Mark Klamberg och FRA

Även om jag inte skriver så mycket om FRA-lagen, så engagerar jag mig en hel del i hur opinionen successivt byggs starkare och starkare. Jag tycker helt enkelt det är intressant hur de sociala medierna förvandlats till en enda stor och öppen tankesmedja.

Sedan är jag ju stark emot själva lagen också, bör tilläggas.

Därför tyckte jag det var intressant att stöta på Mark Klamberg. Hans självbetitlade blogg diskuterar lagen ur ett juridiskt perspektiv och har på kort tid blivit en viktig röst, kanske inte i den folkliga debatten ännu, men väl för hur anti-FRA-opinionen successivt bygger upp sin kollektiva argumentation.

Särskilt intressant var det eftersom jag träffade Mark under min tid som praktikant på Folk & Försvar där han arbetade som projektledare för ett antal år sedan. Vi pratade en del försvarspolitik förstås och jag, som fortfarande var moderat vid den tidpunkten, fick höra av honom att det bara var en tidsfråga innan jag skulle inse att jag var liberal...

Så, med den erfarenheten har jag defintivt ingen anledning att betvivla hans analytiska skarpsinne!

Andra bloggare om , , .

FRA:s triggerordlista

Via opassande:

100-förråd, Aerosol spridning, Airplane, AK-47, Al-Aqsa, Allah, Allah-o-Akbar, al-quaida, Amatol, Ammonium triiodide, Ammonium, Ammoniumnitrat, Anakata, Anarki, ANFO Thermate, Anthrax, Anthrax, Arlanda, Arrest, As-Salāmu `Alaykum, Assassination, Avlyssning, Avrätta, Avrättning, Avsätta, Babyolja, bankomat, Barnporr, Barsebäck, Basladdning, Beatrice Ask, Bergsjön, big event, bin ladin, bismillah al-rahmani al-rahin, Blasting cap, Blyazid, Blyblocksexpansion, Blynitrat, Bodström, Bogside Doodlebug, Bomb, Bomba, Bombhot, Bomullskrut, Booster, Botulism, Bribe, Brigader, Brokep, Buggning, bunker, Bush, C4, Calculations, Carl XVI Gustav, Carpet knife, Cayman Gibraltar, cell phone, cell, centralstationen bomb klockan 3, CIA, Cluster, Containerscanning, Cray, Cryptoanalysis, Cyclonite, DDNP, depå, DES, Detonator, Dilba, Dinitronaftalen, Distributed, Doctrine, domstol, dum-dum, dumpster diving, Dvärg, Dynamex, Dynamit, Dynashock, Döda, Egghead3000, Emulite, Encryption, ETA, Etylendiamindinitrat, Europakonventionen, Execution, extremism, Fake, Flint, Flygplan, Flygplanskapning, Flygplats, Forsmark, FRA, Fredrik Reinfeldt, Frihet, fritagning, Fyllmassa, Förstörelse, Förtvivlad, gang-bang, Geoprime, Gisslan, gisslan, Godsägare Persson, Granuler, ground zero, GRU, Grundlag, Gruppvåldtäkt, Gudrun Schyman, Guds vilja, Gurit, Hash, heligt krig, hemmagjord bomb, Hizbollah, HMTA, HMTD, Hora, Håkan Roswall i ett badkar med välling, Hämd, Hönornas befrielsefront, IDEA, Ifpi, Imam, Immigrationsmyndigheterna, Importtull, insha? Allah, inshallah, insurgents, IRA, Jan Guillou, JAS, Jersey Liechtenstein, Jihad, Jumbo jet, Justice, Kalashnikov, Kaliumperklorat, Kastrup, KGB, Kidnappa, Kimulux, Kina, Kommunism, Koncentrationsväg, k-pist, KP-Primer, Kristallin, kritisk diameter, Kryphål, Kulspruta, Kvicksilverfulminat, Kvinnoförtryck, Känslighet, Kärnkraftverk, Leverera, Liquid bomb, Loophole, Luftfaktura, Lönnmord, Lönnmord, Mardrömmar, Martyr, Mattkniv, Mercury fulminate, Metylaminnitrat, Miljöförstöring, Minaret, Minderårig, Mjältbrand, mob-förråd, moder jord, Molotov, Mord, Mossad, Mujaheddin, Murder, mänskliga rättigheter, Mörda, Nabit, Nagelsax, Natriumaminat, Natriumazidlösning, Nervgas, Nitrate, Nitro Nobel, Nitrocellulosa, Nitrocellulose, Nitroglycerin, Nitroglycerine, Nitrometan, Nitrostärkelse, Nonel, Not-So-Jolly Roger, Nuclear, Offer, offshore haven, Orättvisa, otryggt barn, Pannkakor, parallell computing, paramilitary, Parliament, Pedofil, Pentyl, Peroxyacetone, PETN, Picric acid, Pikrinsyra, PKE, PKI, PKK, plutonium centrifuges, Plutonium, politik, Potassium chlorate, President, Primär, Prostitution, Punktskatt, Pyrodex, RDX, RDX, Regeringen, Relatives, Retaliation, Revolution, riksbanken, Riksdagen, Riksdagshuset, Rosetta, RSA, Rättigheter, Rättvisa, Sagerska, Sanningen, Sarin, securitas, Sekundär, Semtex, Sex, sexbomb, Shampoo, shoe bomb, Självmordsbombare, Skans, Skatteflykt, Skatterevision, Skattmasen, Skjuta, Slottet, Smörja, social engineering, ssg, Stasi, Statskupp, statsminister, Subway, Suicide bomb, Supercomputer, Surströmming, Sweden, Säkerhetskontroll, Säpo, Sönderfallshastighet, t1amo, Taiwan, Tandkräm, Terrordåd, test tubes, Thermite, Tibet, TNP, Torped, Trafficing, Train, Trinitrophenol, Trotyl, Tungmetallazid, Turban, Tvätta, Tändhatt, UPK, Upphovsrättstaliban, Uppror, Uppstoppad nallebjörn, Uppvaknande, Utnyttja, Uzi, Wa `Alaykum As-Salām, Walk like an Egyptian, Vattenverk, wedding cake, wedding preparations, Wedding, Virgin Islands, Våldtäkt, Väpnad, värdetransport, Väteperoxid, yee-haa!, Yippie-Ki-Yay, motherfucker, Yttrandefrihet, Ödeläggelse, Övervakning,
---
له الارهاب لسلام عليكم إرهاب مخرب القاعدة اسامة بن لادن فلسطين يوم الأرض غزة جرائم حرب الله سلام عليكم وعليكم السلام كلاشنكوف مولوتوف قنبلة يدوية دبابة جاسوس عميل الخلافة جهاد مجاهدين ثورة حتى النصر فتح حماس متفجرات ديناميت إنشاء الله لاجئ فلسطيني حق العودة الله أكبر غصن الزيتون عوزي دبابة إضطهاد خراب اللواءات فطائر كتائب شهداء الأقص الدول الاسكندنافي قنبلة مجلس الشعب

Andra bloggare om , , , , , , , , .

Lars Danielsson

Häromdagen var jag på Pressklubben och lyssnade på en paneldebatt om mediedrev. Aftonens huvudnummer var s-politikern Lars Danielsson, killen som dribblade bort sig själv i mediecirkusen kring den dåvarande regeringens hantering av tsunamikatastrofen i Thailand.

Behållningen var utan tvekan insikten om hur aningslös denne Lars Danielsson ändå är; i hans värld agerade han på ett mycket korrekt sätt (med några få men ack så klädsamma undantag): Istället skyllde denne "missförstådde" stackare friskt ifrån sig på både Göran Persson och en samlad journalistkår.

Vidare så ansåg Lars Danielsson att han själv kriskommunicerat rätt hyfsat. Han ansåg sig själv vara rätt "envis", nämligen. Och följaktligen fanns för honom bara ett sätt att hantera mediedrevet - han skulle tiga ihjäl de blodtörstande journalisterna. Hm.

Det gick ju bra, eller hur Lars?

Andra bloggare om , , , , , , .

Engla

Svårt att inte beröras av den tragiska historien om lilla Engla. Visst finns det en del att säga kring mediernas rapportering av händelseförloppet, men just nu känns allt sådant rätt oviktigt i sammanhanget. Det enda man kan göra just nu är att konstatera att monster, de finns verkligen på riktigt.

Andra bloggare om , , .

Den politiska kristallkulan

Så här en bit in på Alliansens mandatperiod är det skoj att titta tillbaka på min gamla prognos inför valet 2006. Inte så illa förutspått, inte sant?

Andra bloggare om , , , , .

Gemensamma mejladresser

Citykillen protesterar mot att par skaffar gemensamma mejladresser. Kräktes faktiskt lite i munnen när jag läste om det. Jag är ju jävligt liberal när allt kommer kring, men frågan är om inte vi behöver någon form av lagstiftning här?

Andra bloggare om , , , , .

Orealistiskt om fler betygssteg

Klart att det vore bättre med fler betygssteg. (Sedan förstår jag inte varför man ska envisas med bokstavsbetyg när sifferbetyg förenklar förfarandet med snittbetyg och relativa jämförelser.) Men visst är det på tiden att vi förkastar den dåligt fungerande skala som vi envisas med nu.

Men hur realistiskt är det att förvänta sig att detta förslag ska bli verklighet? Jan Björklund, fp säger det ju själv i DN:

- Men om oppositionen går till val på att riva upp detta så kan inte jag förhindra det.

Andra bloggare om , , , .

Milton Friedman (1912-2006)




Andra bloggare om , , , .

Obama och Clinton sänker ribban

Gästbloggare Björn Wallin

Retoriker och författare

 

I dagens Metro kan vi läsa om stirrduellen mellan Clinton och Obama. Vi läser: "De försökte stirra ut motståndaren, gestikulerande och avbröt den andra hela tiden. Anklagelser och motanklagelser utväxlades i TV-studion."

 

Det blir lite komiskt när man försöker göra sig en bild av händelsen i sitt huvud. Jag ser framför mig två 14 åringar som inte riktigt vågar slåss utan går runt varandra, argt stirrandes, högt skrikandes och pekande med långfingret. Tur vi har Youtube.


Björn Wallin driver även bloggen Pulpet som handlar om retorik och konsten att övertyga.


Andra bloggare om , , , .

"Pengar gör dig lycklig!"

Jag fick precis ett pressmeddelande från Timbro om en nyhet som säkert kommer att göra en del väsen av sig i långa landet falukorv: Timbro har låtit United Minds (Prime PR) genomoföra en undersökning där halva urvalet av respondenter har mer än 100 000 kronor sparade på banken medan den andra halvan helt enkelt inte har det.

Slutsatsen är knappast överraskande, men sticker säkert i ögonen på alla som tror på någon sorts kosmisk balans. De som har pengar sparade är nämligen lyckligare, de är snällare och de oroar sig mindre. De lever bättre liv helt enkelt. Undersökningen kan du för övrigt läsa i sin helhet här.

- En sparad slant tycks vara ett universalmedel mot ohälsa, vantrivsel, bristande jämställdhet och dåligt samvete. En politik som såg till att fler av oss hade möjlighet att skapa egna buffertar skulle troligen göra mer för tryggheten än nästan alla andra politiska beslut, säger Dick Kling, nationalekonom, Timbro i pressmeddelandet.

För dem som inte känner till Timbro så är det en högerpolitisk tankesmedja. De själva skulle kanske kalla sig liberala, men i min mening drar de politiken snarare åt ett konservativt håll vilket förstås inte riktigt är min kopp te. Men de fyller sin funktion som högerrörelse och de slåss för en liberal marknadsekonomi, så jag gillar dem ändå.

Jag kan också uppskatta att de vågar göra en undersökning av det här slaget. Den andas knappast av politisk korrekthet och jag om någon uppskattar när någon vågar röra om i det offentliga samhället.

Men i just det här fallet tycker jag att Timbro tänker fel. Det finns inget i undersökningen som antyder att det skulle vara pengarna på banken som gör människor lyckligare, snällare och mindre oroade. För det kan lika väl vara det omvända, nämligen att lyckliga, snälla och mindre oroliga människor har lättare att spara sin pengar.

Jag kan i bakhuvudet höra min handledare på universitetet säga att det handlar om kausalitet. "Vi ser ett faktiskt föhållande i A och vi ser en uppmätt effekt i B. Det är hur vi bevisar att de hänger ihop som är finessen - och svårigheten! - med vetenskaplig metod."

Faktiskt kan det ju lika gärna vara så att människor som är jävligt lyckade också har det bättre förspänt när det handlar om löner, sociala nätverk, utbildning och vad det nu kan tänkas vara. Eftersom de är så jävla lyckade förstår de också vikten av att ha ett sparat kapital undanstoppat för en regnig dag. Kanske.

Jag tror inte på kosmisk rättvisa, men jag förblir övertygad om att lycka måste komma inifrån och jag tror att den finns inom räckhåll för alla. Och för de stackare som förfördelats i det genetiska lotteriet och inte begåvats med höga halter av serotonin i hjärnan, tro för allt i världen inte att pengar är svaret på alla dina problem.

Andra bloggare om , , , .

Bodström = Mr 1984

Jag tycker att du ska ladda hem och läsa Oscar Swartz Marschen mot Bodström-samhället.

Gör Björklund rätt?

Björklund tar till orda och menar att kommunismens massmord ska skrivas in i läroplanerna på samma sätt som förintelsen. Och det är väl rimligt att vi tar av oss silkehandskarna och placerar kommunismen jämte nazismen historiskt?

I synnerhet jag av alla borde välkomna detta förslag med öppna armar, jag som knappast kan sägas vara särskilt svag för just kommunister!

Men det gör jag inte. Jag tycker det känns olustigt att vi ska detaljstyra innehållet i läroplanen från politiskt håll - även om jag förstår och delar Björklunds frustration.

Stilla undrar jag om inte grundproblemet faktiskt bottnar i enskilda pedagogers ideologiska övertygelser?

Apropå hjältar...

Vi behöver svenska politiska hjältar, nu mer än någonsin, skriver opassande. I det här fallet är det snarast hon som är hjälten, tycker jag. Läs därför hennes postning; konsekvenserna av datalagringsdirektivet är i allra högsta grad något vi och framförallt våra företrädare borde oroas över.

Frågan om det politiska ledarskapet

Peter Akinder, tidigare presschef åt Göran Persson, kommenterar den senaste tidens skandaler som omgärdat moderaterna i en krönika. Givetvis är den skriven i en anda av opposition, men jag tycker att den har substans.

Låt mig först varudeklarera tydligt att jag själv tillhör den borgerliga sidan av det politiska spektrat - även om jag inte är moderat. Trots det måste jag säga att Akinders verklighetsbeskrivning sätter fingret på något som förtjänar en icke-defensiv diskussion.

Akinders krönika är förstås en ensidigt subjektiv betraktelse där bara vissa delar av en kultur lyfts fram. Med väl valda delar kokas kulturen ned till några få iakttagelser till den minsta gemensamma nämnaren. Det blir en vinklad bild av en betydligt komplexare verklighet.

Har Akinders verklighetsbild förankring i verkligheten? Genast hamnar vi i ett träsk av definitioner och vetenskapsteoretiska resonemang kring hur bevisbart en så subjektiv verklighetbeskrivning kan tänkas vara. Och där fastnar vi ofta i det offentliga samtalet, upplever jag.

För diskussioner av det här slaget har strandat vid otaliga tillfällen. Det kan handla om moralen hos direktörer, poliser, politiker, jurister, religiösa samfund och föreningar av olika slag. Det tycks inte spela någon roll vad det handlar om, så fort människor organiserar sig i grupp utvecklas sociala mönster som förr eller senare riskerar att hamna i konflikt med världen utanför.

Låt oss därför för diskussionens skull anta att Akinder har rätt - det regerande skiktet av moderater är stöpta i en egoistisk roffarkultur. På samma grunder kan vi anta att det finns inkompatibla kulturer överallt, från näringslivtopparna med sina fallskärmar till de politiska broilers som idag dominerar den politiska arenan i Sverige.

Om det svårprövade resonemanget har någon sorts resonansbotten i verkligheten, ja då har Sverige problem. För det innebär per automatik att det i våra system och processer saknas mekanismer som skyddar oss mot skattefuskare, maktfullkomlingar och lögnare. Tvärtom kanske politisk framgång går hand i hand med att förstå hur systemet kan utnyttjas, ett starkt driv efter makt och en ansenlig mängd av lögner.

Det skulle i så fall bekräfta de fördomar många av oss har om politiker som drivna knektar i ett individualistiskt spel om makt. Mediernas inbyggda dramaturgi bidrar till stor del till att svensk politik beskrivs precis på detta sätt, men samtidigt kan mediernas rapportering ofta fungerande som självuppfyllande profetior. Så oaktat den filosofiska diskussionen om hönan eller ägget så kan det mycket väl vara så att politiken förvandlats från praktisk påverkan till ett spel om makt.

Det låter inte helt osannolikt, eller hur? Många konstaterar nog att politik alltid varit ett spel om just makt. Och indicierna tyder alla på det: maktdrivna och moraliskt flexibla människor tillsammans faktiskt kan ta sig hela vägen. Akinders krönika lyfter fram en sådan kultur, men det finns och har funnits andra maktfullkomliga kulturer i maktställning - framförallt inom socialdemokratin.

Den stora knäckfrågan blir därför - vilket sorts ledarskap vill vi ha?

Uppenbart är att vi inte vill ha en kvinna eller man sprungen ur en nästintill hermeutiskt sluten värld där unkna kulturer fått ligga och gro allt för länge. Rimligtvis borde vi därför fundera över hur vi upphör med producerandet av politiska broilers och funderar över vilka som vi vill ska ersätta dem på de politiska positionerna.

Återigen landar vi i frågan om vilket ledarskap vi vill ha. Och här är svenska folket kluvet och en smula orealistiskt. Många efterlyser en man eller kvinna av folket som yrkesarbetat och i ren anständighet tackar principiellt nej till löneförhöjningar. Den andra sidan efterlyser istället en pragmatiker som med realpolitiska åtgärder i rättvisans namn vill sätta likhetstecken mellan prestation och ersättning. Och bägge sidor efterlyser moralisk perfektion.

Märkligt nog efterlyser ingen ledarskap. Med ledarskap menar jag inte politisk ledarskap som handlar om att föregå folket och verka för att skapa opinion, med ledarskap menar jag just ledarskap. Varför efterlyser ingen detta?

En ledare behöver inte vara folklig eller ens "av folket" för att fungera i sin roll. Det finns exempel på ledare i historien av blåaste blod som älskats av folket. På samma sätt behöver en ledare heller inte köra över de ideologiska motståndarna i alla lägen. Det finns exempel på ledare som enat nationer - även om det i regel krävs en kris eller ett yttre hot.

Därför borde Sverige finna strukturer i och utanför de politiska sfärerna där ledarskap premieras. Detta är lagidrott särskilt duktiga på! Just lagkaptener utses ofta på grund av deras egenskaper som ledare. Lagkaptenerna är inte alltid de som gör flest mål eller som väsnas mest i omklädningsrummet. Men de har en omistlig kvalitet som förmår andra att vilja följa dem.

Nu saknar jag ett konkret recept på hur Sverige ska kunna locka fram dessa ledare. Jag vet inte hur vi ska kunna ge dem möjligheter att tävla om de inflytelserika posterna i den politiska världen. Däremot är jag övertygad om att dessa män och kvinnor enkelt skulle kunna utprestera de politiska broilers som idag genomsyrar vårt samhälle.

Till Akinders krönika vill jag bara tillägga att jag också har sett delar av det han beskriver med egna ögon. Men för balansens skull vill jag också skynda mig att tillägga att problematiken - även om den yttrar sig på andra sätt - är minst lika påtaglig inom socialdemokratin.

Tidigare inlägg