Doktor Spinn

I total molekylär stillhet står tiden still. Därför är rörelse tid och tid rörelse - så även om det bara handlar om en en stråle av ljus genom ett mörkt och kallt universum, det rum där all denna rörelse snart omvandlas från en form av energi till en annan; allt i en oregelbunden - men av orsak och verkan ostoppbar! - kedjereaktion; en stundtals långsam, stundtals våldsam hyllning till det strålande ljuset, en oåterkallelig process som avsiktslöst tvingar universum att orgasmiskt kröka sin rumtidshorisont i denna materiens så egendomliga dödsdans.

Mitt i havet av alla soldränkta leenden och uppsluppna konversationer skriker min norrländska själ efter vemod, vemod, vemod. Så, jag lyssnar på den här vackra sången, en gång. Sedan lyssnar jag en gång till. Och en gång till, och en gång till, och en gång till; ända tills att jag kan känna bastrumman som bestämda knytnävsslag mot mitt bröst.

För ganska exakt tio år sedan, på en sunkig lägenhetsfest i centrala Kvissleby, i ett desperat försök att framstå som en man (pojke!) med en egen åsikt, så uttryckte jag klumpigt nog mitt förakt för Depeche Mode. Detta, mina damer och herrar, ångrar jag bittert idag. De är ju geniala! (Vilket man sällan själv är bör tilläggas, i synnerhet inte när man som 18-åring försöker kamma hem poäng på en sunkig lägenhetsfest i centrala Kvissleby.)

Great spirits have always found violent opposition from mediocrities. The latter cannot understand it when a man does not thoughtlessly submit to hereditary prejudices, but honestly and courageously uses his intelligence and fulfills the duty to express the results of his thought in clear form.

Lisah gör kreativ lokaljournalistik för SVT Östnytt:

Lilla Ödeshög ligger mitt emellan Linköping och Jönköping. Vilka hejar de egentligen på i ishockeyns SM-final? Kolla framförallt in de sköna snutarna i slutet.

Se inslaget här.

Tipstack till min före detta kollega Charlotta som mycket riktigt hade en känsla av att jag skulle uppskatta denna skönsång. Kaxig konsulthumor, verkligen!



Läs även: Livet som PR-konsult, del 1, Livet som PR-konsult, del 2

Svårt att inte beröras av den tragiska historien om lilla Engla. Visst finns det en del att säga kring mediernas rapportering av händelseförloppet, men just nu känns allt sådant rätt oviktigt i sammanhanget. Det enda man kan göra just nu är att konstatera att monster, de finns verkligen på riktigt.

Skönt på något sätt att det fortfarande görs musik med nerv i, musik som inte är så där förbannat stajlad och tillrättalagd. Den där konserten hade jag verkligen velat upplevt! Tipset fick jag på Facebook av Lisah - tackar, tackar.

Vilken inverkan har musiken på våra liv? På vägen hem från jobbet idag lyssnade jag på Kate Bush när plötsligt ett gammalt minne bubblar upp till ytan: När jag var sju år hade jag nämligen en VHS-kassett med henne som jag spelade om och om igen, alldeles säkert utan att förstå att jag i någon mening var (i brist på ett bättre ord) - kär.

Så på det sättet är det ju fantastiskt att 21 år senare kunna komma hem och - med bara några få knapptryck! - kunna leta upp det musikminne som så länge varit glömt. Det som då slår mig är inte hur fantastisk låten är, nej, det som slår mig är att jag till denna dag är svag för graciösa kvinnor med långt mörkt hår! Kan musikens makt verkligen vara så stor?

Jag ska öka publiceringstakten. Jag lovar. Jag hemsöks varje dag av tanken att individer, som jag respekterar och som investerar sin tid på att titta in här hos mig, allt som oftast möts av samma gamla innehåll! Vansinne!

Och jag har ju dessutom så mycket att säga! Hade jag bara tid skulle jag med lätthet kunna fylla den här bloggen både på bredden och på tvären med jerryfierade betraktelser - och det skulle dessutom vara en mycket angenäm sysselsättning!

Så att istället för att servera ursäkter lovar jag därför bot och bättring - här och nu! För om jag inte hittar tid är jag inte fri och om jag inte är fri måste jag vara en slav. Och det tänker jag vägra vara!

Jag gillar egentligen inte Paulo Coelho, men åndå fortsätter jag att läsa honom. Gillade inte Alkemisten och inte Veronica bestämmer sig för att dö. Men så läser jag Zahiren och åh vad bra den är! Det är litteratur och stor konst på samma gång. Varför skriver karln inte alla böcker på det här sättet?

Sorry för två Youtube-klipp på rad, men det är vår i luften och och jag har banne mig vårkänslor. Och vad passar väl då bättre än dessutom lista de tre vackrate bilar som någonsin byggts (och ja, självklart vill jag ha dem i grönt):

Min musiksamling gick ju åt helvete för någon vecka sedan, men i min mp3-spelare har jag några vackra sånger kvar - var och en ett själsligt uppvaknande för alla de dagar som påbörjas där nere i tunnelbanans eviga mörker.

Dagens pressagent ser på tidningen som buktalaren på sin docka. Han kan få den att säga vad han vill. Han betraktar den som målaren sin palett, sina färgtuber. Ur de oändliga tillgångarna på händelser kan en oändlig mängd mosaikeffekter trollas fram.

Sverigekännaren, trendoraklet och Wallpaper-grundaren Tyler Brûlé ska börja skriva för Financial Times igen. Äntligen en anledning att börja läsa den blaskan, med andra ord. Krönikan kommer precis som tidigare att heta Fast Lane och den rekommenderas varmt.

Någon som kommer ihåg The Desk där Tyler Brûlé var programledare, förresten?

Jag har en alldeles egen teori om att Fredrik Lindström en gång försökte göra lika snygg tv med sitt program Världens modernaste land där den tafatte sidekicken Peter Englund aldrig kunde förmå att ge programmet den skönt designade känslan som The Desk hade.

Karins kommentar på inlägget Underhållning till döds är insiktsfullt och förtjänar en egen postning:

I en valarbetarenkät som jag analyserat fanns en tydlig skillnad mellan hur "lågaktiva" och "högaktiva" valarbetare tagit till sig information. De som deltog i många aktiviteter (valstuga, mässa, flygbladsutdelning mm) använde också många källor (webb, tidningar, radio, interna dokument, samtal). De som deltog i få aktiviteter tyckte att de fick bäst information om vad deras parti stod för via TV. Frågan som fortfarande hänger i luften är: blev de aktiva det för att de hade information, eller sökte de information för att de var aktiva?

Min egen tolkning är att snuttifieringen och dramaturgin (polariseringen) i TV-mediet gör att fokus hamnar på detaljer snarare än på helheten. Jag tror att bristen på sammanhang passiviserar: Medborgarna tror att de är dumma som inte förstår, eller att de redan fått veta allt de behöver. I båda fallen slutar de söka information själva och blir passiva.

Följande skickade jag i ett mejl till sju personer i styrande samhällsställning och fick noll respons, total tystnad...

Alla studier som jag har hittat visar att journalisterna springer på dagstrend och det gynnar inte en organisation som försöker ta långsiktigt ansvar. I dag presenterar medierna opinionssiffror som de vore idrottsresultat eller intellektuellt smågodis. Det är för politiken vad kvartalskapitalismen är för företagandet.

TV har alldeles för stor genomslagskraft i förhållande till vad som är nyttigt för medborgarna. Förutom det mest uppenbara (rörlig bild och ljud = lättillgänglig informationsbärare) baserar sig genomslaget troligen delvis på att public service hade hög trovärdighet när de var ensamma på marknaden och staten tog ansvar för vad som sändes. Med de kommersiella kanalernas spridning minskar mediets totala trovärdighet. Mediets lockelse minskar också till och med i USA som är världens mesta TV-tittar-nation vilket naturligtvis beror på att på webben får man TV med interaktivitet (ta del av materialet när det passar dig) och oändliga ämnes- och fördjupningsmöjligheter.

Enligt denna min tolkning kan alltså "träsk-TV:s" sjunkande kvalitet paradoxalt nog bidra till att folk faktiskt börjar bry sig igen...? Min uppfattning är att samhället kan och bör stötta aktiveringen av individer, både genom källkritiska diskussioner i alla sammanhang och genom att utveckla forum med bättre helhetssyn på webben, i print och i etermedier.

(Tack för kommentaren, Karin! Tar för givet att det är okej att jag lägger upp den så här, säg till annars om du av någon anliedning skulle vilja att jag plockar ner den.)

Fick nyss en kommentar i kommentarsfältet:

Postat av: frågande
Du som har koll på pr-branschen, kan det verkligen stämma att er konkurrent TurbolinPR har värvat Thorbjörn Fälldin som rådgivare?!? www.turbolinpr.se
2008-apr-01 @ 14:23

Okej, hade inte riktigt föreställt mig Turbolin PR som särskilt tunga inom public affairs och lobbying - men alla kan väl utveckla sin affär... Frågan är bara vad de lockade herr Fälldin med?

Nåväl, i tider där Schyman och sosse-Göran rekryteras kanske gamle Fälldin kunde ha varit ett tillskott. Men, så är det också den 1 april idag. Och jag gissar att den anonyma kommentaren ovan kommer från Turbolin PR själva.

Roligt var det i alla fall. PR-humor, lksom. Och jag tror minsann att jag är före Dagens Media och Resume igen.