarna den allians för Sverige vi gick till val på.
Men att den realpolitiska verkligheten är svekfull och ohederlig behöver inte nödvändigtvis svärta ner mig. Därför har jag nu lämnat partiet.
Uppdaterat: Mattias Lönnqvist som är folkpartist i Sundbyberg klargör vilka aktiviteter som genomförts som motåtgärder till avhoppen. Mattias resonemang i sin helhet kan du läsa bland kommentarerna, men jag tycker att dessa aktiviteter behöver all synlighet de kan få:
"[...] för att besvara din fråga om hur Folkpartiet agerat:
* Tillsammans med övriga partier i alliansen hade vi idag en flygbladskampanj där vi berättade vad vi åstadkommit under ett år och att Sossarnas försök att ta makten är orättfärdigt.
* Den 28/9 var vi ute på stan och delade ut flygblad tillsammans med KD+C om den politiska situationen, om vad som hänt, och vad som skulle ske den närmaste tiden.
* På kräftskivan 30/8 var vi ute med våra bokbord, med information och för att svara på frågor.
* Vi har skickat ut ett antal pressmeddelanden, jobbat med yrkanden och reservationer och haft oändliga mängder möten både inom förtroendemannagruppen och med våra allianskamrater.
* Vi har haft flera medlemsmöten så att våra medlemmar ska få information om vad som hänt och vad som kan tänkas ske i framtiden.
* Jag har på min egen blogg, liksom på kommunens diskussionsforum skrivit om det ett antal gånger."
Att välja president
Var på Timbros frukostseminarium där den amerikanske kampanjstrategen John C Fortier höll hov kring det kommande amerikanska presidentvalet. Det är fantastiskt hur politik kan reduceras ner till väljarkartläggning, medievalsstrategi och framförallt fund raising. Jag säger inte att det är bra eller ens eftersträvansvärt, men ur ett strikt PR-perspektiv är det coolt att så mycket kan åstadkommas med strategisk kommunikation.
På ett plan är ideologierna allestädes närvarande i amerikansk politik, men ingen ideologisk yttring undgår att viktas mot dagliga undersökningsresultat och en övergripande kampanjstrategi. I takt med att de olika mediekanalerna blir allt fler blir samtidigt kamanjcyklerna allt längre och hela kampanjapparaten sväller. Behovet av att skrapa ihop ekonomiskt stöd blir inte bara en del av det politiska systemet, det blir själva grundstenen.
Att forma de rätta budskapen brukar i regel vara en uppgift för den strategiska nivån, men det är lätt att få intrycket att det amerikanska systemet har utvecklats så till den grad att den strategiska ledningen styr var, när och om vad kandidaten ska posititionera sig kring och sedan är det upp till utförarna att forma de politiska argumenten till väloljade budskap som fungerar i nyhetsmedierna.
På ett plan är ideologierna allestädes närvarande i amerikansk politik, men ingen ideologisk yttring undgår att viktas mot dagliga undersökningsresultat och en övergripande kampanjstrategi. I takt med att de olika mediekanalerna blir allt fler blir samtidigt kamanjcyklerna allt längre och hela kampanjapparaten sväller. Behovet av att skrapa ihop ekonomiskt stöd blir inte bara en del av det politiska systemet, det blir själva grundstenen.
Att forma de rätta budskapen brukar i regel vara en uppgift för den strategiska nivån, men det är lätt att få intrycket att det amerikanska systemet har utvecklats så till den grad att den strategiska ledningen styr var, när och om vad kandidaten ska posititionera sig kring och sedan är det upp till utförarna att forma de politiska argumenten till väloljade budskap som fungerar i nyhetsmedierna.
På många sätt är detta en en utveckling av kommunikationsklimatet i samhället som inte är att rekommendera, men samditigt är det egentligen inte konstigare än att amerikanerna är långt framme och att deras kunnande och erfarenheter skulle kunna ge alla svenska politiska partier en rejäl boost i fråga om att förankra rätt frågor hos rätt välare vid precis rätt tidpunkt.
Anyway. Som PR-kille vill jag just nu helst ha tag i dvd-boxen med alla säsonger av Vita huset och drömma mig bort till Capitol Hill!
Veckans citat: Henrik Schyffert
Nu vet jag att Sverige är speciellt och att man inte får sälja vin på ICA men vad skulle hända om man t.ex sålde en korv inne på systemet? Vad är risken? Att nån som lassat på två flak dynamitöl helt plötsligt skulle impulsköpa en chorizo? [...] Vafan om Statoil får sälja mat i dom där infektionsorglarna som står vid kassan så skulle man väl kunna få köpa en tonfiskmacka inne på bolaget? Och sen när man provat en tid och det visade sig att vuxna människor klarade av att både handla lådvin och köttbullar så skulle man kunna flytta in hela ICAs sortiment på Systembolaget.
Hela inlägget här.
Hela inlägget här.
8 saker jag inte tänker ge någon chans
Hittade denna något destruktiva utmaning hos studiomannen. Här listar jag alltså 8 saker som jag absolut inte tänker ge en chans:
1. Religion
Religiös övertygelse är en psykos menar jag. Ett hjärnvirus med smittorisk. Mitt tips? Häng inte med smittbärarna.
2. Lekprogram med studiopublik
Varför förklarar jag här.
3. Människor med Che Guevara-tryck på t-shirten
Nazisterna idkade etnisk rensning, kommunisterna ideologisk. I min värld är bägge företeelser lika avskyvärda. Men av någon anledning skyltar folk gärna med det senare. Dem belönar jag med mitt förakt.
4. Fingersättningen
Asdf jklö, asdf jklö, asdf jklö. Åh, så långtråkigt!
5. Vinprovning
Jag tycker det är sunkigt att höra människor gurgla vin. Det är lika illa som att smaska och äta med öppen mun. Och vinprovarnas manér sedan med allt glassnurrande och sniffande? Att det ser töntigt ut är en underdrift.
6. Suga kuk
Jag är i regel jäkligt liberal, men i det här fallet spelar jag omedelbart ut genuskortet. Sedan att detta diskvalificerar mig från att ta jobb på MTV känns överkomligt.
7. Claes Malmberg
Han verkar inte trevlig, han är inte rolig och till råga på allt är han inte särskilt kvick verbalt. Allt som kommer ut är bara ansträngt.
8. Medeltidsveckan i Visby
Inget ont om kulturhistoria och inget ont om att leka maskerad i skogen. Men hur håller folk sig för skratt? I know I couldn't...
1. Religion
Religiös övertygelse är en psykos menar jag. Ett hjärnvirus med smittorisk. Mitt tips? Häng inte med smittbärarna.
2. Lekprogram med studiopublik
Varför förklarar jag här.
3. Människor med Che Guevara-tryck på t-shirten
Nazisterna idkade etnisk rensning, kommunisterna ideologisk. I min värld är bägge företeelser lika avskyvärda. Men av någon anledning skyltar folk gärna med det senare. Dem belönar jag med mitt förakt.
4. Fingersättningen
Asdf jklö, asdf jklö, asdf jklö. Åh, så långtråkigt!
5. Vinprovning
Jag tycker det är sunkigt att höra människor gurgla vin. Det är lika illa som att smaska och äta med öppen mun. Och vinprovarnas manér sedan med allt glassnurrande och sniffande? Att det ser töntigt ut är en underdrift.
6. Suga kuk
Jag är i regel jäkligt liberal, men i det här fallet spelar jag omedelbart ut genuskortet. Sedan att detta diskvalificerar mig från att ta jobb på MTV känns överkomligt.
7. Claes Malmberg
Han verkar inte trevlig, han är inte rolig och till råga på allt är han inte särskilt kvick verbalt. Allt som kommer ut är bara ansträngt.
8. Medeltidsveckan i Visby
Inget ont om kulturhistoria och inget ont om att leka maskerad i skogen. Men hur håller folk sig för skratt? I know I couldn't...
Spotlight PR nominerade i Spinn
Utan att vara medlemmar i inflytelserika branschorganet Precis, så har Spotlight PR ändå lyckats bli nominerade i branschtävlingen Spinns katogori Årets talesperson. Byrån blir nominerade för PR-arbetet med att profilera företagets talesperson som elkundens vän mot de stora eljättarna. Känns litegrann som en revansch!
Roger Jönsson, s-bloggare
S-bloggaren Roger Jönsson anser att vi borde arbetstidsförkorta istället för att främja användandet av hushållsnära tjänster. Läs hans postning här. Själv håller jag förstås inte alls med:
1. Roger, jag tycker om att arbeta. Det finns sådana människor också, även om jag inte vet hur det ser ut på din arbetsplats.
2. När jag arbetar gör jag stor nytta som skattebetalande medborgare och det är absurt att tänka sig att jag skulle göra större nytta om staten tvingade mig att arbeta mindre.
3. Om jag och tre kollegor går ner till 6 timmars arbetsdag frigör vi 8 timmar, alltså en heltidstjänst. Detta gör att arbetsgivaren måste betala fem arbetsgivaravgifter och sociala kostnader när det tidigare bara krävdes fyra för samma mängd utförd arbete. Till det tillkommer utbildning och den risk och det ansvar det alltid innebär för företag att nyanställa. Men arbetsgivarnas samhällsekonomiska betydelse blundar du som socialdemokrat gärna för.
4. Det finns mycket arbete i Sverige som behöver utföras, så till den grad att vi diskuterar arbetskraftsinvandring. Att lagstifta om mindre arbete per medborgare är ett steg i motsatt riktning.
5. Att säga att livskvalitet hör ihop med att jobba mindre antyder att det skulle vara uselt för livskvaliteten att jobba mycket. Om du vill veta vad jag tycker om det är det bara att läsa om punkt 1 igen.
6. Om vi arbetstidsförkortar, hur ska vi göra med våra politiker då? Ska vi öka antalet platser i riksdagen? Eller hinner de politiker vi har göra sitt jobb på 6 timmar per dag? Något att fundera över, Roger.
7. Det står väl människor fritt att jobba deltid - åtminstone rent lagligt? Sedan att det inte går ihop för människor som under en period vill ha mer fritid, ja det är ett problem som är nära sammanlänkat med inkomsten - inte med volymen av ledighet.
8. Om du har två heltidsarbetande föräldrar, varför beröva dem möjligheten att leka med sina barn istället för att de ska behöva komma hem och ägna all kraft åt hushållsarbetet? Om en människa utan arbete har möjlighet att utföra hushållsnära tjänster och på så sätt få ökad självkänsla, en bättre inkomst samtidigt som de förvandlas från bidragstagare till skattebetalare - hur kan du motsätta dig en sådan utveckling?
9. Varför det i socialdemokratisk retorik är skillnad på arbete och arbete har jag aldrig förstått. Förklara gärna för mig varför det är fult att städa hemma hos någon men fint att komma hem till någon och laga rören?
1. Roger, jag tycker om att arbeta. Det finns sådana människor också, även om jag inte vet hur det ser ut på din arbetsplats.
2. När jag arbetar gör jag stor nytta som skattebetalande medborgare och det är absurt att tänka sig att jag skulle göra större nytta om staten tvingade mig att arbeta mindre.
3. Om jag och tre kollegor går ner till 6 timmars arbetsdag frigör vi 8 timmar, alltså en heltidstjänst. Detta gör att arbetsgivaren måste betala fem arbetsgivaravgifter och sociala kostnader när det tidigare bara krävdes fyra för samma mängd utförd arbete. Till det tillkommer utbildning och den risk och det ansvar det alltid innebär för företag att nyanställa. Men arbetsgivarnas samhällsekonomiska betydelse blundar du som socialdemokrat gärna för.
4. Det finns mycket arbete i Sverige som behöver utföras, så till den grad att vi diskuterar arbetskraftsinvandring. Att lagstifta om mindre arbete per medborgare är ett steg i motsatt riktning.
5. Att säga att livskvalitet hör ihop med att jobba mindre antyder att det skulle vara uselt för livskvaliteten att jobba mycket. Om du vill veta vad jag tycker om det är det bara att läsa om punkt 1 igen.
6. Om vi arbetstidsförkortar, hur ska vi göra med våra politiker då? Ska vi öka antalet platser i riksdagen? Eller hinner de politiker vi har göra sitt jobb på 6 timmar per dag? Något att fundera över, Roger.
7. Det står väl människor fritt att jobba deltid - åtminstone rent lagligt? Sedan att det inte går ihop för människor som under en period vill ha mer fritid, ja det är ett problem som är nära sammanlänkat med inkomsten - inte med volymen av ledighet.
8. Om du har två heltidsarbetande föräldrar, varför beröva dem möjligheten att leka med sina barn istället för att de ska behöva komma hem och ägna all kraft åt hushållsarbetet? Om en människa utan arbete har möjlighet att utföra hushållsnära tjänster och på så sätt få ökad självkänsla, en bättre inkomst samtidigt som de förvandlas från bidragstagare till skattebetalare - hur kan du motsätta dig en sådan utveckling?
9. Varför det i socialdemokratisk retorik är skillnad på arbete och arbete har jag aldrig förstått. Förklara gärna för mig varför det är fult att städa hemma hos någon men fint att komma hem till någon och laga rören?
Fuck you I am from...
Facebook är ju lite speciellt. Det mest speciella på senaste tid måste vara gruppen Fuck you I am from Norrland. Jag tror att det var göteborgarna som började med gruppen Fuck you I am from Göteborg, men som kort omsider blev omsprungna av Fuck you I am from Stockholm.
Men med denna sprudlande lokalpatriotism följer ett något instängt kommunikationsklimat, konstaterar jag pretentiöst. Insikten når mig när jag följdriktigt tackade ja till denna speciella inbjudan och det första jag möts av är denna ogenerade postning av en norrländsk tös på bästa vitshumör:
Norrlänningen tänkte flytta till Karlmar och bad om råd av smålänningen:
- Vad ska man göra för att bli populär i Kalmar?
- Man ska ha mycket pengar, svarade smålänningen.
Norrlänningen svarade: - Jag har ju a-kassan jag kan leva på.
Då sa smålänningen: - Du måste ha en snygg bil också.
- Det är lugnt, svarade norrlänningen, jag kan ju stajla epan med nya fälgar.
- Ja, men du måste ha en kuk på 30 cm också, sa smålänningen drygt.
Norrlänningen upprört: - Ja, mycket gör jag men kapa kuken gör jag fan inte!
Lokalpatriotismen vet gränser alltså...
Men med denna sprudlande lokalpatriotism följer ett något instängt kommunikationsklimat, konstaterar jag pretentiöst. Insikten når mig när jag följdriktigt tackade ja till denna speciella inbjudan och det första jag möts av är denna ogenerade postning av en norrländsk tös på bästa vitshumör:
Norrlänningen tänkte flytta till Karlmar och bad om råd av smålänningen:
- Vad ska man göra för att bli populär i Kalmar?
- Man ska ha mycket pengar, svarade smålänningen.
Norrlänningen svarade: - Jag har ju a-kassan jag kan leva på.
Då sa smålänningen: - Du måste ha en snygg bil också.
- Det är lugnt, svarade norrlänningen, jag kan ju stajla epan med nya fälgar.
- Ja, men du måste ha en kuk på 30 cm också, sa smålänningen drygt.
Norrlänningen upprört: - Ja, mycket gör jag men kapa kuken gör jag fan inte!
Lokalpatriotismen vet gränser alltså...
Nya skor
Skön låt av Paolo Nutini som en kollega tipsar om på sin blogg.
Markus bloggar på Springtime
En av våra återkommande gästskribenter, Markus Christiansson, skriver om Googlegänger - en kommunikativ utmaning på PR-byrån Springtimes blogg.
Getting things done
Klartänkt och kreativt om time management på Moderskeppet.se! Läs och begrunda.
Nej, Niklas!
Skönt att det finns fler än jag som tycker att fåniga matlagningsprogramet Niklas mat borde bytas ut. Schampoo Rising är annars en suverän blogg som jag gärna plussar för!
Varför så missnöjda med Gore?
Den före detta amerikanske vicepresidenten och presidentkandidaten Al Gore fick som bekant halva Nobels fredspris för sitt engagemang i klimatfrågan. Under flera års tid har han arbetat för att lyfta upp klimatfrågan högt på den globala medieagendan. Och visst har han lyckats med det!
Med sin superpedagogiska Powerpoint En obekväm sanning har han kuskat jorden runt för att sprida sitt evangelium. Hans filantropiska uppdrag att göra jorden till en bättre plats kan omöjligt ha gått någon förbi.
Ändå tycker jag mig överallt höra kritiska röster höjas mot Gore. Hans propaganda är falsk, menar vissa. Han gör det bara för att kunna bli omvald, menar andra. Och nu tycks många vara kritiska mot att han tilldelas Nobels prestigefyllda fredspris.
Som jag ser det gör Gore något konkret för miljön. Han använder sin position och sitt kunnande för att göra skillnad. Varför väcker detta så mycket ont blod i så många kulturella kretsar?
Är det kanske för att hans sanningar är just obekväma?
Med sin superpedagogiska Powerpoint En obekväm sanning har han kuskat jorden runt för att sprida sitt evangelium. Hans filantropiska uppdrag att göra jorden till en bättre plats kan omöjligt ha gått någon förbi.
Ändå tycker jag mig överallt höra kritiska röster höjas mot Gore. Hans propaganda är falsk, menar vissa. Han gör det bara för att kunna bli omvald, menar andra. Och nu tycks många vara kritiska mot att han tilldelas Nobels prestigefyllda fredspris.
Som jag ser det gör Gore något konkret för miljön. Han använder sin position och sitt kunnande för att göra skillnad. Varför väcker detta så mycket ont blod i så många kulturella kretsar?
Är det kanske för att hans sanningar är just obekväma?
Veckans citat: Carl von Clausewitz
Ingen plan överlever den första stridskontakten.
Klappa takt
Sitter framför teven medan jag ägnar en halvtimme av lördagen åt att putsa mina skor. Bilden flimrar, men ljudet, det har jag stängt av. Utan ljud, märker jag, framträder andra sammanhang.
Jag ser hur Lasse Kronér och ett antal halvkändisar frenetiskt klappar takten till något. I deras blickar ser jag något fullkomligt, en sorts intensiv förnöjsamhet man bara kan se i ögonen på dem som har berusats av stunden i en orgie av självbekräftelse.
Studiopubliken klappar med, frenetiskt. Hypnotiskt. I deras ögon, där syns något annat, för där glittrar glädjen över att vara inkluderad i ett sammanhang, ett sammanhang som de så hängivet och lyckligt applåderar i takt. Programmet tycks dem just i den stunden vara större än deras egna jag - och de älskar det! De älskar att hylla, de älskar att bli underhållna och varje klapptakt försätter dem djupare och djupare i denna euforiska trans!
Dett är lätt att förstå hur gigantiska folkmassor låtit sig duperas gång efter annan, hur de låtit sig vallas som enfaldiga får genom världshistorien. För alla vill vi ju så gärna vara med. Vara med och klappa takt.
Tänk att allt blir så tydligt utan ljud.
Jag ser hur Lasse Kronér och ett antal halvkändisar frenetiskt klappar takten till något. I deras blickar ser jag något fullkomligt, en sorts intensiv förnöjsamhet man bara kan se i ögonen på dem som har berusats av stunden i en orgie av självbekräftelse.
Studiopubliken klappar med, frenetiskt. Hypnotiskt. I deras ögon, där syns något annat, för där glittrar glädjen över att vara inkluderad i ett sammanhang, ett sammanhang som de så hängivet och lyckligt applåderar i takt. Programmet tycks dem just i den stunden vara större än deras egna jag - och de älskar det! De älskar att hylla, de älskar att bli underhållna och varje klapptakt försätter dem djupare och djupare i denna euforiska trans!
Dett är lätt att förstå hur gigantiska folkmassor låtit sig duperas gång efter annan, hur de låtit sig vallas som enfaldiga får genom världshistorien. För alla vill vi ju så gärna vara med. Vara med och klappa takt.
Tänk att allt blir så tydligt utan ljud.
En hemlig frihet
Sitter i tunnelbanan efter ett viktigt fredagsmöte och är helt slut. Jag är på väg till centralen för att åka upp till stugan i Norrland. I väskan har jag utöver jobbgrejer också datorn och ett ombyte.
Ser ett tåg ankomma men låter det stanna, plocka upp och släppa av passagerare. Sedan låter jag det passera. Istället reser jag mig och springer över till den andra sidan av perrongen och hinner precis med ett tåg i motsatt riktning.
Hemma är det städat och undanplockat. För första gången på två och ett halvt år bläddrar jag i högen med direktreklam, den hög som alltid ligger på hallgolvet varje dag när jag kommer hem.
Känslan av att vara hemma när alla tror att man är borta, den är märklig. Som en hemlig frihet ingen vet att man har. Man går omkring hemma i lägenheten, kokar te och och tittar ut genom fönstret.
Hösten är vacker och tanken var att jag imorgon skulle sitta med en filt och en kopp kaffe på min veranda i Norrland, men istället blir jag alltså kvar i stan hela helgen.
Av någon anledning känns det rätt - varför har jag ingen aning om. Men jag har ett par dagar att komma underfund med just det.
Ser ett tåg ankomma men låter det stanna, plocka upp och släppa av passagerare. Sedan låter jag det passera. Istället reser jag mig och springer över till den andra sidan av perrongen och hinner precis med ett tåg i motsatt riktning.
Hemma är det städat och undanplockat. För första gången på två och ett halvt år bläddrar jag i högen med direktreklam, den hög som alltid ligger på hallgolvet varje dag när jag kommer hem.
Känslan av att vara hemma när alla tror att man är borta, den är märklig. Som en hemlig frihet ingen vet att man har. Man går omkring hemma i lägenheten, kokar te och och tittar ut genom fönstret.
Hösten är vacker och tanken var att jag imorgon skulle sitta med en filt och en kopp kaffe på min veranda i Norrland, men istället blir jag alltså kvar i stan hela helgen.
Av någon anledning känns det rätt - varför har jag ingen aning om. Men jag har ett par dagar att komma underfund med just det.
Det digitala hemmet
Ur min inbox: Slog mig just att du är en perfekt person att fråga: Vilka fem prylar tänker du på när du hör digitala hemmet? Alternativt - vilka fem prylar anser du dig behöva mest för att bygga det digitala hemmet?
3. Givetvis är ett digitalt hem ett grönt hem. Solceller, lågenergilampor, överhuvudtaget en optimerad energiförbrukning. Intelligenta system studerar människors vanor i huset och kan utifrån dessa mönster optimera uppvärmning och belysning.
4. Det digitala hemmet måste kunna fjärrstyras. Med mobiltelefonen eller datorn på jobbet vill jag kunna låsa och larma huset. Jag vill kunna köra ett diagnosprogram för att se så att inget står och tjuvdrar ström. Jag vill kunna ställa in hårddisken via mobilen så att den spelar in ett tv-program medan jag är borta. Och så vidare.
5. Vålmående och hälsa tror jag också blir viktigt i det digitala hemmet - allt för att inte glömma bort att det är människan som ska stå i centrum trots all denna nya teknologi. Rörelsedetektorerna kan upptäcka onormal hjärtrytm eller kroppstemperatur, toaletten gör dagliga analyser av näringsvärden, tarmbakterier och sjukdomar. Väckarklockan anpassar sig efter kroppens halvtimmesintervaller i sömncykeln och sovrumslamporna tänds långsamt och lyser med artificiellt solljus. Kylskåpets kontrollpanel håller förstås koll på din diet och ditt BMI.
1. Ett mediecenter med kontrollpaneler i varje rum. Kontrollpanelen tjänstgör även som komradio, rörelsedetektor och ljuskontroll. Självklart ska basenheten kunna spela upp en film i ett rum, radio i garaget, cd-skivor i ett annat - allt samtidigt.
2. Uttagen i huset måste vara sofistikerade. Dessa uttag måste kunna fungera även som strömkälla och inte bara som dataöverföring. Genom att koppla antenner, garageportar, hushållsapparater med digitala kontrollpaneler, hemelektronik och larmsystem till detta nätverk skulle alla dessa funktioner kunna styras via en single access point i basenheten.
3. Givetvis är ett digitalt hem ett grönt hem. Solceller, lågenergilampor, överhuvudtaget en optimerad energiförbrukning. Intelligenta system studerar människors vanor i huset och kan utifrån dessa mönster optimera uppvärmning och belysning.
4. Det digitala hemmet måste kunna fjärrstyras. Med mobiltelefonen eller datorn på jobbet vill jag kunna låsa och larma huset. Jag vill kunna köra ett diagnosprogram för att se så att inget står och tjuvdrar ström. Jag vill kunna ställa in hårddisken via mobilen så att den spelar in ett tv-program medan jag är borta. Och så vidare.
5. Vålmående och hälsa tror jag också blir viktigt i det digitala hemmet - allt för att inte glömma bort att det är människan som ska stå i centrum trots all denna nya teknologi. Rörelsedetektorerna kan upptäcka onormal hjärtrytm eller kroppstemperatur, toaletten gör dagliga analyser av näringsvärden, tarmbakterier och sjukdomar. Väckarklockan anpassar sig efter kroppens halvtimmesintervaller i sömncykeln och sovrumslamporna tänds långsamt och lyser med artificiellt solljus. Kylskåpets kontrollpanel håller förstås koll på din diet och ditt BMI.
Storm mobiliserar zombier
Alla har vi ju hört talas om superdatorer hit och dit. Men till och med den kraftigaste av superdatorer är ingen match för den digitala virusinfektion Storm.
De som kontrollerar Storm kan utnyttja kraften hos alla de i hemlighet infekterade datorerna - zombiesarna - i nätverket. Och denna kraft är alltså mäktigare än till och med den senaste i raden av superdatorer.
Jag tycker nog att någon borde göra en film om hur världen faller offer för cyberterrorister där hackarna visar sin makt genom att använda sina resurser för att rädda vårt samhälle.
Eller vänta nu, såg jag förresten inte Die Hard 4.0 för ett par veckor sedan? Och var inte den riktigt kass? Nåväl, det lät som en bra idé i mitt huvud i alla fall.
Läs mer om Storm i Joel Åsbloms artikel i Computer Sweden.
De som kontrollerar Storm kan utnyttja kraften hos alla de i hemlighet infekterade datorerna - zombiesarna - i nätverket. Och denna kraft är alltså mäktigare än till och med den senaste i raden av superdatorer.
Jag tycker nog att någon borde göra en film om hur världen faller offer för cyberterrorister där hackarna visar sin makt genom att använda sina resurser för att rädda vårt samhälle.
Eller vänta nu, såg jag förresten inte Die Hard 4.0 för ett par veckor sedan? Och var inte den riktigt kass? Nåväl, det lät som en bra idé i mitt huvud i alla fall.
Läs mer om Storm i Joel Åsbloms artikel i Computer Sweden.
Skönhetens illusion
Gästbloggare Johan Lipecki
Lingvist och lyriker
Enastående kom hon till världen, så skör men ack så full av överaskningar och uttryck. I månader och år övade hon sitt minspel inför förundrade och nyfikna, varje gång hänförda; att kalla henne berikande var en oundviklig underdrift. Men hur kom det då sig att eftervärlden minns henne som hjärtlös och kall? Det man vet om henne säger inte mycket.
Lingvist och lyriker
Enastående kom hon till världen, så skör men ack så full av överaskningar och uttryck. I månader och år övade hon sitt minspel inför förundrade och nyfikna, varje gång hänförda; att kalla henne berikande var en oundviklig underdrift. Men hur kom det då sig att eftervärlden minns henne som hjärtlös och kall? Det man vet om henne säger inte mycket.
Hon var inte skön att se på. Inte för att hon inte var vacker ty en lika gudabenådad skönhet som denna graciösa kvinna, denna nutidens Afrodite, fanns ej att skåda i hela riket. Det som skavde i själen vid hennes anblick var de skärskådande istapparna till ögon. En rysande känsla kröp varje ryggrad upp då dessa hatfyllda själaspeglar granskade var och annan; att möta den blicken var som att med ett förstoringsglas se sina allra mörkaste tankar.
Trots att hon var väldigt fåordig kom ingen undan sig själv i hennes sällskap; hycklarna och lismande lögnare straffades hårdast i den spegel hon erbjöd men ingen kunde riktigt säga vem hon var. Kanske var det därför man beslöt sig för att ställa henne inför rätta: för att få svar på alla de frågor som krävdes.
Innevånarna i byn hade börjat insjukna likt offer för en masspsykos. Denna drottning var den gemensamme nämnaren och hennes död vore den enda medicin de kunde tänka sig. Självklart hånskrattade hon dem i ansiktet, ända in i döden, och ingen blev friskare av det. Tvärtom. Vad hade hon skrattat åt? Alla tog åt sig! Borgmästare som köksmästare, sköka som högadelsfru. Man frågade sig till slut om hon verkligen hade existerat. Var de alla galna?
Den livshistoria jag nu ska berätta liknar ingen annan så förbered dig därför inte, det kommer endast verka vilseledande. Låt mig beskriva hur hon påverkade sin samtid men tro inte att du kommer att få några svar, kontentan erbjöd hon aldrig. Jag har ingen aning om hur hon tänkte, trots att hon var min mor, men hon sa ofta att alla människor föds onda och att hon gjorde dem en tjänst. "Man måste förstå sin natur innan man kan acceptera den. Att förneka den leder till helvetet"; hon var frälsaren, själv på väg till paradiset.
Huskurer, någon?
Alltså, jag dricker Mivitotal, Blutsaft och koncentrerad aloe vera-juice varje dag. Min alkoholkonsumtion är hyfsat moderat, jag äter inget vitt bröd och dessutom proppar jag i mig hälsotallrikar i parti och minut.
Därtill tränar jag allt från spinning och löpning till koreagraferade pass och emellanåt även lite bollsport. Okej, jag erkänner att jag slarvar friskt med träningen, men det är inte värre än att jag klarar ett 90-minuters spinningpass (påpekar jag med bristande självsäkerhet).
Ändå har jag åkt på en influensa i höst och nu en förkylning. Fick väl vara frisk i typ 18 minuter totalt. Nu undrar jag stilla hur man ska bära sig åt för att bli frisk när det uppenbarligen inte räcker med en sund livsstil?
Ska jag dricka Kanjang eller vad fan det heter? Eller göra te på en sådan där smutsgul rot som man sett i fruktkylen? Eller droppa echinacea i maten? Bada isvak och dricka honungste? Besöka en schaman? Åderlåtning?
Fucking help me over here. Jag är desperat.
Digital Home sög
Jag var i Älvsjö på den årliga mässan Digital Home i helgen. Någonstans kan jag känna att det är okej med en mässa om den är inspirerande och trendig - samtidigt som utställarna visar grejer som är cutting edge. Men istället får jag pröjsa 140 spänn bara för att ge ett gäng dammsugarförsäljare chansen att kränga på mig sitt befintliga sortiment. Jag menar vad fan är så nytt och spännande med platt-tv, hemmabio och ip-telefoni?
Nej, tillställningar av det här slaget ska man allra minst ha fribiljetter till, annars gör man klokast i att skita i dem helt och hållet.
Nej, tillställningar av det här slaget ska man allra minst ha fribiljetter till, annars gör man klokast i att skita i dem helt och hållet.
Veckans citat: Joan D Vinge
In the land of the blind, the one-eyed man is stoned to death.
Akademiskt språk, usch!
Ett inspirerande blogginlägg på mothugg som på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram hur illa det är ställt med den gängse akademiska skrivartradition som vi har i Sverige idag. Lägg särskilt märke till förslaget på omskrivning till läsbar svenska, det är fullkomligt lysande!
Pontus om dårpippin Yrsa Stenius
Pontus Schultz buntar ihop dårpippin Yrsa Stenius tillsammans med andra konservativa bakåtsträvare och läxar med rätta upp dem ordentligt i en skön debattartikel.
"Jag tycker fortfarande inte att bloggandet är så dramatiskt. Det kommer att fortsätta utvecklas också i Sverige. Som alla i medier upptäcker bloggarna att nakenchocker säljer om man vill ha läsare. Men som alla i media också vet så kan man inte bara ägna sig åt nakenchocker om man vill ha ett reellt inflytande och trovärdighet. I slutändan är det bra. I slutändan är det faktiskt en revolution. Antalet röster ökar, mediescenen demokratiseras."
Världssamveten och bandymålvakter
Nu ska inte jag bli som alla andra och gaffla på om Schulmans i tid och otid, men se detta istället som en samtidskommentar kring vårt nya medieklimat:
Carl Schulman, mediefenomenet Alex Shulmans mindre kände bror, skriver en debattartikel om bristerna i den svenska psykvården. Han har helt enkelt lackat ur och formulerat sina tankar i någon sorts protest som vilken privatperson som helst. Jag har inte läst debattartikeln, men det är väl vackert så.
I debattartikeln berättar han enligt uppgift bland annat om att själv vid tillfälle haft självmordstankar. Givetvis blåser Expressen upp detta till en fet löpsedel där de stora orden lyder:
Givetvis stämmer inte detta och de flesta av oss inser vad Expressen har att vinna på en sådan rubriksättning, i synnerhet då den äldre mer kände brodern nyligen dumpat sin välbesökta blogg efter att ha drabbats av samvetskval - ja, då känns det väl inte helt överraskande med säljande krigsrubriker kring ett självmordsförsök, antar jag.
Carl själv påtalar förstås detta och hur förvånad han egentligen är över kvällspressens sensationslystnad behöver vi inte ens debattera: Jag menar, om några förstått värdet av redaktionell uppmärksamhet så är det rimligen familjen Schulman. Expressen lägger sig i alla fall på rygg, betalar ut ett skadestånd som bot för att på detta skamliga sätt ha ökat intresset kring Carl Schulman som person och Carl själv, han hyllar förstås Expressen utan förebråelser.
I hela denna fars är det lätt att fnysa åt Expressen - även om vi alla någonstans djupt i våra själar vet att det som driver kvällspressen är våra egna dunkla behov av skvaller och sensation. Ogenerat blundar vi hårt för vår egen roll i den medielogik som Expressen och Aftonbladet och för all del alla andra medier är slavar under.
Men nu till sak: Har vi inte glömt att ställa den centrala frågan, nämligen varför får Carl Schulman access till debattutrymmet i Expressen i frågor som rör den svenska sjukvården? Finns det inte tusentals människor i vårt avlånga land som är bättre lämpade att driva den debatten?
Det verkar som om det allt mer uppstår ett egenvärde i att vara känd för att vara känd. För som känd verkar det som om du får helt andra möjligheter att påverka. Missförstå mig inte, det är jättebra att Carl Schulman använder sitt kändisskap till att lyfta upp relevanta frågor på den mediala dagordningen. Men vadå, liksom?
Jag kommer att tänka på den annars så oansenliga filmen Känd från TV där en förtvivlad och helt okänd författare övertygar en kändis att ge ut hans bok som så ivrigt refuserats av så många förlag. I filmen kastar sig förlagen givetvis över manuset när denne kändis väl utger sig för att vara verkets upphovsman.
Jag vill inte vara ytterligare en i raden som vräker ur sig hur illa det är med vår tids kändisfixering. Men vadå, liksom?
Låt mig istället vara den som lyfter fram de problem som uppstår när kändisskapet i sig blir en förutsättning för att praktiskt kunna påverka det samhälle vi alla lever i. Visst, ett visst mått av kändissamhälle kan jag leva med; handlar det om statsvetenskap kan man väl absolut plocka in rollodexare som Stig-Björn Lundgren att agera talking head.
Men när humorbloggare får företräde att kommentera rättspsykiatriska frågor blir det lite som när flygvärdinnan på bästa Killing-manér utbrister att piloten är död och försynt undrar om det finns någon bandymålvakt som kan flyga planet...
Uppdaterat: Schampoo Rising skriver intressant kring Schulman-gate här. Och dessutom tipsar bloggen med anledning av dessa samtida konstigheter om Världens sista roman av Daniel Sjölin som jag tänker läsa just därför!
Carl Schulman, mediefenomenet Alex Shulmans mindre kände bror, skriver en debattartikel om bristerna i den svenska psykvården. Han har helt enkelt lackat ur och formulerat sina tankar i någon sorts protest som vilken privatperson som helst. Jag har inte läst debattartikeln, men det är väl vackert så.
I debattartikeln berättar han enligt uppgift bland annat om att själv vid tillfälle haft självmordstankar. Givetvis blåser Expressen upp detta till en fet löpsedel där de stora orden lyder:
SCHULMANS SJÄLVMORDSFÖRSÖK
Givetvis stämmer inte detta och de flesta av oss inser vad Expressen har att vinna på en sådan rubriksättning, i synnerhet då den äldre mer kände brodern nyligen dumpat sin välbesökta blogg efter att ha drabbats av samvetskval - ja, då känns det väl inte helt överraskande med säljande krigsrubriker kring ett självmordsförsök, antar jag.
Carl själv påtalar förstås detta och hur förvånad han egentligen är över kvällspressens sensationslystnad behöver vi inte ens debattera: Jag menar, om några förstått värdet av redaktionell uppmärksamhet så är det rimligen familjen Schulman. Expressen lägger sig i alla fall på rygg, betalar ut ett skadestånd som bot för att på detta skamliga sätt ha ökat intresset kring Carl Schulman som person och Carl själv, han hyllar förstås Expressen utan förebråelser.
I hela denna fars är det lätt att fnysa åt Expressen - även om vi alla någonstans djupt i våra själar vet att det som driver kvällspressen är våra egna dunkla behov av skvaller och sensation. Ogenerat blundar vi hårt för vår egen roll i den medielogik som Expressen och Aftonbladet och för all del alla andra medier är slavar under.
Men nu till sak: Har vi inte glömt att ställa den centrala frågan, nämligen varför får Carl Schulman access till debattutrymmet i Expressen i frågor som rör den svenska sjukvården? Finns det inte tusentals människor i vårt avlånga land som är bättre lämpade att driva den debatten?
Det verkar som om det allt mer uppstår ett egenvärde i att vara känd för att vara känd. För som känd verkar det som om du får helt andra möjligheter att påverka. Missförstå mig inte, det är jättebra att Carl Schulman använder sitt kändisskap till att lyfta upp relevanta frågor på den mediala dagordningen. Men vadå, liksom?
Jag kommer att tänka på den annars så oansenliga filmen Känd från TV där en förtvivlad och helt okänd författare övertygar en kändis att ge ut hans bok som så ivrigt refuserats av så många förlag. I filmen kastar sig förlagen givetvis över manuset när denne kändis väl utger sig för att vara verkets upphovsman.
Jag vill inte vara ytterligare en i raden som vräker ur sig hur illa det är med vår tids kändisfixering. Men vadå, liksom?
Låt mig istället vara den som lyfter fram de problem som uppstår när kändisskapet i sig blir en förutsättning för att praktiskt kunna påverka det samhälle vi alla lever i. Visst, ett visst mått av kändissamhälle kan jag leva med; handlar det om statsvetenskap kan man väl absolut plocka in rollodexare som Stig-Björn Lundgren att agera talking head.
Men när humorbloggare får företräde att kommentera rättspsykiatriska frågor blir det lite som när flygvärdinnan på bästa Killing-manér utbrister att piloten är död och försynt undrar om det finns någon bandymålvakt som kan flyga planet...
Uppdaterat: Schampoo Rising skriver intressant kring Schulman-gate här. Och dessutom tipsar bloggen med anledning av dessa samtida konstigheter om Världens sista roman av Daniel Sjölin som jag tänker läsa just därför!
And God Shuffled His Feet
... och så har jag lyckats slarva bort min Ipod Shuffle. Merde! Vad i hela friden är det med mig idag egentligen?
Värdelös
Tillbaka på jobbet efter att ha varit sjuk och helsike vad usel jag har varit idag. Dåligt tempo, värdelösa texter och tveksam arbetsmoral. Vad har hänt?
Jerrys egen nudelsoppa
Ingredienser: 1 påse nudlar, 3 dl kranvatten
Tilagning: Koka upp vattnet. Lägg sedan i nudlarna och sänk temperaturen på spisen. Koka i ett par minuter - inte för länge för då blir det gröt av nudlarna! Sedan häller du över kryddpåsen som finns i nudelpaketet, detta gör du sist för att inte koka bort all smak.
Serveringtips: Duka med kniv om du får främmande, annars räcker gaffel.
Tilagning: Koka upp vattnet. Lägg sedan i nudlarna och sänk temperaturen på spisen. Koka i ett par minuter - inte för länge för då blir det gröt av nudlarna! Sedan häller du över kryddpåsen som finns i nudelpaketet, detta gör du sist för att inte koka bort all smak.
Serveringtips: Duka med kniv om du får främmande, annars räcker gaffel.
Så beter vi oss på nätet!
Företaget Razorfish har i en amerikansk studie kartlagt våra nätbeteenden i rapporten Fast Forward: Designing For Constant Change. Underlaget är i tanigaste laget, men undersökningsresultaten är ändå intressanta att diskutera. Är dessa resultat indikativa? Särskiljer vi svenskar oss? Döm själv.
1. Tekniska hjälpmedel som RSS och Atom används flitigt av en mindre elit - andra ignorerar dessa funktioner helt. Detta indikerar att det finns en tydlig klyfta mellan hur webben används.
2. Få navigerar med hjälp av ordmoln, men i princip alla blir nyfikna på rubriker som Mest läst eller Mest kommenterat. Detta antyder att läsare intresserar sig för vad andra intresserar sig för i mycket större utsträckning än för vad sajtens innehållsskapare väljer att betona.
3. Video i alla former är fortsatt högintressant. Utvecklingen tycks bara fortsätta och även allt fler mindre vana internetanvändare tycks ladda upp och titta på video via nätet.
4. Nästan alla använder internet regelbundet för att göra research inför ett inköp. Varannan startar sin research på en sökmotor och de flesta intresserar sig mer för Användarkommentarer än Expertkommentarer.
5. Mobila datatjänster har ännu inte fått sitt stora genombrott. Relativt få utnyttjar de mobila teknologierna för att komma åt olika datatjänster. Beror detta på teknikutvecklingen, marknadsmodellerna eller på operatörerna?
1. Tekniska hjälpmedel som RSS och Atom används flitigt av en mindre elit - andra ignorerar dessa funktioner helt. Detta indikerar att det finns en tydlig klyfta mellan hur webben används.
2. Få navigerar med hjälp av ordmoln, men i princip alla blir nyfikna på rubriker som Mest läst eller Mest kommenterat. Detta antyder att läsare intresserar sig för vad andra intresserar sig för i mycket större utsträckning än för vad sajtens innehållsskapare väljer att betona.
3. Video i alla former är fortsatt högintressant. Utvecklingen tycks bara fortsätta och även allt fler mindre vana internetanvändare tycks ladda upp och titta på video via nätet.
4. Nästan alla använder internet regelbundet för att göra research inför ett inköp. Varannan startar sin research på en sökmotor och de flesta intresserar sig mer för Användarkommentarer än Expertkommentarer.
5. Mobila datatjänster har ännu inte fått sitt stora genombrott. Relativt få utnyttjar de mobila teknologierna för att komma åt olika datatjänster. Beror detta på teknikutvecklingen, marknadsmodellerna eller på operatörerna?
10 PR-lögner
Tänkvärd listning på bloggen Silicon Alley Insider om tio saker väl värda att se upp med som oerfaren (och erfaren!) PR-köpare.
Andra bloggare om pr, public relations.
Filt framför dun
Det är märkligt vad man funderar över när plötsligt en ofrivillig ledighet dyker upp. Som idag till exempel, när jag legat här i min säng med influensa, så har jag faktiskt funderat en hel del över mitt täcke. Efter idoga överläggningar har jag kommit fram till att jag inte alls tycker om detta täcke.
Detta är särskilt märkligt av två huvudsakliga orsaker:
1. Jag har ju tillbringat så pass mycket tid med mitt täcke att denna plötsliga insikt borde ha nått mig tidigare.
2. Det är absolut inget fel på mitt täcke. Det är äkta dun, det är tjockt och det var duktigt dyrt.
Men nu när jag dragit denna märkliga slutsats tycks jag inte undkomma det faktum att mitt täcke nu blivit helt omöjligt att sova tillsammans med. Det är för varmt, för mjukt och för bylsigt. Det är som att gå till sängs för att varje natt bli kvävd av en arg jättemarshmallow.
Istället har det idag slagit mig att jag saknar det täcke jag hade under min 15 månader långa värnplikt. Jag kallar det "täcke", men i själva verket var det snarast en förvuxen skrubbduk, ett taxhårigt filtstycke som med lätthet hade kunnat kväsa även den vildsintaste av logementsbränder.
Gott så, konstaterade jag snart, men vad betydde då egentigen denna ingivelse?
Var det så att jag undermedvetet närde en längtan efter det spartanska, det enkla, det okomplicerade? Eller var det månne en reaktion mot det bekväma, det tillrättalagda, det civiliserade? Eller, var det blott en primal manlig instinkt som gav sig till känna, en instinkt att vilja välja vadmal framför siden?
Svar på dessa frågor fann jag i vart fall aldrig, trots ihärdigt funderande.
Men, märkligt ändå vilka funderingar som faktiskt dyker upp den dagen man råkar drabbas av lite tid. Och som ett resultat därutav så ska jag absolut löpa den här linan ut - med eller utan influensa - och lista ut var tusan man kan få tag i en redig jävla filt!
Detta är särskilt märkligt av två huvudsakliga orsaker:
1. Jag har ju tillbringat så pass mycket tid med mitt täcke att denna plötsliga insikt borde ha nått mig tidigare.
2. Det är absolut inget fel på mitt täcke. Det är äkta dun, det är tjockt och det var duktigt dyrt.
Men nu när jag dragit denna märkliga slutsats tycks jag inte undkomma det faktum att mitt täcke nu blivit helt omöjligt att sova tillsammans med. Det är för varmt, för mjukt och för bylsigt. Det är som att gå till sängs för att varje natt bli kvävd av en arg jättemarshmallow.
Istället har det idag slagit mig att jag saknar det täcke jag hade under min 15 månader långa värnplikt. Jag kallar det "täcke", men i själva verket var det snarast en förvuxen skrubbduk, ett taxhårigt filtstycke som med lätthet hade kunnat kväsa även den vildsintaste av logementsbränder.
Gott så, konstaterade jag snart, men vad betydde då egentigen denna ingivelse?
Var det så att jag undermedvetet närde en längtan efter det spartanska, det enkla, det okomplicerade? Eller var det månne en reaktion mot det bekväma, det tillrättalagda, det civiliserade? Eller, var det blott en primal manlig instinkt som gav sig till känna, en instinkt att vilja välja vadmal framför siden?
Svar på dessa frågor fann jag i vart fall aldrig, trots ihärdigt funderande.
Men, märkligt ändå vilka funderingar som faktiskt dyker upp den dagen man råkar drabbas av lite tid. Och som ett resultat därutav så ska jag absolut löpa den här linan ut - med eller utan influensa - och lista ut var tusan man kan få tag i en redig jävla filt!
Har Schulman gett upp?
Hörde något om att mediefenomenet Alexander Schulman lagt bloggandet på hyllan. Kan det verkligen stämma? Eller är det bara ett stunt?
