Den politiska kristallkulan
Så här en bit in på Alliansens mandatperiod är det skoj att titta tillbaka på min gamla prognos inför valet 2006. Inte så illa förutspått, inte sant?
Köksveckan är ett föredöme
Köksveckan (som omnämns i föregående postning) är Dagens Medias blogg för de egna anställda. Företagsbloggar brukar i regel vara trista och torra, men Köksveckan är utan konkurrens Sveriges mest transparenta (och därmed mest intressanta) företagsblogg.
Att Dagens Media vågar låta de anställda blogga fritt visar på mod och en förståelse för reglerna i det nya medielandskapet. Paradoxen är dock att Dagens Medias redaktör RvdB i tid och otid ändå lyckas hamna i konflikt med bloggarna själva...
Att Dagens Media vågar låta de anställda blogga fritt visar på mod och en förståelse för reglerna i det nya medielandskapet. Paradoxen är dock att Dagens Medias redaktör RvdB i tid och otid ändå lyckas hamna i konflikt med bloggarna själva...
Brittiska PR-konsulter
Så jobbar brittiska PR-konsulter, enligt Martin på Köksveckan. En smula annorlunda mediekultur i UK, månne? Eller tror brittiska PR-konsulter att svenska journalister är mer samarbetsvilliga än sina brittiska motsvarigheter?
Nåväl, oavsett i vilket land avsändaren arbetar borde det vara skottpengar på den konsult som ringer och undrar "om pressmeddelandet egentligen kom fram". Känner mig för övrigt tveksam till att jobba med PR i UK.
Nåväl, oavsett i vilket land avsändaren arbetar borde det vara skottpengar på den konsult som ringer och undrar "om pressmeddelandet egentligen kom fram". Känner mig för övrigt tveksam till att jobba med PR i UK.
Veckans citat: Annina Rabe
[...] ibland förvånar det mig att jag fortfarande håller på med det här yrket när jag tycker så genuint illa om att skriva. Alltså, missförstå mig rätt nu, jag ogillar inte allt med skrivandet. Snarare tvärtom: jag gillar i princip allt med det, utom just själva skrivandet då.
Läs mer på Shampoo Rising.
Läs mer på Shampoo Rising.
Målgrupper vs. Publiker
Varför pratar man om målgrupper i PR-branshen? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Utmärkande för målgrupper är att de avgränsas demografiskt efter parametrar som ålder, kön, köpkraft, geografisk position - eller vad det nu kan vara. Målgruppssegmentering har alltid varit grunden för förståelsen av hur den stora massan är sammansatt.
Att tala om målgrupper är enkelt, något alla kan göra. I medievärlden faller det sig extra naturligt eftersom olika kanaler har olika spridningsområden och olika penetration. Vill du veta hur den typiska tittaren, läsaren, lyssnaren ser ut så är målgruppsbeskrivningar en bra modell. Målgruppstänkandet ger oss också en bra bild över våra konsumtionsvanor:
Vilka kör SUV:ar, vilka handlar på Konsum och vilka kan tänka sig att köpa Sensodyne tandkräm?
För att förklara målgruppssegmenteringens nytta kan du tänka dig ett företag som säljer blöjor. Var ska du annonsera för att få bäst effekt? Lämpligen betalar du inte dyrt för att synas i trendiga magasin eller i väldigt unga stadsdelar. Avfolkningsorter med åldrande befolkningar i Norrlands inland är inte heller att rekommendera. På något plan är det cyniskt - förstås - men det är så det fungerar.
Att målgruppstänkandet smittar av sig på PR-branschen kan förklaras av den starka kopplingen mellan PR och publicitet. Att tala publicitet är att tala om penetration, upplaga och geografisk spridning - allt tydligt kopplat till de demografiska banden mellan tittarna, läsarna och lyssnarna.
Problemet är att målgruppstänkandet gör PR-aktiviteterna trubbigare än vad de faktiskt behöver vara. Att förstå exakt varför är inte helt enkelt eftersom vi måste sluta tänka på kommunikation som en linjärt enkelriktad process mellan sändare och mottagare. Den linjära modellen i vissa sammanhang användbar (som till exempel när det gäller att förklara varför utomhusannonseringen ser olika ut i Rinkeby och Täby), men i PR-sammanhang behöver vi en annan förklaringsmodell.
Jag antyder alltså att kraften hos PR-investeringar kan frigöras genom att bättre förstå den du vill kommunicera med. Uttryckt på det sättet låter det kanske självklart, men särskilt uppenbart är det sällan.
Svaret ligger i själva begreppet PR - de relationer en organisation har till sina publiker. Inför en planerad PR-aktivitet behöver organisationens omvärld kategoriseras utefter vilken relation de olika grupperingarna har i förhållande till organisationen. Alltså inte utifrån var de bor eller vad de jobbar med. En sådan segmentering (av det som i PR-litteraturen kallas för publiker) är oerhört verkningsfull.
Den första avgränsningen är grundläggande och enkel. Du sorterar bort de publiker som inte har betydelse för organisationens framgång eller fall (att kommunicera kostar tid och pengar och därför vill du inte ödsla resurser på att nå människor som i alla fall är oviktiga för din verksamhet). Därefter sorterar du organisationens publiker utefter den relation de idag har till organisationen.
I det här arbetet kommer du att se att vissa publiker gillar din organisation. Andra ogillar den. Vissa kommunicerar sina åsikter offentligt, andra i mer informella sammanhang. Andra saknar åsikt eller kännedom - men skulle med relativt små kommunikationsinsatser kunna förvandlas från latenta till aktiva publiker.
När du sedan har kartlagt organisationens publiker har du en karta att navigera dig fram med dina PR-insatser, en karta långt mer verkningsfull än någon som helst sorts målgruppssegmentering. Det är utifrån denna karta som du formulera kommunikationsbudskap som är strategiska - på riktigt.
Kanske börjar du att titta på organisationens aktiva opponenter - hur mycket resurser skulle krävas för att omvända dem? Kanske är det mer kostnadseffektivt att formulera budskap som blidkar dem, snarare än att formulera budskap som ytterligare provocerar dem? Kanske är det smartare att istället lägga mest resurser på att kommunicera med de latenta publiker som med relativt lite övertalning kan förvandlas till ambassadörer?
Det är utifrån en sådan förståelse av organisationens marknad som den strategiska kommunikatören navigerar sig fram. I steg två gäller att lista ut via vilka kanaler de viktigaste publikerna inhämtar sin information utifrån vilken de sedan bildar sina uppfattningar!
För i grund och botten drivs all PR av tvistefrågor:
Fundera själv över hur din relation till olika organisationer ser ut. Tänk på alla organisationer som du inte tycker illa om. Gemensamt här är att de inte har gjort något för att reta dig. Tänk på alla organisationer som du tycker om. Gemensamt för alla dem är att de står för något som tilltalar dig. Vad tycker du om alla organisationer du inte känner till. Inget. Vilken relation har du till dem? Ingen.
Kanske är det väldigt få som alls har en relation till organisationen du företräder? Kanske finns det en aktiv publik som har dåliga erfarenheter av en viss produkt eller tjänst och som aktivt kommunicerar sitt missnöje till marknaden? I alla relationer är den upplevda verkligheten absolut och den faktiska verkligheten obetydlig. Relationer bygger på tillit och kommunikation, inte på fakta och bevis.
Att förstå den här grundläggande processen, att förstå varför demografisk segmentering är ett trubbigt verktyg i relationsskapande sammanhang, är grunden för att kunna utnyttja den inneboende kraften hos PR. Det är också ett av många sätt att förstå att PR är ett kirurgiskt instrument som handlar lika mycket om att synas och verka på rätt sätt vid rätt tillfälle som att faktiskt också inte synas emellanåt.
Att tala om målgrupper är enkelt, något alla kan göra. I medievärlden faller det sig extra naturligt eftersom olika kanaler har olika spridningsområden och olika penetration. Vill du veta hur den typiska tittaren, läsaren, lyssnaren ser ut så är målgruppsbeskrivningar en bra modell. Målgruppstänkandet ger oss också en bra bild över våra konsumtionsvanor:
Vilka kör SUV:ar, vilka handlar på Konsum och vilka kan tänka sig att köpa Sensodyne tandkräm?
För att förklara målgruppssegmenteringens nytta kan du tänka dig ett företag som säljer blöjor. Var ska du annonsera för att få bäst effekt? Lämpligen betalar du inte dyrt för att synas i trendiga magasin eller i väldigt unga stadsdelar. Avfolkningsorter med åldrande befolkningar i Norrlands inland är inte heller att rekommendera. På något plan är det cyniskt - förstås - men det är så det fungerar.
Att målgruppstänkandet smittar av sig på PR-branschen kan förklaras av den starka kopplingen mellan PR och publicitet. Att tala publicitet är att tala om penetration, upplaga och geografisk spridning - allt tydligt kopplat till de demografiska banden mellan tittarna, läsarna och lyssnarna.
Problemet är att målgruppstänkandet gör PR-aktiviteterna trubbigare än vad de faktiskt behöver vara. Att förstå exakt varför är inte helt enkelt eftersom vi måste sluta tänka på kommunikation som en linjärt enkelriktad process mellan sändare och mottagare. Den linjära modellen i vissa sammanhang användbar (som till exempel när det gäller att förklara varför utomhusannonseringen ser olika ut i Rinkeby och Täby), men i PR-sammanhang behöver vi en annan förklaringsmodell.
Jag antyder alltså att kraften hos PR-investeringar kan frigöras genom att bättre förstå den du vill kommunicera med. Uttryckt på det sättet låter det kanske självklart, men särskilt uppenbart är det sällan.
Svaret ligger i själva begreppet PR - de relationer en organisation har till sina publiker. Inför en planerad PR-aktivitet behöver organisationens omvärld kategoriseras utefter vilken relation de olika grupperingarna har i förhållande till organisationen. Alltså inte utifrån var de bor eller vad de jobbar med. En sådan segmentering (av det som i PR-litteraturen kallas för publiker) är oerhört verkningsfull.
Den första avgränsningen är grundläggande och enkel. Du sorterar bort de publiker som inte har betydelse för organisationens framgång eller fall (att kommunicera kostar tid och pengar och därför vill du inte ödsla resurser på att nå människor som i alla fall är oviktiga för din verksamhet). Därefter sorterar du organisationens publiker utefter den relation de idag har till organisationen.
I det här arbetet kommer du att se att vissa publiker gillar din organisation. Andra ogillar den. Vissa kommunicerar sina åsikter offentligt, andra i mer informella sammanhang. Andra saknar åsikt eller kännedom - men skulle med relativt små kommunikationsinsatser kunna förvandlas från latenta till aktiva publiker.
När du sedan har kartlagt organisationens publiker har du en karta att navigera dig fram med dina PR-insatser, en karta långt mer verkningsfull än någon som helst sorts målgruppssegmentering. Det är utifrån denna karta som du formulera kommunikationsbudskap som är strategiska - på riktigt.
Kanske börjar du att titta på organisationens aktiva opponenter - hur mycket resurser skulle krävas för att omvända dem? Kanske är det mer kostnadseffektivt att formulera budskap som blidkar dem, snarare än att formulera budskap som ytterligare provocerar dem? Kanske är det smartare att istället lägga mest resurser på att kommunicera med de latenta publiker som med relativt lite övertalning kan förvandlas till ambassadörer?
Det är utifrån en sådan förståelse av organisationens marknad som den strategiska kommunikatören navigerar sig fram. I steg två gäller att lista ut via vilka kanaler de viktigaste publikerna inhämtar sin information utifrån vilken de sedan bildar sina uppfattningar!
För i grund och botten drivs all PR av tvistefrågor:
Fundera själv över hur din relation till olika organisationer ser ut. Tänk på alla organisationer som du inte tycker illa om. Gemensamt här är att de inte har gjort något för att reta dig. Tänk på alla organisationer som du tycker om. Gemensamt för alla dem är att de står för något som tilltalar dig. Vad tycker du om alla organisationer du inte känner till. Inget. Vilken relation har du till dem? Ingen.
Kanske är det väldigt få som alls har en relation till organisationen du företräder? Kanske finns det en aktiv publik som har dåliga erfarenheter av en viss produkt eller tjänst och som aktivt kommunicerar sitt missnöje till marknaden? I alla relationer är den upplevda verkligheten absolut och den faktiska verkligheten obetydlig. Relationer bygger på tillit och kommunikation, inte på fakta och bevis.
Att förstå den här grundläggande processen, att förstå varför demografisk segmentering är ett trubbigt verktyg i relationsskapande sammanhang, är grunden för att kunna utnyttja den inneboende kraften hos PR. Det är också ett av många sätt att förstå att PR är ett kirurgiskt instrument som handlar lika mycket om att synas och verka på rätt sätt vid rätt tillfälle som att faktiskt också inte synas emellanåt.
Andra bloggare om publiker, målgrupper, pr, public relations, kanaler, medieval, demografi, segmentering, psykografi.
Frozen New York
Det här är ett coolt stunt och det skulle vara riktigt häftigt att iscensätta något liknande på Stureplan eller Sergels torg. Någon som har en idé om hur man skulle kunna koppla det här till affärsnytta?
Uppdaterat: Anders Sjöman bloggar om fenomenet "flashmob". Tipstack till Markus C.
Aktivitet: Gå med i Facebook-gruppen Stockholm Flashmob.
Aktivitet: Gå med i Facebook-gruppen Stockholm Flashmob.
Frankfurt
Sitter på ett hotellrum i Frankfurt och väntar på första flyget till Arlanda i morgon bitti. Lufthansas flyg från Barcelona blev försenat och jag missade anslutningen. Kommer på mig själv med att stanna upp, titta ut genom fönstret och fundera:
Det som kändes så självklart för ett par dagar sedan känns nu dunkelt, grumligt och förtvivlat. Och jag tror faktiskt inte att det är något som jag inbillar mig, inte den här gången.
Det som kändes så självklart för ett par dagar sedan känns nu dunkelt, grumligt och förtvivlat. Och jag tror faktiskt inte att det är något som jag inbillar mig, inte den här gången.
Andra bloggare om hopplöshet, lufthansa, sheraton, hotell, resedagbik, arlanda, barcelona, frankfurt.
Jennifer och jag
Har precis ett sånt där "livet-har-sina-goda-stunder-tillfälle": Sitter på mitt femstjärniga hotellrum, har hängt in mina skjortor och roomservice har precis levererat en hamburgertallrik och till efterrätt lite hasselnötsglass. Nu är det bara jag, fjärrkontrollen och Jennifer Love Hewitt i widescreen på Fox.
Nu tänker förstås alla grabbar på vad alla grabbar tänker på när det handlar om hotellrum och betal-tv, eller hur? Men inte jag. Jag är en fin människa nämligen. En fin människa som ska smälta maten tillsammans med Jennifer, ta ett bubbligt bad och därefter gosa ned mig i sängen med ett par avsnitt av West Wing.
Och i morgon blir det PR-snack med byråfolk från hela Europa! Tjohoo!
Nu tänker förstås alla grabbar på vad alla grabbar tänker på när det handlar om hotellrum och betal-tv, eller hur? Men inte jag. Jag är en fin människa nämligen. En fin människa som ska smälta maten tillsammans med Jennifer, ta ett bubbligt bad och därefter gosa ned mig i sängen med ett par avsnitt av West Wing.
Och i morgon blir det PR-snack med byråfolk från hela Europa! Tjohoo!
Andra bloggare om pr, public relations, hotell, roomservice, west wing, jennifer love hewitt, tv, bubbelbad.
Out of Office Reply
Idag sticker jag på tjänsteresa till Barcelona, så det kan nog bli lite stiltje här på bloggen till åtmionstone onsdag kväll. Men nu ska här snackas PR och teknik från morgon och kväll i ett par dagar!
Gåshud
Att det ännu i våra dagar finns kristna förbluffar mig. Att sedan Josiah Bartlet inte argumenterar lika förtjänstfullt som mig kring de troendes villfarelser, ja det må vara hänt - men poängen, den går fram.
.
.
Andra bloggare om the west wing, vita huset, bartlet, ateism, religion, kristendom, inbillning, sinnessvaghet.
Klantigt av Ideal PR
Med anledning av att Gudrun Schyman blir PR-konsult tänkte jag kolla in hemsidan för Ideal PR. Givetvis skriver jag www.idealpr.se i adressfältet.
Då hamnar jag hos en PR-byrå som enligt egen uppgift heter Pop n Roll och som startar upp verksamhet den 1 mars 2008. Givetvis gratulerar de Gudrun till det nya jobbet och erbjuder henne att få överta domänen gratis mot att hon ringer och ber om dem.
Tilltaget är skojigt och jag kan tänka mig att Pop n Roll inte tänker satsa på att bli en strategibyrå med uppdrag inom issues management, public affairs och corporate communications, utan snarare syssla med kreativa koncept för konsumentmarknaden och då kan ju den här typen av upptåg tilltala potentiella PR-köpare.
Men Ideal PR har onekligen klantat sig. Den domänen ska de helt enkelt ha kontroll på innan de släpper en så här stor nyhet. Allt annat är tjänstefel för en kommunikationsbyrå - hur nystartad den än är!
Här hittar du domänparkeringen. Passa på att anmäla dig till festen, det har jag gjort!
Då hamnar jag hos en PR-byrå som enligt egen uppgift heter Pop n Roll och som startar upp verksamhet den 1 mars 2008. Givetvis gratulerar de Gudrun till det nya jobbet och erbjuder henne att få överta domänen gratis mot att hon ringer och ber om dem.
Tilltaget är skojigt och jag kan tänka mig att Pop n Roll inte tänker satsa på att bli en strategibyrå med uppdrag inom issues management, public affairs och corporate communications, utan snarare syssla med kreativa koncept för konsumentmarknaden och då kan ju den här typen av upptåg tilltala potentiella PR-köpare.
Men Ideal PR har onekligen klantat sig. Den domänen ska de helt enkelt ha kontroll på innan de släpper en så här stor nyhet. Allt annat är tjänstefel för en kommunikationsbyrå - hur nystartad den än är!
Här hittar du domänparkeringen. Passa på att anmäla dig till festen, det har jag gjort!
Andra bloggares om gudrun schyman, pop n roll, vänsterpartiet, pr, public relations, domänskojeri, domänparkering, ideal pr.
Hellre Schyman än Persson
Gudrun Schyman blir PR-konsult hos Ideal PR. Tidigare har Göran Persson uppmärksammats sedan han blev konsult på JKL. Andra kända PR-konsulter är den folkpartiets skandalomsusade Johan Jakobsson som hamnade hos Kreab och Cecilia Stegö-Chilo som hamnade hos Springtime. Eller rätt nyligen när Sund värvade Stig-Björn Lundgren.
På kort tid ökar kännedomen hos allmänheten om att det existerar en PR-bransh som sysslar med att påverka människor på olika sätt. Men vad innebär det att den klarast lysande stjärnan på den absoluta vänsterkanten nu säljer sina tjänster åt olika särintressen?
Det här är en ideologisk diskussion med implikationer främst för vänsterblocket och kanske inte så mycket en fråga för PR-branschen. Säga vad man vill om Schymans ideologi, men en duktig kommunikatör är hon utan tvekan!
Matchat med hennes förståelse för politik hör hon paradoxalt nog hemma i PR-branschen. På ett sätt föredrar jag därför att ha Schyman som branschkollega framför Göran Persson. Jag vill att branschen ska företrädas av duktiga kommunikatörer - inte av osympatiska föredettinigar med mäktiga nätverk.
Andra bloggare om gudrun schyman, göran persson, pr, public relations, pr-konsult, pr-branschen, vänsterpartiet, ideal pr, jkl, springtime, ideologi.
En intetsägande text
Inser att jag borde recensera resan till Warszawa, lite som jag gjorde med Paris om någon minns? Men det är lite fullt upp just nu, så jag känner att jag liksom inte riktigt hinner med mig - fastän jag egentligen inte vill något annat än att ta med mig min lilla Mac till närmaste café och bara blogga bort en timme eller två.
Jag var ju sjuk från och till, sedan försvann ju ett par dagar i och med kickoffen och dessutom ska jag vara bortrest ett par dagar nästa vecka - trots att det är mycket att göra. Så vi får se om jag får ur mig något läsbart innan jag sticker till Barcelona på söndag. Eller lördag, om jag åker ned en dag i förväg.
Undanflykter fins det i alla fall gott om, som ni märker. Jag har massa sköna grejer att blogga om, men jag får liksom inte ro att sätta mig ner, tänka efter och sedan skriva något vettigt. Istället ska jag nu gå och lägga mig tidigt för en gångs skull; jag har ett nytt nummer av KIng och lite sköna avsnitt av The West Wing på datorn!
Jag var ju sjuk från och till, sedan försvann ju ett par dagar i och med kickoffen och dessutom ska jag vara bortrest ett par dagar nästa vecka - trots att det är mycket att göra. Så vi får se om jag får ur mig något läsbart innan jag sticker till Barcelona på söndag. Eller lördag, om jag åker ned en dag i förväg.
Undanflykter fins det i alla fall gott om, som ni märker. Jag har massa sköna grejer att blogga om, men jag får liksom inte ro att sätta mig ner, tänka efter och sedan skriva något vettigt. Istället ska jag nu gå och lägga mig tidigt för en gångs skull; jag har ett nytt nummer av KIng och lite sköna avsnitt av The West Wing på datorn!
50 questions
Jag får ju aldrig några utmaningar (stackars mig!), så jag kör en copy/paste på Facebook-applikationen Interview (apropå just Facebook-applikationer). Pretentiöst och en smula introvert förstås, men hej vafan: det här är ju trots allt bara en blogg.
What is your favorite song of all time?
Smells Like Teen Spirit with Nirvana.
What is your biggest turn on?
A dirty look from a good girl.
What motivates you?
I must be inspired to be motivated.
Favorite perfume?
Dior Homme.
If you could pick anyone dead or alive to have lunch with, who would it be?
Charles Darwin.
What language would you like to speak fluently?
Italian.
What is your dream job?
Spin doctor.
Why are you taking this interview?
I'm a narcissist.
Close your eyes for a moment, who pops into your head?
For some reason, Iggy Pop.
If you could live anywhere in the world where would it be?
Stockholm.
What makes you cry?
Bad writing.
Who was your hero as a child?
Tintin.
If you had only six months to live, what would you do first?
Get laid.
Who do you admire most?
Charles Darwin.
Do you have any tattoos, and if so what and where?
I leave tattoos for convicts, bikers, and prostitutes.
Get the number or give the number?
You can have my business card.
What size shoe do you wear?
43/44.
What is your favorite clothing brand?
I like clothes without logotypes.
If you had to pick one car, which would it be?
A Dodge Fastback like the one Steve McQueen drives in Bullit.
Define yourself in 3 words.
Writes. Like. God.
What is your favorite TV show?
The West Wing and Twin Peaks.
Where do you want to travel next?
New York.
What is your favorite place?
Hörningsholm 180.
If you could have one super human power what would you choose?
I would like to be able to control people's thoughts.
Favorite body part?
Body Combat.
Do you like bananas?
It's complicated.
How tall are you?
185 cm.
What is your favorite song of all time?
Smells Like Teen Spirit with Nirvana.
What is your biggest turn on?
A dirty look from a good girl.
What motivates you?
I must be inspired to be motivated.
Favorite perfume?
Dior Homme.
If you could pick anyone dead or alive to have lunch with, who would it be?
Charles Darwin.
What language would you like to speak fluently?
Italian.
What is your dream job?
Spin doctor.
Why are you taking this interview?
I'm a narcissist.
Close your eyes for a moment, who pops into your head?
For some reason, Iggy Pop.
If you could live anywhere in the world where would it be?
Stockholm.
What makes you cry?
Bad writing.
Who was your hero as a child?
Tintin.
If you had only six months to live, what would you do first?
Get laid.
Who do you admire most?
Charles Darwin.
Do you have any tattoos, and if so what and where?
I leave tattoos for convicts, bikers, and prostitutes.
Get the number or give the number?
You can have my business card.
What size shoe do you wear?
43/44.
What is your favorite clothing brand?
I like clothes without logotypes.
If you had to pick one car, which would it be?
A Dodge Fastback like the one Steve McQueen drives in Bullit.
Define yourself in 3 words.
Writes. Like. God.
What is your favorite TV show?
The West Wing and Twin Peaks.
Where do you want to travel next?
New York.
What is your favorite place?
Hörningsholm 180.
If you could have one super human power what would you choose?
I would like to be able to control people's thoughts.
Favorite body part?
Body Combat.
Do you like bananas?
It's complicated.
How tall are you?
185 cm.
Jag älskar att äga
Riktigt finurlig den där Facebook-applikationen där man kan köpa och sälja folk till höger och vänster. Jag har till exempel blivit köpt av the real mymlan som döpte om mitt smeknamn från Mr President till alnödrägg. Jag hade god lust att köpa henne och visa vem som bestämmer, men jag hade fan inte råd.
Inte nog med det, hon köpte bort Tyskungen från mig också, men honom hade jag åtminstone råd att köpa tillbaka. Ha!
Dock har jag köpt alla mina kollegor. Inklusive mina chefer. Och min gamla rektor. Och några kompisar. Och några halvkompisar mest för att de har coola jobb. Och tjejerna har jag successivt börjat märka upp med Property of Jerry Silfwer. Åh, vilken p.i.m.p. jag är.
Var det inte förresten ungmoderaterna som sa det rätt bra en gång i tiden? Jag älskar att äga.
Inte nog med det, hon köpte bort Tyskungen från mig också, men honom hade jag åtminstone råd att köpa tillbaka. Ha!
Dock har jag köpt alla mina kollegor. Inklusive mina chefer. Och min gamla rektor. Och några kompisar. Och några halvkompisar mest för att de har coola jobb. Och tjejerna har jag successivt börjat märka upp med Property of Jerry Silfwer. Åh, vilken p.i.m.p. jag är.
Var det inte förresten ungmoderaterna som sa det rätt bra en gång i tiden? Jag älskar att äga.
Demografiskt, Timrå IK
Fick höra en rolig rolig historia:
En nyinflyttad lärare i Timrå försöker ställa sig in hos sina nya elever genom att fråga dem om de hejar på hemmafavoriterna i ishockeyns elitserie, Timrå IK. Alla elever räcker upp handen - utom Lisa.
Läraren: Vilket hockeylag hejar du på, Lisa?
Lisa: Jag hejar på Sundsvall Hockey.
Läraren: Varför hejar du på Sundsvall Hockey, de spelar ju inte ens i elitserien?
Lisa: Jag hejar på Sundsvall Hockey eftersom min familj hejar på Sundsvall Hockey.
Läraren: Men du behöver inte göra precis som dina familj, eller hur? Tänk om din mamma vore ett luder, din pappa ett fyllo och din bror en biltjuv?
Lisa: Jo det är sant, då hade jag nog hejat på Timrå IK.
En nyinflyttad lärare i Timrå försöker ställa sig in hos sina nya elever genom att fråga dem om de hejar på hemmafavoriterna i ishockeyns elitserie, Timrå IK. Alla elever räcker upp handen - utom Lisa.
Läraren: Vilket hockeylag hejar du på, Lisa?
Lisa: Jag hejar på Sundsvall Hockey.
Läraren: Varför hejar du på Sundsvall Hockey, de spelar ju inte ens i elitserien?
Lisa: Jag hejar på Sundsvall Hockey eftersom min familj hejar på Sundsvall Hockey.
Läraren: Men du behöver inte göra precis som dina familj, eller hur? Tänk om din mamma vore ett luder, din pappa ett fyllo och din bror en biltjuv?
Lisa: Jo det är sant, då hade jag nog hejat på Timrå IK.
Warszawa
Det blir stiltje här på bloggen ett par dagar, jag ska nämligen till Warszawa med företaget på vad som kan bli en mycket blöt kickoff. Förhoppningsvis kan den polska vodkan ta död på min förkylning. Vi hörs igen på söndag kväll!
Antiklimax för Newsdesk
En kollega höll upp ett uppslag av Dagens Media mot mig idag på kontoret. Hon tänkte väl att jag skulle gå i taket och mycket riktigt började jag gorma om att Newsdesk nu fan hade trampat över, att de hade dålig koll och att någon där borta borde ta en PR-kurs.
Anledningen var den stora rubriken på Kristoffer Björkmans insändare "Sociala medier gör PR överflödigt" som oblygt slagits upp ordentligt. När jag så kommer hem har jag god lust att skälla ut någon, sjuk och utarbetad som jag är, och surfade in på Björmans blogg PR 2.0.
Där möts jag av något som måste betecknas som ett antiklimax. Tydligen har Dagens Media satt rubriken fel. Det skulle egentligen ha stått "Miljarder PR-kronor i papperskorgen". Där ser man hur det kan gå. (Kristoffer Björkman lär få förklara sig för både en och annan PR-byrå framöver, misstänker jag.)
Jag som hade god lust att skälla av mig. Hrmpf.
Men, detta innebär inte att Björkman skulle ha rätt i sak, tillägger jag därför skyndsamt. PR-byråer kan bli bättre på att utnyttja kraften hos sociala medier, visst. Men vad Newsdesk hoppas på är att företagen ska ladda upp sina pressmeddelanden på deras sajt.
Det vore därför intressant att höra Björkman gissa hur stor procent av Newsdesks alla pressmeddelanden som faktiskt genererat publicitet utan traditionella medierelationer med lur i hand? Möjligen blir Björkman den siste att inse att pressmeddelandets dalande effekt har med dess format att göra, inte med vilken kanal man väljer för distributionen.
Anledningen var den stora rubriken på Kristoffer Björkmans insändare "Sociala medier gör PR överflödigt" som oblygt slagits upp ordentligt. När jag så kommer hem har jag god lust att skälla ut någon, sjuk och utarbetad som jag är, och surfade in på Björmans blogg PR 2.0.
Där möts jag av något som måste betecknas som ett antiklimax. Tydligen har Dagens Media satt rubriken fel. Det skulle egentligen ha stått "Miljarder PR-kronor i papperskorgen". Där ser man hur det kan gå. (Kristoffer Björkman lär få förklara sig för både en och annan PR-byrå framöver, misstänker jag.)
Jag som hade god lust att skälla av mig. Hrmpf.
Men, detta innebär inte att Björkman skulle ha rätt i sak, tillägger jag därför skyndsamt. PR-byråer kan bli bättre på att utnyttja kraften hos sociala medier, visst. Men vad Newsdesk hoppas på är att företagen ska ladda upp sina pressmeddelanden på deras sajt.
Det vore därför intressant att höra Björkman gissa hur stor procent av Newsdesks alla pressmeddelanden som faktiskt genererat publicitet utan traditionella medierelationer med lur i hand? Möjligen blir Björkman den siste att inse att pressmeddelandets dalande effekt har med dess format att göra, inte med vilken kanal man väljer för distributionen.
Andra bloggare om newsdesk, pr, public relations, sociala medier, tryckfelsnisse, dagens media, pressmeddelanden, publicitet.
PR-branschens ansvar
Gästbloggare Linda Waxin
PR-konsult och trendspanare
Det är i sällskap med en tydlig bekymmersrynka jag läser Björn Sunesons krönika på Efterbörsen idag 080212. Som erfaren journalist hävdar han att företagsledare av idag låter som rena "PR-maskinerna". Han syftar på slingrande politikersvar och citat upprapade ur årsredovisningsminnet. Björn saknar 70-talets raka svar, mänskliga uttryck, faktiska svagheter och genuina engagemang.
Som PR-konsult känner jag mig delvis, å branschens vägnar, träffad. Det är ju trots allt vi som slipar dem, företagsledarna. Genom medieträning, budskapsträning, paketerade vinklar och intervjubriefer. Vi skriver deras debattartiklar och skapar deras anföranden.
Men här har vi PR-människor ett stort ansvar. Vårt jobb är inte att slipa bort åsikter och engagemang. Vår uppgift är att hjälpa ekonomer, ingenjörer och entreprenörer att spetsa till och tydliggöra sina ståndpunkter. Så att de kan tränga igenom bruset och göra sina röster hörda och förstådda.
Vi ska ge deras hjärtefrågor en hög och klar röst. Inte lägga strömlinjeformade citat i var mans mun.
Vi har även ett ansvar mot läsarna och deras ambassadörer journalisterna, då vi ofta är länken mellan näringslivet och media. Det finns som bekant en utbredd rädsla och misstänksamhet bland företagsledar. Minsta lilla felsägning kan märkas på den sista raden. Den journalistiska rapporteringen är bevisligen kritisk för företagens verksamhet. Vi måste därför skapa trygghet hos företagens talespersoner, en trygghet som gör att de vill och vågar vara sig själva. Det vinner alla på. Och det blir roligare för Björn att gå till jobbet.
Andra bloggare om krönika, pr, public relations, pr-konsult, medieträning, journalistik.
Gemensamma mejladresser
Citykillen protesterar mot att par skaffar gemensamma mejladresser. Kräktes faktiskt lite i munnen när jag läste om det. Jag är ju jävligt liberal när allt kommer kring, men frågan är om inte vi behöver någon form av lagstiftning här?
Veckans citat: Zip-I-Docke
Så fort jag hör orden "pr-konsult" eller "spinndoktor" så osäkrar jag min pistol. Det bör ni också göra.
Kommentar till RvdB:s krönika i Dagens Media. Kommentar på krönikan här.
Kommentar till RvdB:s krönika i Dagens Media. Kommentar på krönikan här.
Ekonomi är visst intressant!
Ett av mina nyårslöften var att fördjupa mina kunskaper om företags- och nationalekonomi. En oengagerad termin FEK på universitetet kändes otillräckligt och var något som jag uppriktigt villa göra något åt utan att behöva ta någon dammig kvällskurs i ett ämne som jag egentligen inte brann för.
Till en början tog jag hjälp av mina kollegor med civilekonomexamen (tack Lotta och Erika för ert tålamod!) och därefter beställde jag hem ett par årsredovisningar, öppnade en aktiedepå samt började läsa börsnyheterna i Dagens Inustri och The Economist regelbundet.
Mitt motstånd mot att lära mig mer om ekonomi bottnade i att jag såg ekonomi som en hygienfaktor, något regelstyrt som nästan vem som helst kunde lära sig - vilket kändes trist. Därtill fanns en skepsis till ämnet marknadsföring inom ramen för företagsekonomi; marknadsförarna pratade alltid om målgrupper, en sorts stel segmentering baserad på demografi som för mig kändes som rena rama stenåldern.
Men det jag inser nu är att ekonomi är mer än bara siffror och stela system, att ekonomisk förståelse är en konkurrensfördel där den som är smartast vinner (en ekvation som elitistiska lilla jag gillar!). Och kommunkiationen är i den här processen något i allra högsta grad avgörande; i någon mening är alla ekonomiska beslut i näringslivet baserade på den bild beslutsfattarna har av verkligheten.
Jag har också upptäckt att jag intresserar mig för riskbenägenhet samt för marknadens psykologi - också det angränsande till mitt intresse för kommunikation. Här kommer ekonomisk förståelse (eller avsaknaden) omedelbart in i bilden tillsammans med det som jag förstår mig på, nämligen mellanmänsklig kommunikation och gruppers kommunikativa handlande.
Så, nu kan jag tolka en årsredovisning. Jag har en egenhändigt ihopsnickrad prognos kring amerikansk ekonomis påverkan på världsekonomin - och jag kan argumentera för den. Jag kan använda ord som hedga och PE-tal. Men tror ni att jag kan få min aktier att slå index? Låt mig säga så här, årsskiftet var väl kanske inte det bästa tillfället att öppna en depå på...
Till en början tog jag hjälp av mina kollegor med civilekonomexamen (tack Lotta och Erika för ert tålamod!) och därefter beställde jag hem ett par årsredovisningar, öppnade en aktiedepå samt började läsa börsnyheterna i Dagens Inustri och The Economist regelbundet.
Mitt motstånd mot att lära mig mer om ekonomi bottnade i att jag såg ekonomi som en hygienfaktor, något regelstyrt som nästan vem som helst kunde lära sig - vilket kändes trist. Därtill fanns en skepsis till ämnet marknadsföring inom ramen för företagsekonomi; marknadsförarna pratade alltid om målgrupper, en sorts stel segmentering baserad på demografi som för mig kändes som rena rama stenåldern.
Men det jag inser nu är att ekonomi är mer än bara siffror och stela system, att ekonomisk förståelse är en konkurrensfördel där den som är smartast vinner (en ekvation som elitistiska lilla jag gillar!). Och kommunkiationen är i den här processen något i allra högsta grad avgörande; i någon mening är alla ekonomiska beslut i näringslivet baserade på den bild beslutsfattarna har av verkligheten.
Jag har också upptäckt att jag intresserar mig för riskbenägenhet samt för marknadens psykologi - också det angränsande till mitt intresse för kommunikation. Här kommer ekonomisk förståelse (eller avsaknaden) omedelbart in i bilden tillsammans med det som jag förstår mig på, nämligen mellanmänsklig kommunikation och gruppers kommunikativa handlande.
Så, nu kan jag tolka en årsredovisning. Jag har en egenhändigt ihopsnickrad prognos kring amerikansk ekonomis påverkan på världsekonomin - och jag kan argumentera för den. Jag kan använda ord som hedga och PE-tal. Men tror ni att jag kan få min aktier att slå index? Låt mig säga så här, årsskiftet var väl kanske inte det bästa tillfället att öppna en depå på...
Andra bloggare om the economist, dagens industri, företagsekonomi, nationalekonomi, index, aktiedepå, börsnyheter.
Beroende av PR-konsulter
Sympatisk krönika om relationen mellan journalister och PR-konsulter av RvdB i Dagens Media, men i stort börjar det bli dags för branschpressen att upptäcka att PR-konsulter arbetar med så mycket annat än bara medierelationer.
Uppdaterat: Nedan min kommentar på bisonblog:
Jag är PR-konsult och har tipsat Dagens Media om nyheter. Det brukar handla om nya kampanjer, nya personer in och ut, nya trender, nya affärsområden, nya företag på marknaden, nya mätmedoder och ny statistik. Inga konstigheter. Ingen av dessa nyheter har försämrat kvaliteten på det redaktionella innehållet i min mening.
Om något har försämrat den journalistiska kvaliteten så är det två helt andra saker:
1. Konkurrensen med Resuméoch kombinerat med läsarnas intresse för snaskigheter med branschanknytning.
2. Minskade resurser gör att journalisterna aldrig kan gå på djupet. Till exempel kommer PR just därför i branschpressen alltid att vara synonymt med medierelationer (som ju bara är en del av PR-arbetet).
(Visst dräller det med skräpiga och "unika" PR-tips där ute, men även här måste det ju gå att göra ett urval? En nyhet måste ju vara en nyhet - oavsett var den kommer ifrån.)
Uppdaterat: Nedan min kommentar på bisonblog:
Jag är PR-konsult och har tipsat Dagens Media om nyheter. Det brukar handla om nya kampanjer, nya personer in och ut, nya trender, nya affärsområden, nya företag på marknaden, nya mätmedoder och ny statistik. Inga konstigheter. Ingen av dessa nyheter har försämrat kvaliteten på det redaktionella innehållet i min mening.
Om något har försämrat den journalistiska kvaliteten så är det två helt andra saker:
1. Konkurrensen med Resumé
2. Minskade resurser gör att journalisterna aldrig kan gå på djupet. Till exempel kommer PR just därför i branschpressen alltid att vara synonymt med medierelationer (som ju bara är en del av PR-arbetet).
(Visst dräller det med skräpiga och "unika" PR-tips där ute, men även här måste det ju gå att göra ett urval? En nyhet måste ju vara en nyhet - oavsett var den kommer ifrån.)
Filmtips
Har sett en del film på sistone:
För den som någon gång funderat över vad konsekvenserna skulle bli för den individ som bestämmer sig för att i alla lägen göra det rätta, så kan jag rekommendera filmatiseringen av Dennis Lehanes Gone Baby Gone. Casey Affleck bättre än bror Ben, och tillsammans med Ryan Gosling kan han mycket väl vara Hollywoods nästa stor astjärna i vardande.
Den bästa skräckfilmen på riktigt länge är Vacancy. Det något oväntade skräckfilmsparet Kate Beckinsale och Luke Wilson briljerar i denna enkla men ack så effektiva mardröm på ett avsides motell. Överdrivet underhållningsvåld har inte varit så här bra sedan The Devil's Rejects och Wolf Creek.
Att göra en maffiafilm är inte helt lätt med tanke på den konkurrens som finns. Eastern Promises är en ambitiös satsning av den något skruvade regissören Cronenberg, men trots att allt annat är riktigt välgjort känns rollbesättningen med tillhörande låtsasaccenter malplacerad. (Förutom Naomi Watts, kolla framförallt in hennes galet snygga motorcykel.)
Apropå skruvade regissörer såg jag också David Lynchs Inland Empire. Laura Dern gör en magisk rolltolkning, men vad spelar det för roll när handlingen omfattar kaniner i människokläder som stryker skjortor och diskutererar existensiella frågor? Jag älskar regisörrens mästerverk Twin Peaks och jag uppskattar när galenskap och konst går hand i hand, but enough is enough.
Imorgon ska jag se Cloverfield. Rätt mycket hajp förstås, men jag tror att det kommer att bli riktigt roligt i biofotöljen ändå. Därefter är det bara att börja se fram emot den mörke riddaren...
Uppdaterat: opassande diskuterar vari tjusningen med skräckfilm ligger.
För den som någon gång funderat över vad konsekvenserna skulle bli för den individ som bestämmer sig för att i alla lägen göra det rätta, så kan jag rekommendera filmatiseringen av Dennis Lehanes Gone Baby Gone. Casey Affleck bättre än bror Ben, och tillsammans med Ryan Gosling kan han mycket väl vara Hollywoods nästa stor astjärna i vardande.
Den bästa skräckfilmen på riktigt länge är Vacancy. Det något oväntade skräckfilmsparet Kate Beckinsale och Luke Wilson briljerar i denna enkla men ack så effektiva mardröm på ett avsides motell. Överdrivet underhållningsvåld har inte varit så här bra sedan The Devil's Rejects och Wolf Creek.
Att göra en maffiafilm är inte helt lätt med tanke på den konkurrens som finns. Eastern Promises är en ambitiös satsning av den något skruvade regissören Cronenberg, men trots att allt annat är riktigt välgjort känns rollbesättningen med tillhörande låtsasaccenter malplacerad. (Förutom Naomi Watts, kolla framförallt in hennes galet snygga motorcykel.)
Apropå skruvade regissörer såg jag också David Lynchs Inland Empire. Laura Dern gör en magisk rolltolkning, men vad spelar det för roll när handlingen omfattar kaniner i människokläder som stryker skjortor och diskutererar existensiella frågor? Jag älskar regisörrens mästerverk Twin Peaks och jag uppskattar när galenskap och konst går hand i hand, but enough is enough.
Imorgon ska jag se Cloverfield. Rätt mycket hajp förstås, men jag tror att det kommer att bli riktigt roligt i biofotöljen ändå. Därefter är det bara att börja se fram emot den mörke riddaren...
Uppdaterat: opassande diskuterar vari tjusningen med skräckfilm ligger.
Andra bloggare om dark knight, cloverfield, ryan gosling, casey affleck, wolf creek, inland empire, naomi watts, laura dern, batman, david lynch, viggo mortensen, eastern promises, twin peaks.
Amazon Kindle
Igår på Nox snackade jag affärsidéer med Niklas på Testfreaks. Fick bland mycket annat tips om Daytonas blogg som jag ska ta och kolla in. Fick också tips om e-boksläsaren Amazon Kindle som lär ha potential att lyckas där så många andra har gått bet. Än så länge finns den bara i USA där den för tillfället är slutsåld.
Orealistiskt om fler betygssteg
Klart att det vore bättre med fler betygssteg. (Sedan förstår jag inte varför man ska envisas med bokstavsbetyg när sifferbetyg förenklar förfarandet med snittbetyg och relativa jämförelser.) Men visst är det på tiden att vi förkastar den dåligt fungerande skala som vi envisas med nu.
Men hur realistiskt är det att förvänta sig att detta förslag ska bli verklighet? Jan Björklund, fp säger det ju själv i DN:
- Men om oppositionen går till val på att riva upp detta så kan inte jag förhindra det.
Men hur realistiskt är det att förvänta sig att detta förslag ska bli verklighet? Jan Björklund, fp säger det ju själv i DN:
- Men om oppositionen går till val på att riva upp detta så kan inte jag förhindra det.
Sjukpost
Jag är nog en sådan där man som blir "dödssjuk" och patetiskt ömklig varje gång jag får en släng av influensa, feber eller bara den senaste hostsjukan. Jag ligger i sängen och kippar efter luft och vill att flickvänen ska stanna hemma för att springa på affären, koka honungste och säga massa snälla saker. När jag istället blir lämnad ensam fantiserar jag om just exakt hur pass sjuk jag egentligen är, allt medan jag längtar till kvällen och lite sällskap igen.
Då är det bra att ha en blogg att beklaga sig hos - vilket i så fall inte alls vore första gången:
Huskurer, någon?
Insikter från sjukbädden
Klagosång
Filt framför dun
Värdelös
Kort om fildelning
Ingen kan ha undgått den senaste tidens fildelningsdebatt. Själv hinner jag inte skriva något utförligt inlägg (den som vill fördjupa sig i sakliga argument hittar allt som står att finna hos opassande), men jag hinner däremot länka till ett gammalt inlägg om just fildelning som jag skrev för ett par sedan.
Varför ska jag läsa ytterligare ett inlägg i den här debatten, undrar du kanske? Jo, den pågående debatten saknar en dimension tycker jag, nämligen den diskussion som kreatörer själva noggsamt undviker och som förklarar varför det är en fundamental skillnad mellan att fildela upphovrättsskyddat material och att gå in i en videobutik och sno ett par hyrfilmer.
Varför ska jag läsa ytterligare ett inlägg i den här debatten, undrar du kanske? Jo, den pågående debatten saknar en dimension tycker jag, nämligen den diskussion som kreatörer själva noggsamt undviker och som förklarar varför det är en fundamental skillnad mellan att fildela upphovrättsskyddat material och att gå in i en videobutik och sno ett par hyrfilmer.
Romantikens huvudstad
Att det ligger romantik i luften i Paris, det trodde jag var något sorts historiskt marknadsföringsgrepp, ett grepp ivrigt påeldat av alla dessa frankofiler som ju är så ohejdat självbelåtna över att de faktiskt har gjort sig besväret att lära sig språket. Men efter mitt första besök kan jag säga att något verkligen ligger i luften där, något omisskänligt. Något romantiskt.
Allt tal om romantik kan förstås inte förklaras i ord utan måste upplevas. För i berättad form verkar staden vara som vilken annan huvudstad som helst: Den första dagen spöregnade det, till exempel. Vi fick söka skydd halvvägs till mellanklasshotellet på ett brasserie där vi värmde oss med en kanna av husets röda och ett par blodiga stekar. På hotellrummet stannade vi inte längre än att vi hann slänga av oss våra väskor innan vi kastade oss ut på stadens gator igen.
Regnvåta gick vi till Place de la Concorde och beundrade den matematiska exakthet med vilken stadens kärna tycks varit föremål för. Överallt ljus, ljus, ljus. Triumfbågen, ett i mörkret glittrande Eiffeltorn (måste upplevas) och en magnifik entré till ett gigantiskt Louvren. På ett av Champs de Elysées dyra kaféer kunde vi äta baguetter och dricka värmande kaffe samtidigt som vi förundrat tittade på alla förbipasserande människor.
Som i alla nya städer passade vi också på att titta på bio. Att titta på bio i nya städer är bättre än att knäppa kort, för det finns inget bättre sätt att återuppleva en viss känsla än att återse den film man en gång såg på bio i just den staden.
Dagen därpå hade vi mer tur med vädret. Vi hittade Paris äldsta marknad alldeles i närheten av vårt hotell och jag köpte en sjal i kaschmir till mamma. Det doftade av vår och nyslaktat kött. Vi gick för att besöka kyrkogården i Montmarte och lät oss förföras av det himmelsvita Sacre Cuer som snart tornade upp sig på höjden. Ingången till kyrkogården var inte helt lätt att hitta, men när jag stannade för att ta kort på en nedbrunnen bil fick jag sällskap av en ung fransman som mer än gärna berättade om oroligheterna, språket och kulturen.
Fransosen kunde också visa oss var den svårhittade ingången till kyrkogården låg. I hans mening låg där inte så många berömdheter, men samtidigt betonade han att kyrkogården ändå var vacker och väl värd ett besök. Låt detta därför skvallra lite om vilket kulturarv en stad som Paris förvaltar; på kyrkogården I Montmarte kunde vi besöka gravarna tillhörande Zola, Dumas, Degas och Fourier - för att nämna några!
Sexbutikerna hela vägen fram till Moulin Rouge gav upphov till andra typer av tankar och härlig brunch i den varma solen lyckades knappast jaga bort några vårkänslor. Och av någon obesläktad anledning hade jag hela tiden också en märklig och opåtvingad lust att sätta ihop en spellista där det första spåret skulle vara något med Matchbox 20, varför vet jag inte.
I solen jagade vi vidare efter upptäckter, vi upptäckte Les Halles, Isle de Cité, Notre Dame, Quartier Latin, Marais och Eiffeltornet. Världsvant kosmopolitiska som vi var kunde vi med lätta steg vandra vidare utan att behöva trängas med turisterna som så ivrigt köade för att få komma upp i den jättelika fallosen. Istället kunde vi belevat promenera längs den vänstra stranden och med illa dold förtjusning förklara vår okunnighet för alla som misstog oss för att vara fransmän.
Väl tillbaka på hotellrummet festade vi med Häagen-Dasz innan vi utmattade somnade in. När vi vaknade var det dags för middag och kvällsrummel i Montparnasse. Men först gav vi oss ut på jakt efter Ernest Hemingways hemadress på 113 Notre Dame des Champs, men vi upptäckte sorgset att huset där han bott rivits för länge sedan. Nu stod där istället ett trist funkishus, men någon litterat själ hade åtminstone haft den goda smaken att utelämna nummer 113 mellan trappuppgångarna 111 och 115.
Till förrätt beställde jag in sniglar. De smakade som vitlösmarinerade champinjoner och de märkliga besticken var inte särskilt svåra att använda. Vi talade om framtiden och vi skvallrade om vänner och bekanta. Vi planerade ytterligare resor och vi diskuterade några av de många märkligheterna i Frankrikes historia. Att kvällen gick alldeles för fort är en underdrift.
Efter mycket kött, sås och vin insåg vi att barer och diskotek inte var vad vi egentligen längtade efter, så vi tog en långpromenad i parisnatten samtidigt som vi pratade om allt och inget. Att det var romantiskt är som sagt svårt att förklara i ord, men låt mig i alla fall få gå i god för att det i just det här fallet knappast handlar om någon sorts vilseledande marknadsföring.
Allt tal om romantik kan förstås inte förklaras i ord utan måste upplevas. För i berättad form verkar staden vara som vilken annan huvudstad som helst: Den första dagen spöregnade det, till exempel. Vi fick söka skydd halvvägs till mellanklasshotellet på ett brasserie där vi värmde oss med en kanna av husets röda och ett par blodiga stekar. På hotellrummet stannade vi inte längre än att vi hann slänga av oss våra väskor innan vi kastade oss ut på stadens gator igen.
Regnvåta gick vi till Place de la Concorde och beundrade den matematiska exakthet med vilken stadens kärna tycks varit föremål för. Överallt ljus, ljus, ljus. Triumfbågen, ett i mörkret glittrande Eiffeltorn (måste upplevas) och en magnifik entré till ett gigantiskt Louvren. På ett av Champs de Elysées dyra kaféer kunde vi äta baguetter och dricka värmande kaffe samtidigt som vi förundrat tittade på alla förbipasserande människor.
Som i alla nya städer passade vi också på att titta på bio. Att titta på bio i nya städer är bättre än att knäppa kort, för det finns inget bättre sätt att återuppleva en viss känsla än att återse den film man en gång såg på bio i just den staden.
Dagen därpå hade vi mer tur med vädret. Vi hittade Paris äldsta marknad alldeles i närheten av vårt hotell och jag köpte en sjal i kaschmir till mamma. Det doftade av vår och nyslaktat kött. Vi gick för att besöka kyrkogården i Montmarte och lät oss förföras av det himmelsvita Sacre Cuer som snart tornade upp sig på höjden. Ingången till kyrkogården var inte helt lätt att hitta, men när jag stannade för att ta kort på en nedbrunnen bil fick jag sällskap av en ung fransman som mer än gärna berättade om oroligheterna, språket och kulturen.
Fransosen kunde också visa oss var den svårhittade ingången till kyrkogården låg. I hans mening låg där inte så många berömdheter, men samtidigt betonade han att kyrkogården ändå var vacker och väl värd ett besök. Låt detta därför skvallra lite om vilket kulturarv en stad som Paris förvaltar; på kyrkogården I Montmarte kunde vi besöka gravarna tillhörande Zola, Dumas, Degas och Fourier - för att nämna några!
Sexbutikerna hela vägen fram till Moulin Rouge gav upphov till andra typer av tankar och härlig brunch i den varma solen lyckades knappast jaga bort några vårkänslor. Och av någon obesläktad anledning hade jag hela tiden också en märklig och opåtvingad lust att sätta ihop en spellista där det första spåret skulle vara något med Matchbox 20, varför vet jag inte.
I solen jagade vi vidare efter upptäckter, vi upptäckte Les Halles, Isle de Cité, Notre Dame, Quartier Latin, Marais och Eiffeltornet. Världsvant kosmopolitiska som vi var kunde vi med lätta steg vandra vidare utan att behöva trängas med turisterna som så ivrigt köade för att få komma upp i den jättelika fallosen. Istället kunde vi belevat promenera längs den vänstra stranden och med illa dold förtjusning förklara vår okunnighet för alla som misstog oss för att vara fransmän.
Väl tillbaka på hotellrummet festade vi med Häagen-Dasz innan vi utmattade somnade in. När vi vaknade var det dags för middag och kvällsrummel i Montparnasse. Men först gav vi oss ut på jakt efter Ernest Hemingways hemadress på 113 Notre Dame des Champs, men vi upptäckte sorgset att huset där han bott rivits för länge sedan. Nu stod där istället ett trist funkishus, men någon litterat själ hade åtminstone haft den goda smaken att utelämna nummer 113 mellan trappuppgångarna 111 och 115.
Till förrätt beställde jag in sniglar. De smakade som vitlösmarinerade champinjoner och de märkliga besticken var inte särskilt svåra att använda. Vi talade om framtiden och vi skvallrade om vänner och bekanta. Vi planerade ytterligare resor och vi diskuterade några av de många märkligheterna i Frankrikes historia. Att kvällen gick alldeles för fort är en underdrift.
Efter mycket kött, sås och vin insåg vi att barer och diskotek inte var vad vi egentligen längtade efter, så vi tog en långpromenad i parisnatten samtidigt som vi pratade om allt och inget. Att det var romantiskt är som sagt svårt att förklara i ord, men låt mig i alla fall få gå i god för att det i just det här fallet knappast handlar om någon sorts vilseledande marknadsföring.
Paris = Jack & Jones
De unga kvinnorna i Paris var smakfullt utstyrslade från topp till tå. Men deras manliga motsvarigheter är jag inte fullt lika imponerad av. Handlar alla unga parisiska män på Jack & Jones möjligen? Det är i alla fall uppenbart att jag inte har rört mig i samma kvarter som The Sartorialist...
Omnämnd i Sundsvalls Nyheter
Upptäcker att Evelina Wahlqvist har omnämnt mig i Sundsvalls Nyheter (tackar!) och följaktligen tänker jag mig att ratiot sundsvallsbor bland Doktor Spinn-besökarna åtminstone under en period kommer att vara lite större än vanligt. Med anledning av detta vill jag passa på att länka till diskussionen kring Manifest för Sundsvall 2007 och Norrlands huvudstad. Var med och tyck till!
Fullblodsbloggare
Så var jag då hemma från Paris. Det har varit härligt med lite ledigt (läs: vin), men jag måste säga att jag har saknat bloggandet en smula. Dessa känslor av bloggabstinens är motsägeslefulla då jag i någon sorts självförnekelse aldrig sett mig själv som en bloggare.
Jag undrar, var går gränsen egentligen, gränsen mellan en kille som tycker det är roligt att publicera en spaning då och då och en tvättäkta fullblodsbloggare?
Jag undrar, var går gränsen egentligen, gränsen mellan en kille som tycker det är roligt att publicera en spaning då och då och en tvättäkta fullblodsbloggare?
Tre ord
the real mymlan efterlyser:
1. Ett ord som är på utdöende som förtjänar att livas upp.
2. Ett ord som är nytt - egenpåhittat eller uppsnappat någonstans ifrån, kan vara ett låneord eller annan spännande konstruktion.
3. Ett ord som behöver ställas i garderoben ett tag. Alltså ett ord som kanske börjar förlora sin betydelse, som är missbrukat eller bara fult.
Se vad mymlan och hennes kommentatorer tycker och tänker. Själv satsar jag nog på dessa tre ord:
1. Afton. Ett vackert ord på väg att ersättas av det fulare kväll.
2. Kaninkokerska. Av eng. bunny boiler. Lite elakt, men ändå.
3. Projekt. Det känns som om allt är projekt numer. Folk kan inte gå på toaletten utan att det är ett projekt. Och så dyker jag det låter fult - proscheckt.
