Doktor Spinn

Hur många av er tror på ödet och hur många tror att det är slumpen som styr vår tillvaro?

Det är PaljettenQ som undrar (och det är jag som vardagsfilosofiskt fastnar på kroken):

 

Själv tror jag på ödet. Ett tärningskast är aldrig slumpmässigt; utfallet beror på miljarder variabler. Alla dessa variabler skapar en illusion om en slumpmässighet som egentligen inte existerar.

 

Däremot kan inte allt sägas vara förutbestämt. Detta beror helt enkelt på att naturen inte “bestämmer” saker. Ödet är därför det oundvikliga resultatet av miljarder och åter miljarder kedjereaktioner som samverkar.

 

(Läs PaljettenQ:s blogg förresten. Den är klok, självdistansierad och alltid intressant illustrerad. Jag tror hon blir en superstar i bloggosfären snart.)

 

Andra bloggare om paljettenq, slump, synkronicitet, variabler, sannolikhetslära, tärningsspelaren, ödet.

Den amerikanska rymdsonden Phoenix har funnit vatten på Mars och en forskare från NASA har enligt DN klunkat i sig härligheten. Alla pojkdrömmar om rymdäventyr vaknar till liv och jag undrar stilla varför nyhetsmedierna inte har slagit upp detta större?

Det visar sig att sonden hittat några små isfläckar. Dessa har sedan analyserats och återskapats i laboratorium. Sedan har någon lustigkurre tagit en klunk och springer sedan runt på presskonferenser stolt över att vara den förste att dricka vatten från en annan planet.

Nyhetsvärderingen kanske var rätt sansad, med andra ord. Men frågan är om inte utomjordiska vattenfynd ändå förtjänar större uppmärksamhet? Drömmande forskare har alltid hänvisat till universums storlek och menat att förutsättningar för liv borde finnas på fler platser än bara just hos oss – rent statistiskt sett alltså.

Och så hittar vi vatten hos vår närmaste grannplanet. Alla som intresserar sig för sannolikhetslära och kaosteori uppskattar säkert den inneboende ironin i detta. Vem vet, snart kanske analysen ger vid handen att det i denna interstellära juice lever härdiga små marsbakterier.

Tänk dig den rubriken, du.

Inte ett decennium för sent har Skolverket nu slagit fast att Charles Darwins klassiska evolutionslära ska gälla som kunskapsbas i undervisningen om hur livet uppstod och utvecklades, skriver Dagens PS.

Elever får självklart upplysas om att det även finns sådant som religiösa skapelseberättelser i stil med Adam och Eva i Edens lustgård, intelligent design eller vad sägs om lite klassisk nordisk vikingatro om halvgudar och åttbenta hästar!

Men det viktiga är att det nu från centralt håll har slagit fast att evolutionsläran ska ligga till grund för undervisningen i Sverige. Detta är en seger för sekulariseringen!

Här kan du ladda ned en blankett för att anmäla ditt utträde ur Svenska kyrkan.

Äntligen ett horoskop värt namnet. Jag är Jungfru, vilket tecken är du?

The following is supposedly an actual question given on a University
of Washington chemistry mid-term. The answer by one student was so "Profound" that the professor shared it with colleagues, via the Internet, which is, of course, why we now have the pleasure of enjoying it as well.

Bonus Question:
Is Hell exothermic (gives off heat) or endothermic (absorbs heat)?

Most of the students wrote proofs of their beliefs using Boyle's Law (gas cools when it expands and heats when it is compressed) or some variant.

One student, however, wrote the following:

First, we need to know how the mass of Hell is changing in time. So we need to know the rate at which souls are moving into Hell and the rate at which they are leaving.  I think that we can safely assume that once a soul gets to Hell, it will not leave. Therefore, no souls are leaving.

As for how many souls are entering Hell, let's look at the different religions that exist in the world today. Most of these religions state that if you are not a member of their religion, you will go to Hell. Since there is more than one of these religions and since people do not belong to more than one religion, we can project that all souls go to Hell.

With birth and death rates as they are, we can expect the number of souls in Hell to increase exponentially. Now, we look at the rate of change of the volume in Hell because Boyle's Law states that in order for the temperature and pressure in Hell to stay the same, the volume of Hell has to expand proportionately as souls are added.

This gives two possibilities:

1. If Hell is expanding at a slower rate than the rate at which souls enter Hell, then the temperature and pressure in Hell will increase until all Hell  breaks loose.

2. If Hell is expanding at a rate faster than the increase of souls in Hell, then the temperature and pressure will drop until Hell freezes over.

So which is it?

If we accept the postulate given to me by Teresa during my Freshman
year that, "it will be a cold day in Hell before I sleep with you", and
take into account the fact that I slept with her last night, then
number 2 must be true, and thus I am sure that Hell is exothermic and
has already frozen over.

The corollary of this theory is that since Hell has frozen over, it follows that it is not accepting any more souls and is therefore, extinct......leaving only Heaven, thereby proving the existence of a divine being which explains why, last night, Teresa kept shouting "Oh my God."

This Student recieved the only "A".

Källa: Okänd [Reds. anm.]

Minns någon den anti-materialistiska filosofin från Fight Club? I slutändan är det sakerna som äger dig, snarare än tvärtom. Det gäller att tänka sig fri från allt krimskrams som vi omger oss med och när denna sinnestämning väl infunnit sig blir nästa steg naturligt: Gör dig av med dina grejer.

Björn, Sundsvall: I en artikel publicerad i Aftonbladet hävdar Liv Ullmann att Ingmar Bergman besökt henne i form av en fågel. Nu undrar jag om det är ifrån liknande händelser som uttrycket "en fågel viskade i mitt öra" kommer?

Doktor Spinn: Nej, men "dårpippi" kanske.

Rosie, Norrköping: Enligt vad jag förstår ligger Gud bakom att Golfströmmen oförklarligt (eller?) stannade då det är ett resultat av världens Gudsförnekelse, vilket innebär att onda andliga krafter (de påverkar även människor att göra det de vill) får fritt spelrum. Kan du på vanlig svenska förklara för mig, vad det antas innebära för vårt land, rent vetenskapligt, att Golfströmmen avstannade?

Doktor Spinn: Att händelsen hittils inte har påverkat våra dagliga liv, det vet vi ju. Men om Golfströmmen stannade permanent skulle hela det svenska samhället tvingas till en stor omställning. Jag anser därför att ansvariga myndigheter borde inkludera detta scenario i den nationella krisberedskapsplanen. Men även om Gud utpekas som huvudmisstänkt skulle jag inte rekommendera någon kyrklig inblandning i själva myndighetsutövandet.

In the land of the blind, the one-eyed man is stoned to death.

Gästbloggare Björn Wallin
Retoriker och författare

I Metro kan man läsa om att sverigedemokraterna nu har ett förslag om att förbjuda moskébyggen i Sverige. Som för att följa upp denna åsikt har man dessutom tagit fram en bumper sticker "Våga vägra moské".

Sd må försöka tvätta sin fasad med högtryck och soda. Men det ändå är samma rasistiska pöbel som bor i deras hus.

Gästbloggare Björn Wallin
Retoriker och författare

Nu är slutet nära. Kristna värderingar byts ut mot rasisitiska dito. Kristdemokraterna är nu nere i  2,9 procent enligt Demoskops senaste opinionsundersökning.

Detta är klart under riksdagsspärren och i paritet med sverigedemokraterna. Vad ska man dra för slutsats av det? Att djävulen vinner? Eller att dåliga idéer inte förtjänar bättre?

Jag har precis läst en bok om Feng Shui. Kort kan man säga att om jag råkar ha skräp i ett hörn av min lägenhet, så kommer jag att drabbas av olycka. Olika delar av din bostad representerar olika saker och för mig innebär detta att allt mitt stök i städskrubben hindrar mig att nå ära och berömmelse. (I knew it!)

Men som tur är kan jag andas djupt, tända lite ljus och gå barfota runt i lägenheten och vifta bort energierna. Detta efter ett härligt lavemang grande förstås. Inte heller ska man samla på böcker! Gissa vilken bok som åker ut först?

Att det ännu i våra dagar finns kristna förbluffar mig. Att sedan Josiah Bartlet inte argumenterar lika förtjänstfullt som mig kring de troendes villfarelser, ja det må vara hänt - men poängen, den går fram.

.

Med anledning av en kommentar till postningen Mitt namn är Jerry och jag är ateist.

Ateism för mig är avsaknad av religiös åskådning.

Rent definitionsmässigt handlar religion om en tro på en högre makt. Ateister delar inte denna tro och rimligen blir det svårt att försöka kalla ateister för religiösa människor. Religiösa samlas kring en sedelärande föreställningsvärld och väljer aktivt att agera i enlighet med de tankar och idéer som utgör grundstenarna för deras tro. Ateister är en betydligt brokigare skara.

Som kommunikationsrådgivare ser jag också risken med att etikettera ateismen som en egen religion. Det skulle devalvera själva innebörden av det som begreppet så tydligt tar avstånd från. Men visst vore det rent propagandamässigt en fullträff för de alla troende om exempelvis Charles Darwin kunde utmålas som ateisternas Jesus Kristus. "De är minsann inte bättre än oss, för alla är vi religiösa."

Sedan ska jag inte neka till att jag (och alla andra ateister) tror på en massa saker:

Jag tror till exempel på spöken. Inte för att jag vet att de finns, men jag har en känsla av att de kanske gör det. Som människa lägger jag ihop ett och ett och bildar mig en preliminär uppfattning - trots bristande bevis. Jag tror, helt enkelt. Men det betyder inte att jag försöker leva mitt liv efter vad andra har att säga om spöken. Och jag kan uppriktigt säga att om ett spöke uppenbarade sig för mig med ett budskap om att bygga en båt eller avstå från sex, då tar jag det med en nypa salt.

Vi använder vår fantasi för att fylla ut luckorna i vår förståelse av världen och så har det varit sedan tidernas betydelse. Utbredningen av ateismen, sekulariseringen, får inte förväxlas med utbredningen av en ny religion. Ateismen är snarare ett naturligt nästa steg för världens civilisationer där människor för första gången accepterar ovisshet som ett naturligt tillstånd och ett bränsle för den mänskliga nyfikenheten att nå en djupare förståelse av den värld som omger oss.

Gästbloggare Björn Wallin
Retoriker och författare

Vi älskar verkligen att bli lurade av all sköns mystik. Stort sett varje kanal på TV har sina andeskådare och varje tidning med självaktning tillhandahåller både horoskop och andemedier som letar upp dina borttappade löständer. I samma anda blir vi också matade med andra new age-inspirerade företeelser. Här har vi äntligen en skön motvikt av Kjell Häglund till allt gullande med tjollret.

Läs även Jerry Silfwers krönika Feng shit.

Gästbloggare Björn Wallin
Författare och retoriker

Yttrandefriheten är ett skötebarn som måste skyddas med alla medel. Vårt demokratiska samhälle bygger på rätten att få säga, tycka, skriva, rita vad vi vill. Jag och du har också friheten att ha åsiketer om vad som sagts, tyckts, skrivits eller ritats. Ibland gör det ont andra gånger flyger det oss förbi utan att vi reagerar. Men lika fullt måste det alltid skyddas.

Professor Per Bauhn skriver mycket intressant och initierat i SVD.

Nu undrar jag om vi har rätt att rita rita nidbilder av judar och judaismen? Vad skulle hända om vi började få se kroknäsor i våra tidningar igen, eller en rondelhund med polisonger och torarulle i pannan? Kommer samma människor som idag försvarar denna rätt att försvara även dessa nidbilder? Jag bara undrar.

Läs mer här: Anders Svensson

Vet inte riktigt var jag ska börja. Ibland måste redogörelser för serier av obesläktade händelser få sättas samman - även om det inte betyder något. Det hela handlar i alla fall om ett par svarta sneakers i storlek 43 och av märket Adidas.

För fyra fem år sedan fann jag mig redigt berusad nere i en gillestuga på baksidan av Alnön, Sundsvall. De träpanelprydda väggarna var nedlusade med upphängda barhanddukar, billiga tavlor med båtmotiv och på golvet en fjortis med korslagda, knubbiga små ben och näsan en decimeter framför den plastiga stormarknadsstereon. Jag minns att det var något fridfullt över henne där hon satt med slutna ögon och vaggade i otakt till musiken. I handen kramade hon ett svart cd-fodral med Thåström i vita versaler. Vid varje smäktande refräng vitnade hennes knogar och hennes vaggande tilltog i frekvens. Hon var i en annan värld.

För min del kunde jag känna hur senapssillen och den hembakade smörgåstårtan bara ville upp. Lukterna av insuttet läder, dammig filtmanchester - och av någon anledning Jenka-tuggummi? - tvingade mig att kämpa mot de regelbundet återkommande kväljningarna. Det kändes som om jag snurrat för länge på karusellen i lekparken och sedan blivit inslängd i en varm bil medan min mamma sprungit in på Ica för att handla mjölk. Synd att det inte var mjölk jag hade druckit den där sommarnatten för fyra fem år sedan.

Midsommar i Norrland - för er som inte är bekanta med våra seder och bruk - handlar om två saker; mygg och alkohol. Det där sistnämnda är förstås själva huvudattraktionen. Midsommar förknippas förstås med öl och sprit i hela landet, men i Norrland handlar det om helt andra kvantiteter när det ska drickas. När jag började plugga på universitetet med människor från hela Sverige slog det mig att killarna drack mindre än vad jag var van vid. Helsike, de drack mindre än vad jag var van vid att tjejerna gjorde.

Ta fjortisen på golvet, til exempel. Om vi inte räknar välkomstdrinken, snapsarna till middagen och bålen så hade hon druckit merparten av den kvarting hembränt hon hade med sig i sin handväska plus att hon tiggt till sig säkert tre fyra starköl från sin nye kille som fortfarande var kvar på övervåningen och festade med alla andra till Docent Döds Bakom mina solglasögon.

Själv hade jag nog druckit allt. Utom mjölken i kylskåpet och motorljan i garaget, men annars hade jag nog sänkt det mesta som fanns att tillgå. Och jag mådde så dåligt att jag ett tag funderade på att bara gå ut på gatan utan att säga något och börja promenera åt det håll som föll mig in. Det fanns en strand ett par kilometer bort och där skulle jag kunna lägga mig ner på ryg och stirra upp på himlen. Sedan skulle jag snart må bra igen.

Någon stack ner huvudet i gillestugan och skrek något för att överrösta Depeche Mode i bakgrunden. jag tror personen frågade - rätt högljutt - om det var "fest, eller?" Men jag kunde bara känna min egen brinnande hud täcka mitt ansikte och utan att ha rört mig ur fläcken på en lång stund svettades jag ymnigt. Det var då jag fick en idé om att gå ner till havet och kasta mig i vågorna. Det skulle vara så skönt svalkande och det skulle skölja alkoholen ur kroppen och sedan skulle jag vara mig själv igen.

Givetvis hjälpte havsbadandet föga och gav mig inget annat än en förkylning dagen därpå. Efter doppet ringde jag min lillebror som mitt i natten fick komma och hämta mig. Jag skulle nog aldrig ha reflekterat över den där midsommarnatten någonsin igen om det inte vore för att jag glömde mina skor nere vid vattenbrynet. Jag insåg detta redan innan jag lämnade festen bakom mig, men när det var dags att ge sig av gjorde jag en avvägning och offrade helt enkelt mina skor, ett par svarta sneakers i storlek 43 och av märket Adidas.

Berättelsen fortsätter här.

Sitter i en solig tunnelbanevagn mellan Slussen och Gamla stan när några frikyrkliga damer börjar bearbeta oss resenärer. De välmenande samariterna delar ut Vakttornet till alla dem som är beredda att ta emot denna glättiga värvarskrift.

Egentligen är deras organisatoriska apparat oerhört sinnrik. Deras bibel måste vara en av de mest förankrade policydokument en organisation någonsin haft: Värva nya medlemmar och du slipper brinna i skärselden i evigheters evighet.

Men varför ger de ingen tidskrift till mig? Ser de månne något ondskefullt i djupet av mina blå ögon? Står något fasansfullt skrivet i min panna? Kan dessa apostlar på något sätt förnimma mitt religionshat? Jag kan bara hoppas.

Fredrik frågade mig på Facebook vad som skulle hända om jag blev vän med en person som senare visade sig vara religiös. Till saken hör - som kanske några av er lagt märke till - att jag så fort jag får chansen propagerar för religionens snara utrotning. Följaktligen är Fredriks fråga intressant också i ett bredare perspektiv - hur kan människor umgås över livsåskådningsgränserna?

I någon sorts anda av tolerans och politiskt korrekthet borde jag svara att jag självklart är öppen för alla typer av bekantskaper eftersom det vidgar sinnet att möta människor med andra livsåskådningar. Men riktigt så enkelt är det inte. Till saken hör också att jag inte har lyckats etablera några längre vänskapsrelationer med människor som har just en stark gudstro.

Tillåt mig att tillägga att jag inte adresserar alla agnostiker där ute. Vad jag talar om är de som med bestämdhet hävdar att de vet att högre makter existerar. Nyckelordet här är högre, för jag accepterar rent spirituella fenomen, men det hela går överstyr när folk börjar skapa moraliska ramverk utifrån påstådda högre väsen. Att sedan försöka rekrytera in människor i detta lydsystem, ja det är rakt av sekteristiskt.

Sedan har jag av princip inga problem att ta avstånd från människor med vissa åsikter. Fascister och kommunister förespråkar samhällsförändringar medelst våld om så krävs och människor som stöder den här sortens tänkande har jag svårt att fraternisera med, helt enkelt. Jag vet att det finns charmanta fascister och kommunister där ute, men det försvarar inte deras våldsamma ideologier.

De som sedan är starkt troende tycker jag först och främst synd om och jag skulle jag först och främst försöka finna en rationell grund för diskussion. Sedan vet jag av erfarenhet att det är svårt att diskutera rationellt med en människa som inte tror att vi människor härstammar från aporna, eller som tror att sex är skamligt eller att kvinnor är sämre rent generellt.

De lite pragmatiskare asiatiska åskådningarna bör särskiljas en smula, detta då deras trosläror i stor utsträckning kan ses som metaforer för den vetenskapliga verklighet som vi tidigare inte kunde belägga. Men bokstavstrogenhet och då framförallt i sin fundamentalistiska extremform är lika fientligt och främmande för en humanist som fascism och kommunism.

För att summera: Det är intressant och lärorikt att studera djupt religiösa människor rent sociologiskt och så länge tala med varandra på ett rationellt och humanistiskt vis kan också en vänskap absolut bestå. Det finns så många människor så jag tycker absolut att det är rimligt att ställa sådana krav på dem man väljer ut som vänner.

Kristendom är ju alltid på tapeten så här i juletider och alla som har hängt med här på bloggen vet att jag driver ett passionerat korståg mot religionen. Därför kan jag tipsa om den här 70 minuter långa frågestunden där ateisten Richard Dawkins ställs mot väggen av arga och kristna amerikaner.

Bland annat förklarar Dawkins med en skärpa (som jag själv aldrig kommit i närheten trots att vi delar samma åsiktsgrund) om varför ateism inte är någon sorts teism. Men allra starkast är kanske Dawkins argument för att det inte finns något sådant som ett "kristet barn".

Låt mig också poängtera att de som ifrågasätter Dawkins inte bara är dumtroende bonläppar från instängda hålor i den amerikanska södern. Det är professorer och forskare som gör sitt bästa för att försvara den tro de upplever vara så starkt under attack.

Ibland inträffar händelser som får en att stanna upp. Som får en att konstatera att livet handlar lika mycket om att stå still som att rusa fram. Att för en sekund stanna upp och bara uppskatta det som är, ja kanske är också det en framåtrörelse?

För vi har ingen aning om hur lång tid vi får. Vi kan gissa och vi kan försöka påverka , men de allra flesta av oss får finna oss i ovissheten. Som i onsdags när min bror och hans flickvän kraschade sin bil på motorvägen. Alla som sett bilen säger att det är ett mirakel att de bägge lever.

Det hela får mig att tänka på en ung kille som för några veckor sedan hoppade från Alnöbron. De som gått i skolan med honom beskrev honom som något av en olycksfågel. Ändå överlevde han fallet på 40 meter och halvt metvetslös lyckades han kravla sig upp på en bropelare.

Det är inte så lätt att veta vem som får lov att lämna den här världen - och när. Inget är givet, inget går att kontrollera helt. När allt kommer kring gör vi nog klokast i att med jämna mellanrum stanna upp och nuta av tillvaron just sådan den är i detta nu.