Ny blogg!
Födelsedagspresent
Veckans citat: Kathleen Fearn-Banks
Tveksam PR-pitch
onsdag 6 augusti 2008, 12:18
Avdelningen hur man inte bör skriva ett pressmeddelande.
"Do you think it would be possible to place this release? Perhaps you'd like it translated into Swedish, or would even like to ask XXX a few questions yourself?"
Det är jag som har fetat några av orden. I fall någon skulle missa.
/Martin
Jag tror att både jag och Charlotta tvår våra händer från den här grejen. Vi är oskyldiga. Det är säkert. Hedersord. Låt oss istället finna tröst i att norrmännen fan inte är bättre.
Josefsson frälser Kina
Eftersom jag känner Johan ville jag inte bidra till någon hets mot hans person, men för en libertarian som mig efterlämnade det hela en besk eftersmak...
Inte gjorde invigningsceromins propagandauppvisning saken särskilt mycket bättre. De nationalistiska strömningarna kändes otäcka och den totalitära stämningen var ruggig för alla oss i utlandet som vet vad som händer, till exempel i landets fängelser och i Tibet.
Ambivalensen blir därför total när Sveriges egen smygkommunist nummer ett Janne Josefsson beslutar sig för att sända direktsänd debatt inifrån Kina. Jag antar att när frihetens siste utpost heter Janne Josefsson så har man fanimig svängt fel någonstans längs vägen. Å andra sidan, hjälp är hjälp till och med när Sveriges mest subjektive journalist tar på sig frälsarkransen.
Men, som någon påpekat i artikelkommentarerna i både Dagens Media och Resumé, fan vet om de släpper in honom i landet efter denna lilla PR-kampanj...
Kenny Starfighter
Affischkillarna
Var arbetar du nu?
Springtime, baby. Flera av branshens bästa konsulter finns där, så naturligtvis sökte de upp mig. För att göra skitgörat åt de duktiga konsulterna, alltså.
Är det ditt första arbete efter utbildningen?
Jag rekryterades efter utbildningen av Johan Wetterqvist och Axel Lagerbielke till Spotlight PR. Vi var små i början, men vi växte så det knakade, kunderna blev bara större och större och jävlar vad vi ägde dansgolven närhelst vi fick chansen.
Berätta om ditt arbete!
Det är inget märkvärdigt, jag skriver, sitter i möten och pratar i telefon. När någon får ett problem löst kommer de tillbaka med fler problem. Och så rullar det på.
Vilken nytta har du haft i arbetslivet av dina studier?
Mina studier lärde mig två saker:
1. Ifrågasätt. Lärare och läroboksförfattare tror en jävla massa. Gå inte på allt de säger utan lita på ditt eget intellekt istället.
2. Studierna är ett utmärkt tillfälle att läsa viktiga böcker. Och då menar jag verkligen inte kurslitteratur.
Hur var det att studera på programmet?
Det var lite som att gå på gymnasiet, fast med färre lektioner och fler fåniga overaller.
Vad tyckte du om att tio veckors praktik ingick i utbildningen?
Jag arbetade med informationsfrågor åt försvarsmakten. Det låter tufft, men i realiteten genomförde jag en attitydundersökning och skrev ett par broschyrer. Det var helt okej, men jag sökte inte jobb där sedan.
Vad tyckte du om att studera på Mittuniversitetet?
Den största förtjänsten för min del var att jag träffade ett antal personer som jag idag räknar som goda vänner. Utöver det gav utbildningen mig ett mycket bättre självförtoende än vad jag hade innan.
Expressen Fredag
Journalistik (frågetecken)? Journalistik (utropstecken)!
Lisah gör en Bridget
Undrar just hur funderingarna gick på det morgonmötet?
"Jag har en idé, vad sägs om att vi tar den söta duktiga tjejen och kastar ut henne ur ett flygplan, det måste väl folk vilja se?"

Almedalen
Det blir ingen politikervecka i Almedalen för mig den här gången. Istället är jag kvar i Stockholm där jag begravts i arbete utan någon semester i sikte.
Någon undrar kanske vad som är så spännande med den där omtalade politikerveckan i Almedalen? Jag hörde någon säga elakt att Almedalen är som tennisveckan i Båstad – fast för fula människor. Må det vara hur det vill med den saken, med i Almedalen samlas en annan sorts elit än den som brukar lyftas fram av Kanal 5 och Hänt Extra.
En vecka varje år fylls Visby av människor som är mer intresserade av politisk påverkan än av vad som händer kring Stureplan. Det är en folkfest för alla som frivilligt går från seminarium till seminarium för att samla ny kunskap och för att knyta nya politiska kontakter.
Många hyllar den öppenhet som råder. Det är inte alls omöjligt att få byta ett par ord med viktiga beslutsfattare. Kanske en fika med någon minister?
Makthavarna drar till sig de olika särintressena med sina legioner av professionella påverkare. Mitt i allt detta bubblar det av utspel, åsikter och kunskap, vilket drar till sig nyhetsmedierna förstås. Man kan säga att det är glamoröst – på sitt sätt.
Och alla är förstås där, utom jag. Men det är okej. ”Vad är väl en bal på slottet?”
Vacker utan spackel
En intressant fråga ställd av Jonas Svedin som kommentar till postningen Överlevnad i det nya medieklimatet:
Det var inte enbart Kennedys charm som låg honom till fördel - Nixon ska rentav även ha grävt sin egen grop genom att vägra bli sminkad i kombination med en endagars skäggstubb, vilket gjorde att han mer eller mindre såg ut som en slusk. Den gode Kennedy må ha uppträtt i en mer spacklad version, men kanske var det också anledningen till vinsten 1960.
Men för att komma till saken. Ett samhälle där de sociala medierna växer sig starka och vi uppmanas "våga släppa in alla och envar" blir det väl allt viktigare att en organisation inte enbart är spackel. Borde inte detta leda till att integrerad kommunikation kommer att växa sig än starkare? En organisation ska till exempel inte enbart säga att den tänker på miljöns bästa. Den ska sova, äta, leva och andas ett gott miljötänkande. Jag menar - om vi genom de sociala medierna bjuder våra publiker till dans måste vi ju även kunna visa att vi verkligen kan dansa.
Hur viktiga är egentligen de sociala medierna för en PR-konsult idag? Är det här framtiden för information, kommunikation och PR?
Ja, jag tror det.
I takt med att de sociala medierna växer sig allt starkare blir deras påverkansmakt också större i vad som ser ut att vara en i det närmaste spikrak korrelation. Visst har det i alla tider funnits en viss grad av kosmetik när olika särintressen kommunicerar i egen sak, men ju mer interaktion desto svårare för företagen att "komma undan" med kommunikativt "spackel".
Med andra ord håller jag med dig helt och fullt i din slutledning om att de sociala medierna kommer att ställa högre krav på att företagen verkligen har substans i sin kommunikation.
Men hur långt har PR-branschen egentligen kommit? De flesta PR-byråer hävdar att de förstår hur det nya medieklimatet fungerar och att de har kunskap om hur dess inneboende kraft ska tämjas. Men sanningen är att det är svårt att tolka en förändringsprocess samtidigt som man står med bägge fötter mitt i den!
Läs mer: 7 saker bloggexperter ofta missar
Uppsats om sociala medier
Överlevnad i det nya medieklimatet
Det är framförallt den första av dessa debatter som kommit att bli klassisk. Radiolyssnarna bedömde den som oavgjord, men tv-tittarna var överens; vinnaren hette John F. Kennedy och inget annat.
Året var 1960 och tv-mediet var ungt. Politikerna hade ännu inte lärt sig att utvinna dess inneboende kraft och därför kunde Kennedy med sin medfödda charm och fördelaktiga utseende manövrera ut Nixon och vinna amerikanernas hjärtan.
Idag vet vi vilket genomslag tv-mediet har haft både på vår kultur och på den ton i vilket det offentliga samtalet förs. Anslaget är kort, slagkraftigt och emfatiskt. Om det är tv-mediet som formar oss eller vi som formar tv-mediet kan vi låta vara osagt, men klart är att vi börjar behärska kanalen sådan den är.
Precis som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi nu anpassa oss till de nya digitala medierna som suddar ut gränserna mellan sändare och mottagare. Tack vare interaktiviteten har dessa medier förvandlas till förlängningar av våra sinnen, en revolution som radikalt förändrat vår mediekonsumtion.
Precis som John F. Kennedy kunde dra nytta av sin charm belönar dessa nya sociala medier dem som vågar vara offentligt öppna och personliga. Hela utvecklingen tvingar oss närmare det ideal som PR-forskaren James Grunig lyft fram - en värld där vi tagit steget från envägskommunikation till dialog.
Richard Nixon, som ju blev vald till president vid ett senare tillfälle, lyckades med detta delvis genom att vägra tv-sända debatter. Men låt oss ändå undvika att använda denna historiskt impopulära ledare som rättesnöre för hur vi 2008 väljer att bygga relationer med våra publiker.
I det sociala medielandskapet måste vi istället bjuda in till samtal, öppna upp våra digitala portar och våga släppa in alla och envar. Våga tala med dem som talar om eller med oss. Om vi vill anpassa oss till de sociala medierna på samma sätt som vi anpassade oss till tv-mediet måste vi lära oss att människor måste få en chans att påverka innan de låter sig påverkas.
För det är först när vi lärt oss lyssna som vi förtjänar våra publikers engagemang och uppmärksamhet.
P.S. Om Nixon hade haft en blogg hade den haft en solklar plats i mitt rss-flöde. Hans postningar hade nog varit rätt trista, men läsarkommentarerna hade säkerligen varit rena rama cirkusen!
En kombinerad event- och PR-byrå?
Svar från Doktor Spinn: Allt går att ordna. Men till vilket pris?
Säg att du startar byrån Starstruck PR & Event. De flesta potentiella PR-köpare kommer då per automatik att utgå från att ordet "PR" i företagsnamnet har hamnat där eftersom byrån gärna vill betona att de lyfter på luren och bjuder in media till sina event - vilket ju är viktigt men kanske inte så kritiskt ur ett strategiskt kommunikationsperspektiv.
Denna förutfattade mening innebär stora svårigheter att vaska fram leads samtidigt som säljcyklerna på de potentiella kunderna blir segdragna med låg avslutsprocent som följd.
En annan utmaning är kompetensen. Å ena sidan krävs en trendkänslig person med de rätta kontakterna som vistas mycket ute i vimlet. Någon som vet hur man bygger kredd i de rätta kretsarna och hur man fyller upp en påse med gratisprylar. Å andra sidan krävs en person med förståelse för hur strategisk kommunkation kan omsättas i syfte att förflytta ett varumärke från punkt A till B. Om du hittar folk som förstår och intresserar sig för bägge dessa världar - ja, då lär dessa konsulter kosta dig en slant att avlöna.
För att skapa en framgångsrik byrå inom både event och PR så tror jag att hemligheten stavas branschvis avgränsning. I vissa branscher, som till exempel inom idrott och mode, så är events en naturlig del av verksamheten och följaktligen kan en byrå genom att anordna vassa events bygga kredd kring sitt eget varumärke och samtidigt förmedla strategiskt förankrade budskap.
Så, för att sammanfatta tror jag absolut på en kombinerad PR- och eventbyrå, men endast om byrån rekryterar välutbildade kommunikatörer och nischar sig mot branscher där events är en del av kundernas kärnverksamhet.
Andra bloggare om pr, public relations, events, marknadsföring, kommunikation.
PR-jippon som fungerar
Du ger en annan bild av PR och jag inser vilken motvind ni jobbar i. Dessutom behöver jag själv använda mig av PR och det blir svårt att förena den egna idén och behovet av att marknadsföra mitt eget varumärke/företag. - Utan att smutsa ner mig allt för mycket. Har du exempel på "alternativa" PR-jippon (som du har sett) och som du tycker är innovativa och vettiga?
När det gäller sponsring är det viktigt att det finns en koppling mellan eventet och det sponsrande företagets varumärke. Om du tillverkar sportdryck är det okej att sponsra idrottsevent för att ta ett konkret exempel. Det bör dock tilläggas att sponsring handlar om köpt annonsutrymme, så i just detta fall är det faktiskt reklam det är frågan om och alltså inte PR.
Guerilla-marknadsföring eller PR-jippon är ju konstruerade för att generera "gratisreklam", men man kan verkligen ställa sig frågan om hur gratis (och hur fungerande) denna typ av kommunikation egentligen är. Men klart är att det går att vara hur kreativ som helst med allt från tävlingar och uppvisningar till provokationer och i vissa fall civil olydnad - allt för att väcka uppmärksamhet.
Men rent krasst så är faktiskt presskonferenser, journalistmöten, analytikerträffar, fokusgrupper och kundevent att betrakta som rena PR-aktiviteter. Och sådana aktiviteter är ju viktiga och nära knytna till verksamheten!
Min ståndpunkt är således att jippos och event gärna får vara kreativt galna, men de bör vara nära knutna till affärsverksamheten. När själva eventet eller jippot blir mer intressant än det budskap som ska förmedlas blir kontexten ofta rätt cynisk och därmed inte riktigt så relationsbyggande som kanske var tanken!
Anta att du driver ett litet enmansföretag som illustratör. Hur ska du på ett kostnadseffektivt sätt kunna marknadsföra din verksamhet med olika PR-event? Grundprincipen är då alltså att din idé måste ha med illustrationer att göra. Det låter fånigt, men många missar detta. De företag som sponsrade forsränningen i Uppsala - vilken koppling har de till hemmabyggda flottar och studentikosa festligheter?
Sedan måste du vilja något med din kommunikation. Du måste ha en tes, ett budskap. Och detta budskap måste vara knuten till en konflikt eller problematik som berör din målgrupp. Att du vill berätta för världen om ditt företags förträfflighet är ointressant för alla utom för dig! Att knyta an till något relevant kan alltså inte nog betonas.
Säg till exempel att illustratörer tjänar för dåligt. Kanske gäller detta alla kreatörer som driver sina egna företag? Att svenska kreatörer tjänar för dåligt är rätt ointressant i sig, men om detta påverkar kreativiteten hos svenska småföretag negativt - voila! - då är det plötsligt en angelägenhet för hela samhället.
Hur skulle då denna problematik kunna åskådliggöras?
- Kanske kan du skicka karikatyrer av kulturpolitiker som inte vill lyssna till olika redaktioner runt om i landet?
- Kanske kan du skapa en underground-kampanj där du sprider politiskt laddade alster utan att någon till en början vet vem som ligger bakom illustrationerna?
- Kanske kan du skapa någon jättelik illustration på allmän plats för att belysa problematiken?
- Kanske kan du skapa en bloggkampanj i syfte att stödja kulturarbetarnas kamp för att värna den svenska kreativiteten?
- Kanske kan ett tiotal illustratörer teckna valfria motiv gratis åt förbipasserande utanför riksdagshuset med förevändningen att illustratörer är vana att i det närmaste arbeta gratis?




