Doktor Spinn

Ingredienser: 1 påse nudlar, 3 dl kranvatten

Tilagning: Koka upp vattnet. Lägg sedan i nudlarna och sänk temperaturen på spisen. Koka i ett par minuter - inte för länge för då blir det gröt av nudlarna! Sedan häller du över kryddpåsen som finns i nudelpaketet, detta gör du sist för att inte koka bort all smak.

Serveringtips: Duka med kniv om du får främmande, annars räcker gaffel.

Jag är medlem i Akademiska Krocketklubben. Vi brukar träffas då och då. Det är mycket trevligt - även om det de senaste två åren inte har blivit så mycket krocket.

Av alla konversationer du inte vill ha hamnar den här ordväxlingen med min skräddare Sam rätt högt på listan. Föreställ dig gärna denne Sam, en mycket satt och mörk medelålders man med tunt hår och en gröttjock indisk brytning:

Sam: I see you have one more centimeter in the waist than the last time, sir.
Jag: Well, there you go.
Sam: The times are very good now, am I right?
Jag: Yeah, something like that.
Sam: Should I add this centimeter to the shirts as well, sir?
Jag: Sure. I guess.
Sam: Very good, sir. Let's be realistic.

Hon har lämnat mig några gånger för hon tycker jag är så jävla konstig att vara ihop med. Och jag är väl knepig, jag är ju gift för tredje gången och det kanske inte är så rimligt att anta att jag bara ramlat på onda kvinnor. Men å andra sidan har jag gjort dem alla till miljonärer.

Ur Loiuse Kristofferssons intervju i lokaltidningen Mitt i Sundbyberg.

När jag för första gången ser den skandalfixerade Resuméreportern Claes de Faires eget medieprogram på TV8 överraskades jag mest av eftertexterna:

Det visar sig alltså att det finns en ljudtekniker vid namn Jerry Silfver på TV8. Jag har tidigare fått frågan om jag har jobbat som ljudtekniker på Sveriges radio och nu förstår jag alltså varför.

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta.

När jag häromveckan bad om att få lägga undan ett par byxor och en kavaj kommenterade tjejen bakom disken "coolt namn" - men själv har jag mest gillat tanken om att vara ensam och unik - vilket jag alltså inte är.

Så, Jerry - om du någon googlar dig själv, ja då hamnar du kanske här:

Härmed önskar jag dig all lycka i livet. Håll fanan högt och huvudet kallt. Vi har fan ett varumärke att upprätthålla.

Nu har jag gått på nya gymmet två veckor och kan dra följande slutsats: Dyrare gym = snyggare tjejer, billigare gym = snyggare killar.

Läs mer här.

Gästbloggare Björn Wallin

Författare och retoriker

 

Enligt en undersökning i tidningen Tara är det nu dags att söka sig en ny yrkesinrikting. Enligt undersökningen tänder kvinnor på händiga, kroppsarbetande män.

"Hetast" av alla yrken är brandman. Nästan hälften av de 1 261 kvinnor som deltog i undersökningen anser att just den yrkeskategorin får det att pirra till.

 

Vad man också kan konstatera är att uniform och handlingskraft uppskattas. Läkare, polis och hantverkare ligger bra till.

 

Det mest osexiga som kvinnorna kan tänka sig är en revisor. Endast 2 procent anser dem vara läckra. Att jobba som marknadsförare är inte heller speciellt upphetsande. (Kategorin torde dessvärre även innefatta PR-konsulter och reklamare.)

 

Tror jag kommer att titulera mig som matlagningsintresserad journalist ett tag framöver - bara för att se vad som händer. Jag fotar dessutom på jobbet, så det blir nog en del buisnessdropping by accident.

 

Sexigaste yrkesgrupperna (enligt kvinnor 40+):

1. Brandman (49%)
2. Läkare (39%)
3. Polis (35%)
4. Snickare (34%)
5. Musiker (32%)
6. Skådespelare (28%)
7. Fotograf (20%)
8. Kock, konstnär (18%)
10. VD (17%)
11. Författare (16%)
12. Journalist (12%)
13. Bonde (10%)
14. Naprapat, målare (8%)
15. Psykolog, bilmekaniker, regissör, rörmokare (7%)
16. Biståndsarbetare (6%)
18. Marknadsförare (4%)
19. IT-programmerare, frisör, säljare, politiker (3%)
20. Revisor (2%)

 

Redaktören: Som PR-konsult är jag tränad att se positiva vinklar: Visserligen är det bara fyra procent av de Tara-läsande kvinnorna som går igång på marknadsfolk, men ojojoj vilka fyra procent dessa är å andra sidan!

 

Uppdaterat: Lucifer kommenterar det hela smakfullt på Resumé (var annars?) : "49% av Taras läsare är osexiga AIK-kvinnor med kortklippt hår och gul Blend i handväskan".

Jag lovade Axel Lagerbielke ett hedersomnämnande på bloggen om han gjorde bomben i bubbelpoolen under Spotlight PR:s kickoff på Seglarhotellet i Sandhamn. Det blev ett fint plask och därför förtjänar Axel förstås ett rejält erkännande!

Coolt, jag vill verkligen ha en Bell & Ross! De ser ju brutala ut, eller hur? Klockan används bland annat som standardur av franska bombtekniker. Inte för att jag vet varför det är så viktigt med en intakt klocka om bomben briserar, men ändå. Kanske fint att kunna efterlämna något till änkan?

Gästbloggare Björn Wallin
Författare och retoriker

Min favorit-TV-kock, Gordon Ramsay, har nu blivit stämd av en före detta restaurangchef, detta enligt DN. Trist, för maken till magentmentskola får man leta efter!

En spellista för strand och hängmatta, grillfest och bryggbad. Äntligen semester!

1. LCD Soundsystem - Daft Punk Is Playing In My House
2. Mange Schmidt [Feat. Petter] - Giftig
3. The Goo Goo Dolls - Iris
4. Jakob Hellman - Blå Container
5. Enrique Iglesias - Do You Know?
6. Treble & Bass - My Sweet Senorita
7. Justin Timberlake - Losing My Way
8. Baz Luhrman - Everybody's Free (To Wear Sunscreen)
9. Rhianna [Feat. Jay-Z] - Umbrella [ZAX Extended Mix]
10. Snook - Kommer Ifrån
11. R. Kelly - The World's Greatest
12. Death Cab For Cutie - I Will Follow You
13. Lindsay Lohan - Rumours
14. Beyonce & Shakira - Beautiful Liar
15. Björn afzelius & Mikael Wiehe - Tusen Bitar
16. Hinder - Lips Of An Angel
17. East 17 - Deep
18. Lars Winnerbäck - Tvivel
19. Dinosaur Jr. - I Got Lost
20. Dia Psalma - Skymningstid

Vad gäller köandet så köar jag aldrig av princip. Jag vet att det låter stroppigt men det anstår inte en man i min ålder. Det kan vara okej att köa när man är 17 eller 22 år, men inte nu. Då är jag hellre hemma och äter middag med min fru och goda vänner.

Ur Shortcut 2 maj 2007, s. 38

"Do you knooow, what it feeels like?"

Så där lagomt överproducerad får Enrique Iglesias ping pong-sång mig att börja längta efter båtliv, kubb och sena grillkvällar. Jag tror att den blir ledmotivet för mången strandraggare på Tranviken-beachen i år!

Fick ett tips av en alltid snyggt klädd kollega om The Sartorialist och efter några regelbundna besök börjar jag inse att nästa lön måste komma att handla en hel del om kläder.

"Jag anser att man inte har råd med en massa preferenser. Om jag gillar någon ger jag mig fan på att gilla allt med honom."

Snackade med en fotograf idag som visade mig bilder på sin dator. Bland mycket annat plåtar han modeller och dansare för deras portfolios. Vad han visade mig var häpnandsväckande

Han visade mig ett par riktigt snygga bilder, som direkt hämtade ur värsta Lindeberg-kampanjen, verkligt proffsiga och välkomponerade bilder.

Men så visade han mig hur han efterarbetat bilderna i ett av de vanligare bildbehandlingsprogrammen. Genom att släcka lager för lager kunde jag följa arbetsprocessen baklänges till det ursprungliga resultatet.

Missförstå mig inte, modellerna var verkligen vackra till att börja med. Men det är fantastiskt vilket resultat man får om man med små, små förändringar bättrar på det som redan nästan är perfekt.

Rätt hudton. Inga rynkor, inte ens de små tunna linjerna. Smalna av ansiktet och lyft fram kindbenen med skuggor. Förminska porer och fördela dem jämnare över huden. Gör ögonvitan vit och förstärk ögonfärgen. Bort med kluvna hårtoppar och lägg till highlights.

Alla vet att det går till på det här sättet. Men man glömmer, man invaggas så lätt i de vackra illusionernas värld. Retuscherade organismer flyter friktionsfritt fram i den fläckfria övre medelklassmiljö som vi inbillar oss är normen. Det är inget fel på yta, yta är viktigt men ibland är det nyttigt att påminnas om att yta bara är yta.

Fotografens ord sammanfattade det hela mycket kärnfullt:

"Det här skulle alla unga tjejer behöva se lite då och då."

Som tillfällig gräsänkling (hatar det ordet, men okej) kommer jag igår hem efter att ha jobbat sent. Lägenheten skulle hela kvällen vara min - bara min - och jag kunde göra vad jag ville - bara fantasin och energin satte gränser för vad som var möjligt!

Idag, när flickvännen åter var hemma igen, frågade hon mig vad jag hade hittat på för skoj i hennes frånvaro. Jag svarade att jag hade druckit vin, tittat på tre avsnitt av Vita huset och sedan gått och lagt mig tidigt.

Vin och Vita huset. Så långt har det alltså gått. Jag som brukade vara cool...

Nye James Bond, Daniel Craig, har problem. Hans körkort tillåter honom nämligen bara att köra bilar med automatväxel. Sweet Jesus, vad är det frågan om?

Den som tyckte Daniel Craig var en mes innan, lär inte tycka det mindre efter denna nyhet. Därtill fick han tänderna utslagna under en slagsmålscen.

Som jag ser det blir Daniel Craig spiken i kistan för MI6-spionen 007. Å andra sidan har jag spått den dekadente ikonens undergång ända sedan Teri Hatcher dök upp som bondbrud.

Varför slutade inte Bond produceras samma dag som hans kvinnosyn gick ur tiden? Bond har alltid haft klass - kunde han inte också ha fått gå ur tiden med stil?

Hur man visar sig offentligt är upp till var och en. Men ibland blir det konstigt, i synnerhet när någon som annars värnar stil hamnar så fel.

Jag kan bara instämma med David. Frågan kvarstår faktiskt: Vad tänkte Markus på?

Törstande efter glossiga reportage köpte jag senast XOXO, "Det nya livstilsmagasinet för honom och henne". Och gud så lurad jag blev.

Pinsamheterna börjar redan på ledarsidan där c-kändisen Denize Lopez skriver en text om hur tufft det är att vara ledare. Ändå är det hon själv som skrivit nästan varenda artikel i numret. Vem är det hon leder - sig själv? Kan tänka mig att det är tufft, särskilt när skrivandet rakt igenom är så uselt.

För skrivandet spretar åt alla håll. Nu erkänner hon förvisso att hon saknar relevant utbildning - men egentligen tycker hon att hennes erfarenhet från musikbranschen borde räcka! Och hon är faktiskt artist i första hand, proklamerar hon. Jag bara undrar vad hon i så fall hoppas uppnå med XOXO. Om hon nu själv äger insikten om att hon inte är mycket till vare sig redaktör eller skribent, varför tar hon sig själv inte på så pass mycket allvar och ägnar sig åt artisteriet istället.

För det andra undrar man vad AD:n sysslat med. Fulare uppslag får man leta efter. Till och med ekonomerna på Mittuniversitet brukade själva kunna rodda ihop snyggare magasin - och det säger inte lite det! Alltihop ser ut som hämtat ur det där SverigeHäftet med rabattkuponger som brukar hamna i brevlådan då och då.

Galet. Kan man reklamera ett magasin för 29 kronor?