Doktor Spinn

Jag är sjuk och jävlig. Jag tycker otroligt synd om mig själv. Den dubbelsidiga halsflussen gör att jag inte kan äta eller dricka. Dessutom känner jag mig stressad över allt jobb som tornar upp sig. Och jag känner att jag egentligen borde vara på väg hem till Stockholm för att ta tag i saker. Men, när allt kommer kring, var är hemma egentligen? Kanske "hemma" inte är en plats?

Enbart eftersom jag är så jävla sjuk och miserabel tillåter jag mig sentimentala postningar av det här slaget. Håll till godo kära publik och var glad om ni har hittat hem ni också.

Sitter på ett hotellrum i Frankfurt och väntar på första flyget till Arlanda i morgon bitti. Lufthansas flyg från Barcelona blev försenat och jag missade anslutningen. Kommer på mig själv med att stanna upp, titta ut genom fönstret och fundera:

Det som kändes så självklart för ett par dagar sedan känns nu dunkelt, grumligt och förtvivlat. Och jag tror faktiskt inte att det är något som jag inbillar mig, inte den här gången.

Har precis ett sånt där "livet-har-sina-goda-stunder-tillfälle": Sitter på mitt femstjärniga hotellrum, har hängt in mina skjortor och roomservice har precis levererat en hamburgertallrik och till efterrätt lite hasselnötsglass. Nu är det bara jag, fjärrkontrollen och Jennifer Love Hewitt i widescreen på Fox.

Nu tänker förstås alla grabbar på vad alla grabbar tänker på när det handlar om hotellrum och betal-tv, eller hur? Men inte jag. Jag är en fin människa nämligen. En fin människa som ska smälta maten tillsammans med Jennifer, ta ett bubbligt bad och därefter gosa ned mig i sängen med ett par avsnitt av West Wing.

Och i morgon blir det PR-snack med byråfolk från hela Europa! Tjohoo!

Idag sticker jag på tjänsteresa till Barcelona, så det kan nog bli lite stiltje här på bloggen till åtmionstone onsdag kväll. Men nu ska här snackas PR och teknik från morgon och kväll i ett par dagar!

Inser att jag borde recensera resan till Warszawa, lite som jag gjorde med Paris om någon minns? Men det är lite fullt upp just nu, så jag känner att jag liksom inte riktigt hinner med mig - fastän jag egentligen inte vill något annat än att ta med mig min lilla Mac till närmaste café och bara blogga bort en timme eller två.

Jag var ju sjuk från och till, sedan försvann ju ett par dagar i och med kickoffen och dessutom ska jag vara bortrest ett par dagar nästa vecka - trots att det är mycket att göra. Så vi får se om jag får ur mig något läsbart innan jag sticker till Barcelona på söndag. Eller lördag, om jag åker ned en dag i förväg.

Undanflykter fins det i alla fall gott om, som ni märker. Jag har massa sköna grejer att blogga om, men jag får liksom inte ro att sätta mig ner, tänka efter och sedan skriva något vettigt. Istället ska jag nu gå och lägga mig tidigt för en gångs skull; jag har ett nytt nummer av KIng och lite sköna avsnitt av The West Wing på datorn!

Det blir stiltje här på bloggen ett par dagar, jag ska nämligen till Warszawa med företaget på vad som kan bli en mycket blöt kickoff. Förhoppningsvis kan den polska vodkan ta död på min förkylning. Vi hörs igen på söndag kväll!

Att det ligger romantik i luften i Paris, det trodde jag var något sorts historiskt marknadsföringsgrepp, ett grepp ivrigt påeldat av alla dessa frankofiler som ju är så ohejdat självbelåtna över att de faktiskt har gjort sig besväret att lära sig språket. Men efter mitt första besök kan jag säga att något verkligen ligger i luften där, något omisskänligt. Något romantiskt.

Allt tal om romantik kan förstås inte förklaras i ord utan måste upplevas. För i berättad form verkar staden vara som vilken annan huvudstad som helst: Den första dagen spöregnade det, till exempel. Vi fick söka skydd halvvägs till mellanklasshotellet på ett brasserie där vi värmde oss med en kanna av husets röda och ett par blodiga stekar. På hotellrummet stannade vi inte längre än att vi hann slänga av oss våra väskor innan vi kastade oss ut på stadens gator igen.

Regnvåta gick vi till Place de la Concorde och beundrade den matematiska exakthet med vilken stadens kärna tycks varit föremål för. Överallt ljus, ljus, ljus. Triumfbågen, ett i mörkret glittrande Eiffeltorn (måste upplevas) och en magnifik entré till ett gigantiskt Louvren. På ett av Champs de Elysées dyra kaféer kunde vi äta baguetter och dricka värmande kaffe samtidigt som vi förundrat tittade på alla förbipasserande människor.

Som i alla nya städer passade vi också på att titta på bio. Att titta på bio i nya städer är bättre än att knäppa kort, för det finns inget bättre sätt att återuppleva en viss känsla än att återse den film man en gång såg på bio i just den staden.

Dagen därpå hade vi mer tur med vädret. Vi hittade Paris äldsta marknad alldeles i närheten av vårt hotell och jag köpte en sjal i kaschmir till mamma. Det doftade av vår och nyslaktat kött. Vi gick för att besöka kyrkogården i Montmarte och lät oss förföras av det himmelsvita Sacre Cuer som snart tornade upp sig på höjden. Ingången till kyrkogården var inte helt lätt att hitta, men när jag stannade för att ta kort på en nedbrunnen bil fick jag sällskap av en ung fransman som mer än gärna berättade om oroligheterna, språket och kulturen.

Fransosen kunde också visa oss var den svårhittade ingången till kyrkogården låg. I hans mening låg där inte så många berömdheter, men samtidigt betonade han att kyrkogården ändå var vacker och väl värd ett besök. Låt detta därför skvallra lite om vilket kulturarv en stad som Paris förvaltar; på kyrkogården I Montmarte kunde vi besöka gravarna tillhörande Zola, Dumas, Degas och Fourier - för att nämna några!

Sexbutikerna hela vägen fram till Moulin Rouge gav upphov till andra typer av tankar och härlig brunch i den varma solen lyckades knappast jaga bort några vårkänslor. Och av någon obesläktad anledning hade jag hela tiden också en märklig och opåtvingad lust att sätta ihop en spellista där det första spåret skulle vara något med Matchbox 20, varför vet jag inte.

I solen jagade vi vidare efter upptäckter, vi upptäckte Les Halles, Isle de Cité, Notre Dame, Quartier Latin, Marais och Eiffeltornet. Världsvant kosmopolitiska som vi var kunde vi med lätta steg vandra vidare utan att behöva trängas med turisterna som så ivrigt köade för att få komma upp i den jättelika fallosen. Istället kunde vi belevat promenera längs den vänstra stranden och med illa dold förtjusning förklara vår okunnighet för alla som misstog oss för att vara fransmän.

Väl tillbaka på hotellrummet festade vi med Häagen-Dasz innan vi utmattade somnade in. När vi vaknade var det dags för middag och kvällsrummel i Montparnasse. Men först gav vi oss ut på jakt efter Ernest Hemingways hemadress på 113 Notre Dame des Champs, men vi upptäckte sorgset att huset där han bott rivits för länge sedan. Nu stod där istället ett trist funkishus, men någon litterat själ hade åtminstone haft den goda smaken att utelämna nummer 113 mellan trappuppgångarna 111 och 115.

Till förrätt beställde jag in sniglar. De smakade som vitlösmarinerade champinjoner och de märkliga besticken var inte särskilt svåra att använda. Vi talade om framtiden och vi skvallrade om vänner och bekanta. Vi planerade ytterligare resor och vi diskuterade några av de många märkligheterna i Frankrikes historia. Att kvällen gick alldeles för fort är en underdrift.

Efter mycket kött, sås och vin insåg vi att barer och diskotek inte var vad vi egentligen längtade efter, så vi tog en långpromenad i parisnatten samtidigt som vi pratade om allt och inget. Att det var romantiskt är som sagt svårt att förklara i ord, men låt mig i alla fall få gå i god för att det i just det här fallet knappast handlar om någon sorts vilseledande marknadsföring.

... till Paris och lite välbehövd ledighet. Jag ska sitta på café som Ernest Hemingway och kludda storslagenheter i min Moleskine hela dagarna. Och på kvällarna ska jag dricka vin. Mycket vin.

Jag har gått och tjurat lite i vintermörkret över att inte ha kommit iväg någonstans. Visserligen blev det under julledigheten Storhogna, Vemdalen och Alnö, men det är ändå liksom inte riktigt samma sak som att komma iväg utanför rikets gränser. Men korta februari har annat att erbjuda med resor till tre europeiska huvudstäder! Det blir Paris, Barcelona och Warszawa och jag lovar att försöka blogga något fyndigt om varje ställe. And yes, it's good to be me sometimes.

Men allvarligt talat, ni som har tips på trevliga restauranger och utflyktsmål på resmålen får jättegärna droppa en rad eller två i kommentarsfältet.