Doktor Spinn

Designkollektivet uglycute låter en installation säga mer än tusen ord. Det här är från en utställning 2006 som heter Happy Campers. Lite apropå våra tidigare diskussioner om tv-underhållning.

Jag fick en fråga av PaljettenQ om huruvida PR kan användas för att utveckla den egna affärsidén eller verksamheten. Jag kommer antagligen att svara lite väl utförligt kanske, men jag känner att jag gärna vill ta "den långa vägen runt" på den här frågan.

Traditionellt sett hanteras verksamhetsutveckling externt av organisationskonsulter som exemepelvis McKinsey och Accenture. Det är ingen hemlighet att dessa konsulter kan ta mycket bra betalt i sin roll som ledningens högra hand i förändringsprocesserna. De anlitas i regel för att utforma och genomdriva reformer och det är inte alls märkvärdigt om medarbetare förflyttas eller får sparken när en organisationskonsult varit i farten.

Eftersom organisationskonsulter har höga marginaler är kraven från ledningarna höga vilket resulterar i att dessa typer av befattningar lockar till sig akademiska högpresterare med dubbelexamen i ekonomi och teknik. Av förklarliga skäl är PR-konsulterna som grupp inte inte lika välutbildade och opererar oftare utifrån en PR-budget som i sin tur är en del av en marknadsbudget. Detta gör att PR hamnar lägre i den organisatoriska näringskedjan med mindre budgetar. Resultatet blir att PR oftare handlar om att hantera marknadsutmaningar snarare än organisationsutmaningar.

Mot denna bakgrund kan man anta att PR-konsulter borde vara uträknade som externa rådgivare åt företag som vill utveckla verksamheten och inte bara sin kommunikation. Men riktigt så enkelt är det inte:

Organisationskonsulter är väldigt dyra och opererar på en extremt hög teoretisk nivå. PR-byråerna arbetar å sin sida närmare verksamheten med att etablera relationer både internt och externt och kan på så sätt förankra förändringar och strömlinjeforma affärsidéer i syfte att förvandla dem till strategiskt fungerande budskap. PR-konsulternas absoluta styrka är att de är präglade av att alltid tänka utifrån mottagarens perspektiv, något som alltid upplevs som effektfullt och mervärdesskapande av kunden.

För PR-konsulterna själva är det därför ofta önskvärt att kunna hamna högre upp i organisationens näringskedja. Dels innebär det större budgetar, dels innebär det en möjlighet att skapa PR som i sin tur genererar nödvändiga organisationsförändringar - något som är mycket enklare att åstadkomma än att försöka förändra sin omvärld. Dessutom är uppdrag där PR-byrån får i uppdrag att jobba med verksamhetsutveckling, intern budskapsförankring och ompositionering av varumärken helt enkelt vansinnigt roliga!

Men PR-köparen gör klokt i att se upp. Det är långt ifrån alla PR-byråer som har kapacitet att verka i gränslandet mellan organisations- och PR-konsult. Många har specialiserat sig på att bygga relationer via media och dessa byråer bör också anlitas i just detta syfte.

Klicka på knappen om du vill läsa mer om du som anställd kan påverka din arbetsgivares arbete med mänskliga rättigheter. På sajten finns också information om hur du gör för att lägga upp knappen på din egen blogg.

Hur man förvandlar PR till redaktionellt innehåll är för många ett mysterium, men i själva verket är hantverket rätt okomplicerat: Ett särintresse anlitar en kommunikationsrådgivare som specialiserat sig på budskap och medierelationer och får hjälp med att ta fram och kommunicera eventuella nyheter.

Men tvärtom då?

Hur gör journalisterna för att skildra PR-världen? Inte särskilt mycket, tyvärr. Journalister som bevakar medier skriver oftare om annonskampanjer och mönster i mediekonsumtionen än om PR. I undantagsfall skrapas det på ytan kring politiker som blir konsulter - eller så syns byråernas egna utspel kring vunna upphandlingar eller försök till marknadspositionering.

Däremot handlar det i princip aldrig om hur olika särintressen med PR lyckats eller misslyckats med att uppnå sina mål. Det handlar alltså i regel aldrig om khur PR inverkar på samhället.

Mycket ska förstås skyllas på PR-branschen själv. För att vara kommunikationsrådgivare är vi rätt sorgliga när det handlar om att kommunicera exakt vad vår bransch egentligen gör för nytta i samhället. Hemlighetsmakeri och en kollektiv skamsenhet över att sätta särintressen främst får oss tysta som möss.

I konstruktiv anda har jag därför listat ett antal förslag på journalistiska reportage om PR-branschen som jag tror skulle vara intressant läsning för den medieintresserade:

1. Kriskommunikation
Välj ut en lämplig kris där talespersonerna kan tänka sig att kommentera det inträffade. Fråga vad de tyckte gick bra och vad de skulle vilja ha gjort annorlunda. Sätt upp en tidsaxel och åskådliggör krisens olika skeenden med nyhetsgrafik.

2. Mederelationer och medieträning
Berätta hur en medieträning går till. Jobba med före- och efter-exempel. Diskutera för- och nackdelar med olika experter. Komplettera med en mer komplett enkät för att redögra hur välutbildade svenska politiker och näringslivstoppar egentigen är.

3. Public affairs, lobbying och opinionsbildning
Välj ett konkret fall där genomtänkta kommunikativa insatser haft en tydlig effekt på det effentliga beslutsfattandet. Låt gärna experter diskutera för- och nackdelar med professionell påverkan. Sätt gärna in en faktaruta med en enkel "påverkarskola".

4. Förändrings- och internkommunikation
Berätta om stora organisationsförändringar som ur en kommunativ aspekt har gått bra respektive dåligt. Hur förbereddes omorganisationen? Hur förankrades budskapen? Vilka publiker bedömdes som extra viktiga att "vinna" och vilka publiker klassades som "hopplösa"?

5. Marknadskommunikation
Vi börjar bli lite trötta på exemplet med kampanjen för latten. Likaså reklamkampanjer som genererar redaktionell synlighet. Varje dag profilieras produkter och tjänster på ett innovativt sätt - ta fasta på konkreta effekter som ökad försäljning i de fall där enbart PR använts som marknadsföringskanal.

6. Retorisk analys
Många tycker att retorik är intressant och många i kommunkationsbranschen drömmer om att få bli talskrivare. PR-människor är bra källor för journalister som vill skriva om hur retorik fungerar som ett medel för praktisk påverkan. Utgå från en specifik mediehändelse och låt en kommunikationsexpert dissikera varje litet skeende.

7. PR-upphandlingar och PR-inköp
Det är svårt att köpa PR och lika svårt att få ut maximal effekt av sin PR-investering. Låt branschföreträdare ge upphandlarna och köparna sina bästa tips. Balansera artikeln genom att låta ett antal marknadschefer ge sina bästa tips till byråerna.

Branschmedier: Resumé, Dagens Media, Beta Alfa, Bisonblog, Researcher, PRfekt.

I vanlig ordning vältrar jag mig i mitt eget gudkomplex och konstaterar kallt att det är klass på den här bloggens läsare. Välkomna som fan, compadres, och fortsätt kommentera!

Batteriet på min bärbara dator tog slut mitt i en firmware-uppdatering av iTunes och hela mitt musikbibliotek raderades. Hur många timmar jag ägnat min samling vill jag inte ens tänka på just nu... Suck.

Det finns nämligen annat att tänka på - som vilken låt jag kommer jag att sakna allra mest?

A commercial society whose members are essentially ascetic and indifferent in social ritual has to be provided with blueprints and specifications for evoking the right tone for every occasion.

Efter en kväll med folklig tv-underhållning känner jag ett starkt behov av att skriva av mig. Vad fan är det med svensk folklighet som får mig att vilja kräkas i munnen?

Exakt hur många program med hjärntvättade studiopubliker klarar det svenska folket av? Vill vi verkligen så gärna bli underhållna till döds?

Visst, kalla mig elitist, den som vill. Kalla mig världsfrånvänd. Gör det, men förstå att också bättre människor än jag har låtit sig tjusas av all hjärndöd, hypnotisk tv-underhållning.

I min värld är underhållningsprogram med studiopublik vad termen underhållningsvåld egentligen syftar på. Som ett opiat eroderar de olika formaten massornas hjärnor.

För egen del gör jag mig inga som helst illusioner om att kunna rädda "vanligt folk" undan den mediekonsumtion de så uppenbart förtjänar.

MEN, jag ställer gärna mitt hopp till er, mina kära läsare. Snälla, säg att ni orkar stå emot, säg att ni orkar tänka själva!

Det är något brutalt estetiskt och samtidigt depraverat underskönt med dubbla handeldvapen. Här en stilstudie i vad som ändå måste betecknas som vackra våldsamheter:

Min före detta kollega Klaus-Peter får sin blogg RSS:ad på Smålandspostens webb. Någon lokalblaska som vill ha en dekadent mediebloggare i sitt stall? Nähä, skit i det då.

Den fantastiska skribenten Annina Rabe på Shampoo Rising sprider insikter som kan väcka vem som helst ur den slumrande vardagen. Nedan en betraktelse om att "jobba med media":

Insikt på lördagseftermiddagen: jag har nästan 25 år kvar av konstanta yrkesmässiga förnedringar innan jag får gå i pension. 25 år av backstabbing, svek, prestigeångest, okänsliga redaktörer som sabbar ens texter, konkurrenshets, 25 år av smörande för idioter, av mer eller mindre motiverade aggressioner, mindervärdeskänslor, korta stunder av hybris men desto mer av dåligt självförtroende och jagsvaghet. Och sen när jag väl går i pension kommer jag att få äta kattmat av det orangea kuvertet att döma.

Svenskt Näringsliv rankar MKV-utbildningen på Mittuniversitetet högst i landet när det gäller "samverkan med arbetslivet och möjlighet att få jobb efter examen". Motiveringen lyder:

"Topplaceringen för medie- och kommunikationsvetenskap intar Mittuniversitetet med Informations- och PR-programmet. Det erbjuder studenten obligatorisk och poänggivande praktik i mer än 10 veckor, samt möjlighet att söka extra påbyggnadspraktik efter de tre ordinarie åren på programmet. Studenten har även viss möjlighet att delta i fadderföretagsverksamhet och att genomföra projekt och examensarbeten, som sträcker sig över sammanlagt 40 veckor. Andelen övrig samverkan är dessutom hög. Programmet intar även första platsen i den generella rankningen för samtliga utbildningar och lärosäten."

Ladda ned studien.
Programmets hemsida.
Intervju med min uppsatspartner Markus Christiansson.

Tipstack till min kollega love at first feel.

Jag har blivit utmanad av the real mymlan att skriva en text om vad som hände i mitt liv för fem, tio, femton och tjugo år sedan.

Mars, 2003. Hade precis avslutat PR-delen av utbildningen och var helt slutkörd. Skrev på en hopplös roman till tonerna av Portishead och Massive Attack. Alla sa att företagsekonomi var "the shit" så jag tog en halvhjärtad A-kurs som inte gav mig något alls. Vad fan skulle jag göra? Det var ju lågkonjunktur, så det som hade sett så positivt ut 1999 var nu i det närmaste becksvart. Ingen fick jobb, ett smärtsamt faktum som gav begrepp som "dubbelexamen" och "utlandsstudier" en allt mer lockande klang.

Mars, 1998. Efter ett vilt första år på gymnasiet hade agnarna nu sållats från vetet. Nu var det integraler och ekvationssystem som gällde. En överdos av AutoCADs arkitektapplikation och höga halter av boolesk algebra gav dock ingen mersmak. Jag lyssnade på svår house och förvandlade den spontana skolfrånvaron till en konstform - allt i enlighet med lagen om minsta möjliga motstånd. Istället placerade jag mitt fokus på den lilla vita innebandybollen och innerst inne visste jag att jag att mitt bollsinne aldrig skulle nå sådana höjder igen.

Mars, 1993. Allt handlade om nästa års TV-pucksturnering i hockey. Stjärnorna i distriktet hade namn som Stålnacke, Solberger och Zetterberg och till tonerna av Nirvana och Kurt Cobain lyfte jag vikter som en besatt. Läxorna läste jag på bussar mellan träningar och alla mina pengar gick till stereoprylar och huvtröjor från Adidas. Bara ett halvår senare skulle jag träffa en tjej med vem jag skulle inleda ett förhållande som skulle vara både av- och på i femton år framåt.

Mars, 1988. Midnight Oils LP Diesel and Dust snurrade ständigt på min skivtallrik och jag började se slutet av mitt första läsår i Ankarsvik. Att byta skola mellan andra och tredje klass hade inte alls varit särskilt roligt; i Juniskär och Essvik hade klasskamraterna varit utsatta, trasiga och förstörda - men de var i alla fall på "riktigt". I Ankarsvik var tillvaron skyddad och den påklistrade förljugenheten äcklade mig ständigt. Men så under ett vårsamtal sa min lärare att hon i mig såg en framtida statsminister. Fylld av ambition och självfortroende började jag skriva...

Jag skickar vidare utmaningen till PaljettenQ, Magdalenita, Evelina Wahlqvist, love at first feel, Citykillen och Pulpet.

Tänkvärd scen om det offentliga tilltalet hämtad ur filmen Thank you for smoking:

Idag har jag och min kollega Linda kunnat njuta av en god gärning. Vi har nämligen med PR kunnat hjälpa en intresseorganisation att göra världen till en lite bättre plats. Efter många sena kvällar och en del motgångar föll resultatet mycket väl ut. Ingen vet att det var vi som låg bakom stora delar av framgången, men för en PR-konsult får känslan av att ha påverkat sin omvärld vara belöning nog!

Två reklamstudenter har skrivit en uppsats och vill få spridning på sitt alster och kontaktar därför både branschpress och mediebloggare som undertecknad. Det tycker jag är trevligt och berömvärt.

Allt för många uppsatser läses bara av författarna själva, deras opponenter och examinatorn.

Om uppsatsen är bra tycker jag definitivt att det är rätt att försöka sprida kunskapen. Därför plussar jag gärna för Joakim Forsberg och Cisela Klahrs uppsats Guldägg till frukost och bra betalt - reklamares val av arbetsplats.

Mejla författarna om du vill få tag i uppsatsen.

Till dess att du får tag i den kan du alltid fördriva tiden med uppsatsen Strategiska Nyheter som jag och Markus kammade hem Precis-priset och DIK-stipendiet med 2003.

Kommer ni ihåg historien med Ideal PR (eller Ideal Kommunikation) och Gudrun Schyman? Nya PR-byrån Pop n Roll har samlat klippen från sitt stunt. Nu väntar jag bara på detaljerna kring lanseringsfesten.

Jag går ju på en del seminarier, en del för klienters räkning och andra för att de verkar väldigt intressanta. Omvärldsbevakningsföretaget Cision (tidigare Observer) hade bjudit in til en workshop kring talskrivning som en nyckelaspekt i organisationers kriskommunicerande.

Klokt nog hade Cision valt att låta den mest prominenta talaren Vinca LaFleur (tidigare talskrivare åt Bill Clinton) köra ett förmiddagspass med en lite mindre grupp. Diskussionen blev interaktiv med en kunnig publik och LaFleurs vilja att lyssna och ta intryck var inspirerande.

Det allra mest spännande var hur samtalet kom att handla om ursäkten och människan bakom den. Att be om ursäkt är alltså en svår konst även i offentlighetens ljus.

Min kollega Linda tipsade mig om en intressant och något elitistisk lansering hämtad ur Vassa Eggens nyhetsbrev.

Tydligen ska Financial Times starta en community á la Facebook - fast för chefer. Men där Facebook är gratis kostar ett medlemsskap 45 000 kronor. Tanken är att samla världens toppchefer.

Men tänk om hela sajten fylls av säljare med företagsbetalda medlemskap istället för av de verkliga beslutsfattarna? Rimligtvis borde det finnas något typ av filter så att kreti och pleti inte släpps in i systemet.

"Kvällens låt", enligt Lisah. Snarare månadens låt, enligt mig.

"Undrar hur Jerrys händer skulle kännas om han tog ett fast grepp om mig? Hårt och bestämt men samtidigt varsamt och mjukt?"

Beiersdorf har tagit det första steget. Nu ligger bollen hos mig. Ska jag våga ta vår relation till nästa nivå?

I'm not going to a fucking shrink; I'm a writer, I do'nt give that shit away like that.

Någonstans mitt i tonårens skälvande epicentrum fick jag en cd-skiva av min vän Thomas. Han sa, "Jerry, jag tycker du ska lyssna på den här".

Det var en skiva med kent. Så här i efterhand inser jag att en femtedel av hans studiebidrag måste ha gått åt - vilket är stort. Men jag kan förstå honom. Ett liv utan musik är inget liv. Och vissa känslor måste delas med vänner.

Så, den här går ut till er, compadres. Tack alla ni för att ni finns och för att ni vill lyssna.